Jag bor i Malmö, falafelns stad, Öresunds stad, mångkulturens stad. Att jag hamnade här beror på två saker. 1. Malmö Högskola erbjöd ett internationellt och brett program, English Studies, som jag tyckte lät intressant och roligt. 2. Närheten till Kastrup, Europa och världen kändes viktig. Jag flyttade hem från Frankfurt, lämnade ett liv och vänner där och ville inte börja om helt från början igen i en ny stad. Skåne kändes tryggt då familj och gamla kompisar finns här.
Nu har jag bott i Rosengård, Malmö i ett år och tre månader. Jag trivs faktiskt helt okej, trots att många hemma på landet var skeptiska så har jag inga problem med Rosengård. Hemskheter som misshandel, rån, våldtäkt och andra kriminella handlingar är enligt min erfarenhet inte risker som bara finns i min del av stan. Jag har inga problem med de flesta av människorna som bor här, i denna blandning av studenter och vanliga dödliga. Dem som jag retar mig på för att de slänger sopor utanför tunnorna och har högljudda slagsmål mitt i natten, dem hade jag retat mig på oavsett var de/vi bor, var de/jag kommer ifrån och så vidare. Min lägenhet är (var, innan jag flyttade in) ren och fräsch och ny, precis lagom stor med ett stort badrum och goda tvättmöjligheter nere i det gemensamma utrymmena. Jag har alltså inte så mycket att klaga på, förutom kanske läget, det tar nästan 40 minuter med den långsammaste bussen ner till skolan och innerstan, men också det har jag lärt mig att leva med.
Just själva stan däremot, inte så mycket, som man säger på engelska oftast. Jag har kanske inte gett Malmö en ärlig chans. Kanske är det för att jag är fattig student och sitter hemma och längtar efter min pojkvän all ledig tid istället för att hänga på Möllan som de coola människorna gör. Kanske är det så att Malmö är trångsynt, torrt och tråkigt, en liten stad i ett litet land som är lika spännande som Kalle Anka på julafton. Möjligheterna känns begränsade, det är lite “det du ser är det du får”, något som jag känner gör mig till en liten grå hög av suckar.
Som tur är så bor det en hel del fina människor i Malmö. Nu tänker jag särskilt på tre stycken klasskamrater som precis som jag är inflyttingar. De väntar tills taxin kommer, de lagar härliga hamburgare och grinchar sig över julen. Malmö, som vilken stad som helst vill jag påstå, är inte sämre än sina finaste invånare.