Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Dit pengarna går

March 13th, 2016 | Posted by Jess in Resa. - (0 Comments)

Jag vågar inte tänka på hur många kronor och euros jag sammanlagt på flyg mellan mina två hemländer sen jag flyttade till Tyskland 2008. Många, troligtvis. Och det fortsätter nu i den här familjen, att Elsa och jag rest massor av gånger redan, fram och tillbaks, Frankfurt-Köpenhamn, Köpenhamn-Frankfurt.

Och så får det väl vara. Kanske bör jag sluta klaga och istället vara tacksam att det inte är värre, att det inte är ett längre avstånd med färre avgångar, inga direktflyg och högre biljettpriser?

Idag har vi lagt ytterligare cirka 4000 kronor på biljetter till nära och kära i Skåne. Vi kommer i maj. Först Elsa och jag för lite häng med hennes mormor och morfar, mina bästisar, sen Eric också så att vi kan ta möten med bröllopsfotograf och cateringfirma. Efteråt åker vi hem tillsammans.

Det ska bli ashärligt att träffa alla igen, ungarna som växer och mitt andra hem som förändras och rullar på samtidigt. Men det är inte kul att det ska bränna till så innerligt i plånboken varenda gång det är dags.

Tre dagar jobb, fyra dagar helg

March 8th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Inte klokt så snabbt man vänjer sig vid att ha Eric hemma. Han hade ju ledigt torsdag-fredag förra veckan, så vi hade långhelg och firade min födelsedag och träffade släkt hela helgen. Så när gårdagen kom och hela familjen insåg att det plötsligt var måndag igen var stämningen inte direkt på topp.

Vi kom fram till att en tredagarsarbetsvecka hade passat vår familj bättre, förutsatt att man fortfarande får betalt för fem dagar. Men det går tyvärr inte. Kanske när vi vunnit 25000 i månaden i 25 år på svenskt Triss och är hyfsat ekonomiskt oberoende, men det är väl inte lönt att gå och vänta på det.

Elsa och jag klarade oss iallafall fint igår. Vi städade lite och handlade lite och postade lite bröllopsinbjudningar. Eric stannade på jobbet till kl. 22.30, för de hade spelkväll och han har ständigt dåligt samvete för att han inte är så social som han borde med sina kollegor. Jag tittade på Husdrömmar på Svtplay och drömde om hus. Elsa sov. Faktum är att hon sov som hon aldrig sovit förr, bokstavligt talat. Från 19.15 till 06.45 utan några större pip. Så coolt. Och skönt.

Idag har vi gungat i parken, känt på sand i parken och tittat på andra barn som gungade och kände på sand i parken. Det var lite kallt, men kul. Nu är Eric hemma igen, på spisen står en soppa och bubblar och Elsa somnar nog snart i sin säng.

Utgiftsångest och mäklaragg

September 2nd, 2013 | Posted by Jess in Ego. | Skit. - (2 Comments)

Pengar. Pengar. Pengar. Jag har några kvar. Men inte så många. Och nu är jag arbetslös på riktigt och snart ska en massa saker betalas i samband med att vi (förhoppningsvis) får en lägenhet. Vi behöver antagligen köpa till köksdelar. Vi behöver en garderob. Vi behöver en soffa. Det är de största och dyraste sakerna som vi inte har, jag räknar lite överslaget med att det kommer kosta oss runt 1500-2000 euro, beroende på hur dyra möbler och hur mycket kök vi kommer att behöva. Kanske mer. Troligtvis inte mindre. (Dessutom behöver vi såklart ingen soffa, men det är ju ändå en sån sak som är trevlig att ha?)

Sen behöver vi pengar till panten, kautionen, eller vad heter det på svenska? När man ger hyresvärden en summa pengar som man får tillbaks när man flyttar ut? Skit samma. Beroende på hur hög hyran är så är den summan tre gånger hyran. I vårt fall alltså runt 3000 euro. Som man visserligen får tillbaks om man sköter sig, ja, men ändå! Mycket pengar att hosta upp. Deposition!! Heter det va?

Sist men inte minst. Och dessutom mest irriterande; Mäklaren ska ha pengar. Jag minns att vi pratat om (läs: jag skrivit om) det här förut. Hur irriterande det är att mäklaren som öppnat dörren och visat runt lite snabbt samt skrivit några email ska få så mycket pengar. Vi hoppades länge på att hitta en lägenhet genom privata annonser och kontakter, men nu, på slutet, har vi insett att detta troligtvis är önsketänkande och att vi antagligen kommer få lägga runt 2100 euro på en mäklare.

Massa massa massa pengar kommer snart försvinna från våra bankkonton. Så jädra tråkigt.
Men oroa dig inte lilla mamma, vi ska vara förnuftiga och smarta och vi ska kolla priser och handla begagnat och vänta tills vi har råd och allt det där. Och jag ser ju såklart framemot med hela mitt hjärta och två längtande ögon att få flytta ihop med min fantastiska pojkvän. Det ska bli så kul.

Men ändå. Den där mäklaren alltså. Så. DYR.

Money

När jag inte blev miljonär.

September 23rd, 2012 | Posted by Jess in Resa. | Sverige. | WOW! - (1 Comments)

 

 

På begäran av vänner i Tyskland som inte kan titta på TV4 Play kommer här den förkortade historien om hur jag hamnade i Postkodmiljonären:

Allt började när jag var på audition för programmet i Malmö 2010. Fick skriftligt berätta om mig själv samt svara på frågor under tidspress. Det gick ganska dåligt.

Sen ringde det en tjej från produktionsbolaget en sommardag när jag passade Grace i Tyskland och hon ville att jag skulle komma till Göteborg med en vän (hotell och resa bjöd de på) och vara på plats i studion för att eventuellt få tävla i heta stolen. Mina föräldrar skulle flytta precis samma dag så jag frågade mamma om hennes tillåtelse och välsignelse och bad mina bästisar Emelie och Malena att hänga på. Allt klaffade.

Så vi satt på tåget och fnissade och pratade om hur liten chans jag hade att faktiskt få svara på frågor och kanske vinna pengar. En av tolv på en random lottade lista trodde vi då. Men när vi mötte de andra deltagarna efter hotellfrukosten därpå så visade det sig att jag var nummer fyra på listan. Och vi skulle spela in fyra program. Så beroende på hur dåliga de före mig var, skulle jag kanske få sitta i stolen.

En hel dag hängde vi backstage, fick prata med Rickard Sjöberg (skittrevlig och väldigt lång), bli proffssminkad, äta god mat och sitta i publiken när de andra tävlade. Irriterande nog så kunde jag alla de andras frågor upp till 225000 kronorsnivån. Sen blev det mina tur när mannen som var före mig åkte ut hastigt då hans livlina varit bombsäker på fel svar.

Jag pudrades och hade fjärilar i magen. Emelie och Malena hamnade i de stolarna i publiken som kom att synas bakom mig hela tiden. Sen körde vi igång.

Två frågor hann jag med i första programmet innan klockan ljöd och vi fick byta om så att det sen i tv ska se ut som två olika dagar alternativt direktsändning. I stolen igen. De första frågorna upp till tiotusen var lätta. Vi konstaterade ju de innan, vi deltagare och anhöriga: antingen kan man frågorna och tycker de är lätta, eller så kan man de inte och de är svåra. Jag kunde mina. Tiotusen var också säkerhetsnivå som det var skönt att ta sig över. 20000 gick bra, 30000 gick bra. Frågan för 50000 kronor handlade om den grekiska tragedin Oidipus. En fråga som egentligen är min, mitt område, litteratur. Men jag visste inte. Jag använde min första livlina, 50/50 och hade två alternativ kvar. De fem livlinorna jag hade listade var värdelösa i den här frågan, det visste jag om. Fråga publiken kändes lika kasst då de var inhyrda gymnasieelever som såg oerhört ointresserade och tröga ut.

Jag bestämde mig för att chansa. Och chansade fel. Och åkte ner på tiotusen, fick en kram av Rickard och lämnade studion. Skitbesviken. Så jäkla störigt med en fråga jag inte kunde så tidigt, de andras frågor var ju mycket lättare! Ledsen och arg lämnade jag studion med mina två vänner och satte mig på ett tåg ner till Skåne igen. Jag är smartare och mer allmänbildad än 10000!

Nu i efterhand är jag glad över pengarna, glad över den roliga erfarenheten samt tröstad av det faktum att att gissa var rätt beslut. Jag har frågat livlinorna i efterhand, ingen visste svaret. Jag hade inget val. Så. Det var mina 15 minuter av berömdhet. Kul var det!

 

 

Sa ju att frågorna var lätta!

Mad i stora lass.

May 26th, 2012 | Posted by Jess in Mat. - (0 Comments)

Matshopping. Det är så himla snällt och praktiskt när jag får åka med Lindsey och hennes Daisy (bilen heter så) till mataffären. Den här gången var det verkligen kris på bygget och allt som fanns kvar på min hylla i kylen var majonäs och smör. Båda två är i och för sig utmärkt LCHF-mat, men bara de två känns ändå lite.. fettigt. Så utrustad med långa inköpslistan och stora kassarna körde vi till affären i förmiddags.

Av någon anledning älskar jag att handla mat. Det är liksom så hemtrevligt på något sätt att vandra omkring där och tittar på innehållsförteckningar, lukta på saker, botanisera bland grönsakerna och sådär. Jag gillar det helt enkelt. Dessutom gillar jag ännu mer att ha kylen, skafferiet och frysen fulla av god, bra mat som gör att min kropp blir en supermaskin som orkar med livet och stressen. Köpte bland annat godsaker som halloumi, en ostbricka, broccolini, färsk svamp, ceasardressing, vitlök, nötfärs, ungersk salami, mörk choklad, grillad kyckling, ekologiska ägg, färska jordgubbar, grekisk yogurt, vispgrädde och en massa annat. Vattnas det i munnen på er än?

Det enda jag inte gillar är när kalaset ska betalas, men jag gissar att det är något jag får acceptera helt enkelt. Mat är svindyrt i Australien. Dessutom undviker jag ju pasta, bröd, ris och potatis, det billiga. Men jag klarar mig nog ändå. Nu ska vi snart ut och äta. Det är en lördagsutflykt i enlighet med mina planer att göra saker utanför hemmet för att ha roligare och få tiden att gå lite snabbare.

Jag ska försöka komma ihåg att fota så blir det rapport imorgon. Okej?

Ha en fin dag hemma i Sverige, hemma i Frankfurt eller var ni nu befinner er!

KRAM!

Klara sig själv.

April 27th, 2012 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Det där som jag satt och skröt om så stolt förra veckan verkar nu vara i princip bortblåst och jag kan inte alls få tummarna ur och skriva den där turismuppsatsen som ska lämnas in på måndag. Än har jag ju tid på mig och dagen har ägnats åt att leta och läsa referensmaterial och stolpa upp själva uppsatsen. Men det är inte så långt som jag hade önskat att jag kunde komma idag. Samtidigt tjänar det ingenting till att sitta och glo på ett tomt Word-dokument hur länge som helst, så jag tar nya tag imorgon helt enkelt.

Jag har dessutom lite andra skolarbeten som behöver min tid, så sysslolös är jag verkligen inte. I övrigt då? Ja, i övrigt så är livet ganska fint. Jag hade en dunderjobbig workout imorse, så skönt när det är gjort. Har funderat en massa fram och tillbaks på om jag vill skaffa mig personlig tränare och joina ett gym de sista tio veckorna jag är här. Men jag tror nog jag har kommit till ett beslut nu och det är att strunta i det, spara pengarna och åka på romantisk semester med Eric istället. Jag hade eventuellt haft råd med båda sakerna, men gymmet och tränaren blir så himla dyrt för den korta tiden. Så nej. Jag får klara mig själv istället.

Jag är ganska bra på att klara mig själv.

Reskassan

April 3rd, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (0 Comments)

Jag har inga pengar. Det suger. Som så mycket annat i livet så handlar det ju om prioriteringar. Jag älskar att resa så det prioriterar jag. Därför tittade jag igenom mina tillgångar, som måste räcka till september då nästa studielån+ bidrag kommer, och kom fram till att jag hade ungefär 10 000 kronor att lägga på resor här i Australien. Det är cirka 1500 australiska dollar. Sen bokade jag själva resan och boendet och rundturer för dessa pengarna och i slutändan lyckades jag rätt bra. Allt som allt blir det Kangaroo Island, Melbourne, Alice Springs, Ayers Rock och Sydney. Känns bra. Det hele gick på 1498 dollar. Sen får man ju såklart räkna med lite andra extrautgifter också, som mat på restaurang, inträde och transport i nya staden, men jag tänker vara så sparsam som möjligt även på den fronten.

Dessutom kan jag tillägga, för att ytterligare rättfärdiga mina extravaganta resplaner, så har jag inte handlat ett enda klädesplagg eller skopar eller accessoar sen november förra året. Det ni! 🙂

Först på tur är Melbourne, om bara lite mer än två veckor!