Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Plötsligt både blind och stum

November 10th, 2016 | Posted by Jess in Skit. - (0 Comments)

Efter att Elsa och jag cyklat staden runt och gjort ärende kom vi hem för att laga middag. Vi hade i förmiddags lyckats komma över ett paket kycklingfiléer för halva priset eftersom de gick ut idag. Då fick jag plötsligt väldigt ont i huvudet. Sen kom en bekant känsla i vänsterhanden. Fingrarna domnade bort. Jag fick svårt att se. Huvudet pulserade och snart var också ansiktet bortdomnat på vänster sida. Elsa pladdrade på som aldrig förr och var superglad att vi hade lyckats tillverka is i frysen. Hon tjatade om att hon ville äta isen. Jag låg på sängen i sovrummet och försökte förklara att jag hade ont i huvudet. Då hämtade hon sin bok med fordon där en kille blir hämtad av ambulans för att han har ont. Jag sa att jag inte behövde ambulans. Men det kändes nästan som det.

Eric ska vara ledig imorgon och därför kunde jag räkna ut att han troligtvis skulle jobba över idag. Också. Messade honom och fick detta bekräftat. Då frågade jag mamma om inte hon kunde komma förbi och ge Elsa kvällsmat och lägga henne. Det ville hon gärna, men det hade ju tagit över tio timmar för henne att komma så vi nöjde oss med ett Skypesamtal istället.

Då hade jag så ont i huvudet att jag grät. Dessutom såg jag bara typ 30 % av det jag normalt ser. Och kunde inte prata heller. Nu började jag oroa mig för att det var en stroke. Jag hittade inte orden. Till slut ringde jag Eric och försökte förklara att jag inte kunde prata. Han fattade allvaret och kastade sig på cykeln.

När han kom hem hade jag precis tryckt i mig 1000 mg paracetamol och började känna mig bättre. Nu är jag trött och lite tjock i huvudet, men kan se och prata igen. Skönt.

Vi hoppas på en bättre dag imorgon och framförallt i helgen då en TJEJHELG i LONDON väntar. EXALTATION. (Ja, det är ett ord.)

En snabbis om migrän och blommor

January 29th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det får bli en kortis idag för jag ligger redan i sängen och jag har ev. en migrän på gång, vänsterhanden och vänsterkinden är redan bortdomnade. Orkar inte. 

Jag har ägnat hela kvällen åt att konstatera att det är väldigt, väldigt dyrt med blommor. Särskilt om man behöver många för att dekorera ett bröllop med. Suck. Ska tänka vidare på det imorgon för nu behöver jag sömn och mörker. 

Godnatt! 

Kaputt-googlad och bröllopstrött

January 15th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Orkar inte mer. Så slut i knoppen efter att ha spenderat varje stund då Elsa sovit med att leta runt efter en lokal. Vår önskelista består nu bara av två saker. 1. Det måste finnas sovplatser till de flesta gästerna inom gångavstånd. 2. Vi måste ha råd att betala allt. Sms-lån känns inte aktuellt, annars finns det ju massor av fina slott och hotell och balsalar som man få låna, men kostar en flaska vin 380 kronor så lär det ju snabbt bli stora pengar av det.

Ni förstår.

Jag ägnade dessutom en stor del av gårdagen med att väldigt noga skriva ner och uppskatta ungefär hur mycket allt kommer att kosta, om vi lyckas hyra en lokal bara och sen får fixa allt annat själv. Det blir svindyrt. Vilket betyder att en lokal som hör till en restaurang där alkohol och mat måste fixas genom stället knappt är att tänka på längre. Det visade sig alltså att dealen som vi lyckats förhandla oss till hos de som kastade ut oss för två dagar sen var väldigt bra.

Och då grämer det oss naturligtvis ack så mer att det inte finns på kartan längre.

Imorgon ska jag inte stressa över detta mer, vi hoppas på att det löser sig och gör det inte det så tar vi bröllopet ett annat år. Vi är ju trots allt redan gifta och vi har världens goaste lille unge och detta är ett freaking LYXPROBLEM!

Migränmos och presentationspress

January 23rd, 2014 | Posted by Jess in Ego. | Jobb. - (2 Comments)

Hej!

Nu ska jag berätta om min migrän som kom igår. Så här var det:

Jag kom hem från jobbet och gjorde min nya favoriträtt till middag, för femte gången den här veckan: spenatsallad med fetaost och LCHF-krutonger och avocado. YUM.

Sen pratade jag med min fina mamma i telefon och fick då under tiden en ganska retsam huvudvärk. Så snart jag lagt på luren och avslutat samtalet med Sverige så blev huvudvärken värre. Sen fick jag ont innanför ögonen. Sen domnade lillfingret på vänster hand och sen gick det snabbt utför. Efter ytterligare fem minuter domnade hela vänster sida bort, halva tungan, halva ansiktet, vänster arm och vänster ben. Mina fötter blir dessutom direkt ISkalla.

Eric rotade förtvivlat efter mitt superdyra migränpiller som jag sparat just för detta tillfälle. Stoppade snabbt i mig det och gick och la mig i sängen och frös så jag skakade. Det blixtrade framför ögonen, jag var jätteyr trots sängläge och blev inte varm trots filtar och kläder och raggsockar.

Efter kanske en halvtimme somnade jag, vaknade när Eric kom och la sig och då gick jag och borstade tänderna. Imorse kändes det som att jag blivit överkörd av en buss eller tre. Piss. Gick ändå till jobbet och det funkade, jag var mör och trött i kroppen, men det funkade. Så mycket att göra nu inför London. I eftermiddags satt vi kvar och filade på presentationen till klockan sju, fast jag började klockan 8 imorse. Livet som yrkesarbetande alltså.

Konstigt nog känns migränen inte stressrelaterad, jag tycker verkligen inte det. När jag kom hem ikväll blev jag för några minuter av med lillfingret igen, tog snabbt som sören ett par smärtstillande och nu lyssnar jag på Filip och Fredrik i mörkret. Och bloggar. Eric är på väg hem och livet är helt okej.

Trots migrän. Tips på migränbotning mottages tacksamt.

Hur jag mår bra.

April 15th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Jobb. | Plugg. - (4 Comments)

I höstas hade jag några riktigt stressiga perioder. Jag pluggade 150 procent, jag organiserade inför Australienresan, jag sökte stipendiepengar för glatta livet, jag förberedde en flytt från Rosengård och dessutom försökte jag att hinna träffa både Eric, uni-vänner och gamla kamrater från Sjöbotrakten. Det blev ibland lite mycket helt enkelt.

Jag fick migränanfall som började med att jag tappade känseln i lillfingret, något som sen snabbt spred sig till hela vänster kroppshalva. Jag låg hemma på heltäckningsmattan på Thomsons väg och blundade med en våt handduk över ansiktet och tänkte att det kändes som om jag var på väg att försvinna upp i rymden. På ett dåligt sätt. Huvudet dunkade så mycket att jag knappt stod ut och det kändes som om någon vred runt med knivar i mina ögon. Jag funderade allvarligt på att ringa ambulans, fast jag på något logiskt sätt ändå visste att det inte var rätt, jag hade ju bara ett migränanfall. Det var inte skönt iallafall, kanske ska jag stanna där och nöja mig med att sammanfatta det så.

Jag insåg att jag behövde ta kontroll över livet innan migränen tog kontroll över mig. För mig är det viktigt med kontroll, med struktur, scheman, listor och en kalender. Jag behöver kunna kontrollera mitt liv och min vardag, annars åker jag bara med lite halvdant på sniskan tills jag trillar av och måste hoppa på igen i farten. En sak i taget-tänk är också bra. Tittar man uppifrån på situationen kan man lätt bli överväldigad och apatisk eftersom det är så mycket som måste göras. Men tar man tag i en liten del i taget så går det lättare att få något gjort varje dag.

Jag mår bra då. Jag mår bra när jag har läget under kontroll, när det är jag som bestämmer vad som ska göras, när det ska göras och hur det ska göras. Det låter kanske tråkigt, men det är det inte. Tack vare att jag betar av saker från livets att göra-lista så har jag ju tid för spontana utflykter, pubrundor och annat skit, utan att få dåligt samvete för att jag inte gör något vettigare.

Ville bara säga det. Och påminna mig själv om hur jag mår bra.