Kära dagbok,

Idag har varit en helt okej dag på jobbet. Så länge tiden går så får man vara nöjd, även om de åtta timmarna arbetstid vanligtvis innehåller minst ett ekonomi-avdelningsproblem, minst två galna tanter som skriker och minst tre översättningstexter som bara består av ord och uttryck man redan översatt. Mina kollegor är dock trevliga och jag jobbar precis bredvid en stor mataffär där man kan köpa Marabourullar och lyxig mögelost. Idag höll jag mig till mögelosten.

Även helgen har varit fin. Eric var på svensexa hela lördagen så jag skulle vara ensam hemma. Som jag sett framemot denna dag ensam, framför mina tv-program med en stor kopp te under näsan. Men när Eric väl lämnade mig så slog hemlängtan över mig som den inte gjort på länge. Jag ville plötsligt inte vara hemma själv och kolla på Küchenschlacht utan hänga med Emelie och Malena och deras goa ungar och gå på skogspromenad med mamsen och kanske köra hem till Jannicke och fnittra lite med henne i hennes hus.

Så småningom sjönk det där suget efter Skåne och svenskhet och häng med dem som känner mig bäst undan lite och jag hade ändå en rätt trevlig kväll i vår lägenhet. Jag älskar liksom fortfarande vår lägenhet, så väldigt mycket.

Eric och han som ska gifta sig kom inte hem så sent heller, men jag hade hunnit bädda åt honom på soffan och till och med lagt ett litet mini-Mars på hans kudde. Värsta hotellet ba’.

Dagen efter gick jag ut och frukosterade med min fästman (!!!), brudgummen och två av hans andra vänner och vi åt brunchbuffé men jag blev mätt efter min första tallrik så grabbarna fick hjälpas åt att äta upp mina pengar också. Tänkte avsluta med att klämma ner en liten amerikansk pannkaka, men den smakade bittert och då saknade jag krabbelurer och scouterna och insjöar och lägerlåtar igen.

När alla sen stuckit hem och vi fått skjuts i Toms BMW som låter som en väldigt högljudd motorcykel, spenderade Eric och jag resten av vår söndag med att kolla på tredje säsongen av Homeland (kommer tydligen en fjärde till hösten!) och översatte dokument som ska användas för hindersprövning i Sverige så att vi får gifta oss! Wihoo.

Ja, och nu är det tisdag och snart är det helg och sen ska jag jobba i Darmstadt lördag-söndag och sen går det nån dag och sen ska vi till Aachen och säga hej till Tom och Jaana och sen blir det affärsresa till Stockholm och efter det åker vi hem till Skåne för att kramas med alla de fina som bor där och sen är det snart november och då ska vi till USA och efter det kommer julen som detta år firas i Frankfurt. Sen är 2015 här och då skulle man ju redan nu kunna konstatera att livet är för jädra bra ändå. Trots långtråkighet och hemlängtar och hindersprövning.

Det kan ha regnat en aning när jag cyklade hem från jobbet idag. Alltså en aning bara.