Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Samtidigt som jag har börjat fundera så smått på hur jag ska ta mig härifrån om 26 dagar så har fixandet inför höstterminen i Malmö börjat. Jag kan avslöja att det blir inte tre terminer till i Rosengård även om jag trivdes väldigt bra där. Min lägenhet var fin och fräsch och the locals var trevliga. Mina grannar var dock lite konstiga och sen bor det dessutom många skummisar i de trakterna så man kände sig kanske inte alltid så säker på väg hem i natten.

Det största minuset var dock läget. Att det tar fyrtio minuter med buss till centralen och sen tio till fots därifrån till högskolan blev lite tråkigt efter tre terminer. Allt roligt finns nere i stan, i Rosengård finns bara CityGross och ett dygnetrunt-öppet McDonald’s.

Så härnäst blir det Värnhem istället och studenthuset Rönnen där mina klasskamrater Ulrika och Malin redan bor i varsin liten etta. Emma bor inte så långt bort hon heller. Jag satsar på att flytta in i en 24 kvadratare på andra eller tredje våningen på behagligt avstånd från U och M. Jag hoppas kunna hålla hyran nere samtidigt som min säng och jag förhoppningsvis får plats. Lägenheterna där är äldre och slitnare men läget är ju så centralt och bra! Man kan gå till skolan utan att behöva ha två timmar på sig.

Nä. Det blir nog bra det där, ska bara organisera ihop det också. Och flytta in.

 

Jag bor i Malmö, falafelns stad, Öresunds stad, mångkulturens stad. Att jag hamnade här beror på två saker. 1. Malmö Högskola erbjöd ett internationellt och brett program, English Studies, som jag tyckte lät intressant och roligt. 2. Närheten till Kastrup, Europa och världen kändes viktig. Jag flyttade hem från Frankfurt, lämnade ett liv och vänner där och ville inte börja om helt från början igen i en ny stad. Skåne kändes tryggt då familj och gamla kompisar finns här.
Nu har jag bott i Rosengård, Malmö i ett år och tre månader. Jag trivs faktiskt helt okej, trots att många hemma på landet var skeptiska så har jag inga problem med Rosengård. Hemskheter som misshandel, rån, våldtäkt och andra kriminella handlingar är enligt min erfarenhet inte risker som bara finns i min del av stan. Jag har inga problem med de flesta av människorna som bor här, i denna blandning av studenter och vanliga dödliga. Dem som jag retar mig på för att de slänger sopor utanför tunnorna och har högljudda slagsmål mitt i natten, dem hade jag retat mig på oavsett var de/vi bor, var de/jag kommer ifrån och så vidare. Min lägenhet är (var, innan jag flyttade in) ren och fräsch och ny, precis lagom stor med ett stort badrum och goda tvättmöjligheter nere i det gemensamma utrymmena. Jag har alltså inte så mycket att klaga på, förutom kanske läget, det tar nästan 40 minuter med den långsammaste bussen ner till skolan och innerstan, men också det har jag lärt mig att leva med.
Just själva stan däremot, inte så mycket, som man säger på engelska oftast. Jag har kanske inte gett Malmö en ärlig chans. Kanske är det för att jag är fattig student och sitter hemma och längtar efter min pojkvän all ledig tid istället för att hänga på Möllan som de coola människorna gör. Kanske är det så att Malmö är trångsynt, torrt och tråkigt, en liten stad i ett litet land som är lika spännande som Kalle Anka på julafton. Möjligheterna känns begränsade, det är lite “det du ser är det du får”, något som jag känner gör mig till en liten grå hög av suckar.
Som tur är så bor det en hel del fina människor i Malmö. Nu tänker jag särskilt på tre stycken klasskamrater som precis som jag är inflyttingar. De väntar tills taxin kommer, de lagar härliga hamburgare och grinchar sig över julen. Malmö, som vilken stad som helst vill jag påstå, är inte sämre än sina finaste invånare.

 

Att ha loppor och löss som grannar.

September 28th, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Skit. - (1 Comments)

Sitter och väntar på att tvätten ska bli klar. Man kan inte bara lämna sina fulla tvättmaskiner sådär på egen hand när man bor i Malmö Studenthus. Nä, man måste sitta i uppehållet ört utanför och vänta. Det är tomt, tyst och tråkigt här. Fast också väldigt skönt. Dessutom knappt några möbler kvar. Det var så att en uteliggare och hans loppor flyttade in och bodde här så sofforna blev hem åt ohyran efter att samhällets utstötte flyttade. Sen satt folk och hängde i de stoppade tygmöblerna och tog insekterna med sig upp till sina lägenheter, vilket medförde att anticimex i princip har en egen kaffemugg på boservice-kontoret. Nu är sofforna borta, kanske uppeldade eller bara hämtade av någon som behövde dem bättre och inte har råd att ta en avstickare till Ikea.

När jag kommer tillbaks till Malmö efter (eventuell) utlandstermin, vill jag nog bo vid Värnhem istället.

Ser ni den saknade soffan?

– Posted using BlogPress from my iPhone

Att bo i Malmö Studenthus.

September 14th, 2011 | Posted by Jess in Sverige. - (0 Comments)

Här ute i Rosengård går livet sin gilla gång. Den största diskussionen just nu i vår studenthusgrupp på Facebook är den nyaste hyreshöjningen som alla fick nys om genom ett brev från våra landlords. Jag undrar hur de tänker och hur de kan rättfärdiga en hyreshöjning (IGEN) när ingenting här ute funkar eller ser ut som både hemsidan lovar. Mycket går att skylla på idioter till hyresgäster som inte kan hålla ordning på sina soppåsar, slår i sönder fönster, smittar ner sofforna i uppehållsrummet med löss och loppor, snor kläder från tvättstugorna, bryter upp hängelås i källaren och snor skitsaker. De förstör för resten av oss och tvingar vaktmästaren och tjejerna på kontoret att ägna helt för mycket tid och energi åt att städa upp och organisera ordning efter de som inte kan bete sig. Jag har försökt att analysera mig fram till ett vettigt svar på frågan varför vissa människor saknar vett och hyss, men har inte lyckats tända glödlampan än, kanske är det bara så att vissa inte bryr sig om någonting annat än sig själv och det som är deras?
Iallfall så kan ledningen och dansken som äger huset också skärpa till sig, önskar den här studenten. Bara för att vi är studenter betyder inte det att vi kan behandlas hur som helst och det betyder inte heller att vi har högre smärttröskel och står ut med mer skit. Snart är inte ens hyran skälig så att man kan ha  den som backup-plan: “Hyran är ju så låg”. Hyran är inte låg längre, inte när man tänker på läget, standarden och skiten som man får stå ut med här. Jag blir bara lite trött, det är allt.

Borrrrrrrr.

May 4th, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Sverige. - (5 Comments)

Jag har i och för sig aldrig haft hål i tänderna som behövt lagas hos tandläkare, men jag är hyfsat säker på att den där borren som folk på film alltid är så rädda för inte kan vara värre än det konstanta borrande som pågår i lägenheten bredvid mig. Ett gäng danskar håller på att göra om en del av studenthuset till pizzeria/café som enligt uppsatta a4-lappar ska öppna i augusti. Fin idé, visst, men det eviga slagborrandet när de river innerväggar och hugger i sönder stentrappor gör mig galen och framkallar migrän på samma gång. Jag kan inte plugga alls! Hela förmiddagen gick åt till att hitta luckor i borrandet så att jag kunde samla källor till grammatikuppsatsen, men så fort jag hann slå ifrån tvn och få fram Google Scholar körde de igång igen. Dessutom röker de där inne, långa, fula cigaretter som framkallar en äcklig, dansk rök som letar sig in i trapphuset och vidare in i min fristad här i studenthuset. Studenthus. Ringer det nån klocka? Jag bor här för att kunna plugga, så snälla, irriterande, gultandade danskar: SLUTA BORRA FÖR HELVETE!!

Sömnlös i Rosengård

March 23rd, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Skit. - (0 Comments)

Jag kan inte sova. Det är som om hela jag är en stressboll som på nåt sätt inte fattat att det är dags att gå och lägga sig. “Va?!” skriker mitt alterego, “vi kan fan inte sova redan, du har inte pluggat alls idag!! Plugga människa, plugga!”
Men jag vill inte plugga. Idag finns det inget att plugga, eller, jag hade kunnat slänga ett öga eller två på min del av våran orala presentation, men jag valde bort det till förmån för min bok och mina favoritbloggar.
Bristen på John Blund-sand i ögonen orsakar inte panik hos mig ikväll som tur är. Jag har sovmorgon imorgon innan jag ska träffa töserna på biblioteket. Jag är rädd för att slå på tvn så här sent ifall det skulle vara porr på en kanal eller två, fy, det vore läskigt. Fast det kanske de inte visar på mina gratiskanaler. Men jag klarar mig utan rörlig bild också, sägs ju vara lättare att somna också, utan tvn igång. Så det är lugnt. Jag kan sitta här ett tag till. Lägga patiens på telefonen, dricka lite vatten och tänka på Eric och hans mjuka, manliga rygg.
Tack Gud för Skype och smågodis. Och pojk- och flickvänner. Det är väl i princip de tre viktigaste näringsämnena i min kostcirkel just nu.
Svamlar jag så ignorera
mig, tankarna passerar inte riktigt hjärnan på väg till touch-tangenterna. Jag tror jag slutar så. Godnatt fina värld.

– Posted using BlogPress from my iPhone