Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Elsa 10 månader

January 17th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Idag fyller hon faktiskt 10 månader, Elsa Marie. Och det känns som att det blir svårare och svårare att fatta att hon snart funnits i ett helt år. Hon växer så himla fort och har sen sist verkligen fått ännu mer personlighet och börjat hänga med i omvärlden på ett sätt som är så roligt att följa. Hon förstår vad man säger, bara en sån sak! Inte allt såklart, men mycket och det är vi så stolta över att det nästan är löjligt.

Elsa gillar: Att krypa! På julafton hände det, vilket var roligt för när vi var i Sverige september så lovade hon sin mormor och morfar att lära sig krypa till jul och när julafton sen kom så tänkte hon väl att nu är det dags och satte iväg som en långsam, värdig elefant. Hon kryper lite snabbare nu, men ändå så att hon har koll på allt och alla samtidigt. Det är så härligt att se hur hon njuter av självständigheten att själv bestämma vart det ska bära hän.
Hon har också fattat tycka för vissa grejer som hon blir glad att se. Favoriten är hennes lilla docka Anton som hon fått av sin mormor. Han ska vi alla krama och leka med och klä av och på och om han är med så är allt lugnt. Elsa tycker också mycket om sin gula filt som Eric också haft som bebis. Den betyder verkligen trygghet och sova och hon är en mästare på att dra ut den ur spjälsängen när vi är i sovrummet. Hon kan ju dessutom ställa sig upp mot bord och stolar och allehanda ting nuförtiden, så om filten ligger för långt in i mitten ställer hon sig bara upp och når bättre med den lilla knubbiga armen mellan spjälorna.

Hon älskar när man busar med henne, kittlas, retas, gör roliga ljud, skrämmer henne genom att ropa bu och hoppa fram från kudden, då skrattar hon så hon kiknar och det är det bästa ljudet som finns. Och musik. Musiken gillar hon också. Om jag tar fram min telefon och frågar om vi ska lyssna på musiken så släpper hon allt hon har i händerna och börjar digga med hela överkroppen och armen i luften. Igår lyssnade vi på U2 i köket, jättehögt via bluetoothhögtalare och jag fixade mat och hon sittdansade på golvet så att rumpan blev varm.

Elsa gillar inte: Allt som har en sladd. Hon gråter och skakar av rädsla om hon är för nära när vi använder mixerstaven eller dammsugaren eller hårfönen. Först trodde vi att det var det höga ljudet som var obehagligt, men efter att hon fick spel när jag plockade ner julstjärnan (med sladd) och lade i en kartong bredvid henne på golvet, så misstänker jag att det är sladden som är obehaglig. Eller så tror hon att allt som har sladd kommer att väsnas och göra ont i öronen.

Elsa sover: Fortsatt bra. För tre nätter sen hade vi en rekordnatt då hon sov utan att äta EN ENDA GÅNG. 19.30 till 06.00! Det var alltså första natten på 9 månader och 3 veckor som jag fick sova ut. Eller ja, sova ut, jag vaknade naturligtvis ändå och fick kolla så att allt stod rätt till i sängen bredvid mig. Misstänker att det snart är dags för henne att flytta till eget rum (skönt och läskigt på samma gång).

Elsa är: Här! Alltså hon förstår så mycket! Dessutom säger hon mammammmammmamamammamamma och papppapapappapappappa, men det är rätt inkonsekvent i vilket sammanhang hon använder dessa. Å andra sidan finns kanske inte behovet än heller för henne att kalla på mig, jag är ju i princip alltid där hon är och tittar på henne 99,9 % av tiden.

Jag säger: “Tack för maten”. Elsa klappar sig på magen. Maten, magen, potejto, potato.
Jag säger: “Ska vi gå till dörren och säga hejdå till pappa?” Elsa börjar direkt vinka. Orden hej och hejdå triggar alltid denna reaktion.
Jag säger: “Kan du ta av din mössa?” Elsa börjar kämpa med saken på huvudet.
Elsa visar mig en strumpa hon hittat på golvet. Jag säger: “Det är pappas strumpa”. Elsa försöker direkt sätta på den på sin fot. Jag säger: “Du har ju redan strumpor, ge den till mig istället”. Elsa ger mig strumpan.
Elsa leker med en tandborste och visar den stolt för mig. Jag säger: “Det är en tandborste”. Hon försöker direkt borsta håret med den. Jag säger: “Inte håret, tänderna.” Hon fortsätter borsta håret med den. (Ja, hon är ju inte mer än människa!)

Hon kan visa var hon har sin mage och sitt huvud och sin näsa och hon klappar och dansar och smilar och håller på att få fler tänder bredvid framtänderna och hon är så himla go så det är inte klokt.

Lägesrapport v. 15

May 28th, 2012 | Posted by Jess in Ego. | Filosoferande. - (1 Comments)

Tiden går. Jag bara måste säga det, även om det blir tjat om det. Men gud vad snabbt tiden går.

Igår firade jag 100-dagarsjubileum i Australien och imorgon är det exakt fem veckor tills jag påbörjar resan hem. Jag längtar.

Det finns mycket med det här landet som gör att man tröttnar, vi pratar framförallt om tre saker: trångsynhet, matpriser och kollektivtrafik. Naturligtvis finns det också en hög med saker som gör att man gillar det, men på grund av det isolerade läget vet jag att jag inte kan tänka mig en framtid här. Tacka vet jag Europa och hemma på riktigt.

Det är nu två veckor kvar i skolan, innan jag sen åker till Sydney, samt har två veckors semester här. Föreläsningarna avslutas i denna veckan, men nästa är då de sista uppsatserna ska in. Det är egentligen inte så extremt mycket jobb, inte som Mariko som läser en kurs mer än mig och samtidigt har problem med språket. Men det är ändå drygt att sitta inne på sitt rum och producera text på universitetsnivå i ämnen som jag inte har något intresse för.

Men det finns ju ingenting att göra åt det direkt. Och för att väga upp är kalendern fullproppad med sociala grejer och utflykter som måste hinnas med innan jag åker hem och innan Alicias och Marikos tentaperiod börjar. Så nog går det bra här borta och nog ska jag klara mig i 37 dagar till.

 

Lägesrapport v. 13

May 14th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Ego. - (2 Comments)

Mitt humör går verkligen upp och ner som en berg- och dalbana. Idag är jag glad. Skolan gick bra, jag fick godkänt på ännu en uppsats (allt som läggs bakom mig är underbart) och turismläraren som jag har blandade känslor för gav mig beröm för att jag pratar och kommer med åsikter på lektionerna. Han sa också att jag var en av de bästa skribenterna i klassen, trots att jag är utbytesstudent med engelska som andraspråk. Det var ju såklart kul att höra.

Sen hade vi gruppmöte inför en redovisning om mediarepresentationer av London som vi ska göra om två veckor. Det gick också ganska bra, vi strukturerade upp oss och delade ut ansvarsområden och ska ses igen efter föreläsningen på måndag.

Det är inte klokt heller vilken skillnad inställningen gör. Det är ju inte alltid så lätt att tänka så, men jag anser ändå att jag är hyfsat duktig på att analysera mig själv och mitt beteende så jag kan ibland tänka för mig själv: “Det vore lättare om du ändrar till en positiv inställning nu!” Sen är det ju inte lika lätt att verkligen göra det. Jag har iallafall bestämt mig för att skärpa till mig, fortfarande sakna Eric och längta tills väntan är över såklart, men ändå göra det bästa av tiden som är kvar här.

Ikväll ska jag äta thaimat med Julia på restaurang här i närheten, prata skit och bara koppla av lite.

Vi hörs mina vänner!