Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Lite tårar och finbesök på G

April 10th, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. | Ungen - (1 Comments)

Livet med bebis går vidare. Det är ju inte direkt en hemlighet att det är finare att vara två om allt så jag njöt av påskhelgen med Eric och sörjde när han stack till jobbet på tisdagen. 

Igår bröt jag även samman och grät så att ögonen svullnade för att det är så trist att han är borta hela dagen, missar när Lillstrumpan är på bra humör, när vi går på promenader och gosar på soffan. Kommer sen hem lagom till hennes skriktimmar börjar på kvällen. En av oss guppar omkring med henne medan den andra lagar snabb middag, äter så snabbt som möjligt så att bebisen kan byta famn och även den andra parten få varm mat. Sen turas vi om, jag ammar, Eric skumpar och byter blöja. Sen är klockan 22, vi är slutkörda och stupar i säng (om bebisen tillåter det). Då har vi hunnit pussas en gång och i bästa fall snabbt berättat om vår respektive dag. Suck. 

Naturligtvis är det inte riktigt så nattsvart och Elsa är världens finaste och värd allt guppande i världen, men annorlunda är det. Jag tänker också att hon inte ens är 4 veckor än och att allt tar tid och att hon som minibebbe naturligtvis kräver extra mycket tid och närhet och boob. Framförallt boob. Jag hade helt enkelt ett anfall igår. 

Passade även på att gråta för att jag saknar Emelie och Malena så jädra mycket. Tänk att de inte får träffa min bebis förrän till sommaren liksom, det är ju inte rättvist mot nån! Sugigt läge. Som sagt, ett anfall. Please don’t hold it against me. 

Men idag kommer iaf mamma och pappa på besök! Till Frankfurt! Om allt går som det ska med deras resande så inträffar de i lägenheten runt 21 ikväll och det ska bli så fint att presentera dem för sin dotterdotter. Jag tror de kommer att gilla varandra. Helgen ska bjuda på sommarvärme och sol så vi kommer förhoppningsvis få det väldigt härligt. 

Okej, bebisen är vaken och kräver att jag öppnar mjölkbuffén. Igen! 

Kram på er!!

Öde och seg.

April 8th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

londgistance

Jag saknar Eric jättemycket idag. Jag var iväg och handlade, fyllde kylen med hjälp av Willys och tänkte på min pojkvän hela tiden. Det är tydligt att det är under de mest triviala, vardagliga sysslorna som han fattas mest. Men även på fester (när alla andra har med sig sina pojkvänner) och under jobbiga tider (när jag vill att han ska stryka mig över håret och lova att allt kommer att ordna sig).

Hela dagen har jag försökt göra vettiga saker. Plugga. Städa. Plocka undan. Diska. Men hjärnan har inte velat samarbete utan konstant skickat iväg tankar på kardemummabullar från Gateau och tröst från manlig Eric. Så jädra olönt.

Imorgon är det jag som tar datorn och böckerna i en ryggsäck och traskar iväg till Malmö Stadsbibliotek. Lunch har jag redan förberett så jag tänker mig att det blir en heldag i pluggläge på biblioteket. Det måste bli så, om en vecka ska uppsatsens första utkast skickas in.

Vi bestämmer det då. Att jag kämpar vidare fast jag känner mig ensammast och dummast i världen.

Fredagen har rockat fett.

September 28th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Mannen. | Sverige. - (5 Comments)

Hej. Fina fredagen som jag brukade få uppleva i Australien kom tillbaks idag.

I strålande solsken promenerade jag hela vägen till skolan, fast det är tråkigt när man är själv. Tar ungefär 45 minuter och är en perfekt start på dagen. Man får syre och energi och vaknar till ordentligt så att man orkar sitta i klassrummet sen och glo. Träffade en glad och positiv Sophie som hade gjort en skitbra film till vår redovisning. Min redovisning gick också helt okej och sen blev det lunchdags.

Då anlände resten av gänget, Ulrika, Emma och Malin, och vi hann fnissa lite och prata om gårdagens pubhäng med delar av klassen och våra lärare. Som i sig är en spännande, men hyfsat censurerad historia. Lite vin, lite snack, lite regn och lite SJUKT konstiga människor. Och en BH i en stekpanna.

Sen började redovisningarna igen, väldigt hög klass på redovisningar, jag har så smarta vänner! Samtidigt fanns det också några bottennapp, gång på gång påminns man om hur tröga och konstiga vuxna människor kan vara. Ulrikas dikt var så himla sorglig. Ska fråga henne om jag får lov att publicera den här så ni får se. Sjukt sorglig- och verklighetsbaserad!

När eftermiddagen blev senare gick vi hem. En lång promenad genom stan eftersom Emma skulle handla sulor, solen sken och vi var glada. Livet kändes fint. Igen.

Nu har jag ägnat de senaste timmarna åt att städa lägenheten. Dels för att de behövdes och dels för att ERIC KOMMER IMORGON! Alla säger att tiden har gått snabbt, men det är egentligen bara Eric och jag som får lov att avgöra det. Så det är så.

Och just det, såg senaste avsnittet av Glee också och dog nästan av den utmärkt skådespelade sexuella spänningen mellan Rachel och Brody. O. M. G.

Ja, det var mest det. Nu kan han komma.

 

Jag är hemma igen!

July 6th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. - (3 Comments)

Jag är hemma. Sitter i Erics vardagsrum och läser bloggar och tittar på tysk tv. Eric sitter bredvid, jobbar och pussar mig då och då på örsnibben. Jag är hemma.

Resan gick ganska bra, det är ju såklart hyfsat jobbigt att sitta i en flygplansstol i 20 timmar och vara på resande fot i 25, men det gick bra. Nu har jag blivit sjuk. Hostar och snorar, har ont i öronen och halsen. All stress och längtan har runnit av mig och immunförsvaret krackelerade helt enkelt. Men det gör inte så mycket, för jag är här och det är allt som räknas.

Att se Eric stå där på flygplatsen, att krama honom igen. Det var underbart såklart, men också extremt konstigt. Jag var trött och svag och svimfärdig och sa bara att det kändes så konstigt, Eric blev till slut orolig. “Men konstigt på ett bra sätt iallafall?” Och det var det ju! Men bara så himla ovant.

Nu är allt bra. Imorgon ska jag få träffa Angelica och Yvonne tror jag, ringer dig senare Angelica! På söndag pärchenhäng med Lars och Linda och sen börjar jag jobba på måndag.

Sommaren 2012 har börjat.

 

 

På väg hem del 5

July 4th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. - (1 Comments)

Sista delen i sagan om hemresan har kommit. Om allt funkar som det ska så publiceras det här inlägget exakt samtidigt som mitt plan från Singapore landar i Frankfurt. Sen tar det naturligtvis ett litet tag innan tullen är passerade, passkontroller genomförda och bagaget upphämtat. Men sen. Då jäklar.

Äntligen.

 

Danke Linda fuer das Foto

På väg hem del 4

July 3rd, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (1 Comments)

Min absoluta favoritvideo på Youtube. Eller ja, en av ett par stycken iallafall. Se och gråt och förstå vilka förväntningar jag har på Erics mottagande om cirka tolv timmar. Hehe.

 

 

 

Sista natten i Australien

July 2nd, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Australien. - (3 Comments)

Klockan är 00.46. Jag har precis avslutat ett sista Skypesamtal mellan Tyskland och Australien. Ögonlocken är på väg ner av egen kraft men hjärnan surrar av tankar tillbaka i tiden och listor som måste bockas av.

Imorgon åker jag hem igen och fem månader av australiska äventyr är slut. Det är inte rätt läge att försöka sig på en summering, men fint har det varit, låt mig säga det. Fint har det varit. Kanske har bloggen mest fått ta skiten, när humöret varit i botten och pojkvänslängtan stark, men min tid i Australien har varit fantastisk, det ska ni veta.

Jag har ägnat idag åt att städa, packa, skriva ut papper och för sista gången, titta på Masterchef med Mariko. Vi hjälptes åt att väga mitt bagage och resväskan som egentligen inte är full alls, visade sig väga typ 7 kilo för mycket. Jag kastade en massa saker och packade om. Vägde igen. Inser att vi inte kan lita på vågen, så istället sätter jag min tro till högre makter och schysst flygplatspersonal imorgon.

En liten sväng in till Antonio och Marleen och gänget hann vi också med, snackade skit, slötittade på film och sa hejdå. Européerna kanske man kan tänka sig att jag träffar nån gång i framtiden, värre är det med övriga världsmedborgare.

Nu ska jag sova. Om bara tankarna vill lugna ner sig lite. Klockan ringer klockan sju imorgon och jag startar min sista morgon i Australien med en powerwalk som vanligt. Sen är det fullt ös tills taxin kommer och Den Stora Resan Hem kan påbörjas.

Vi hörs igen i Europa!

KRAM!

Nedpackning av Australien-livet

July 1st, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Australien. | Ego. - (0 Comments)

Hej världen!

Effektiva Jessica här. Dagen har varit väldigt bra. Vet inte riktigt vart den tog vägen bara, men massor har iallafall hunnits med. För nu förbereder jag hemresa på riktigt. Imorgon ska rummet storstädas så att jag sen bara kan sova där en natt till och sen (förhoppningsvis) bli godkänd på städkontrollen innan flyget går på tisdag och få tillbaks en fin deposition, lagom till att jag vill handla lite nya kläder.

Mariko är inte hemma ikväll så det är lite tomt här hemma. Jag ska snart köra in två kycklingfiléer i ugnen till kvällens och morgondagens middagar, titta lite på tv och se om hjärnan kommer på något bortglömt som måste fixas.

Jag har tvättat idag och torktumlat (trots att det är emot mina principer. Jag skyller på det opålitliga vädret). Jag har även diskat, packat, slängt en massa skit, rensat och gjort iordning. Mina lådor och garderober är tomma och kvar finns högar med saker. En hög heter “Kanske ges bort, kanske kastas”, en annan heter “ha på mig imorgon”, en tredje heter “ha på mig på hemresan”, en sista heter “sånt som ska packas så småningom men som jag fortfarande behöver”.

Resväskan blev fullare än jag trodde och tack vare/på grund av alla böcker så är den också rejält tung. Har inte vägt den än, men jag hoppas på det bästa. De är ju så snåla Qantas, 23 kilo får man ha med sig och då ska ni veta att min superbraiga resväska väger 6 kilo redan..

Nä. Det blir nog bra det där. Vi hörs kanske lite senare igen, jag får se hur jag mår.

Hejdå!

Att vända blad i boken.

June 30th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (2 Comments)

 

 

Nu är det nära på riktigt. Man kan säga att idag är nästan över, vilket betyder att jag bara har två hela dagar kvar i Australien. Tre nätter till ska jag sova i min säng. Sen åker jag hem.

På onsdag klockan sex på morgonen landar jag i Frankfurt och får pussa på Eric igen. Det känns nästintill overkligt att dagen som jag längtat efter så länge väldigt snart är här. Jag är redo. Det är sorgligt på ett vis att Australienkapitlet är slut, jag har träffat många fina människor, sett och upplevt massor och lärt mig otroligt mycket. Jag ångrar ingenting och jag är stolt över att snart ha klarat det.

Men livet går vidare och jag är redo att vända blad. Det som är kvar av sommaren kommer alltså spenderas hos Eric och hans flatmates i Frankfurt. Jag tänker shoppa lite kläder och skor, gå på bio, äta glass, umgås med svenskarna och tyskarna, jobba på samma förskola som förra året, hänga vid Main och njuta av att ha honom nära igen.

När slutet av augusti närmar sig sticker jag hem till Sverige igen för att hjälpa mamma och pappa flytta och samtidigt säga tack och hej till mitt barndomshem i Sveriges finaste by. Sen ska jag själv flytta in i nya studentlägenheten på Värnhem, återförenas med Emma, Ulrika och Malin, börja plugga igen och få en ny vardag där.

Jag vill också kramas med Emelie och Malena såklart och deras sambos, låta mig uppdateras om det som hänt under min frånvaro, dricka vin och fnittra tills klockan visar sent.

Det känns som det kommer bli riktigt bra det här, sommar, höst, vinter, vår. Jag är redo för nästa del av mitt liv.

 

Hej. Dagens babbel coming up. Klockan är 14.28. För en gångs skull sitter jag inte och bloggar och är osocial på mitt rum utan har släpat ut datorn med batteri i vardagsrummet. Det är himla dumt för här ute finns inget internet så det här blogginlägget får gå online senare. Mariko och jag försöker hålla modet uppe nu när vi precis har lagt två tragiska avsked bakom oss.

Lindsey åkte till flygplatsen runt 12.30 med en kompis och det var ett ganska sorgligt avsked. Hon har blivit lite som en storasyster under min tid här, alltid med råd och hjälp och var den som från första början la en imaginär arm runt min axlar och försökte se till att jag var glad. Fina sydafrikanska Lindsey som nyser högre än någon annan och som precis skrivit klart sitt doktorsarbete. Smart tjej!

Alicia åkte en halvtimme senare med en taxi och det var okej. Hon skrev sin sista tenta idag och var nöjd att ha allt bakom sig. Hon älskar ju Melbourne över allt annat och såg framemot två veckors vinterlov där tillsammans med sin pojkvän och bror.

Avsked som innebär att man inte vet när man ses nästa gång är ännu tristare än avsked där återföreningen är planerad. Jag är glad över att ha lärt känna det här fina människorna och jag hoppas våra vägar korsas igen någon gång i framtiden.

Så nu är det i princip bara Mariko och jag kvar. Sherlyn åker till Perth imorgon (ingen sörjer) och jag sticker på tisdag. Till dess har jag en del som ska hinnas med, men mest ska jag njuta av mina sista dagar i Australien. Det har varit en fantastisk tid här och jag vill krama ur de sista dropparna innan ett nytt kapitel börjar hemma i Tyskland.

Livet är bra fint. Och jag är tacksam och uppskattar det.