Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Det är onsdag och jag känner mig mindre deppig än igår. Jag vet ju att jag egentligen är lycklig här och att jag ska vara här. Nu ska Elsa och jag snart gå och sjunga med Brit och det älskar vi ju båda två. Kanske tar vi en te och en majskrok med Nina och Sophie efteråt eller slänger oss ner i sanden på lekplatsen.

Vi har bakat en chokladkaka idag också, med mina nya formar. Det vankas nämligen bröllopstårta… Jag tror det var en kombination av inspiration från Angelica som ska göra samma sak, och det faktum att jag inte får tag på någon hemma i Skåne som kan göra en sådan tårta jag vill ha till ett rimligt pris. Så nu blir det en provtårta här i Tyskland, förberedd, planerad och researchad in i minsta detalj, och sen bakar jag originalet hemma hos mamma och pappa. Så utspritt som möjligt så att jag har tid att fixa alla andra tusen detaljer som måste göras.

Och var lugna, om provtårtan inte blir bra eller jag känner att det doch tar för lång tid och är för stressigt så blir det ingen bröllopstårta utan typ fyra kladdkakor istället. Minst lika gott med andra ord. (Men lite mindre festligt så det kommer troligtvis inte att hända. För jag är perfektionist och dum i huvudet och nu har jag bestämt det här.)

Men ja. Jobbat har jag också gjort idag och dödat massa bananflugor. Nu har Elsa och jag gillrat en fälla i köket och stoppat tändstickor i alla blomkrukor. Visst, de är ju inte farliga eller så, men irriterande!

Så. Jag stannar där helt enkelt.

Sångstund med Brit

April 21st, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Igår var vi alltså på Musikskolan, för andra gången. Och som vi älskar det! Det är en stor skola inhyst i ett vanligt hus längs med gågatan här i vår stadsdel. De har alla möjliga sorters klasser och undervisningsgrupper, från saxofon till triangel typ och nybörjare upp till proffs.

På onsdagseftermiddagarna hänger vi där tillsammans med Brit som är vår lärare. Hon spelar gitarr och sjunger och delar med sig av sina maracas, sjalar och bjällror. Vi lyssnar på klassisk musik och folkmusik och Pippi Långstrump och vi dansar och sjunger. Så snart Brit tycker att vi kan låten bra nog så sjunger hon en stämma till, eller kanon, och det är så härligt. Som det lilla ljus jag är så sitter jag snällt och sjunger och gungar och klappar. De andra mammorna var liiiite väl snackiga och okoncentrerade tyckte jag, men de kanske skärper sig…

Dessutom är ju två av de andra mammorna våra kompisar från den tyska lekgruppen med sina döttrar som är bara några veckor yngre än Elsa.

Elsa ja, hon gillar det också. Gungar med och “trallar” på sitt eget vis, spelar med maracasen och hjälper till att städa. Varje gång avslutas med en lugn låt och massa såpbubblor. Och då gråter jag nästan för att jag är så glad att Elsa finns och att upptäcka världen tillsammans med henne är en av de bästa känslorna som finns.