Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Så. Då var julen och nyårsaftonen också avklarade och vi befinner oss i Guds år 2015. Det snabba tempot som livet har hållt den senaste tiden sitter i än och jag får kämpa för att inte bli stressad av alla projekt och träffar och organisationsgrejer som ligger och väntar på mig. Mitt i alltihop så är det ju också så att vi ska få en bebis och hon börjar bli ganska stor nu (typ 1800 g och 42 cm) och kroppen blir direkt arg på mig om jag lyfter för tungt eller står upp för länge. Då knakar det i fogarna, bokstavligt talat och jag får ont av allt.

Så jag tar tacksamt emot massage av min man (!) och försöker att vila lite ibland.

Julen firades i år på två ställen. Först stillsamt hemma hos mina svärföräldrar med anka och chokladpudding och paketöppning och sen lite vildare med en roadtrip till Berlin och gourmetmiddag hemma hos svågern och hans flickvän. (Ni märker hur jag slösar på släktbegreppen som visar att jag är gift va?) De är bra härliga de där Matthiesarna och extra roliga blir de i grupp nästan.

Tyvärr var tillbakaresan mindre kul, den tog 7 timmar istället för fem eftersom resten av Tyskland också bestämt sig för att återvända hem efter julledigheten.

På nyårsafton körde vi till Limburg och inkvarterades hos Lindas föräldrar där Linda, Lars och Mira också befann sig. Mira är i en skithärlig ålder just nu, har fått personlighet och attityd och ett förstånd som det går att ge instruktioner och resonera med. Vi körde en turistrunda inne i stan och åt pizza till lunch innan vi slappade i soffan tills middagstid. Traditionsenligt, LiLa-style, åt vi raclette och fnissade och även om mina fötter svällde upp till dubbelstorlek och alla fick dricka mousserande utom jag så hade jag ändå en skittrevlig kväll med händerna knäppta på magen.

Vilket år alltså, 2014. Eric menade att det var det bästa året i hans liv och jag är nästan böjd att hålla med. De sista sex månaderna av 2014 lyckades vi förlova oss på romantisk sommarfest i Sverige, få reda på att det växer tysk-svensk bäbis i magen, tillbringa 3 veckor på härlig semester i USA och gifta oss tillsammans med de finaste vännerna och familjen.

Nu väntar ett fortsatt pysslande där hemma. Vi ska slipa och måla om en stor möbel som transporterats från Berlin. Vi ska sortera bebiskläder och tvätta och köpa barnvagn och göra oss av med sånt som vi inte behöver längre. Det ska boas helt enkelt.

Jag ska även till Sverige en sväng, tio dagar i januari då mammaskyddet kickat igång. Efter det bör vi vara redo för hennes ankomst. Så redan man nu kan bli för att plötsligt föda ut en tredje familjemedlem som sen ska bo hos oss och oroas för tills vi dör.

Känner att 2015 nog också har potential alltså.

Roadtrip USA del 1

December 9th, 2014 | Posted by Jess in Kärlek. | Resa. - (0 Comments)

Flygresan

Utrustade med stödstrumpor (de är sååå tighta!), Toblerone (enligt Eric det enda resegodiset som duger (inte mig emot)), en stor vattenflaska (ja, man får ju dricka på planet också men jag vill kunna dricka så mycket som möjligt när jag själv vill) och en tjock bok (Den osynliga bron av Julie Orringer, helt okej bok om en ungersk arkitektstudent som blir offer för andra världskriget), gick vi på planet i Frankfurt på tisdagsmorgonen. Eric hade bett om att få åka businessklass tillsammans med sin gravida flickvän, men det fanns för många lediga platser i economy för att de skulle kunna rättfärdiga en upgrade. Dock satt vi längst fram på nedanvåningen och hade ett tomt säte mellan oss, så det var väldigt bekvämt ändå.

Efter 12 timmar kom vi fram till Houston, Texas där vi bytte plan och sträckte på benen några timmar. Där upptäckte vi också att hotellet som Kilroy i Sverige bokat åt oss låg väldigt långt från civilisationen och hade extremt dåliga recensioner på internet. Vi blev fundersamma. Nästa etapp gick också bra, det var ett litet plan, men tog bara nån timme och sen var vi framme i New Orleans!

 

New Orleans, Louisiana

Våra väskor hade också lyckats ta samma rutt som oss, så dem kunde vi enkelt fiska upp. Sen bestämde vi oss för att skita i hotellet ute i intet. Det skulle tagit typ en timme med taxi, buss fanns inte ens och då tänkte vi även på hur dyrt det skulle bli att ta sig fram och tillbaka och allas kommentarer om hårstrån i sängarna och trasiga dörrar. Istället letade Eric snabbt upp ett mysigt, betaltbart hotell mitt inne i smeten och så tog vi en taxi dit istället. Och det var nog resans bästa beslut. Vi hamnade på ett jättefint fransk-inspirerat hotell med tjocka röda mattor, guldspeglar och små palmer överallt. Vi fick en bra deal på rummen eftersom receptionisten tyckte synd om oss och hade ett stort hörn rum med jättesäng och fräscht badrum. Vi satte väskorna och drog direkt ut på stan för att leta kvällsmat. Klockan var då typ 20 amerikansk tid och 3 på natten tysk. Vi hade varit vakna i nästan 24 timmar och började känna oss ganska slitna. Den gravida av oss var dessutom mycket svullna och lite blodsockerkinkig. Det var då vi hamnade på The Grill. En diner i gammal stil där alla sitter vid bardisken och kyparen skriker på varandra medans kocken visslar vid sin spis mitt i rummet. Det var så trevligt där. Trevligt och flottigt och högljutt och underhållande. När maten var uppäten tog vi en milkshake to-go och tog oss tillbaks till rummet. Kollade lite på tv, njöt av att ha kroppen i horisontalt läge och sov sen tills typ fem på morgonen, då jetlagen skrek att det var dags att gå upp.

De kommande dagarna spenderade vi alltså i Nola (=New Orleans LouisianA). Det är en jättefin stad med olika områden, vi var mest i French Quarter som är franskinspirerat, men tog även en promenad bland lyxvillorna i Garden District där bland annat John Goodman och Sandra Bullock har hus. Vi gick på museum och lärde oss mer om orkanen Katrina och den förödelse hon förde med sig. Vi tog en guidad tur genom en av de berömda kyrkogårdarna, vi lärde oss om sumpmarken och historien och om alla länder som slagits om stan genom tiderna. Vi åt på The Grill en gång till och mös massor på hotellet.

Sista dagen tog vi våra väskor ut till flygplatsen, hoppade in en i röd Kia och körde norrut. Mot Jackson!