Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Rasistsvinet i Staffanstorp

January 25th, 2017 | Posted by Jess in Skit. | Sverige. - (0 Comments)

På en av Skånetrafikens gula bussar mellan Lund och Staffanstorp blev en svart kvinna igår kväll spottad på. Rätt i ansiktet. Av en medelålders man som stod framför henne och samlade spott i sin mun innan han spottade sitt hat på en annan människa. Hennes barn satt bredvid. Troligtvis rädda och undrandes vad som pågick. Förhoppningsvis inte vana vid att bli attackerade av rasister. “N*ger” sa han också. För att göra det hela ett snäpp värre. Och så att ingen av de vittnen som såg allt skulle tveka på anledningen till hans hatbrott.

Jag blir så ledsen. Att det 2017 ska vara så jävla omöjligt för människor som inte har majoritetshudfärgen att leva sina liv i fred. Har vi som människosläkte inte lärt oss ett enda dugg av allt som vi varit med om? Vad är det för obildad, trångsynt gråsugga som fått för sig att han förtjänat en plats i samhället med den där inställningen? Önskar att någon loskar rasistgubben mellan ögonen nästa gång han åker buss. Säkert bresande med sina vita ben, säkert suckande åt barnvagnar och säkert nöjd med sina oförtjänta privlegier.
Önskar att äckelidioten får böta många svenska kronor till kvinnan vars liv han lyckades göra ett snäpp skitigare och svårare, under en vanlig bussresa från Lund till Staffanstorp. Önskar att kvinnans barn inte blir rädda för att åka buss och att den här händelsen är det närmsta de någonsin kommer komma rasism.

Orkar inte.

På besök i den skånska hösten

October 18th, 2016 | Posted by Jess in Resa. | Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Vi är i Sverige. Vi kom fram igår och genast gick Elsa fram till leksakskistan och började ropa mormor, mormor. Jag hade helt glömt bort att det ju faktiskt är lite semester för mig också att komma hit. Jag kan sitta med datorn i knät och skriva jobbtexter om konferenser och dödsbon. Samtidigt stoppar Elsa in en plastig nappflaska i en docka och sparkar omkring lite med Bobbycaren som hon fått låna av grannarna här. Livet är med andra ord okej, även om vi saknar vår pappa och man.

Vi passar även på att prata lite hus, jag och mina föräldrar. För det är något som de kan, men som jag inte har så stor koll på. Och snart kanske den kunskapen kan komma till pass. Vi får väl se. Imorgon ska vi hänga med bästisarna och snacka loss. Nån dag senare väntar ett besök i storstaden. Jag hoppas också kunna handla vinterkläder till Elsa och kanske säga hej till Jannicke och Jimmie. Och mormor och morfar!

Men ja. Först ska Elsa och min mamma laga klart kvällens middag i köket. Jag ska skriva färdigt en text om frisörer och sen får det vara bra med den saken tills Elsa sover ikväll. Då lägger sig lugnet och tvn står på på svenska. Ovanligt, men väldigt trevligt. Måste jag väl säga.

Så har vi alltså gift oss igen. Och vilken helg det var. Jag är så NÖJD och LYCKLIG när jag tänker på hur FINT det var att ALLA (nästan) som vi gillar samlades för att fira OSS en hel jäkla HELG. SÅ HÄRLIGT.

På allmän begäran kommer det nu komma ett antal inlägg som handlar om den där ödesdigra helgen 12-14 augusti då Eric och jag klädde ut oss till brudgum och brud och ställde till med fest.

Allt började på fredagen då mina föräldrar, jag och Elsa drog till festlokalen för att fixa det sista. Mitt mål var hela tiden att jobba järnet tillsammans med hjälpsamma familjmedlemmar på fredagen och sen släppa allt och bara njuta resten av tiden. Hela veckan innan gick åt till att skriva fem sidor långa email till folk med instruktioner, bilder, tabeller och scheman. Kontrollfreaket i sitt esse ja, var det pinsamt emellanåt? Ja. Men det blev också himla bra och jag kände att jag fick som jag ville hela helgen, vilket var ett krav eftersom det var mitt bröllop. Vårt bröllop. He. He.

Så vi dukade och satte upp ljusslingor och ställde fram saker och tog undan saker. Det fanns 7 runda bord och ett avlångt honörsbord med glas, olika bestick, placeringskort, pennor, menyer och middagsprogram. Jag kan visa er en bild om ni vill, när fotografen redigerat färdigt. Jag råkar nämligen veta att hon fotograferade alla detaljer där inne (eftersom jag sa till henne att göra det).

Mamma passade Elsa och rensade jordgubbar och sprang runt som en liten iller och pappa svor över intrasslade sladdar och körde bud över hela Skåne. Jannicke kom med björke som snälla hjälpredor satte upp på instruerade platser på lördagsförmiddagen. Eric var också med, just det, en liten stund, innan han stack mot flygplatsen i Köpenhamn för att hämta ett gäng gäster där.

Vi bråkade samtidigt massor med personalen på pensionatet, eftersom de ändrat hela listan med rumsfördelning som jag lämnat flera månader innan. Det är en lång, komplicerad och aggressiv historia som jag inte orkar dra nu. Men jag var arg. Väldigt arg. Och så slutade allt med att bröllopssviten gick till nån annan och vi fick ett rum med delade toalett på andra våningen och jadajada. Whatever.

Vi hann i princip med det som skulle hinnas med och sen hann vi också duscha lite snabbt och byta om för sen började hela stället myllra av folk. Vårt folk. Våra gäster som var sugna på grillbuffé och goda drycker. Så då började vår rehearsal dinner BBQ. Mer om den i nästa inlägg!

4 augusti, ja herre jäklar. Om typ 8 dagar ska vi gifta oss och innan dess ska det grillas och efter det ska det brunchas och det finns fortfarande SÅ mycket att göra. Vi jobbar med bröllopet hela tiden, samtidigt som vi försöker underhålla Elsa som dock underhålls rätt fint av sin mormor och morfar också. Öppnar dörren och springer en runda på gräsmattan och sådär.

Vi har förbeställt ett lass med alkohol som ska hämtas i Tyskland på måndag, kanske kan Eric göra det själv med min pappa så att jag kan stanna hemma och pula med bordsplaceringen, pyssla nån skylt eller göra lemoncurd till tårtan. Idag har vi varit inne i stan och storhandlat. Stan = Ystad och storhandlat = två kundvagnar fulla av goda grejer, drickor och pinaler. Elsa var kinkig och ville bli buren så fort vi kom in i affären och somnade sen i min famn på två röda, så henne fick jag bära medan Eric roddade båda vagnarna själv och lydde mina kommandon från inköpslistan som jag klämde fast mellan lillstrumpan och min haka.

Lagom till att vi var färdiga med handlingen och mina armar värkte efter att ha släpat på 12 kilo barn i statiskt läge, så vaknade hon såklart och var sen happy banana tills det var kväll. Helt otroligt att hon pallade med. Nu sover hon gott, jag har skrivit lite jobbtexter om Apple Watch och Eric har designat en fin grej som vi ska ha med på bröllopet. Om vi hinner omsätta ‘na till verkliga livet vill säga.

Det rullar med andra ord på här och snart är det dags och igår träffade vi prästen som var fin så det blir nog bra det här. Ihh. Pust pust. Suck. Schuuuuuhhhh.

Hörs!

Så var vi tillbaks i vårt hemland och det som gör mest ont är att det är så svårt att gå ut. Hemma hos mamma och pappa i Skåne står dörren ut till trädgården alltid öppen och Elsa vandrade som hon ville ut och in, in och ut. Ibland följde lilla hunden med, ibland någon av dockorna. Hon var konstant våt om strumporna eller kall om fötterna, men så hjärtanes glad över friheten att det inte gjorde någon av oss något.

Det kändes som att fler somriga barndomsminnen skapades på de fem dagarna hemma i Sverige än vad jag hittills lyckats skrapa ihop åt henne de första sex veckorna av juni och juli här i Frankfurt. Som tur är så sticker vi ju snart igen, hyr en stuga och tar med oss pappan i familjen för att fira bröllop, bada i sjön och äta så många jordgubbar att vi nästan utvecklar en allergi.

Min möhippa hände också och var seriöst en av de finaste dagarna i mitt liv. Och då har jag ändå blivit friad till, fått en dotter, gift mig en gång och återförenats med min kärlek efter 6 månader i från varandra. Jag förstår att det låter tokigt, men från instormandet av fina tjejer på morgonkvisten och frukosten med bubblor vid havet, till den lyxiga ansiktsbehandlingen och drinkfnittrandet resten av kvällen så var dagen så freaking perfekt. Elsa passades av mormorn sin vilket gick superbra och jag fick prata bort timmar med de som varit med mig längst och känner mig bäst. Det kommer bli svårt för bröllopet att toppa detta, det säger jag er.

Imorgon är det torsdag och vi ska uträtta lite ärende, leta bröllopsskor till Elsa och skicka iväg en present till en nyfödd ny kompis. Kanske göra pesto till middag och sen försöka andas i stan som idag har hållt över 35 grader i skuggan. Det räcker bra så.

Elsa och den svenska valpen

July 15th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop | Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Det är fredag och jag är fortsatt dunderförkyld. Har ont i kroppen är hes och täppt i näsan och smakar ingenting.

I mammas frys ligger tre tårtbottnar som ska bilda bröllopstårta om några veckor och två pajer som ska serveras bakfulla vänner dagen efter det där bröllopet. Elsa sover och mamma rensar ogräs och jag har precis skrivit lite om olika sms-lån. Snart ska jag åka med Emelie och Malena till en sminkaffär i Lund och testa fina saker på mitt sjuka ansikte, förhoppningsvis köpa med mig lite fint och dessutom kunna återskapa det på den stora dagen.

Elsa trivs som fisken i vattnet här och är så gullig med dalmatinervalpen Alba. De är gulliga med varandra, så försiktiga och busiga. Imorse matade Elsa henne ur sin hand och när vi några timmar senare helt glömt bort det så sprang Elsa och hämtade en liten pellets som Alba försiktigt slickade tag i från Elsas hand. Kanske kompisar för livet de där två?

Vi hade ju hoppats kunna bada en sväng i sjön här, men det är kallt i luften. Troligtvis varmare i vattnet, men ändå så kallt i luften att man inte blir sugen på att springa omkring i bikini. Saknar Eric, det har blivit en bekväm vana att träffa honom varje dag efter våra år av distansförhållande. Facebook påminner mig dagligen om gamla blogginlägg där jag skriver om längtan efter en vardag med Eric i Frankfurt och nu är vi där. Alltså inte precis exakt just nu, men annars är vi där. Hemma i Frankfurt. Tillsammans med Elsa som en familj. Känns väldigt rätt i magen.

Fina dagar “hemma” i Skåne

May 13th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop | Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Här är vi alltså nu i Sverige. Och livet rullar på. Igår var jag hos frisören och testade en uppsättning till bröllopet som faktiskt blev helt okej, trots att det bara var en provisorisk testrunda. Mindre kul idag när jag försökte borsta ut mitt jättehår som var tuperat och hårsprejat till oigenkännlighet. (Gav upp när jag hade hälften kvar, ställde mig i duschen och tänkte dränka det i balsam när det visade sig att det inte fanns nåt balsam. Så nu är det ännu strävare och 100 % tovigt igen. Har dock köpt balsam och ska tvätta det igen imorgon.) Slut på min hår-rant.

Elsa sover nu efter en lång dag med bus med mormor och morfar. Idag var jag hos en florist och diskuterade luktärter och olivblad, samt beställde en tårta som jag är lite osäker på om jag vill ha. Får väl bestämma det snart och eventuellt avboka den. Men blommorna kör vi på, fick ett väldigt bra intryck av den duktiga floristen så det blir förhoppningsvis fint.

Senare ikväll ska jag hämta Eric på stationen i Lund och imorgon ska vi hänga med Emelie och Malena och alla ungarna hela dagen. Längtar.

Det är fint här. Fint väder och fin familj och fina barnvakter och fina framsteg med bröllopsplaneringen. Blir dessutom finare ikväll när Eric kommer.

Alltså vädret. Man blir lika förvånad varje gång solen skiner och man inte måste ha halsduk på sig för att våga sticka näsan utanför dörren. Så härligt.

Idag har Elsa och jag varit nere på stan en vända, vi köpte bland annat shorts i tre olika storlekar, till ungen, mamman och pappan. Sen gick vi hem igen och åt köttfärssås och broccoli innan Elsa däckade i sin säng och jag satte mig och spelade mobilspel och skrev texter om fastighetsskötsel.

Efter att vi hade vikt mängder med tvätt och klätt av och på alla dockor och gosedjur massa gånger, ringde vi och snackade med Elsas moster Jannicke som var begraven i dalmatinervalpar. Dessa små prickiga sötkorvar kommer vi också få träffa snart. Ska bli väldigt roligt att se vad Elsa säger då. Nu blev hon liksom irriterad så fort Jannicke var i bild utan hund. Hon kollade uppfordrande på mig och gjorde handgesten med två händer ut vid sidorna och förvånad blick som hon även gör när musikspelaren byter låt och blir tyst i två sekunder. “Var blev musiken av?” “Var är alla gulliga hundar?”

Sen gick vi ute en sväng, åkte rutschkana tillsammans och gick och handlade köttfärs som förvandlades till kvällens middag för Eric och mig när Elsa hade pratat sig till sömns. Nu är den här dagen också över och jag har grus i ögonen. Imorgon fortsätter förberedelserna inför Sverigeresan, även kallad Stora Bröllopsplaneringsresan. Aj aj aj.

Catering – check!

February 24th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop - (0 Comments)

Catering – Check!
Nu har vi bestämt oss. Eller ja, det ska kanske diskuteras med Eric också när vi kommer tillbaks till Frankfurt, men jag tror att vi har hittat den cateringfirma som ska få äran att laga mat till oss på bröllopsfesten. Elsa och jag har, tillsammans med vänner och familj, testat en himla massa mat under veckan i Sverige och även om vi ätit mycket gott så är det fler faktorer som spelar in i valet av en cateringnisse.

Jag tror ju ganska stenhårt på magkänsla, intuition och att det liksom ska kännas rätt. Även om jag naturligtvis inte kommer att direkt umgås med människan som ska fixa maten på bröllopet, så vill jag ändå ha någon jag litar på och gillar. Inte en korkad idiot som är nazist och luktar svett, men lagar underbar mat. (Nu träffade vi ingen sådan, men så att ni förstår hur jag tänker.) Jag vill dessutom gärna stötta kvinnor, invandrare, unga människor och liknande som kanske, inbillar jag mig, ibland har svårare att få jobb.

Men naturligtvis går det inte att bara vara idealist. Kostnad och smak spelar också in. Valet faller alltså, troligtvis, på en ung kille som lagade god mat, var supertrevlig, hade erfarenhet och nya idéer samtidigt och hade en inställning som var mer ”Absolut! Det fixar vi!” än ”Hmm… Njä… tror inte det.”

Nu ska vi bara diskutera färdigt menyn så att rätterna som serveras är sådana som jag gillar att äta och som kan serveras till vår multifacetterade grupp gäster. Det blir nog bra. Och ännu en grej kan strykas från listan.

Så fort Elsa har sovit idag så har jag kastat mig på telefonen och i princip ringt runt till alla jäkla ställen som någonsin har haft nåt litet att göra med en lokal som människor kan träffas i. Jag har troligtvis googlat sönder internet och jag har följt tråd efter tråd på jakt efter nåt som går att använda. 

Det slutade med ett ställe som var på tal redan 2014, när jag började researcha direkt efter att Eric friat och vi senare samma månad fick se Elsas lilla minihjärta picka i min mage. Stället är ingen lada, som jag ville. Det är inte ute i en skog, som jag ville. Det finns inte fina hotellrum till gästerna, som jag ville. Men det kanske funkar ändå. 

Jag fick inte tag på snubben som står som uthyrningsansvarig. Många är rädda för att svara när jag ringer med mitt läskiga tyska nummer. Tror jag. Så jag slängde iväg ett mail och så får jag hoppas på att gubben är i en sån ålder att han läser sina mail dagligen. 

Det hade varit så skönt att få det fixat och klappat och klart. Och detta är dessutom ett ställe utan fullständiga rättigheter så att vi kan smuggla med oss spriten från T-land istället för att behöva betala 120 kronor för varje drink folk beställer och sen glömmer bort i nåt hörn. Sen att budgeten fortfarande spräcks med råge och att bröllopsresan troligtvis kommer att gå till typ Königstein, det är en annan sak. 

Så tumhållning önskar jag mig nu av er, tumhållning för att jag snart ska få sluta ligga vaken om nätterna och tänka på vandrarhem och bygdegårdar och satan och hans faster. Tumhållning för att vi snart är med bröllopslokal igen. 

Tack på förhand.