Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Grattis på 30-årsdagen Jessica!

March 3rd, 2016 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Jaha, då var man trettio år gammal dådå. Vi kan väl prata mer om det en annan gång, hur det känns och så, och nu istället sakligt redogöra för hur dagen sett ut.

Alltså Elsa och Eric är ju världens gulligaste så bara där börjar det ju bra. Av Elsa fick jag morgongos, middagsgos, eftermiddagsgos och kvällsgos i present. Av Eric fick jag en årsprenumeration på blombud! Det ska alltså komma färska blommor till dörren varannan vecka hela jäkla året! Hur fint??! Väldigt fint. De första kom idag, vackra, långskaftade tulpaner med pistachris till.

Jag gav mig av för att köpa frukostbullar med russin i, juice till Eric och blåmögelost till Elsa och mig. Sen åt vi frukost allihop. Just det, glömde ju säga att Eric tagit ledigt idag (och imorgon)! Nästan bäst present av alla.

Sen kom Erics föräldrar och av dem fick jag massor av härliga påskliljor och massor av härliga sedlar som bara var till mig. (Detta påpekade Kristina väldigt strängt, inte till bröllopet/hemmet/Elsa/Eric, utan till mig. Jag tror att jag kanske ska ta en ansiktsbehandling med lite lyxiga produkter till? Får se.)

eric och jag
De passade sen Elsa medan Eric och jag gick och åt fin mat på restaurang nere i stan. Det blev pepparstek med kål och risoléepotatis. Vi köpte med oss efterrätt från ett nyöppnat, franskt konditori. Den bakelsen alltså. Chokladmousse. Kolasåsfyllning. Och mjuk, mjuk sockerkaka. Amazing.

mousse

Sen gick vi en runda i blåsten för att Elsa skulle få frisk luft, lekte på vardagsrumsgolvet, nattade ungen, åt middag och nu tittar Eric på tv och jag skriver detta.

Det är härligt att fylla år tycker jag. Väldigt härligt. Nu dröjer det ett år till nästa gång, men det ska jag väl stå ut med. Däremellan kommer ju Elsas födelsedag och påsk och bröllop och jul och så.

Elsa 7 månader

November 13th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Såhär fyra dagar innan hon blir 8 månader känns det som hög tid att rapportera om hur Elsa var/är som sjumånaders. Sjumånadersdagen firade vi hemma i Sverige, med häng med sådana där svenska människor som vi gillar. Alltid när vi träffar mina föräldrar, Elsas mormor och morfar, så påpekar de hur stor hon blivit och hur mycket hon förändrats, det är svårt för mig att tro på för jag träffar ju henne 24 timmar om dagen, sju dagar i veckan. Men så kollade jag på bilder från sist de såg henne, dopet i det här fallet, och märker ju att hon visst vuxit litegrann. Ganska mycket om jag ska vara helt ärlig.

Elsa gillar: När man busar med henne, leker med henne, pratar med henne, bär henne. Sammanfattningsvis kanske vi kan säga att hon gillar uppmärksamhet? Hon tycker om att vara där det händer saker. I brist på hög barnstol hemma hos mamma och pappa så satte vi henne i vasken när jag bakade bullar och det var en superhit. Där satt hon och tuggade på träslevar och kramade vattenkranen medans jag svepte förbi då och då och pratade konstant med henne.

I princip all mat. Hon gnagar och maler och tuggar och smaskar och suger och blöter upp och smackar och dregglar över allting som vi äter. Hon är bara så sugen på mat och tycker det är kul att få vara med och smaka. Jag låter henne kladda och testa det mesta med händer och mun, att se hennes matglädje väger upp städningen som krävs efteråt.

Elsa gillar inte: Att sitta för länge i vagnen, utan att det händer nåt. Om hon har något att gnaga på så går det bättre längre, men när det väl blir tråkigt så måste hon antingen bäras eller snabbt distraheras med nästa gnagobjekt. Hon gillar heller inte att lägga sig, men det brukar bara ta (peppar peppar) fem-tio minuter innan hon kommer på att hon är trött och bestämmer sig för att somna istället.

Elsa sover: Hemma i Tyskland var det dåligt. Många uppvak, förtvivlad bebbe som bara vill somna om efter en amningssession. Men när vi var i Sverige så somnade jag henne med boob på mammas och pappas säng och sen fick hon snarka där till jag ville gå och lägga mig och då bar jag ut henne i ett filtpaket till gäststugan i trädgården. Ofta kunde hon då sova vidare utan problem, äta en gång på natten och sen göra morgon klockan sju som vanligt. Helt okej. Vågar man skylla på den skånska lantluften?

Hemma i Frankfurt, som sagt, så är det knakigare. Ibland helt okej, ibland inte alls, ibland sådär. Men vi kämpar vidare och försöker tänka att hon inte kommer att amma 1000 gånger per natt när hon är 15 år gammal. Troligtvis finns det en anledning till att hon söker närhet och då får hon den, fast det är jobbigt att vakna så ofta.

Elsa är: Bra på att sitta (men kommer inte upp i den positionen själv).
Bra på att äta (blir gärna matad och äter gärna ensam med händer och fingrar).
Bra på att skratta med rynkad näsa (allt från roliga ljud till kittlingar lockar fram skratt).
Bra på att vinka (det har hennes mormor precis lärt henne).
Bra på att pussa på oss med öppen mun (de bästa och slemmigaste pussarna i världen).
Bra på att rulla och dra och rutscha sig fram över golvet (snabbt går det också).
Bra på att stå och spänna sig på tåspetsar och handflator (ser jättejobbigt ut, men hon gör det ändå).
Bra på att vakna exakt klockan sju varje morgon (så vi hinner alltid morgonmysa innan Eric ska till jobbet).
Bra på att lukta gott och vara mjuk och len och gosig (detta trots att hon aldrig använt tvål!).

Världens bästa.