Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Heeeej världen!

Dags för ett livstecken från lilla mig tänkte jag. Ni vet hur det blir, skriver man inte på ett tag så blir bloggen bara läskigare och läskigare att ta sig an. Men nu så.

Uppsatsen är avklarad. Jag ska skriva mer om det sen, om hur jag satt på ett tåg på väg från upphämtandet av världens bästa man på flygplatsen i Danmark och fick ett email. Men det blir ingen cliffhanger. Jag klarade det. Och jag inte bara klarade det, jag aceade det. Jag fick ett fint betyg som nästan gjorde allt slit värt det och jag tvingades inse att tack vare handledarens outtröttliga piskande så blev jag godkänd.

Eric gjorde mig sällskap mina två sista veckor i Sverige. Jag packade och han tittade på tv. Vi firade idyllisk midsommar med lekar, snaps, jordgubbar, barn och världens finaste vänner i Sjöbo. Det blev roadtrip längs Skånes vackra kust, vandring på Stens Huvud och grillning hos syster utanför Tomelilla.

Det blev besök hos mormor och morfar där vi fick god mat och massor av jordgubbar. Vi snackade svengelska tillsammans, beundrade deras gurkplantor och jag bestämde att tvinga dem till Tyskland så snart vi har ett eget hem.

Vi firade kärleken på Johan och Gabriellas bröllop och jag njöt. Jag gjorde verkligen det. Stannade upp flera gånger och bara tittade på mina äldsta tjejkompisar och deras godkända män och söta barn. Jag tänkte på hur tacksam och lyckligt lottad jag är som får ha dem i mitt liv.

Det bidde avskedsbrunch, jag snusade lite extra på Miriam, kramade bror, syster och vänner adjö. Sen sov vi en sista natt på mamma och pappas vardagsrumsgolv. Packade våra väskor och satte oss på bussen. Flyttfirman från Kiel, Tyskland hade anlänt och tre raska män bar ner mitt liv komprimerat till 17 kartonger, 2 resväskor och en träpall. Sen åkte de på Skandinavientur med mitt bohag som fortfarande inte kommit fram till Bad Homburg.

Jag grät inte när jag sa hejdå till mamma, men jag grät senare när jag tänkte på allt. På hur dramatiskt det till sist blev att säga hejdå till alla och det land som trots alla turer utomlands ändå är mitt. Sverige finns kvar, jag vet. Men nu bor jag i Tyskland. Utan Emelie och Malena och mamma och pappa och Miriam och Knoppen och Emma och Ulrika och mormor och morfar släktingar och syster och bror och vänner och annat löst krafs som Kvibille gräddädel och 17%-ig joghurt.

Tur att jag har fina människor även här, som tar hand om mig och får mig att må bra. Jag har spenderat den första tiden här med att ta hand om min överväldigade pojkvän, passat Grace, fått hjärtevärmande present från Es föräldrar, druckit vin och Cosmos med tjejerna, träffat Lars och Linda och Lindas växande mage, gått på lägenhetsvisningar och läst jobbannonser.

Allt är alltså bra, om inte det redan framkommit. Jag mår bra. Och solen skiner.

Nu vet ni, det ska bli bättring på bloggfronten även om jag emellanåt blir ledsen på envägskommunikationen. Hint. Nästa vecka börjar mitt sommarjobb, vi letar vidare efter drömlägenheten och så går livet vidare. Vi hörs alltså!

En cool och en glad.

En cool och en glad.

Eric och Ulli grillar på Emmas bakgård.

Eric och Ulli grillar på Emmas bakgård.

Flyttman nr 1 och mina saker (yttersta lagret).

Flyttman nr 1 och mina saker (yttersta lagret).

Vi anländer till Frankfurt! (Quelle: K. Matthiesen)

Vi anländer till Frankfurt! (Quelle: K. Matthiesen)

Angelica och Pontus sörjer/firar hennes avsked i augusti.

Angelica och Pontus sörjer/firar hennes avsked i augusti.

Vårlängtan och vemodan

April 5th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Hej. Jag är alltså tillbaks i Sverige. Den där flygplatsen som jag bloggade från sist kastade ut mig och jag hamnade på ett plan mot Köpenhamn och sen fick jag vänta nån timme på ett tåg tillbaks till mitt land men hem kom jag iallafall.

Vardagen har dragit igång och i princip all min vakna tid och min sovande tid går åt till att tänka på, oroa mig för och få panik över min kandidatuppsats. Om bara några få ynkliga dagar ska vi skicka in ett första utkast på vår uppsats och läraren spenderade gårdagens seminarium med att krossa allt jag hittills kommit på. Så. Tillbaks på ruta ett är det alltså som gäller här borta. Eller ja, ruta 1b kanske, jag kör fortfarande på mina romaner och jag kör fortfarande på något mammie-relaterat.

Men det kan ju inte vara så kul för er att höra mig tjata om detta så istället tänkte jag berätta att jag sticker till landet imorgon. Det ryktas om solsken och våriga vindar och då vill jag sitta under en filt i mamma och pappas trädgård och läsa kurslitteratur och få fräknar på näsan. Kanske lyckas jag även övertala Malena och Emelie om att vi ska ses, så att jag får gosa med bäbis och köra bästisprat tills jag blir hes.

Innan dess kör vi veckans sista löprunda, nåt ägg till frukost, en snabb bloggkoll och om jag har riktig, jäkla tur, ett kärlekssamtal till Frankfurttrakten. Helgen börjar när jag lämnat in veckans tyskaläxa. Livet pågår redan.

tumblr_mk337tmdjv1r8epnko1_400

Han har landat i Malmö!

September 30th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. - (2 Comments)

Han är här nu. Jag är hel.

Igår stod jag nervös och sprallig på flygplatsen i Köpenhamn och väntade på att ett SAS-plan från Frankfurt skulle landa. Sen kom han ut genom de där magiska dörrarna och vi kramades och jag tog med honom hem till min nya lägenhet som han bara sett bild på innan det.

Det var lunchdags och jag gjorde en omelett till oss som vi smaskade i oss i andakt vid mitt nya köksbord. Alltid lite konstigt, på ett bra sätt, de första timmarna vi är tillsammans igen. Vi kämpade med att få igång trådlöst internet i lägenheten så att han kan jobba när jag är i skolan.

Det slutade med att samtal ett samtal till min bredbandsleveratör och en promenad till Teknikmagasinet för inköp av ny router. På vägen hem ösregnade det men vi tog oss ändå till Willys, handlade lite mat inför de kommande dagarna och gick hem igen.

Routern gick igång efter nån timme, han var nöjd med sitt internet och vi tittade på film tills vi blev hungriga igen på kvällskvisten. Då tog vi oss till Southern Kitchen, åt hamburgare och snackade skit.

Jag är så himla glad att han är här.

Imorgon kör veckan igång, jag ska på föreläsning och möten samt skriva en liten uppsats till på fredag. Han ska jobba, göra skyltar till en läkarmottagning och sådär. Också ska vi hälsa på mamma och pappa och lillasyster, äta middag med bästa vännerna, kolla in libanesiska Occo, gå på bio och kanske ta en tur till Köpenhamn.

Jag är så himla glad att han är här.

Hej!

Det är dags för en liten uppdatering igen. Jag är glad. Förra veckan var vi färre personal än någonsin på jobbet men vi lyckades ändå få ihop det, stressade och irriterade men överlevandes. Det känns inte kul alls att driva en verksamhet där vi inte har tid att umgås med barnen utan spenderar all tid med att skyffla dem fram och tillbaks, mata, tjata, byta blöjor och skälla. Kanske blir nästa vecka bättre, hoppas det, för allas skull.

Jag ska jobba två veckor till, sen ha semester en vecka och sen passa min Grace en vecka innan jag kommer hem till Sverige igen för att städa barndomshemmet i Starrarp och flytta in i min nya studentlägenhet vid Värnhem i Malmö.

Vädret var soligt och varmt hela förra veckan så vi firade på jobbet med vattenlek och sen firade vi med Lars och Linda i parken en kväll. Det grillades och åts antipasti och även när solen hade försvunnit bakom Frankfurts skyskrapor var luften varm och ljuset mjukt. Väldigt romantiskt och härligt, även om det var jobbigt att ta sig ur sängen för fruehdienst morgonen efter.

Igår regnade det lite under dagen, men kvällen var fin. Klockan 21.45 gave Eric och jag oss ut på en liten kvällspromenad som slutade med en tvåtimmarsvandring genom Frankfurt, över broar och längs med floden. Sen sov vi gott båda två kan jag lova. (Särskilt Eric som inte brukar sova så gott/hårt/länge.)

I har jag fixat med en massa nyttigheter. Körde powerwalk i morse, sen kroppspeeling på det. Vek en massa tvätt, tvättade mer, emailade, beställde hemförsäkring, bokade flyget hem (28 augusti säger jag hejdå till min man och återser Sverige igen), rensade min email-inkorg och en del annant smått och gott.

Ikväll ville vi titta på Batman, men den engelska versionen är utsåld så det blir kanske en annan film, eller så skiter vi det. Vi ska också äta lite mat på dejt, min man och jag, sen imorgon kör vi igen.

Allt bra hemma i Sverige? Vem vill ha kräftskiva med mig i september?

Kram!

 

 

Besök i Sverigeland.

June 8th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Sverige. - (0 Comments)

Dagen har INTE varit effektiv nog. Suck. Jag lyckades i princip bocka av alla mina punkter på listan, förutom bloggning, men den var också minst viktig. Däremot lyckades jag inte skriva några ord alls på uppsatsen, så nu måste jag vara sjukt disciplinerad och duktig efter matshoppingen imorgon fast jag hatar att sitta och trycka ut skit i Word på en lördag. Kan inte hjälpas och snart är jag ju klar med skolgrejerna här borta.

Igår var Julia och jag på Ikea och åt köttbullar. Det var trevligt. Jag vill minnas att köttbullarna smakar liite bättre hemma i Europa dock, men det kan också vara inbillning. Annars är det häpnadsväckande att se hur alla Ikeorna jag varit på (USA, Tyskland, Sverige och nu Australien) verkligen ser exakt likadana ut. Upplägget och skyltarna och inredningen och planlösningen, allt är samma. Förutom språket dådå…Och det fanns bara pommes och ingen kokt potatis!

Vi gick en runda genom möbelutställningen och marknadshallen (eller vad det nu heter på svenska) och sen åkte vi hem igen.

Tyvärr tar ju bussresorna i det här landet sjutusen år och chaufförerna kan inte köra ordentligt. Utanför sken solen, så bussen blev helt svettig och syrefattig och inne i mitt huvud var det väldigt molnigt. Men hem kom vi, så småningom, jag slängde ihop en sats kanelbullar till av den sista jästen och sen tog jag dem med mig hem till Marleen och Ariane och satt där och snackade skit tills klockan blev sen. Trevligt.

 


Jag är 25 år. Jag har världens finaste pojkvän. Jag tycker inte om trånga folksamlingar. Jag gillar strumpbyxor. Jag älskar att läsa böcker. Jag är mörkrädd. Jag har jobbat på kyrkogård. Jag vill ha en massa barn. Jag trivs i Rosengård. Jag pluggar engelska. Jag har tjockt, glansigt hår. Jag ser Frankfurt som mitt andra hem. Jag tror på Gud. Jag äter inte vindruvor. Jag anser mig vara hyffsat allmänbildad. Jag skäms för min filmsmak. Jag litar på min mamma. Jag kan skratta så att jag får kramp i käkarna. Jag gråter extremt lätt. Jag får ibland bortdomningsmigrän. Jag pratar tre språk flytande. Jag är stark. Jag kan inte härma min finska klasskamrat. Jag pratar mycket skit. Jag mår bra av frisk luft. Jag har väldigt breda fötter. Jag hatar Karlsson på Taket. Jag har över 50 par skor här hemma. Jag älskar min iPhone. Jag är bra på att hitta fina människor. Jag är hobbypsykolog. Jag är en lat scout. Jag kan pinsamt lite om politik och historia. Jag passar fint i blått. Jag pysslar gärna och bra. Jag lyssnar för lite på musik. Jag har apigt håriga ben. Jag är glad. Jag har en familj i USA också. Jag har en redig relation till min lillebror. Jag har en relation till min lillasyster. Jag har min pappas fingrar. Jag har min mammas litteraturintresse. Jag är på väg till Australien. Jag har höga krav på mig själv. Jag har höga förväntningar på livet.