Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Pubbesök och septembervärme

September 12th, 2013 | Posted by Jess in Friends. - (0 Comments)

I fredags var vi på krogbesök. Det händer inte så ofta nuförtiden, men vi går iallafall alltid till samma pub, den irländska i Sachsenhausen där jag träffade Eric för snart fem år sen. Vi tog med oss varsin pizza, drack äppelvin och öl och pratade. Så skönt väder att vi kunde gå hem i t-shirt, trots att klockan var över midnatt en septemberkväll. Fint.

Eric vägrar vara normal på bild.

Eric vägrar vara normal på bild.

Alex och Tobi

Alex och Tobi

Kai fick lite läskiga ögon, det har han inte i vanliga fall!

Kai fick lite läskiga ögon, det har han inte i vanliga fall!

Yoli äter pizza.

Yoli äter pizza.

Gammelskruttar och höghöjdspärlor

August 29th, 2013 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Oj. Det hann visst gå några dagar där och nu är klockan torsdag igen och livet rullar vidare i en himla fart. Ska vi prata lite om lägenheter och sånt igen då? Ja. Det gör vi.

Alltså på mindre än en vecka har vi sett sju stycken. Och totalt är vi nu uppe i över trettio sedda lägenheter. Många. Det börjar kännas tillräckligt nu, det tar tid och energi och tågbiljettspengar och jag vill äntligen hitta rätt så att jag får planera och inreda i mitt huvud.

I lördags såg vi tre stycken, en av dem hyrdes ut av en mycket gammal och skruttig man som inte slutade prata och som hade en polsk sköterska och en sjuk fru som låg och hostade i en sjukhussäng på andra sidan vardagsrumsbordet. Hans lägenhet var dessutom inte särskilt bra så vi tackade för oss, efter en timmes småprat, och drog därifrån.

I tisdags såg vi en som låg i Sachsenhausen, i ett fint område, på en ganska trafikerad gata, men på första våningen. Den hade högt i tak, stora fönster och ljusa väggar och ändå var både jag och Eric överens så fort vi kom utom hörhåll för mäklaren. Det var inte vår lägenhet. Trots att det var svårt att sätta fingret på problemet så kändes  den inte rätt.

I onsdags såg vi en som låg i ett annat gammalt hus fast denna gången på Berger Strasse i Bornheim. Också ett mysigt område och lägenheten var helt okej. Men den hade en opraktisk hall och var för dyr för vad den var.

I måndags såg vi en som visade sig vara en pärla. Också i Bornheim, fast på en lugn sidogata, mittemot en liten lågstadieskola. Det är en trea på sjuttio kvadratmeter, högt i tak, stora fönster och ljusa väggar. Köket har plats för ett litet matbord och badrummet har ett fönster. Hallen är stor och inbjudande och hela lägenheten är ljus och fräsch och trevlig. Det kändes rätt. Tyvärr så ligger den på tredje våningen i ett hus utan hiss, den kommer med mäklare och köket måste bytas ut. Vi pratade och funderade. Och nu har vi anmält att vi vill ha den. Vi ska försöka göra en deal med ägaren och kanske få mindre hyra mot att vi fixar kök själva. Vi får se. Jag vill inte säga för mycket eftersom det kanske förstör något. Håll tummarna, okej?

Hej!

Världens bästa pub

February 12th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. - (1 Comments)

Igårkväll tog Eric och jag tåget till andra sidan stan, andra sidan floden Main där de äldra kvarteren med kullerstensgator och små fina hus finns. Dessutom finns där Frankfurts mest populära barområde och en irländsk pub som heter Anglo Irish. I den puben träffade jag Eric för mer än tre år sen, det var hans stammisställe och mitt stammisställe och nu är det vårt stammisställe. Det är en superliten pub där återkommande gäster med engelska som modersmål trängs med turister från hela världen, tjejer på möhippa och killar som vill kolla på rugby. Först träffade vi dock Lars och Linda och åt en liten hamburgare, sen gick vi dit och kramade de fina bartendrarna som jag inte sett på länge. Oftast när vi är där dricker jag Frankfurtspecialiteten äppelvin med mineralvatten, så även igår. Alla var på gott humör, vi skrattade och spanade på alla de roliga figurerna som hänger där. Ett litet anfall av sorg fick jag och då fällde jag några tårar på Lindas axel, men det var varken rätt tid eller plats att tänka för mycket på så allvarliga saker. Fina Sash som liksom hör till den där puben, bjöd på caramel vodka shots till avsked, som till och med Eric (snapshatare no 1) drack och vi sjöng och hade oss. Sen dök även Maraike, Sandi och Kai upp men efter bara ett glas äppelvin till drog alla utom Kai, Eric och jag till en nyöppnad klubb som vi inte var sugna på. Ett tag och några caramel vodkas till stannade vi innan jag kramade Sash hejdå och vi letade upp en taxi. Väldigt fin kväll, jag var inte bakis i morse och jag fick hänga på “vår” pub en gång till innan Australienäventyret börjar.