Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Julatton.

December 25th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Julafton 2012. Varmt. Jag började dagen med en powerwalk genom ett vårigt Frankfurt. Omkring centralstationen ligger många affärer med specialiteter från runt om världen och många av de hade öppet, det var tydligt att alla inte firar jul. Där hittade jag också en grupp med lastbilar och ambulanser som delade ut mat, kläder och julklappar till en stor skara lyckliga hemlösa män och kvinnor.

Resten av rundan var händelselös, mild och på barmark.

Photo 2012-12-24 10 55 03

Photo 2012-12-24 10 56 29

Photo 2012-12-24 11 08 12

Photo 2012-12-24 11 09 45

Photo 2012-12-24 11 30 58

Photo 2012-12-24 11 01 58

Photo 2012-12-24 11 18 19

De senaste tre åren har Eric och jag kört vartannat år jul i Sverige och vartannat år jul i Tyskland. I år var det Tysklands tur. Tack vare pappas firmafest fick jag ju lite julmat innan i höst, så den biten var räddad. Igår åkte vi alltså hem till Erics föräldrar efter att först ha hunnit hämta upp Erics bror, som bor i London, på flygplatsen.

Vi drack te och det serverades julkakor och dylikt innan Eric, Kristina och jag vandrade iväg till en fullsatt kyrka för julvesper. Tyskarna har oftast traditionen med kyrkobesök på julaftonen så kyrkan vi besökte gav igår samma gudstjänst två gånger plus en midnattsmässa och en familjegudstjänst. Den vi var på var som sagt också extremt välbesökt. Jag satt bredvid en gammal tant med rullator som självsäkert och högt sjöng med i alla psalmer och var väldigt söt. Att gå i kyrkan känns bra i både kropp och själ, jag är inte världens mest religiösaste person, men det är ändå viktigt för mig på något vis att få en liten dos kyrka emellanåt.

När vi kom hem igen började förberedandet av maten. Kristina hade tänkt på mig på Ikea och köpt en svensk julskinka! Den var färdigkokt och klar för sin griljering, men den struntade vi i eftersom jag är emot både senap och brödsmulor… Vi åt också anka med potatisklumpar/dumplings/klösse, rödkål och brysselkål. Samt drack rödvin till. Yum!

Efter det samlades vi i vardagsrummet på ovanvåningen för att dela ut presenter! De är ganska lugna på den fronten i familjen Matthiesen, alla fick några stycken, vi tittade på när folk öppnade och hade roligt åt varandras presenter. Jag fick pengar och tallrikar och två korgar till bokhyllan och ett reselakan. Skitbra grejer och jag är supertacksam för de fina människorna jag har i mitt liv.

Innan kvällen var slut stack vi hem till York och Antra, vänner till familjen som också bor i Bad Homburg. Vi fick en rundtur i deras nya lägenhet (jättefin och STOR) och drack lite och nibblade på lite gotter. Sen körde alla hem och julafton 2012 var slut.

En lagom händelserik dag med fina människor, perfekta presenter och god mat. Glad tjej!

Photo 2012-12-24 20 04 59

Photo 2012-12-24 20 17 18

Mina födelsedagspresenter 2012

March 4th, 2012 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

En tradition i mina olika bloggar genom tiderna, resedagboken som jag hade i USA och privata, handskrivna dagböcker före det, är att redovisa vad jag fått i födelsedagspresent. Detta är inte till för att skryta. Det är till för att berätta för mig själv om två år och för intresserade människor hemma och i världen. Så. Försvarstal över.

Igår var min första present en post-it på dörren från Lindsey som det stod Happy Birthday på. Ja, den räknas också eftersom jag blev så glad att någon tänkte på mig innan jag vaknade ens.

Min andra present var tre cupcakes från Lindsey som var till för att Mariko, Alicia och jag skulle ha lite att snaska på. Lindsey har nämligen hängt med sin pojkvän från Sydney hela helgen så hon var inte här. (Tyvärr var inte cupcaken LCHF så jag luktade lite på den och tog ett foto och gav den sen till Alicia.)

Min tredje present var en generöst tillskott i studentkassan som sattes in på mitt svenska konto från mamma och pappa. Perfekt! Tack!

Min fjärde present var en bit banana bread, banankaka, från Julia som hon hade pysslat ihop siffrorna 26 på. Har inte ätit det än, får se om jag gör det.. Vill inte vara otrevlig, men troligtvis inte.

Min femte present var en liten koala som håller i en australisk flagga. I öronen hade han ett par örhänge (som jag ska använda i fortsättningen, inte koalan) gjorde av snäckpärlemor eller vad det nu kan kallas. De fick jag av Ariane, FAST jag hade sagt att jag INTE ville ha present. Väldigt snällt av henne.

Sist men inte minst så fick jag sms till mitt australiska nummer, typ 60 Facebookhälsningar, några grattiskommentarer till bloggen och en massa email. Känns väldigt fint att veta att så många människor tänker på mig fast jag är väldigt långt borta. TACK!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Orkar inte fiffla så att bilderna ligger snyggt.

Stress och fölseda.

March 4th, 2011 | Posted by Jess in Kärlek. | Plugg. | Sverige. - (0 Comments)

Att komma tillbaks till Sverige var en chock som, trots att jag ahde försökt förbereda mig mentalt, jag inte var beredd på. Säga hejdå till New York, älskade New York, sitta på ett plan i åtta timmar utan att sova, vänta på Erics pappa ett bra tag på flygplatsen i Frankfurt, spendera tre korta timmar i Erics lägenhet innan nästa plan gick och sen sitta på det planet och sakna Eric och New York och mina vänner utanför Sveriges gränser, sen komma hem, ta tåget med tre väskor, kliva in  i en kall och mörk och framförallt tom lägenhet. Det var bara för mycket. Jag kände mig trött, ledsen och ensam. Sov dessutom helt för lite och vaknade med samma känsla dagen efter, masade mig till skolan och fick reda på att ett första utkast till vår mid-term uppsats skulle vara färdigt redan på torsdag OCH jag hade bjudit hem åtta familjemedlemmar på trerättersmiddag på onsdagskvällen. PLUS att jag var tvungen att packa upp, plocka undan, städa och laga maten också. Behöver jag säga att jag kände mig lite småstressad?Som tur är så var jag extremt jetlaggad natten mellan tisdag och onsdag och satt och skrev uppsats från klockan två på eftermiddagen till klockan fem på morgonen. Helt sjukt, jag var verkligen inte trött, men jag behövde ju få skrivandet gjort så.. Sov sen tre timmar innan iPhonealarmet väckte mig så jag kunde gå upp och åka till dagens föreläsning. Då tog jag ett snabbt beslut som mestadels grundade sig på mina tunga ögonlock och min milslånga to-dolista: Jag somnade om. Gick upp två timmar senare och började putsa, feja, fixa och laga mat.
På kvällskvisten dök mor och far, bror och syster med respektive och mormor och morfar upp med blommor och presenter. Vi åt och hade trevligt på mycket begränsat utrymmme (läs: 25 kvm) och när hade gått hem, efter att mamma hjälpte mig att diska, tog jag tag i uppsatsen igen och svettades med den tills den var i princip färdig. Sparade skiten på en USB-pinne och gick och la mig.
Vaknade och masade mig iväg till skolan för att visa upp mina hopskrapade 1500 ord för klassen och få lite kritik och sådär och mindes samtidigt vilken dag det var. Min födelsedag! Jag är tjugofem år nu.
Efter skolan spenderade jag eftermiddagen framför tvn med alla skolböcker och uppsatstankar lagda åt sidan, svarade på grattis-sms och andades lite. På kvällen träffade jag en bunke trevliga kursare på en nyöppnad skotsk pub downtown Malmö, drack lite cider och umgicks. Även tre av mina engelskalärare var där och hängde med oss, kändes.. konstigt.
När ett tappert gäng vacka vänner från hemma hemma dök upp så gick jag till Friday’s med dem och drack Vodka Cranberry (och halva Andreas’ Bloody Mary) och skrattade. De är verkligen några av världens bästa, mina vänner. Jag måste helt enkelt ha gjort nåt rätt som har sådana vänner.. Alla skulle dock upp och jobba/plugga dagen efter så det blev inte så sent. Andreas stack till tåget och de andra tre körde mig hem.
Jag skypade lite med min pojkvän, åt en apelsin och däckade sen i sängen. Livet alltså, vad skulle man gjort utan det? Tack alla som grattade och firade mig! Ni är bäst!
Här kommer några bilder från kvällen. Tyvärr har jag ingen på klasskamraterna. Ni får föreställa er det istället.

Brors flickvän, systers pojkvän, syster och mamma hemma hos mig på födelsekalas. Oj vad de ser ut att ha roligt!
Barnbordet. Stackars Sofie fick sitta på sängen när stolarna inte räckte till.

Vuxenbordet. Papps, mormor och morfar. Här är stämningen också på topp ser jag..

Vännerna! Emelie, Malena, Tony och Andreas. Med drinkar och rejält partyhumör. Vi hade det roligare än vad det ser ut som..
Och så sista firandet med Eric framför datorn. Han är trött, jag är trött, det är därför vi tycker om varandra så mycket.