Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Snart är detta året slut.

December 18th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Mindre än en vecka kvar tills julafton och två små nätter hemma i Malmö innan jag åker till Frankfurt för att fira årsdag, jul och nyår. Längtar. Tills dess är det lite som ska göras så idag stannar jag hemma i värmen och låter tangenterna på datorn smattra på. Jag ska skriva kommentarer till mina fyra vänners noveller samt göra klart den sista tyskauppgiften innan den kursen är över.

Några meter bort går Rönnens tvättmaskiner varma, jag har tvättat allt jag äger i princip, men är snart klar. Nu fattas det bara att jag får lunginflammation av den fuktiga luften i lägenheten.

Jag firar också lite roliga nyheter från i morse, och det görs bäst med Glee streamat i finfin kvalitet. Ikväll ska vi gå och vinna ett pubquiz och sen väntar en sista dag i skolan imorgon. Snart är 2012 över. Känns konstigt.

Jag har pyntat min mobiltelefon också!

Jag har pyntat min mobiltelefon också!

Sista natten i Australien

July 2nd, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Australien. - (3 Comments)

Klockan är 00.46. Jag har precis avslutat ett sista Skypesamtal mellan Tyskland och Australien. Ögonlocken är på väg ner av egen kraft men hjärnan surrar av tankar tillbaka i tiden och listor som måste bockas av.

Imorgon åker jag hem igen och fem månader av australiska äventyr är slut. Det är inte rätt läge att försöka sig på en summering, men fint har det varit, låt mig säga det. Fint har det varit. Kanske har bloggen mest fått ta skiten, när humöret varit i botten och pojkvänslängtan stark, men min tid i Australien har varit fantastisk, det ska ni veta.

Jag har ägnat idag åt att städa, packa, skriva ut papper och för sista gången, titta på Masterchef med Mariko. Vi hjälptes åt att väga mitt bagage och resväskan som egentligen inte är full alls, visade sig väga typ 7 kilo för mycket. Jag kastade en massa saker och packade om. Vägde igen. Inser att vi inte kan lita på vågen, så istället sätter jag min tro till högre makter och schysst flygplatspersonal imorgon.

En liten sväng in till Antonio och Marleen och gänget hann vi också med, snackade skit, slötittade på film och sa hejdå. Européerna kanske man kan tänka sig att jag träffar nån gång i framtiden, värre är det med övriga världsmedborgare.

Nu ska jag sova. Om bara tankarna vill lugna ner sig lite. Klockan ringer klockan sju imorgon och jag startar min sista morgon i Australien med en powerwalk som vanligt. Sen är det fullt ös tills taxin kommer och Den Stora Resan Hem kan påbörjas.

Vi hörs igen i Europa!

KRAM!