Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Mitt lilla hjärta

May 2nd, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. - (0 Comments)

Fick ett sug efter Grace häromdagen och hittade den här fina bilden i mappen i min telefon som heter Grace. Den innehåller 723 bilder, nej jag överdriver inte. Lilla Grace var 7 månader när jag började jobba som nanny åt henne i Tyskland 2009 och nu är hon en stor tjej som jag fortfarande träffar så ofta jag kan.

Här har vi fikat med Angelica och Maria i Frankfurt. Good times!

 

Att passa barn som plockar.

September 23rd, 2011 | Posted by Jess in Jobb. - (1 Comments)

När jag barnvaktade O och V i måndags, det kom hastigt och lustigt efter att inte ha sett dem sen i maj, men det gick bra ed undantag för två mindre missöden. Först sov V och sen skulle vi gå och hämta O på förskolan. Han är envis V och ska, som alla barn, gärna stanna åttiotvåtusen gånger på en sträcka på 500 meter. Men fram kom vi och O välkomnade mig med en kram, så det var ju fint, att han hade saknat mig! (Och överhuvudtaget kom ihåg mig.)
Solen sken och vi bestämde oss för att ta oss till en lekplats och göra av med lite energi innan middagen och hemkomst av föräldrar. Så vi påbörjar vandringen mot lekplatsen med O som vägvisare och guide. Han visar även hur man kastar pinnar mot löven och hur de ibland kan landa i ryggen på lillebror, också visar han hur man sparkar på hundbajs så att tån på skon blir kladdig och luktar.
Väl på lekplatsen började O som är mycket fascinerad av prinsessor och slott, bygga som en stugby i sandlådan, fast med slott i olika storlekar och former där olika sorters prinsessor bodde med sina mammor. Ja, bara kvinnliga aktörer var inblandade i denna sandshow. Under tiden spatserade V omkring med en gul sandleksak i handen, en krabbform om jag minns rätt. Han samlade någonting, då såg jag. Han stannade på random ställen, plockade upp lite löv, någon pinne och sådär, och verkade väldigt koncentrerad och upptagen. Fint tyckte jag, han verkar lugn och ohyper och inte konstant uppmärksamhetskrävande som vanligt. Sen, när det blev dags att gå, då märkte jag vad den lille tvååringen sysslat med den senaste timmen: Han hade samlat fimpar. Cigarettfimpar i olika storlekar och märken låg där i krabbformen och bredvid ett nyplanterat träd i ett buskage hade V uppenbarligen haft sitt samlarhögkvarter. Där låg en hel hög med fimpar, avtippade då formen blivit full. Fint lille vän, sa jag. Fint. Är det här någon form av samhällstjänst för små barn som jag inte känner till eller? Han brukar göra så, upplyser storebror O. Jag andades djupt, kastade de fimparna som fortfarande låg kvar i sin gula askkopp i papperskorgen och så gick vi hem hand i hand. Pinnkastaren, parkarbetaren och jag.

Børn.

April 18th, 2011 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Passar på att blogga en snabbis så här på jobb. Lille V har somnat i fosterställning i undre delen av en våningssäng och jag hämtar andan i en soffa full av yoghurtfläckar och legobitar. Han är söt, min lille passeunge, men även extremt vild och ansträngande att ta hand om. Jag vill inte lämna ut honom och hans problem i offentligheten, men jag kan säga att det finns en del omständigheter som gör att han blir svår på nåt vis. Fast go och söt också såklart. Dessutom, har jag upptäckt idag, mycket lugnare och tystare när inte storebror är hemma. Vi ska hämta honom på förskolan sen så då blir det väl livat igen. Barn är något av det bästa jag vet och med det i åtanke är det svårt både för andra och för mig att förstå varför jag inte vill bli lärare. Blir till och med avundsjuk när Malena pratar om sitt jobb på förskola i Sjöbo, alla de söta barnen och deras kommentarer, ha hand om utvecklingssamtal och planering, fast lön och trevliga arbetskolleger. Det vill jag också ha! Fast ändå inte! Eller jo, lön och kolleger tar jag gärna såklart.. Ser framemot sommaren då jag ska göra just det som lockar när Malena pratar om det, jobba på förskola. Har jag berättat det här i bloggen innan? Sommarjobb på amerikanska ambassadens sommarförskoleverksamhet i Frankfurt. Blir en utmaning och ett projekt att bita i som förhoppningsvis också kan inbringa lite cash då studiebidraget ju inte kommer på sommaren.
Jag lär mig väldigt mycket på mina barnvaktsuppdrag, det är nyttigt och intressant att se hur saker och ting funderar i olika familjer, hur uppfostringsmetoderna ser ut och vilka lösningar folk väljer åt sina problem. Mycket av tankarna som kommer är sånt jag registrerar att jag inte vill använda mig av. Min nannymetod funkade i tre olika familjer, mycket för att jag var med barnen 45-80 timmar i veckan. Att barnvakta några timmar en dag i veckan är en helt annan sak och istället för att ta itu med egenskaper och vanor hos barnen som jag inte uppskattar så är det lärare att hålla uppfostringen på en låg nivå och istället se till att jag inte rubbar mina principer men samtidigt inte har energin och tålamodet att börja om varje gång jag kommer.
Blev det en tråkig bloggpost nu? Ber om ursäkt i så fall, men bloggen speglar ju insidan av mitt huvud och den kan jag inte alltid påverka.

Nu ska jag göra en kopp te och försöka bota min heshet och förkylning. Hejdå!


Bild från helgens scoutäventyr.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Östra hamnen.

Lektanten rycker in!

February 14th, 2011 | Posted by Jess in Jobb. | Kärlek. - (0 Comments)

Idag har jag varit och jobbat. Om det nu är rätt ord eftersom jag inte riktigt tycker det är jobb att hänga med söta barn ett par timmar en måndageftermiddag. Klockan tre idag tog jag bussen ner till stan och mötte Thomas och hans 2,5-åriga son V och gick tillsammans med dem och hämtade storebror O på förskolan. Sen försvann pappan och killarna och jag lekte med lego, tejpade papperspåsar och poppade popcorn.
Det fina med dessa barnen är att de är adopterade och lillkillen kom i september, pratar inte alls på grund av medicinska problem, men är ändå jättetydlig med vad han vill och inte vill. Det är en utmaning och jäkligt intressant att hänga med dem och jag lär mig så mycket varje gång.
Dessutom är barnpassandet en fin kontrast till alla intellektuella världsmedborgare jag umgås med på högskolan. :-) Och jag behöver pengarna, of course!