Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Midsommar 2017

June 27th, 2017 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Man kan lugnt säga att midsomrarna har förändrats en del, men kanske inte sen Elsa kom utan sen jag flyttade till Tyskland. Fredagen är en vanlig arbetsdag här och fastän Ikea kämpar på med allehanda midsommar-kampanjer så förblir tyskarna rätt oinsatta när det kommer till vår sommarhögtid nummer ett. Såg en bild på Facebook för inte så länge sen där de listade jul, påsk och midsommar som typ samma högtid: 8 grader varmt och regn, sill, snaps och ägg.

Vi firade dock i år i 27 grader varmt solsken med massa god mat och goda halvsvenska vänner. Det fanns köttbullar och skagentårta och röror och bröd och såser. En sallad med granatäpplen och tomater, grillat från bondgården här i närheten, potatissallad, gräddfil och gräslök. Smask. Elsa trivdes som fisken i vattnet och det blev alldeles lagom röjigt.

På eftermiddagen tog männen barnen till lekplatsen medans vi kvinnofolk pysslade ihop varsin krans. Jag hade velat göra en midsommarstång till bordet, men orkade inte. Man är inte bara mer än gravid människa.

När ungarna hade somnat kalasade vi andra på marängsviss med jordgubbar på balkongen, som en snabbare variant av jordgubbstårtan liksom. Sen spelade vi spel och snackade tills klockan slog sängdags för gänget med gäspande småbarnsföräldrar.

Inget alls att klaga på med andra ord.

Ett snopet midsommarfiasko

June 25th, 2016 | Posted by Jess in Skit. - (0 Comments)

Det här med att det är lördag och att Eric tillbringade hela sin dag på kontoret är inte så härligt. Han fick sovmorgon imorse efter att ha jobbet till 21 och sen firat en kompis födelsedag med öl på puben. Sen lekte vi “bädda ner Anton i allehanda burkar” på vardagsrumsgolvet innan vi stack ner till stan en snabb sväng för att byta storlek på Erics födelsedagspresent. Sen cyklade han till jobbet och det var återigen Elsa och jag mot världen. Eric trodde att det skulle ta fyra timmar för honom på jobbet, och jag vet av erfarenhet att han är kass på att uppskatta det och att man alltid måste dubbla tiden han säger, minst. Så jag räknade med att han skulle vara hemma runt 20. Han kom hem 19, så det var ju fint! Smiley med ett rakt streck som mun.

Elsa och jag hade ju tänkt dra till kyrkan och fira sommarfest, men av någon anledning trodde jag att det var en eftermiddagsgrej som skulle passa fint efter hennes tupplur. Det var det inte. Det var en förmiddagsgrej som vi inte alls hann ta oss tid så det bidde ingen midsommar. Lite snopet, men går ju inte att göra något åt det. Jag bakade iallafall pajen vi hade förberett och tänkt ta med oss, en lax- och ruccolapaj, och åt sen en stor bit av den till lunch. Det var min midsommar det.

Nu sover Elsa och jag har jobbat klart för idag och ska pyssla vidare. Älskar att pyssla. Dricker nog nån kopp te också till, det är ju lördag liksom!

In English: Swedish Midsummer

June 22nd, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. | WOW! - (4 Comments)

Today is the day. Today is the night when the sun won’t set, girls will jump stone fences and lots of herring with chives will be consumed in Swedish garages and tents. It’s Midsummer.

But let’s take it from the beginning. As with all Swedish traditions, there are a couple of given props and rituals, but it also varies from town to town, family to family and from generation to generation. The Midsummer I am about to describe here is the one celebrated by my family, our friends and neighbors for many years, when I used to live in Starrarp, a small village in the Scanian countryside (south Sweden.)

Everything starts quite early with getting dressed. It is always a dilemma as you want to look as pretty and “summery” as possible, but the weather usually let’s you down and when it is raining and 12 degrees warm a white, strapless dress and sandals is not very tempting. It’s all about bringing a bag of extra jackets, knitted sweaters, jeans and socks. Be prepared.

Once the outfit is chosen and the face is makeuped, you would head over to your neighbor’s/friend’s house. (Midsummer, unlike Christmas and Easter, is something you don’t celebrate with family). And the work starts. Everybody has hopefully brought flowers and birch branches. Somebody provides a cross shaped structure and everybody chips in to dress the cross in green leaves and flowers. The finish touch is a blue and yellow ribbon, but that’s really for the anal ones only. Next two big wreaths are prepared and fastened under the arms of the cross. That is the “midsommarstång”, the Midsummer pole, and this is where the action will take place later. From the left over flowers and leaves, girls and women bind their own wreaths to put on your head as a decorative party accessory. (Some buy theirs ready-made from a flower shop, but that’s cheating!)

 

 

First lunch, as a reward for the effort put into to the Midsummer pole. Usually we will barbecue something easy, hot-dogs, buns and ketchup tastes great when hiding from the rain. The parties usually take place semi-outdoors. We’re talking garage, tent, barn or similar, even though it is horribly cold. I think this has to do with the fact that many people gather, and the living room just isn’t big enough. Plus, it is a summer party, of course we have to enjoy the summer outside!

When everybody has been fed it is time to start the dancing. As I was growing up we usually were lucky enough to have my friend Andreas’ dad there, he can play any song on his accordion. We do silly dances around the Midsummer pole, accompanied by the tunes of the accordion. There is one song where you are a frog without a tail, another one tells of three little ladies on their way to the market. We also sing about how people dated in the olden golden day, about a carousel and its ticket prices and about grandma’s little crow. Yes, it’s a bit weird, but so much fun!

 

 

Afterwards: Time to eat again. Dinner. Traditional Swedish Midsummer food is, at least as far as I’m concerned, meatballs, hot dogs, sour-cream with chives, new potatoes, a pickled herring called matjessill, bread, butter and cheese, sometimes this delicious cake made of sour-cream, dark rye bread and herring.

Yum. My mouth is watering as I write. Very sad to be missing this event this year.

Anyways. Another VERY important component of a proper Midsummer celebration is the shot, snaps. Different kinds with different degrees of tastiness are offered, everyone usually bring a bottle and then we all share. In Sweden we also like to sing a short song before you take the shot. (Not only shots, there are wine songs and liqeur songs and beer songs as well.) The lyrics to these songs are usually very old, not always understandable and often quite dirty.

After a couple of hours of eating and drinking and singing and shotting, it’s time for dessert. Strawberries is a given, some prefer it with cream, some with ice-cream. This is usually the first time in the year when we get to enjoy the expensive, but so delicious, Swedish strawberries. They taste like life, light and summer, all wrapped in a sweet little berry. Mmm.

 

 

When I was little it was after dessert, when it starts to become a little bit darker, that my dad and some of the other dads, would come play with us. Crazy games of hiding, catching and then rescuing your friends as you stand in a bush with your heart beating with excitement and a tiny pinch of fear. Loved it. The older kids looking after the smaller ones as the dads return to the snaps. And then, the midnight tradition of, in silence, jumping over seven stone fences, picking seven kinds of flowers and then placing these under your pillow. It will make you dream of your future husband! (Depending on how much snaps you had, you might not dream anything at all.)

And then, back to the party. Back to the bright summer night, friends gathered around a table, covered in blankets and those knitted sweaters mentioned earlier are now on. Candles are lit. Someone might be playing the guitar if your lucky. On stereo songs that everybody hates, but which simply belong to Swedish summer. (Gyllene Tider and Tomas Ledin.)

It is quite, still, beautiful. A feeling of peace will spread in your body and you will sit there and talk to your friends until the sun gets brighter again. And Midsummer will be over.

Glad midsommar!

 

From last year’s improvised celebration in Frankfurt. Bought the flowers BUT made the wreath myself!

 

 

Pictures from arla.se and wikipedia.net.

Lite nere.

June 22nd, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (4 Comments)

Jag är lite nere idag. Jag missar saker. Jag hatar att missa saker. Idag missar jag Lindas och Lars’ bröllop OCH midsommar. Jag älskar midsommar, det är typ den mest romantiska högtiden vi har i Sverige. Love it. Jag älskar också Malenas silltårta och svenska jordgubbar och gitarrsång och spel och kubb och fniss och snaps.

Menmen. Den kommer väl förhoppningsvis nästa år också. Jag får acceptera att vara kranslös i år.

I skrivande stund står en stilig uppklädd kille vid namn Eric och är moraliskt stöd (bestman) åt Lars i rådhuset i Frankfurt. De gifter sig där idag, Linda och Lars. Äntligen. (Skulle man ju vilja säga.) Det funkar så i Tyskland att man måste gifta sig i rådhuset, för att det ska bli rätt i papprena. Sen får man själv bestämma om man vill gifta sig i kyrkan också. Det vill Linda och Lars, som tur är! Så i augusti blir det stor baluns och då är jag inte längre isolerad för mig själv i Adelaide utan kan fira deras kärlek med dem.

Annars. Alicia och jag spenderade nån timme på soffan i vardagsrummet med att prata om alla de kemiska processer som händer i kroppen hela tiden. Om hur det funkar med kolhydrater, glukos, socker, fett och allt sådant där och hon, som är medicinstuderande, erkände att det logiskt sätt är vettigt att LCHF funkar. Seger.

Mariko, den stackarn, har en tenta kvar, på måndag. Hon somnade av utmattning och huvudvärk på soffan medan vi pratade kroppsfunktioner. Jag hoppas hon får vilat litegrann i helgen också, annars är det nog bara mos i huvudet på henne på måndag.

Ja. Så är det. Det regnar fortfarande. Jag saknar fortfarande Eric. Och jag är fortfarande lite nere.