Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Jul och nyår 2016

January 2nd, 2017 | Posted by Jess in Kärlek. | Mat. | Resa. | Tyskland. - (0 Comments)

Jaha, då var den julen förbi. Den bidde fin, trots allt. Eller vaddå trots allt, vi hade väl fina förutsättningar också. På julafton var vi i kyrkan på familjegudstjänst. Prästen delade ut krubbans figurer till barnen och kallade sen fram dem allt eftersom under gudstjänsten. Elsa fick Maria som hon krampaktigt höll i med båda händerna. När hon ombads komma fram med Den Heliga Modern gjorde hon det med allvar i blicken, helt ensam. Tittade på Torvild som pekade in i krubban och smällde sen ner den hukande jungfrun på bordet så att det ekade i kyrkan. Jag grät, såklart.

På eftermiddagen kom mina svärföräldrar och kastade sig över det svenska julbord jag hade ställt fram. Prinskorvar, julköttbullar, vörtbröd och skinka. Skagenröra och rökt lax och matjestårta och salta kolor och ris à la Malta och smörgåsrån och lagrad prästost. Så. Gott. Och så fantastiskt att de här svärisarna of mine bara embraceade, alltså bara tog sig an, all mat och mm:ade och oade sig. Elsa åt två lass lax, sitt placeringskort som var gjort av pepparkaka med vit choklad på och några bitar kex med ädelost. Sen öppnade vi alla klapparna under granen. Jag fick pengar i massor, fina teer av Eric (plus en cykel som han ju lämnade över för flera månader sen) och delar till ett luciatåg i keramik. Dessutom hade min pyssliga mormor stickat raggsockar till oss alla tre och skickat över en vacker duk med spetskant. Elsa fick mest svenska böcker, kläder och ett halsband med sitt namn på som hon omedelbart tog på sig.

Nästa morgon öppnade hon den största av alla presenterna, som blev en direkt succé: en dockvagn. Som hon har lekt med denna dockvagn. På eftermiddagen kom svärisarna igen och vi åt rester innan det blev tid för sängen och packning. Morgonen efter flög vi till Berlin och flyttade in hos Erics bror med fru och dotter. Det var väldigt trevligt att se dem. Vi gjorde inte mer än att äta och leka med barnen under dagarna, ofta i pyjamasbyxor tills klockan blev eftermiddag. Vi kom hem igen sent på kvällen den 29, lagom tills att Eric däckade ihop i febersjukan med stort F. Hela dagen efter var han slö och sov säkert 8 timmar fördelat över dagen, plus hela natten.

Och det hjälpte. För när nyårsaftons morgon landade var han i princip återställd. Så då stack vi, som planerat, till Lars och Linda och deras barn. Det var vi tre och de fyra och så två vänner till dem med sin 7 veckor gamla bebis. Vi åt raclette, Elsa var vaken till 22 och när klockan var midnatt stapplade vi ut i vinterkylan, skålade lite snabbt och kramades. 2016 var fint på alla sätt. Nu hoppas vi dock att 2017 tar sig upp till 2015s höga nivå. Och att världen blir lite ljusare och människor lite öppnare.

Stora julsemesterinlägget

January 6th, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Vardagen är igång efter vår semester i Sverige. En semester som på alla sätt var fantastisk. Vi fick låna en stuga av mamma och pappas grannar och bodde alltså för oss själva bara fem meter från mina föräldrar, samtidigt som vi hade vår egen tillflyktsort. Allting hanns med. Elsa och jag var i Varberg och träffade Eva och hennes dotter Ellen. Eva och jag hade inte setts på typ åtta år, inte sen vi var i Kina tillsammans. Vi lärde känna varandra i USA, då hon var aupair i familjen innan mig. Ja, så vi hängde och pratade och pratade. Tågresan dit och hem gick också jättebra, Elsa så är duktig på att finna sig i läget och bara följa med.

Jag fick julbord tillsammans på familjen på Sjöbo gästis, gott och mycket. Det var lite revansch från förra året då vi firade i Tyskland och julmaten verkligen fattades mig.

Vi var hemma hos Jannicke en dag och snackade. Elsa lekte med hennes hund och Eric och jag försökte hjälpa henne att baka julgodis och julkakor och annat juligt. Det var mysigt och gott.

Sen firade vi jul hemma hos mamma och pappa. Också då ingick en massa mat innan tomten kom och Elsa inte var särskilt intresserad alls av honom. Vi fick alla massa fina saker och ekonomiska bidrag. Lilltjejen hade den största pakethögen av alla, men fastnade, som alla bebisar före henne, mest i snörena och omslagspapperna.

Sen vilade vi oss några dagar innan det var dags för nästa tillställning, Algot döptes i Björka och det var en väldigt mysig, familjeinriktad gudstjänst med massa barn. Det märktes särskilt när vi träffades i församlingshemmet och skulle äta mat och fika. Så många barn som rusade omkring och krabblade och kröp och grät och skrattade. Älskar det.

Dagen efter var vi i Malmö och åt supersmarriga burgare och hängde på Emporia med mina gamla pluggvänner Emma och Ulrika som jag inte träffar så ofta, men där tugget ändå flyter på så snart vi ses. Och även om det var supermycket folk i shoppingcentret och Elsa blev lite sliten efter ett tag, så var det ändå himla trevligt att komma till civilisationen och sådär ett tag.

Innan nyårsafton vilade vi upp oss rejält. Hängde hemma i vår stuga, lagade lite mat, tittade på serier och mös framför brasan om kvällarna. Elsa sov som vanligt väldigt bra i den skånska vinterluften och var på ett strålande humör i princip hela tiden. Hon fick ju massor av uppmärksamhet hela tiden, hennes pappa var hemma hela tiden och flera gånger om dagen gick vi in och lekte hemma hos hennes mormor och morfar som också busade med henne och bar omkring henne och pratade med henne och visade henne och jag njöt massor av avlastningen och av att se hur fint de kom överens.

En kväll åt vi middag hemma hos Gabriella och Johan där också Emelie och Malena med familjer var. Återigen en skock barn som lekte och stökade till. I stunder satt till och med våra lilla unge tillsammans med de stora och “lekte”, dvs tittade på dem när de lekte och de var så gulliga och hämtade grejer till henne och pussade på henne.

Nyår firade vi hemma hos Emelie och Martin som varit modiga och bjudit hem sexton personer och 11 barn. Det var ett jäkla röj kan jag lova, men inte som det kanske var förr i tiden (fulla människor) utan annorlunda (uppspelta minderåriga). Alla gäster hade fått fixa varsin grej till festen och vi fick så mycket god mat. Fördrink med mangosorbet, snittar till det med skagenröra och salamirullar. Sen räkcocktail med avokado och ingefärscrèmefraiche. Sen oxfilé och fläskfilé från grillen, serverad med potatisgratäng, rödvinssås, sallad och baconlindad sparris. Till efterrätt blev det crème brûlée. Ja, och sen godis och chips och ostbågar och raketer och champagne som sig bör. Senare också nattamad, men då tog vi vår unge under armen och körde hem eftersom vi var superförkylda hela familjen och dessutom haft en släng av magsjuka under dagen. Elsa sov sig igen hela stans samlad fyrverkeriladdning, men vaknade när vi körde hem och sen gosade vi ner oss i sängen hemma i stugan och sov gott till klockan var tjugo i nio dagen efter. Rekord!

På nyårsdagen städade och packade vi och sen dagen efter det reste vi hem igen. Hem till stan och vår lägenhet och våra saker. Det kändes okej. Tiden i Sövde var lagom lång, vi hann träffa alla som vi tycker om, samtidigt som vi hann med skogspromenader och slappande framför tvn. Perfekt. Tack alla inblandade!

Julfirande och ledighet

January 8th, 2014 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Yo yo yo! Hej världen!

Det har sen sist firats jul hemma hos lillebror i Sverige, Eric och jag sov tio nätter i en husvagn utanför mamma och pappas hus och hade en fantastisk semester med massor av god mat och godis, fina vänner och allmänt slöande. Jag hann träffa min vän Molly och min andra vän Emma i Malmö och vi firade nyår med god mat och bebismys hemma hos Malena och Tony.

Sen åkte vi tillbaks igen, jag hade saknat vår fina lägenhet. Den vaknade raskt till liv igen när Angelica, Yvonne och Caroline kom på besök redan samma kväll som vi anlänt till stan. Vi åt sallad och marängsviss och uppdaterade varandra och skrattade och drack vin. Dagen efter kom och då hade vi besök av det tyska gänget, Simone och Jan kom från Sydtyskland för att inviga vår bäddsoffa innan de begav sig mot Burma dagen efter (och lämnade kvar en avundsjuk svensk, jag vill ocksåååå resa långt).

På lördagen hängde vi med Lars, Linda och Mira hela dagen. Käkade lunch på stan, drack kaffe på stan och drack kaffe hemma hos dem. Lugn och avslappnad lördag.

På söndagen kom vårt tredje besök på kort tid, Erics bror som bor i London och hans föräldrar som bor utanför Frankfurt. Vi bjöd på lasagne, det är nu vår paradrätt efter succén på juldagen, och spanska kakor. Eric hade dagen innan investerat två hundra kronor i ett sällskapsspel som man skulle bygga land i, det spelade vi sen i flera timmar. Mest för att det inte gick snabbare. Mycket trevligt.

Nu är det vardag igen. Jag började jobba i måndags och Eric igår. Det är fullt ös på kontoret, imorgon kommer the President’s Club och igår hade vi besök av en svensk PR-firma som ska få in vårt varumärke på den svenska marknaden. Idag blev min svensktalande kollega diagnostiserad med bihåleinflammation och kommer tidigaste på måndag, så då växte min att-göra-lista ännu lite mer. Tiden går så himla snabbt och jag har alltid en hög med post-its som väntar på att kunna kastas i papperskorgen. Men jag gillar det också. Tempo och action och språk och människor.

Det bästa med julledigheten var att umgås med alla braiga människor som jag har i livet, och då särskilt Eric. Han är bara så bra. Har fortfarande inte blivit trött på honom, trots att vi nu bor ihop och allt!

Ni får inga bilder idag, så redo är jag inte, men jag ska försöka höra av mig här liiite mer regelbundet. Och visa bilder på lägenheten. Iallafall nya köket. Okej? Säger så. Hej!

Okej, ni får den här bilden på Eric och mig från ett bröllop i september. Vi är utklädda och lite spaceiga. Ja. Det ser ni kanske själv.

niels and sabrinas wedding

Nyårsfirande med galna idioter

January 4th, 2013 | Posted by Jess in Skit. | Tyskland. | WOW! - (4 Comments)

Nu är det 2013.

Mitt nyårsfirande var i början så lugnt och onyårigt att jag fick akut hemlämgtan och satt och tänkte på Emelie och Malena och deras fest hur länge som helst. Sen gick det över, Eric och jag lagade mat tillsammans med Masoud och hans flickvän Ellie. Vi åt fetaostfyllda biffar och tzatziki. Yum. Sen spelade vi spel tills klockan blev 23 och vi bestämde oss för att ta oss ner till jättefyrverkeriet vid Main. Det visade sig vara en dålig idé.

Utrustade med fyra glas och en flaska sekt började vi gå ner mot floden. Det tar ungefär en halvtimme från Eric, då går man också förbi centralstationen, med allt det innebär, och Frankfurts red light district där strippklubbar och bordeller finns. Människorna som festade i denna delen av stan var tyvärr inte riktigt kloka. Det kastades smällare och raketer till högre och vänster och jag, som egentligen inte ens gillar raketer och brukar vilja hålla mig till tomtebloss inomhus på nyårsafton, tyckte det var riktigt obehagligt.

Väl nere vid Main rådde kaos. På broarna som går över till Sachsenhausen-sidan stod folk som packade sillar för att kunna se det officiella fyrverkeriet från Eisenere Steg. Nere vid flodkanten, där det finns gångbana, lekplats och gräsremsa som i sommartid är full av picknickare, stod folk och smällde av raketer på löpande band. Utan säkerhetsavstånd, utan uppsjutningsanordningar, utan respekt för människor, barn och hundar som vistas i samma område. Det ser riktigt riktigt farligt ut. Och skjutandet är redan i full gång när vi kommer dit, trots att klockan bara är typ kvart i tolv.

Vi ställer oss under ett träd, i förhoppningen om att skyddas litegrann av grenarna, men efter bara några minuter där så landar en oexploderad raket två meter framför mina fötter, den exploderar och gnistor och brinnande färgpulver (eller vad fan det är) flyger åt alla håll. I ren reflex vänder vi oss bort, Eric står hukad över mig. I bortvänt läge exploderar en av delarna rakt framför ansiktet på mig, jag ser ingenting på grund av ljusskenet och hör ingenting på grund av smällen och börjar gråta av ren chock.

En kvinna kommer fram och börjar tjoa om att hon är läkare, Eric är orolig, men jag är som tur är inte skadad, bara rädd och arg och ledsen. Min halsduk har fått ett bortsvett hål och  jag saknar fem centimeter hår i en rejäl tofs på ena sidan av ansiktet. Det var alltså rejält nära.

Folk är idioter. Vi lämnar direkt flodkanten och tar oss upp igen på vägen som går längs med Main och på andra sidan den tar vi skydd intill ett hus. Där står vi sen och gapar åt hur jävla dummar människor blir på nyårsafton. I vanliga fall, hemma i Sverige, är jag mest rädd att folk är för fulla för att hantera grejerna rätt, men i måndags verkade de vi såg inte särskilt alkoholpåverkade utan bara jävligt korkade. Folk kastade smällar på varandra som en kul lek, folk kastade smällare på bilar. En man stod och höll i raketpinnarna med bara handen, som en mänsklig uppskjutningsbana. Det var småbarn och hundar överallt, vars ägare kastade raketer och smällare framför sig medan de promenerade. Det var explosioner och brinnande delar precis överallt. Helt. Sjukt.

Även vägen hem var en pärs, utanför barerna längs vägen stod folk och kastade bomber, inte bara smällare utan även stora raketer, sådana med pinnar, hivade de iväg några meter för att sen låta de explodera bredvid människor och bilar. Det var kaos. Människor skrek och sprang och drack och blödde till höger och vänster.

Vi räddade oss in på O’Reilly’s där jag alltid hängde med mina nannyvänner förr. Kelly jobbade och vi fick gå in gratis, vi drack några cocktails (Vodka Cranberry jag har saknat dig) och andades ut. När klockan var två och det lät lugnare från gatan utanför vandrade vi hem igen och gick och la oss.

2013 är här. Aldrig mer nyårsfirande nere vid Main.

nyår2012