Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Villes dop

November 7th, 2017 | Posted by Jess in Lillebror - (0 Comments)

Det duggar inte tätt med inlägg här, jag inser det. Men nu var iallafall mina trognaste bloggläsare precis här och fick uppleva stället live. Ville döptes så vi har haft fullt ös sen i onsdags då Erics familj började droppa in. De har visserligen inte sovit här, men ändå hängt här en hel del. Och hjälpt till också såklart, i den mån jag klarat av att delegera. Tidigt på lördagsmorgonen hämtade jag sen mamma, pappa, mormor och morfar på flygplatsen så de fick arbeta hela dagen med att hacka grönsaker, diska och assistera mig så att jag kunde få klart mat till 25 vuxna och 12 barn. Det blev till slut en potatissoppa med tryffelolja, en morotssoppa med kokosmjölk och två morotskakor. Plus tre sorter småkakor som jag hade i frysen. Till soppan serverades det brytbröd, smör och ost, plus ett gäng tillbehör man kunde slänga i själv: parmesan, bacon, vårlök, créme fraîche, majs och krutonger. På kvällen skulle vi gå ut och äta allihop, men då hade restaurangen reserverat ett bord som inte fanns så vi fick snabbt hitta en annan lösning så att 15 pers fick mat. Det bidde asiatiskt, även om det inte är något som alla känner sig bekväma med. Men det blev nog helt okej ändå, särskilt när ätpinnarna las åt sidan och gafflarna plockades fram. Och sen tog jag bilen till flygplatsen igen för att hämta min bästa kompis Emelie och hennes fyraåring Ebbe som kommit från Sverige. På söndagen lastade vi in all mat, dekorationer, dricka och outfits i bilar och körde skytteltrafik mot svenska kyrkan i Frankfurt där dopet gick av stapeln. Alla jobbade på som små lisor och sen började gästerna komma. Dopet blev en mysig, avslappnad historia där faddrarna Thomas och Emelie fick läsa lite böner och bibelcitat, vi sjöng på tyska och svenska och Ville till slut fick vatten på huvudet. Han sov sig genom hela ceremonin, öppnade ögonen lite undrande när prästen Torvild höll upp honom inför församlingen och somnade sen om igen. Vi åt och drack och pratade och Eric sa det så fint i sitt tal: Dopet var ett bra tillfälle att träffa familj och vänner som vi inte ser så ofta och också ett bra tillfälle att göra vänner till familj. Så gott att se alla härliga människor vi känner! Efter att allt var ihopplockat och bortstädat igen så körde vi hem och öppnade alla presenter. Så mycket fint! Och sen blev det kväll och folk åkte hem och vi däckade. Dophelgen var över, avklarad och lyckad!

Gäster med uppdrag

July 13th, 2017 | Posted by Jess in Ett hushem | Lillebror - (0 Comments)

Ja, nu har tiden sprungit iväg igen, utan att jag har orkat plocka fram datorn och blogga loss. Förra helgen var vi en snabb sväng på Ikea och köpte på oss det sista stora som verkligen “behövdes” i vårt nya hem: 5 köksskåp som bildar en superlång “byrå” i hallen. Där ska vi snart trycka in allehanda krafs som inte får plats någonstans. 

Samma dag kom Erics bror med fru och ettåring på besök och flyttade in i gästrummet. De stannade tills igår så vi har hunnit med massa långa frukostar, pyssel här hemma och lek med barnen. Broren var sugen på projekt och action och eftersom Eric jobbade så lät vi honom hållas. Han skruvade ihop alla skåpen i hallen till exempel. Dessutom märkte han att diskmaskinen läckte så samma dag, några timmar senare, stack han och jag och köpte på oss en ny diskmaskin som han sen installerade. Den gamla bar han ner till sophögen framför huset. Perfekt! Vi har tänkt på ny diskmaskin ett tag, men inte fått tummarna ut rumpan, så det var skönt att kunna stryka från listan. 

Elsa har också fått en liten försmak på hur det kan vara med yngre barn i huset. Hon har lekt fint med lilla Edda, men också surat då hon velat ha nåt som kusinen hade först. Att få en lillebror blir en stor omställning, såklart, men jag hoppas att hon ska acceptera honom och tycka om honom ändå. Imorgon är det ju faktiskt dags. 

Idag ska vi alltså ägna åt tvätt och pack och plock och fix. Allt för att vara så praktiskt förberedda som möjligt.  

De är berlinare

July 31st, 2016 | Posted by Jess in Resa. | Sverige. | Tyskland. - (0 Comments)

Vi är i Berlin! Efter en snabb flygresa med mycket bagage igår har vi kommit fram till Erics bror, svägerska och lilla systerdotter som bor här i en härlig lägenhet med fyra meter i tak och ett gästrum där vi fick övernatta. Elsa somnade sent och vaknade redan klockan fem, så vi är lite möra, men vi har matats med utsökt frukost, lyxiga kakor och massor av te. Vi har dessutom lyckats förvandla fem vinkartonger till tre och fyllt bilen som stod här och väntade på oss. Imorgon ska vi åka vidare till Rügen och sen ta färjan till Trelleborg, för att runt 19 på kvällen förhoppningsvis anlända hos mina föräldrar i Sövde.

Men först ska vi låta Elsa leka lite till med sin farbror, försiktigt peta på sin månadsgamla kusin och springa runt runt runt med Anton i handen på deras knarriga golv. Ikväll väntas hemmalagad thaimat, lite mer jobb vid datorn för mig och sen kanske en god natts sömn innan vi kastar oss i bilen klockan sju på morgonen imorgon.

Vi hörs från Hemlandet!

London med världens bästa Elsa

June 9th, 2016 | Posted by Jess in Resa. | Ungen - (0 Comments)

Exakt en vecka sen sist, hej! Vi har varit i London. Än en gång slogs jag av hur duktig Elsa är. Eller, det handlar kanske inte ens om att hon är duktig, bara att hon liksom är så nöjd och bara hänger på. Får hon bara sitta med oss och läsa lite böcker och dricka lite vatten och äta nån frukt, så är hon på bra humör. Oavsett om det är på ett plan mot England, en buss mellan Finsbury park och Picadilly Circus, eller hemma i vardagsrummet i Frankfurt. Finast ungen.

Vi åkte ju då till London för att hälsa på Erics bror med familj som bor där. De har en son som heter Filip och är tre månader yngre än Elsa. De bor i en nybyggd, jättefin lägenhet mitt i centrala London. Där fick vi också bo, i deras gästrum, och så spenderade vi i princip all vaken tid tillsammans. Våra dagar började tidigt eftersom Elsa brukar vakna runt 6 i vanliga fall och i London-tid betyder det 5… Så då hängde vi i vardagsrummet och testade Filips leksaker och böcker tills den andra familjen också vaknade.

Erics bror jobbar med att göra färdigt en internationell storfilm som har premiär om bara några veckor, så han var tvungen att jobba på lördagen och då spanade vi in hans arbetsplats också. Men fick skriva på ett papper om att inte prata om det vi sett, så jag ska nog inte blogga om det. Spännande var det iallafall!

Sen åt vi god mat, promenerade omkring i London. Det blev inga direkt sevärdheter den här gången, mycket eftersom vi har varit där flera gånger tidigare. Vi pratade mest om våra liv som småbarnsföräldrar, roade ungarna och umgicks.

I måndags eftermiddag kom vi hem och sen dess har vi hunnit med att tvätta en del, fira Izabellas födelsedag med picknick i parken, sjunga med Brit på musikstunden och idag ska vi köra Gromu och Grova till flygplatsen. Det rullar på med andra ord!

Besök av Elsas muddmudd och muddfadd

March 28th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

I fyra dagar hade Elsa sina morföräldrar på besök här i stan. Det var härligt tyckte vi alla tre, alltså Eric och jag också. Vi hängde massor och Elsa hade en hängiven publik som gav henne uppmärksamhet, applåder, fnitter och barnpassning. Dessutom fixade pappa garderober och skåplås. Mamma städade och donade så fort hon fick chansen. Och några morgnar lekte Elsa med dem i vardagsrummet så att Eric och jag kunde ligga kvar i sängen en halvtimme extra och läsa morgontidningar i lugn och ro. Det är ovärderligt.

Det känns bra att Elsa och mina föräldrar lyckas bygga en relation, trots att de inte ses så himla ofta. När det väl blir så blir det intensivt och tight och allt på samma gång. Och jag blir irriterad för att en förälder alltid är en förälder, men älskar det på samma gång.

Nästa gång vi ses blir i maj när vi sticker till Sverige och flyttar in hos dem. Det blir fint det.

Ojojoj. Det har inte blivit supermycket sömn de senaste nätterna eftersom Elsa krasslat på på natten. Idag var vi vakna flera gånger fram till 3.30 och sen genomgående från 3.30 tills… ja, nu. Hon vaknade nämligen igen då och sen skulle mina föräldrar med en taxi som gick kl. 5.00 så då var vi uppe för att säga hejdå till dem och sen vaknade Elsa innan vi hann somna igen och sen sov hon en stund på mig i sängen och sen var det morgon och ja. Nu är denna dagen också snart över.

Mycket påsk har det inte varit i luften från vår sida, mer än att vädret var skitfint, soligt och varmt hela dagen. Vi var och handlade en liten sväng i förmiddags och då var Elsa så sur och svag och trött i vagnen. Men efter en två timmar lång tupplur efter lunch så piggnade hon till så vi tog en tur till parken i eftermiddags också. Hon älskar ju att gunga, krypa runt i sandlådan och åka rutschkana, det lilla livet.

Jag tror att hon mår lite lite bättre, vilket är skönt, för igår var det inte mycket med henne alltså. Ändå lyckades hon har ettårskalas med paj och tårta för nio gäster utan att bli särskilt gnällig alls. Hon var bara febrig, stilla och ynklig, men kämpade på bra. Och det blev en trevlig eftermiddag, så tack till er som kom!

Nu sover hon, oroligt i sin säng och vi upptäckte precis tre tänder på uppåtgående i munnen så kanske är det de som spökat också och gett henne feber och ont i kroppen och hosta och snorig näsa. Vem vet? Vi försöker bara hänga på och trösta och kramas och sitta nära och mata med vatten och mjuka saker när vi får en chans.

Jag hade ju mycket hellre varit sjuk själv. Mycket hellre.

Hemma i Sverige brukar påsken inte direkt firas med familjen, så vitt jag vet iallafall. Mamma och pappa var till exempel på middag hos vänner på påskaftonen. Men här kör vi på familjekortet, katolska Tyskland!

Eric, Elsa och jag hade fått låna bil och lastade in oss där för att åka till Erics föräldrar i Bad Homburg och fira påsk med dem samt syskon och respektive som nämndes i inlägget från långfredagen.

Jag var nervös över bilresan, men det gick såklart hur bra som helst. Lillstrumpan somnade nästan direkt och sov tills vi kom fram. Dessutom tar ju bilresan bara typ 15-20 minuter, så även om hon hade varit olycklig så hade man väl kanske kunnat stå ut. Dock väldigt glad att hon inte var olycklig. Det enda som kändes läskigt var att bilstolen inte sitter så himla fast. Den fästs bara med bilbältet och jag hoppas att den på nåt vis säkras upp om vi skulle hamna i krock, för sådär jädra fast sitter den inte i normaltillstånd.

Hos Erics föräldrar väntade släktmys för Elsas del. Hon sov och fann sig i det mesta, så länge hon inte missade de regelbundna amningspauserna såklart. Vi åt lammstek med rotfrukter och Lindt-kaniner till efterrätt och hängde mest på soffan i vardagsrummet. En promenad hade antagligen inte skadat, men Eric och jag var för lata för att packa med oss vagnen så det gick inte. Inte med bebis iallafall.

Erics mamma hade fölsis och fick lite fina presenter och telefonsamtal. Vi alla fick omtänksamma påskägg av Erics bror och hans tjej. I vårt fanns choklad, ett ljus som såg ut som en hare, salt från Mallorca och ett fint påskkort. Så jädra omtänksamt. Och ja, på tal om presenter så fick ju Elsis också presenter av dem! En jättefin blöjnecessär typ, med hennes namn på träpärlor på framsidan, proppad med sånt som små bebisrumpor behöver när de är på språng. En liten snuttefilt med napphållare och en liten leksak, en mask som hon kan tugga på och klämma på när de talangerna utvecklats om nån månad eller så. Tack tack säger Elsa genom oss.

Ja, efter den där lammsteken så följde kvällsmat som vi haft med oss, ostbricka, bröd och kex. De från Hamburg bidrog med inlagda ägg som faktiskt smakade helt okej.

Sen var påsken lite slut för vår del. Vi samlade ihop våra pinaler och tog bilen tillbaks till stan igen. Jag fick akut cola-craving och min snälla man sprang till Netto för att göra mig glad. (Han handlade dock även chokladlinser till sig själv.) Vi kom överens om att jag skulle ta nattamningen som tack för att han gjorde mig den tjänsten. Hehe.

Resestress och kvällstankar

February 9th, 2014 | Posted by Jess in Filosoferande. - (1 Comments)

Hemma på soffan i Bornheim sitter nu en trött svensk tjej som är slutkörd i både kropp och knopp. Mest knopp tror jag, om jag ska vara ärlig. Det tar på krafterna att rusa iväg efter jobbet, hoppa på ett plan, umgås med så många fina människor som möjligt, snabbt andas in så mycket sövdiansk luft som får plats i lungorna och sen i all hast lämna ett ettårskalas för att inte missa bussen till tåget som tar en till flyget tillbaks. Puh.

Jag har kommit fram till att två nätter är för kort. Inte värt det. Och då har jag ändå haft en med beröm godkänd helg hemma i Skåne. Emelies lille påg är ljuvlig, mormors födelsedag firades med släkten och smarrig mat och Ms kalas idag blev pricken över i:t.

Men det är ändå stressigt. Började storgråta så fort jag kom innanför dörren här hemma. Jag tycker liksom synd om Tysklandslivet på nåt makabert sätt. Sverige är så fint och har en relation med mig som är svår att toppa. Tyskland får kämpa för att hålla jämn takt med den. Och Tyskland har blivit vardagen som ligger i vågskålen mittemot semsterns, Sveriges.

Eric blev rädd när jag dök upp med tårar i ögonen och en panikångestattack på väg att bryta ut. Jag vill så gärna få ihop det. Att det ska funka. Att jag inte ska glida ifrån mina föräldrar och missa mina bästisars barns uppväxt och se på när mina syskon skojar mer med varandra än med mig och känna mig dum som inte vet hur man handlar snus på Kvantum och framförallt: Att inte Eric ska känna att det är hans fel. Att han har tagit mig från Sverige. För mig tar ingen. Jag bor och jobbar och lever och älskar där jag vill. Det är mitt val.

 

Tårtdrömmar och gratisturer

February 2nd, 2013 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Utsatte mig själv för prövning igår när jag var hemma hos mormor och morfar för att fira mormor som fyller år idag. Vi fick massa god mat, som vanligt. Huvudrätten funkade utan problem och smakade så gott. Jag åt gulasch med grönsallad, inlagd gurka och några ostskivor. Så kom efterrätten och då har mormor bakat den maffigaste prinsesstårtan någonsin. Det är typiskt det där, för ofta när jag är sugen på sött så är det just prinsesstårta som dyker upp i tankarna. Lyckades iallafall hålla mig till en kopp te och lovade mormor att äta en bit tårta så fort jag är smal. Hon hävdade då att jag är smal nog redan nu, men det håller jag ju inte riktigt med om.

När vi hade snackat färdigt om grannar och Arbetsförmedlingen och sjuka killar och annat krafs så släppte mor och far mig på busstationen där jag bordade bussen mot Dalby och Malmö. Killen som körde bussen lät mig åka gratis eftersom det var fredag och han uppskattade “söta passagerare”. Antagligen inte helt politiskt korrekt, men är man fattig student kan man inte vara kräsen. På nya bussen i Dalby fick jag ju betala, men hela resan gick alltså på 36 kronor istället för 75 som det vanligtvis kostar. Win.