Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Svettigt hos doktorn

August 15th, 2017 | Posted by Jess in Lillebror | Ungen - (1 Comments)

Det här med att blogga tidigt på morgonen verkar vara ett vinnande koncept för mig. Ville sover i mitt knä och jag orkar inte somna om, eftersom jag vet att Elsa vaknar snart ändå.

Igår hade vi, precis som Angelica, vår första dag ensamma, ungarna och jag. Eller ja, Eric har lyckats förhandla med jobbet eftersom vår första tid med lillebror var så tuff, så nu ska han jobba halvtid en månad och tar pappaledigt resten av tiden. Väldigt schysst att de gick med på det och lyxigt för oss andra tre att Eric kommer hem på eftermiddagen redan.

Medan han var på jobbet igår lyckades Elsa och jag leka förskola (favoritleken just nu, hon packar sin ryggsäck och går in i ett annat rum och har en “jättenell läjaje”) och bädda rent i vår säng. Ville var inte jättesugen på att hänga själv i sin babysitter så det blev en stressig dusch för mig och jag i princip slängde upp tvätten på torkstället.

Efter en tidig lunch då jag ammade samtidigt som jag bredde kräftost på knäckebröd och åt en tomat hel eftersom jag glömt att ta fram en vass kniv, lastade vi in oss i bilen och åkte mot doktorn. Ville hade sin tredje, obligatoriska kontroll hos en ny barnläkare här i Bad Homburg. De två första kontrollerna gjorde de på sjukhuset innan han släpptes ut. Vi kom dit i god tid innan vår bokning ocj fick fylla i papper och leka en sväng. Sen började Ville skrika och hata sitt babyskydd och Elsa kissade i byxorna. Alltså, sen hon slutade använda blöjor i oktober förra året har hon i princip bara haft kissolyckor här hemma. Peppar peppar, men hon har till exempel ALDRIG kissat i sängen på natten! Det har gått fantastiskt bra helt enkelt. Jag har ändå släpat med mig extrakläder i en plastpåse överallt, ifall ifall. Men så kom Ville och jag packade en plastpåse med kläder till honom istället och bestämde att för kortare utflykter som till läkaren behöver jag inte ha med mig Elsas kläder också. Alltså fick hon ha på sig sina luddiga trosor, kissiga tights och kissiga klänning tills vi kom hem igen. Så hon blev ledsen och sa sen varannan minut att hon ville åka hem och ta på torra kläder. Ville skrek vidare. Sen fick vi komma in i doktorns rum och en liten otrevlig hjälpreda vägde och mätte den lille gaphalsen. Sen fick vi vänta igen. Elsa påpekade att hon hade kissiga kläder och ville hem. Ville blev rödare och rödare och gol högre och högre. Samtidigt skulle Elsa ha hjälp att klä på en docka och tyckte vi kunde läsa en bok. Hon drog ner ett gäng servetter på golvet och puttade undan doktorns skrivbordsstol för att kunna köra plastlastbil där. Jag försökte röja upp efter henne, med missnöjd, naken bebis på armen, inte det lättaste.

Klockan började också bli mycket. Elsa behövde hem och sova middag, hon kliade sig i ögonen och grät med sin våta klänning i handen. Jag panikammade Ville i några minuter, allt för att lugna ner läget lite.

Till slut kom äntligen läkaren och var supertrevlig. Vår gamla barnläkare i Frankfurt var visserligen erfaren och lugn som en filbunke, men hade också typ Aspbergers och sa varken hej eller tittade oss i ögonen. Denna kvinnan var något sv en motsats till honom. Snabbt kollade hon genom vår bebis, ultraljudade höfterna, lyssnade på hjärtat och kikade in i öronen. Han fick godkänt som tur var. Vi gjorde upp en plan för alla vaccinationerna som kör igång om fyra veckor och sen kunde vi äntligen säga hejdå och tacka för oss och vandra mot bilen med kissig storasyster, däckad lillebror, ett babyskydd, en skötväska, en docka, en vattenflaska och en lätt svettig, nybliven tvåbarnsmor. Det var då jag märkte att bilnyckeln var borta. Tillbaks in igen med hela gänget, leta genom skötväskan, knacka på igen hos doktorn, leta genom hennes kontor från leksakshörna till undersökningsbord. Ingen nyckel. Då vaknar Ville och bidrar med lite skrik och jag tömmer hela skötväskan på golvet i korridoren. Bilnyckeln ramlar ut! Vi kan åka hem!

Väl hemma sover Elsa en timme och Ville ammar lika länge. Jag sitter och blundar på soffan med ett stort glas juice ramför mig. Vi klarade det, pärsen är över. Jag är stolt. Och misstänker att det bara kan bli värre. Jag är redo.

Sista terminen börjar idag.

January 21st, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. | Plugg. - (2 Comments)

fear

Idag börjar allvaret. Efter en termin i Australien med sol, resor, minimalt med pluggande och tråkiga, oinspirerande föreläsare, och en termin tillbaks i Malmö med en kurs som också krävde ganska lite och var ganska lam, så drar vi idag igång sista terminen. Sista terminen på Malmö Högskolas English Studies-program. Så här ser det ut, rent tekniskt: Varje termin läser man 30 högskolepoäng. Denna termin börjar vi med en kurs på 7,5 poäng som heter Contemporary Cultural Theory, ungefär modern kulturteori på svenska. Det handlar om att förstå och kunna använda teoretiska och litterära koncept för att analysera sin omvärld utifrån olika perspektiv. Låter det flummigt? Ja, det är det också. Dessutom har ju inte kursen börjat än, kanske kan jag förklara bättre om nån månad. Efter Contemporary Cultural Theory kommer nästa kurs, också 7,5 poäng. Den heter Postcolonialism, direktöversatt postkolonialism. I den kursen ska vi tydligen lära oss att se världen och hur saker och ting fungerar med utgångsläge i koloniala teorier. Typ se.

Sen, efter att dessa två är avklarade med massor av sidor att läsa och inlämning av hemtentor nästan varje vecka så börjar fas två. De sista 15 högskolepoängen består av uppsats. Kandidatuppsats. Då förväntas jag alltså komma på ett ämne som jag vill forska om och skriva en uppsats om. Denna uppsats ska naturligtvis vara skitlång och skitintelligent skriven och ämnet och referenserna måste vara perfekta och allt ska relateras till de första två kurserna.

Naturligtvis är jag vettskrämd, uppkörd, nervös och hispig. Det kommer bli en tuff termin för mig som är odjup och oflummig. Många av teorierna handlar om att se världen annorlunda och det är svårt för mig som trivs bättre med att lära mig fasta grammatiska regler och skriva konkreta uppsatser istället för abstrakta. Men jag ska göra mitt bästa. Jag ska plugga hårt, lämna in uppsatser i tid och kämpa fast blodet flyter och tårarna sprutar. Jag ska klara av det här sista hindret innan Återföreningen med stort å.

I slutet av juni 2013 hoppas jag alltså lämna Sverige tillsammans med en kandidatexamen i engelska och som belöning få flytta in med Eric i Frankfurt. Kanske köper jag en fin cykel till mig själv också.

Morgonregn och motivationsproblem

May 24th, 2012 | Posted by Jess in Annat. - (4 Comments)

Klockan är 10.13. Regnet öser ner utanför och jag sitter nytränad och oduschad framför datorn. Det är svårt att hitta motivationen att ta sig upp till skolan bara för en tvåtimmars föreläsning som inte ger mig någonting eftersom vår professor mest rabblar årtal och pekar på förhistoriska kartor. Men jag är ju en duktig student. Och jag har ju bara den här lektionen också sen håller jag helg. (Nästan, vi ska ha extrainsatt grupparbete imorgon.) Och jag tycker det känns bäst i magen och för samvetet om jag iallafall visar upp en front av intresse, inte kan det skada liksom. Och jag gillar ju Professor Fitzgerald.

Dessutom är jag scout som inte är rädd för vatten och har en väldigt bra regnjacka. In duschen då alltså!

 

 

Morgongymnastik

March 10th, 2012 | Posted by Jess in Australien. - (0 Comments)

Ja, det är drygt som sören att gå upp tidigare på morgonen än man egentligen måste. Ja, det är störigt att behöva röra på kroppen när man hade kunnat stanna inomhus, dricka choklad och titta på Glee på datorn. MEN. När man väl har fått på sig gympaskorna (som för övrigt fortfarande är de skönaste skorna jag någonsin ägt, visste inte att det kan bara så bekvämt att ha skor på sig. Säger kanske en del om vad jag brukar plåga mina fötter med) och tagit sig utanför dörren så är heaven.

Så himla skön start på dagen att ha frisk luft i lungorna. Allt är tyst och stilla, förutom fåglarna som skriker om vårt närmande. Att få upp flåset och bli svettig och sen få hoppa in i duschen och tänka igenom dagens företagande. Resten av dagen blir sen lite mer harmonisk och lugn på något vis. Ja, det är lätt värt det att ta sig upp ur sängen för det där. Dessutom är det lättare att hitta motivationen nu när Alicia går med mig, vi tvingar så att säga varandra att inte stanna i sängen. Skitbra!

 

När svetten har torkat och hjärtat lugnat ner sig är jag oftast så här glad.

Burpees!

February 27th, 2012 | Posted by Jess in Jobb. - (0 Comments)

Linnéa kommenterade och frågade hur det egentligen går med det där burpeesen och jag kan väl påstå att jag har ganska goda nyheter att komma med. För ungefär två dagar sen gjorde jag cirka tretusen burpees och situps och Russian twists för att komma ikapp. Det var skitjobbigt och assvettigt och inte särskilt roligt, men det skulle ju göras. Så igår var jag för trött för att göra några överhuvudtaget och måste alltså göra extra idag med. Lite av en ond cirkel tänker jag, nu när jag ser det i klarhet nedskrivet och allt.

Men sen ska jag inte glömma eller försumma utan göra som jag ska. För nu börjar det bli väldigt många. Väldigt väldigt många. Och jag är fortfarande lika jäkla otränad som förr och det har inte blivit lättare. Om det nu var nån som trodde det.

Bild härifrån: http://rlv.zcache.com/stick_figure_sit_ups_sticker-p217388211131898245z85xz_400.jpg