Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Att pyssla hela kvällen.

December 8th, 2011 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. - (0 Comments)

Ikväll har jag ägnat mig åt cirka fyra timmars avkopplande pysslande, jo jag är seriös, tog ledigt från pluggandet och öppnade upp min nystädade låda of pyssel och körde loss. Älskar att sitta på golvet bland papper, glitter och band, klippa, klistra och rita. Ahh..
Jag gjorde bland annat ett julkort till Grace, mitt lilla nanny-barn i Frankfurt, hon brukar få ett självpysslat kort vid Halloween, Valentine’s, hennes födelsedag, jul och påsk. Och sommar. Jag gillar att göra kort och hon blir glad när hon får brev med hennes namn på. Det kortet ligger på tork just nu och får göras klart imorgon.
Sen pysslade jag även fram en julstjärna efter att min jobbekompis Kelly i Tyskland postat på Facebook och visat en stjärna hon tyckte såg svår ut. Jag antog utmaningen. När jag väl hade fattat hur man skulle göra så var inte själv utförande så svårt. Ja. Det var mest det jag ville berätta. Önskar ibland att jag jobbade på Panduro. Jag skulle göra om butiksskyltningen dagligen.

Vete fan om jag är så himla duktig på att göra mina alster rättvisa genom mobilkameran, men jag försöker för bloggen skull.

Min stjärna som ska hänga i fönster fram till dopparedan’!

Graces kort som alltså inte är färdigt, men man fattar ju principen!

Att fylla i en jäkla massa papper.

September 27th, 2011 | Posted by Jess in Australien. - (0 Comments)

Det känns som fredag. Inte bra. Varje dag när jag kollar på Adam Live så känns det som fredag. Det känns som ett fredagsprogram på nåt vis. Ja. Nedräkningen går på rätt håll kan jag meddela, det är nu bara tre (3) nätter kvar tills jag sätter mig på ett Lufthansaplan och åker ner till Frankfurt och världens finaste tysk.
Det är mycket den här veckan, men idag har jag blivit av med en av mina checklists, nämligen den som rörde ansökningen till universitet i Australien. Ni förstår inte hur många papper de ville ha, referenser, intyg, betyg och formulär. Dessutom visade det sig igår, efter ett möte tillsammans med koordinatorn som är ansvarig för Australienfolket, att jag blivit felinformerad och att de kurserna som jag redan hade valt ut och såg framemot att få läsa i Adelaide inte gällde för mig som ska dit på stipendium, utan att jag måste välja kurser från en särskild, hyffsat begränsad, lista. Modet sjönk, men sen hittade jag ändå några ämnen som såg okej ut så nu kör vi på det. Imorse fick en sekreterare på högskolan vidimera mitt gymnasiebetyg och sen kastade jag hela ansökningsmappen i koordinatorns postfack. Nu dröjer det högst fyra veckor innan jag får besked från universitet där borta om de vill ha mig eller ej. Vänta alltså, lite det mitt liv går ut på.

Känner för övrigt dagligen hur mycket jag gillar mina kursare aka vänner som gör vardagen överlevnadsbar. De är roliga och fina och smarta.