Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Uppdatering: Bönhörd

September 5th, 2017 | Posted by Jess in Lillebror - (0 Comments)

För alla som med spänning följer följetongen om sömn i vårt småbarnsliv kommer här nu en uppdatering, en väldigt positiv sådan.

Och alla som hade ännu en usel natt och eventuellt blir väldigt avundsjuka på de som snackar positivt om sömn, bör sluta läsa nu.

För i natt, och fråga mig inte varför, har alla sovit som små pungråttor på starka sömntabletter.

(Sleep like a baby, sova som ett barn, säger man på engelska, och menar att nån sover bra. Eh, va? Bebisar sover ju sämre än de flesta?)

Vi gick och la oss med lite ångest igår, beredda på att natten skulle bli en kamp igen. Det är ingen skön känsla att ha när man är helt slut i kropp och huvud, att misstänka starkt att återhämtningen inte kommer att komma.

Men som sagt, i natt kom den. Ville sov mellan oss i sitt babynest från 21.30 till 1.30, 4 timmar i ett sträck!!! Och dessutom utan ett ljud. Inget korvade, inget grymtande. Redan där kände jag mig pigg och redo att tackla dagen. Jag ammade och la sen ner den lilla gull-munken i nestet igen. Så sov vi från 2 till 4, ammade/var vakna en halvtimme och sov sen från 4.30 till 6.30. Notera även att Elsa hela tiden var tyst som en mus, hon fick penicillin av mig strax innan 2, sen sov hon vidare. 6.45 vaknade Elsa och ropade på oss från pottan. Då var morgonen kommen för oss päron och Elsa. Ville sover fortfarande i mina armar.

Det enda som var ändrats sen igår är att han också fått den förkylning som vi andra (förhoppningsvis) snart är av med. Men inte fasiken brukar de små liven sova bättre när de är krassliga? Jag fattar alltså ingenting. Men besvärar mig inte! Inser även att det kanske inte kommer att hända igen på sex månader, men det gör inget. Det här var precis vad vi behövde. Jag är pånyttfödd. Mina böner blev hörda. Det finns hopp.

Och tack alla som kommit med pepp, tips och medlidande. Ni är fina!

Suck.

January 4th, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Tänk att efter snart 22 månader som mamma så är det fortfarande lika frustrerande när ungen vaknar alldeles för tidigt och sen vägrar somnar om. Min jobb-timer har bara varit igång i 20 minuter och på grund av den jävern blir jag ännu mer stressad och… nedslagen.

Jag borde jobba lite och skrapa ihop lite fler bröllopspengar till den här familjen, men klockan är redan 22.27 och jag har sand i ögonen och det känns som att det är för sent att börja nu. Jag har precis fyllt och satt på ett lager frosting på testbröllopstårtan och det blev faktiskt helt okej. Jag antecknar längs vägen och tänker att jag lär mig av mina misstag så att den riktiga blir bättre.

Elsa är sjuk och hostig och har nog riktigt ont i halsen. Varje gång hon hostar så gråter hon i sömnen innan hon sover vidare. Väldigt sorgligt att sitta och lyssna på, men det finns inte mycket vi kan göra. Får se hur hon mår imorgon om vi kanske försöker få en tid hos doktorn för att lysa ner i halsen.

Tyskland spelar fotbollsmatch mot Frankrike och ute på gatan hejar folk som galningar, men är lite efter oss i sina reaktioner. Den skandinaviska restaurangen på andra sidan vägen är tydligen ett populärt tillhåll för de som vill se EM, och inte bara de isländska fansen har hittat dit. Nu leder fransmännen med 2-0 och läget är spänt.

Elsa och jag tog oss ut för lite miljöombyte och frisk luft i eftermiddags och träffade våra svenska kompisar i parken. Det blev lite snack och lite uppdateringar, men Elsa var inte 100 % så vi drog hem och åt gröt ganska tidigt igen. Nu sover hon så gott det går med ett rivjärn i halsen, hon har till och med fått paracetamol för tredje gången i sitt liv för att hon iallafall ska kunna sova bättre än igår och under dagen då hon däckade redan lite i 12 och sen ömsom sov, ömsom skrek i en timme. Det är liksom för kort för friska Elsa och garanterat väldigt för kort för sjuka Elsa.

Imorgon ska vi till skräddarna och testa brudklänning för första gången. BH och skor är kirrade så nu hoppas vi bara att jag inte blir för besviken. Känner mig svagt positivt inställd och försöker att inte har för höga förhoppningar. Elsa, Izabella och Noah följer med som moraliska stödpersoner.

Tusentals människor har mailat och påpekat att de saknar mina tidigare så regelbundna blogginlägg, så jag får väl göra mänskligheten en tjänst och ta tag i detta igen, innan muren som ska klättras för att kunna blogga igen efter ett längre uppehåll, blir för hög.

Det är tisdag och jag har skrivit texter om att ta sms-lån och samtidigt funderat på vad man har hamnat i för situation om man känner att den bästa utvägen är att låna 10 000 kronor och sen betala tillbaks 20 000. Minst.

Men ja. Elsa och jag har varit i Svenska Kyrkan idag. Det finns en flicka där som heter V och hon är sex veckor yngre än Elsa, men hon har en storasyster så hon kan redan gå och är väldigt kaxig. Elsa är inte kaxig, hon är en morsgris. Så när V närmar sig med sina stora, ostadiga steg och nyfikna fingrar får Elsa panik och fryser till is. V undersöker vänligt Elsas kinder och scarf och ögon och Elsa börjar gråta med förtvivlan i tårarna.

Detta måste vi träna på. Elsa får lära sig att själv säga till när V kommer för nära och att leka själv, trots att läskiga elvamånadersungar vistas på samma kyrkogolv. Sen åt vi våfflor, hade sångstund med kantor Stefan och cyklade hem precis innan Elsa däckade av trötthet.

Sen sist har vi även hunnit med att gå-träna massor, lekt i parken, cyklat, hängt med Eric och farföräldrarna i helgen, skypat med mormor och så vidare. Inget spektakulärt, men tiden går ändå och det blir seriöst bara roligare och roligare att hänga med Elsa. Hon kommunicerar så jäkla bra nu, pekar och hojtar och gör olika ljud och tecken för olika saker. Jag förstår henne för det mesta perfekt.

Hon sover i sitt eget rum och har de senast två nätterna (PEPPAR PEPPAR TA I TRÄ) sovit från cirka 19 till 6. Och det kan jag absolut leva med. Och ja, är medveten om att jag genom mitt skryt förstört allt och kommer få sitta halva natten på ett kallt golv bredvid en spjälsäng och hålla en liten orolig hand. Så det är väl bäst att jag går och lägger mig nu.

Konferenser, sand och sömn

April 14th, 2016 | Posted by Jess in Jobb. | Tyskland. - (0 Comments)

Mina damer och herrar,

Klockan är sen. Jag har skrivit konferens-texter som en galning hela kvällen med ambitionen att  bli klar med alla tretton innan helgen, men jag inser ju nu, när det är torsdagkväll och jag fortfarande har sex kvar, att det inte kommer att gå. En text tar minst en timme, även om jag kan knappra iväg snabbare än så, så är det tusen ord plus research som ska hinnas med.

Men ja, kämpar väl vidare imorgon dådå.

Idag har Elsa och jag varit ute i det fina vädret massor. I förmiddags gick vi till stora parken, typ femton minuter härifrån, och tittade på fåglar och lekte på lekplatsen. Elsa charmade alla coola skolungdomar som kastade gympapåsar på varandra. Sen gick vi hem och åt lunch, tonfiskröra med tomatsallad. Elsa sov sen en rekordlång tuppis i sin säng och jag hann med massor av konferenstext samtidigt som jag kallade på Födda 2010 på SVT Play.

Efter sovstunden tog vi cykeln till lilla parken och mötte upp Nina och Sophie som är typ en månad yngre än Elsa. De fikade på melon som jag hade med och sen lekte vi i sandlådan och på gungorna. Senare på kvällen hittade jag mängder av sand i öron, blöja och mellan tårna på den lilla trötta ungen. Hon somnade bums i sin säng och verkar alltså inte alls ha något problem med att ligga där inne istället för inne hos oss. Efter två nätter känner vi oss nöjda med vårt beslut att flytta in henne, och även med beslutet att sluta amma på natten. Hon har vaknat nån gång varje natt men lugnat sig efter en kram och lite sång, så det verkar inte som att hon behöver booben för att somna igen.

Nu kom Eric hem efter en spelkväll med sina polare och jag ska kolla klart på det vegetariska matlagningsprogrammet jag dregglar till och sen hoppa i säng. Imorgon är det fredag!

Dynorna och dagarna

August 26th, 2015 | Posted by Jess in Annat. - (1 Comments)

Klockan är åtta på morgonen och jag ligger i sängen med en snarkande bebis bredvid mig. Hon sover nu, i sin egen säng, men för bara några minuter sen var hon ett vrålande knyte som absolut inte var trött. Nyaste grejen är att vakna klockan 6 på morgonen och vara skitpigg och sen krascha en timme senare och kräva tupplur, precis när föräldrarna precis börjat bli vakna. 

Jag föredrar dock detta, att hon somnar mellan 19-20 på kvällen och sen får hon gärna vakna tidigare. Kvällstiden då det bara är jag och Eric är guld värda. Igår, till exempel, hann jag sy klart båda dynorna till en av våra fåtöljer som står i vardagsrummet. Det blev bättre än jag trodde att jag skulle klara och nu är det bara en fåtölj kvar. Och ikväll kommer ju mormorn, Elsas alltså, och ska hänga med oss tills på måndag. Jag tänker att hon kan få kravla runt med lillstrumpan på golvet medan jag kämpar med symaskinen. 

Det mesta inför dopet är färdigpysslat och klart. Mycket av maten kan inte riktigt förberedas utan måste göras dagen innan. Då kommer också resten av familjen Sjöstedt (minus hårt arbetande syster), mina morföräldrar och Malena. Då ska de få jobba allihop, hacka grönsaker och röra ihop majonäs. 

Eric är på väg till jobbet, jag ska nog unna mig en liten tupplur nu, om det går innan Elsa vaknar igen. Sen ska vi göra i ordning en tavla till hennes rum och duscha och sen är det antagligen lunchdags och den ska idag intas på en persisk restaurang här i närheten, tillsammans med Izabella och Josefin. Jupp. Så är det. 

Sömntutor och sensistprat

July 31st, 2013 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Hej världen!

Dagens blogginlägg levereras till er från de djupaste salarna av en amerikansk skola i Frankfurt. Jag vaktar sovande barn. Två pojkar och tre flickor sover på varsin madrass med ljusblått överdrag. De dreglar och snarkar, men är samtidigt väldigt söta.

Det är onsdag idag och jag har lite ångest. Inte så illa att jag måste gråta bort den, men väl litegrann. Nog för att jag inte ska må hundra procent toppen. Jag skyller den mest på dåliga vanor. Jag slarvar med LCHF som om det inte finns en morgondag och då blir jag sjuk så då kan jag inte springa och när jag inte kan motionera ordentligt så slarvar jag ännu mer med maten. Men imorgon, 1 augusti, är det skärpning som gäller. Slutar äta kolhydrater imorgon och börjar löpträna igen på måndag. Så får det bli.

I måndags var jag ute på en Afterwork med Angelica och Izavella. Det blev bifteki och två glas rödvin. Och en massa prat såklart. Fint så. Det spöregnade dock, så jag fick inte visat upp min cykel som jag älskar så innerligt. Även barnen på skolan tycker att den är fin. Ett av barnens pappa sa att jag såg “europeisk” ut. Fick förklara att jag ju faktiskt är europé.

Ikväll ska Eric och jag på lägenhetsvisning. Det känns redan nu som att det inte är vår framtida bostad vi ska spana in, men det är ändå intressant och nyttigt att se sig omkring på marknaden.

Nu väcker jag ungarna tror jag, sen kör vi fyra timmars jobb till innan denna onsdagens feierabend tar vid. Hej på er!

20130731-133702.jpg

Sömnlös i Rosengård

March 23rd, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Skit. - (0 Comments)

Jag kan inte sova. Det är som om hela jag är en stressboll som på nåt sätt inte fattat att det är dags att gå och lägga sig. “Va?!” skriker mitt alterego, “vi kan fan inte sova redan, du har inte pluggat alls idag!! Plugga människa, plugga!”
Men jag vill inte plugga. Idag finns det inget att plugga, eller, jag hade kunnat slänga ett öga eller två på min del av våran orala presentation, men jag valde bort det till förmån för min bok och mina favoritbloggar.
Bristen på John Blund-sand i ögonen orsakar inte panik hos mig ikväll som tur är. Jag har sovmorgon imorgon innan jag ska träffa töserna på biblioteket. Jag är rädd för att slå på tvn så här sent ifall det skulle vara porr på en kanal eller två, fy, det vore läskigt. Fast det kanske de inte visar på mina gratiskanaler. Men jag klarar mig utan rörlig bild också, sägs ju vara lättare att somna också, utan tvn igång. Så det är lugnt. Jag kan sitta här ett tag till. Lägga patiens på telefonen, dricka lite vatten och tänka på Eric och hans mjuka, manliga rygg.
Tack Gud för Skype och smågodis. Och pojk- och flickvänner. Det är väl i princip de tre viktigaste näringsämnena i min kostcirkel just nu.
Svamlar jag så ignorera
mig, tankarna passerar inte riktigt hjärnan på väg till touch-tangenterna. Jag tror jag slutar så. Godnatt fina värld.

– Posted using BlogPress from my iPhone