Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

En liden listejevårr.

April 10th, 2012 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Snodde den här listan från Hanapee. Har dock ändrat lite så att den passar mig och mina förutsättningar bättre. (Jag kan inte tippa om en restaurang i Stockholm.)

Det gör mig glad: 

När människor runt om mig mår bra, att hänga med mina vänner och fnissa, Erics hand på mitt hår, biomörker, att känna mig stark när jag är ensam.

Det gör mig ledsen:

Saknad, ensamma gamla människor på stan, barn som är sjuka, missförstånd, respektlöshet.

När jag inte pluggar brukar jag:

Titta på konstiga reality shows från USA, umgås med mina housemates, dricka grönt te, blogga, läsa bloggar, fundera ut blogginlägg.

Ett fint minne som jag har är:

Första gången jag pussade Eric, alla fina Bullerby-somrar i Starrarp, tältskratt med Mallan, sambotiden i Ystad, Time of Your Life med Johan på gitarr, härliga året i New Jersey. Jag har många fina minnen!

Jag blir riktigt arg av:

Döda ting som inte gör som jag vill, reppektlöshet igen, folk som inte lyssnar, snålhet, tröga idioter som inte kan hålla käft.

Vanligaste missuppfattningen om mig är:

Oj. Jag vet inte. Att jag hatar människor kanske, för att jag inte hoppar runt som en dåre och kramas hela tiden. Att jag alltid är stark och klok. Det är jag inte, bara 98 procent av min vakna tid. Hehe.

Det är den bästa resan jag varit på:

Kan inte välja. New York, alla gångerna, särskilt med Eric förra året. Indien och Sri Lanka med töserna trots brännskador, kräks och insekter. Kina med Eva. Nya Zeeland- lyxvarianten med jobbet, alla fina ställen i Europa. Ja, jag älskar ju att resa!

Jag njuter som mest av:

När jag har lagom kroppstemperatur, är mätt och har blodsockret på jämn nivå. Får hålla Eric i handen och umgås med mina vänner.

Detta hör jag precis i skrivande stund:

Tvn i vardagsrummet genom väggen. Nån enstaka fågel i mörket utanför det öppna fönstret. Marikos skratt.

Om jag fick ändra en grej med mig själv vore det:

Kanske skulle jag vara lite mindre dömmande mot andra människor. Känner ibland lite ledsamhet över att jag så snabbt bestämmer att jag inte orkar med folk för att de är korkade/lata/elaka/snåla/kaxiga.

Det allra bästa med mig är:

Att jag är bra på att bita ihop och klara av saker. Att jag har så fina vänner tar jag också som en komplimang, nåt måste jag ju liksom göra rätt!

Det ser jag fram emot:

Vad tror ni? Den fjärde juli. Kasta mig i Erics famn. Sen ser jag även framemot Lars och Lindas kärleksfest, sommarjobb på skolan (förhoppningsvis), återförening med The Dangling Modifiers i höst, korv och skrammelägg om en tio minuter, Melbourne nästnästa helg, karriär, barn, familj, lycka och välgång. Jag ser framemot livet!

 


Jag är 25 år. Jag har världens finaste pojkvän. Jag tycker inte om trånga folksamlingar. Jag gillar strumpbyxor. Jag älskar att läsa böcker. Jag är mörkrädd. Jag har jobbat på kyrkogård. Jag vill ha en massa barn. Jag trivs i Rosengård. Jag pluggar engelska. Jag har tjockt, glansigt hår. Jag ser Frankfurt som mitt andra hem. Jag tror på Gud. Jag äter inte vindruvor. Jag anser mig vara hyffsat allmänbildad. Jag skäms för min filmsmak. Jag litar på min mamma. Jag kan skratta så att jag får kramp i käkarna. Jag gråter extremt lätt. Jag får ibland bortdomningsmigrän. Jag pratar tre språk flytande. Jag är stark. Jag kan inte härma min finska klasskamrat. Jag pratar mycket skit. Jag mår bra av frisk luft. Jag har väldigt breda fötter. Jag hatar Karlsson på Taket. Jag har över 50 par skor här hemma. Jag älskar min iPhone. Jag är bra på att hitta fina människor. Jag är hobbypsykolog. Jag är en lat scout. Jag kan pinsamt lite om politik och historia. Jag passar fint i blått. Jag pysslar gärna och bra. Jag lyssnar för lite på musik. Jag har apigt håriga ben. Jag är glad. Jag har en familj i USA också. Jag har en redig relation till min lillebror. Jag har en relation till min lillasyster. Jag har min pappas fingrar. Jag har min mammas litteraturintresse. Jag är på väg till Australien. Jag har höga krav på mig själv. Jag har höga förväntningar på livet.

Dag 1- Introduce yourself

January 21st, 2011 | Posted by Jess in Listor. - (0 Comments)

Jag är född den tredje mars. Det var svinkallt när jag föddes, så pappa oroade sig mest för att vattnet skulle frysa i brunnen så att de inte kunde tvätta nya ungen. Det går till så här ute på landet vet ni, man har inte kommunalt vatten, utan en egen brunn på gårdsplanen. Men allt gick bra tror jag, med mammas och pappas vatten.
Jag har två syskon, en fin syster som är redig hästtränare med eget företag och en lillebror som är allvarlig cirka två minuter om året och maskinintresserad som få. Min mamma är också bra och min pappa med. Hela min barndom är präglad av familjemiddagar, lördagsgodis, Bullerbysomrar, traditioner, vanor, rutiner och trygghet. Syskonbråk, stamp i trappan och (i mitt tycke) orättvisa föräldrar förekom också såklart, men posminnena är övervägande fler än negminnena.

Sen dess har jag hunnit med att vara grym i skolan, men hata mig själv. Slappnade av under gymnasiet och bodde sambo med mina fina vänner Emelie och Malena. Jobbade ett år i USA och insåg att jag kanske inte var så fel som jag dittills trott. Sen hittade jag Tyskland, rika människor, odrägliga människor och min E.
Märker att det är svårt att skriva om mig utan att nämna dem i min närhet som formar/t mig. Nu är jag student i Malmö, äntligen kan tyckas, om två månader blir jag 25 år. Oj. Hur hände det?

Att beskriva sig själv är svårt. Jag är ganska rolig tror jag, om jag bara orkar. Jag har ganska mycket åsikter om mycket. Jag vill ibland lite för mycket att andra ska gilla mig. Jag är snäll. (Så snäll att jag är dum, brukar mamma säga.) Jag blir tyvärr ganska lätt avundsjuk, på allt och alla. Har svårt att vara nöjd och njuta av ögonblicket. Blickar hela tiden framåt och planerar och funderar och tänker. Hatar fötter, lever och att känna lukten av människor som jag inte vill lukta på. Älskar fina ord, godis, min pojkväns händer och härliga, glada människor.