Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Bröllopiga brunchen med bästa bunchen

September 27th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop - (0 Comments)

Som jag tänker på Angelica om dagarna. Om det stundande bröllopet som hon fortfarande har framför sig och som går av stapeln till helgen. Är så himla glad för hennes skull, att hon också har hittat mannen i sitt liv. Är även lite avis att hon fortfarande har själva bröllopsfesten framför sig. För jäklar alltså. Vilken kärleksfest det är, på så många sätt.

När alla hade fått några sovtimmar, där, natten mellan bröllopsfesten och brunch så samlades vi återigen i glasverandan för att äta. Igen. Alla dök upp, oavsett nivå av baksmälla. Alla utom min bror som tydligen inte mådde helt rumsrent…

Brunchen hade vi fixat själva. Jag kollade med en massa olika cateringfirmor, men det kostade för mycket pengar i förhållande till vad vi skulle få. Så jag bakade. Och lagade mat. Och frös in. Och skrev ytterligare ett mail på fem sidor med instruktioner till dem som skulle servera och förbereda. Vi hyrde in en kompis till mina föräldrar som jobbar som kokerska och som har varit ansvarig för maten på många fester tidigare och hon tog med sig en hjälpreda. De hämtade frallor som jag hade beställt och ställde sedan i ordning allt. Det fanns ostbricka, salami, skinka och grönsaker till det. Knäckebröd, mjukt bröd och grovt bröd. Paj med lax och spenat. Paj med skinka och purjolök. Det fanns hangover-shots, apelsinjuice, äpplejuice och coca-cola. Det fanns köttbullar och fruktfat och bacon. Naturligtvis bacon, det är ju Erics favoritmat. Det fanns också våffeljärn och smet så att man kunde baka sina egna våfflor, svenska våfflor utan socker i. Med vispgrädde, sylt eller florsocker. Dessutom fanns det sekt och bröllopstårta och spettkaka och ballerinakex och godis.

Jag tror det alltså kan garanteras att alla som var där blev mätta. Det hoppas jag iallafall för vi fick massor med mat över. Det är alltid så svårt när det vankas buffé att köpa in rätt mängd. Men min filosofi är att det alltid är bättre med för mycket av allt än för lite av något. Så vi köpte in och fick rester. Det blev dock ändå bara en tjugondel av priset som cateringfirmorna ville ha, så det är rätt lugnt.

Ja, sen när folk började sucka av mättnad så började också avskeden. Det var dags att tacka och säga hejdå och kramas. Folk körde iväg. Blev hämtade av taxis. Fick skjuts till tågstationen. Snart var det bara ett litet gäng kvar. De gick ner till pensionatet igen och mamma, Jannicke och jag städade ur det sista ur lokalen. Sorgligt var det att se alla fina bröllopsblommor stå i sina hemmasnickrade lådor, samlade på ett bord. Sån tydlig bild av slutet på det goda. Jannicke fick blommor med sig till sitt stora hus och till sin granne som hade skogat björkris åt oss. Bror som hade vaknat ur sin koma fick med sig blommor och sen hade vi massor hemma också, hur länge som helst faktiskt, trots att det var snittblommor i oasis.

Sen körde vi ner och hängde lite med folket som var kvar, innan de också drog sig mot tåg, flyg och hemresandet. Sen körde vi också hem. Möra. Trötta. Men inte så bakfulla faktiskt, vilket var skönt. Elsa var mammig som tusan, men fick lov att vara det. Allt bröllopsfixande var ju över och jag hade inget bättre att göra med mina två händer än att bära, klappa och krama henne.

Vilka fantastiska tre dagar alltså. Tusen tack till alla er som var med, som reste över Europa och la pengar, tid och energi på att komma. Tack till er som skickade presenter, blommor, kort, mail, telegram, hälsningar och övrigt för att gratulera. Tack till föräldrar, syskon, tärnor och bestman för allt ni gjort för oss. Jag är nykär i min man och lika kär som alltid i min dotter och så vansinnigt tacksam för alla och allt bra som finns i mitt liv.

Okej, så vi marscherar in med våra gäster i släptåg. Dansar och tjoar. Nu jäklar. Alla ställer sig vid sina platser och sen sätter vi oss ner. Sen följer en så jäkla rolig middag så det är inte sant. Vet inte riktigt hur jag ska tackla allt så vi tar det i bit-form för att jag ska kunna sammanfatta. Förbered er på ett lååångt blogginlägg.

Bordsplacering

Att placera ut vår brokiga blandning av gamla och unga, tyskar och svenskar var knepigt. Vi ville gärna ha runda bord, som jag tycker är lite elegantare och festligare. Vid varje sådant fick det plats åtta personer. Alltså typ fyra par om man valde att jobba i par. Vilket vi typ gjorde. Alltså vi separerade inte på par, men de flesta fick inte sitta bredvid varandra. Vi försökte köra fyra tyskar och fyra svenskar vid varje bord. Plus att vi blandade gamlingar med snorungar så att det inte bidde några “stillsamma” bord, utan det fanns möjligthet till action vid alla. Men lätt är det inte. Visst finns det alltid “Spassbremsen” som man säger på tyska, skojbromsar, men det blev förhoppningsvis okej i slutändan. Honnörsbordet var nästan svårast. Vi tänkte först vi, mina tärnor plus män och Lars och Linda. Det hade blivit exakt åtta, toppen! Men så hade ju Lars och Linda sina ungar med sig också, som vi knappast kunde trycka in hos nån främling ett bord bort. Så då fick vi inte ihop det på det viset. Det slutade med ett fyrkantigt honnörsbord, till mitt stora förtret. Där satt de som jag nyss räknade upp, plus mina föräldrar, Erics föräldrar och Elsa.

Mat & Dryck

Den ordnades av en restaurang som vi hade hittat i Ystad. Jag testade massa olika, fick offerter och snackade med deras kockar och personal. För mig handlar allt väldigt mycket om personkemi och magkänsla. Det ska kännas rätt. Bryggeriet, som stället hette, hade en väldigt engagerad och trevlig kock och chef, Max, som vi gav förtroendet till. Eric och jag gillar god mat och ville att middagen skulle vara riktigt, riktigt god. Det var också här vi la den största delen av budgeten. Vi hade en sittande trerättersmiddag som serverades av duktiga servitörer som restaurangen också ordnade åt oss. Det serverades:

Förrätt: Gravad hjortytterfilé serveras med picklad blomkål i olika färger, rostade mandlar, päronpuré & örtolja
Varmrätt: Nattbakad kalventrecote serveras med svenska primörer, rödbetspuré, mustig timjansås samt tunnbrödsbakelse smaksatt med västerbottenost
Dessert: Fläderinkokta rabarber serveras med vaniljdrömmar & lättvispad grädde

Det fanns också ett vegetariskt alternativ som fyra av våra gäster fick:

Förrätt: Picklad blomkål i färgkombination serveras med puré på gröna ärtor, lagrad herrgårdsost, potatischips & äpple
Varmrätt: Smörstekta primörbetor serveras med pak choi, västerbottenost, hasselnötter & dill
Dessert: Samma som köttätarna

I danspausen fick de tårta och kaffe med avec och till vickning vid 12 en ostbricka med frukt. Mer om det sen.

Maten var så otroligt god att jag sällan ätit något lika gott. Och det verkade som att alla tyckte det, vilket vi såklart blev jätteglada att höra. Till och med DJn mailade mig dagen efter och tackade för sig och maten som var den godaste han någonsin ätit.
Dessutom var personalen jätteduktig. Allt flöt på snabbt och smidigt med både mat och dryck. Vi serverade ett rött vin och ett vitt vin som vi hade prövat ut tillsammans med en duktig sommelier (och Izabella och Markus!) som skulle funka till maten. Det fanns också vatten, mineralvatten och läsk för de som hellre ville dricka det. Och snaps! Gott om snaps, hela tiden!

Toastmaster Molly

En av de stora anledningarna till att middagen blev ett sjuhelsikes jäkla startskott på en fantastisk kväll, var Molly. Min kompis Molly som också är från Skåne och som jag lärt känna här i Frankfurt. Hon jobbade här innan. Det är även samma Molly som sjöng som en gudinna i kyrkan. Hon hade läget under sådan kontroll. Hon skämtade och var alldeles underbar hela middagen. Hon höll i snapssångerna, presenterade talare och läste upp telegram. Hon fick alla att säga “Åååhh” så fort något var gulligt. Hon pratade svenska, engelska och tyska så att alla skulle hänga med i svängarna. Hon var helt enkelt perfekt. Älskar Molly.

Middagsprogram

Vi hade lagt ner många arbetstimmar på ett middagsprogram. Det fanns ett på svenska och ett på tyska. Där i hittade gästerna dels en hög med sånger. Hemma hos mig på landet, där jag är uppvuxen, sjunger man alltid under middagen. Det är vanligtvis en välkomstvisa, snapsvisor, vinvisa, ölvisa, kaffevisa, minst en allsång och några andra låtar. Vi hade översatt svenska snapsvisor, där melodin var bekant för tyskarna också, till tyska. Sen fanns även Baloos sång med, som vi sjöng på både svenska och tyska, tror jag. Några av låtarna sjöng vi på båda språken, efter varandra. Några sjöng man på sitt eget språk, alla samtidigt. Det blir automatiskt stämning när man sjunger, tycker jag iaf. Molly gjorde också här bra i från sig och portionerade ut låtarna bra och fick folk att ta i. Det kändes som att alla sjöng, vilket såklart var skitkul.

I programmet fanns också ett korsord med frågor om oss. Vi hade ställt ut IKEA-pennor, dekorerade i våra bröllopsfärger, på borden så att man kunde göra korsordet om man ville. Vi undrade bland annat vad Erics favorit-utomjording heter (Alf) och i vilken stad pluggade jag utomlands (Adelaide).

Det fanns också lite gulliga citat om äktenskap från barn. Till exempel att man ska ge komplimanger, även om den andra ser ut som en lastbil. De var lite roliga faktiskt.

Vi hade även med en lång beskrivning till varje gäst. Vi hade försökt vara lite interna och lite fyndiga och ändå försöka få folk att förstå att vi tycker om dem. Med på festen fanns till exempel en gäst med 9,5 fingrar, en som har en speciell relation till Whiskey, en som vill jobba på VIP-Klipp, en som alltid gör paj när man kommer på besök, en som inte har fiskat på 40 år, en som gillar flygplan, en som har konstig godissmak, en som tar med sig sitt eget te på fest, en som har en häst i ett annat land, en som har sin pappa till att klippa gräset och så vidare.

I början av middagshäftet hade vi listat info om vinerna som serverades, vilka andra drycker som fanns och… Ja, det var nog det. Menyn var tryckt på en papperspåse som servetten låg i, så den var inte med i häftet…

Tal

Så. Många. Fina. Tal. Vi höll ett precis i början också, väldigt improviserat och snabbt, men vi hälsade iallafall alla välkomna och berättade hur glada vi var att de ville komma. Vi tackade också för all hjälp, av alla de slag, som vi fått inför bröllopet.

Mina föräldrar och syskon höll ett jätteroligt tal på svenska och engelska om hur jag och Eric var ganska lika, men ändå olika. Om hur Eric är bra på datagrejer och att jag är den mest ohändiga personen i min familj, men ändå den händiga i vårt förhållande. De var så gulliga där framme. Och Jannicke grym med den engelska översättningen.

Emelie och Malena höll också tal. Mina tärnor och bästisar. De visade en bild som togs på Erics svenska svensexa där grabbarna sitter fulla i en badtunna och Eric typ är medvetslös i bakgrunden. Vi försökte sen återskapa den bilden på möhippa, i en jacuzzi på spat där vi var. Jag ligger däckad i bakgrunden och Emelie i förgrunden låtsas täcka sin snopp. Skitkul! De pratade om hur vi brukade sova i samma säng när vi bodde ihop i Ystad och sådär. Sen avslutades deras tal med att vi alla fick ställa oss upp, Eric och jag där framme, och dansa linedance! Askul!

Arved, Erics bror, höll också ett tal, som representant för den delen av familjen. Också väldigt gulligt!

Gabriella höll tal på både engelska och svenska, så snäll! Och pratade om hur vi brukade showa för våra stackars föräldrar när vi var små.

Izabella, som jag vet inte ens gillar att prata inför folk, höll ett jättefint, koncist tal och sa en massa fina saker om oss och vår vänskap i Frankfurt. Då blev jag faktiskt lite gråtig, det lät så himla ärligt och ur hjärtat helt enkelt.

Förutom alla fina tal så hade massor av människor skickat hälsningar eller telegram som Molly läst för oss. Det kom hälsningar från när och fjärran, verkligen gulligt att folk hade tänkt på oss.

Förutom talen och telegrammen så körde folk naturligtvis också klassikerna (i alla fall är det klassiskt där jag kommer ifrån) att man ska pussa sin partner när gästerna klingar i glasen. Och stampar de i golvet så ska man pussa sin partner under bordet. Inte det lättaste med en kjol som levde sitt eget liv. Och så fort Eric lämnade rummet ställde sig alla männen i rummet i kö för att pussa mig på kinden (några tog sig även grövre friheter än så…). Så fort jag lämnade rummet kom de kvinnliga gästerna och gav sig på Eric. Här var det han som tog sig friheter. (Förlåt igen för övergreppet Molly!) Livade traditioner som också drog sitt strå till stämningen.

Ungarna

Till barnen hade vi ordnat en klassisk macka till förrätt, en mindre variant av vår huvudrätt till huvudrätt och glass till efterrätt. Det var nog lite onödigt, så här i efterhand, eftersom alla barn var typ 1 år gamla… Och Mira som snart blir 3. Men jag ville att de också skulle ha det lite festligt.
Det fanns också en lekhörna i ena ändan av rummet. Vi hade köpt en lekmatta och Malena hade med sig en kasse leksaker. Det fanns också ett bord med papper och pennor till de små konstnärerna. Dessutom stannade Jonna, tidigare chaufför åt bruden, nu lektant, kvar och försökte underhålla ungarna lite. Det var såklart inte det lättaste eftersom de var så pass små och Elsa var den enda av dem som pratade samma språk som Jonna… Men fel var det iallafall inte. Plus att vi, i ett konferensrum precis intill festlokalen, hade lagt ut madrasser och lakan. Där somnade sen barnen ett efter ett och Jonna satt och vaktade som en levande babyphone. Vaknade någon så sprang hon och hämtade rätt föräldrar och på det viset kunde de vuxna slappna av och dansa lite, trots att de hade med sig sin avkomma på fest.

Elsa var en stjärna hela middagen. För det mesta satt hon i sin barnstol mellan sin mormor och sin farfar. Åt lite mat. Festade till det med vatten ur ett snapsglas och vandrade omkring mellan oss, sin plats och lekhörnan. På slutet blev hon rätt trött, gosade massor och sen, lagom till att dansen skulle börja. Gick mamma och la henne. Då hade hon varit lite ledsen, men samtidigt så trött att mamma övertalade henne till att sova. Sen sov hon där tills mina föräldrar gick tillbaks till sitt rum vid 3 på morgonen och då bar över henne till en madrass där istället. Hon vaknade vid sju, som vanligt och var glad som en lärka. Så skönt för att inblandade att det gick så bra. Lite orolig var jag nog, men tack vare världens bästa mormor hade Elsa också en toppenkväll och saknade inte mig nämnvärt.

Sammanfattningsvis

Jag är glad att jag hade mailade ett så långt Bridezilla-mail med instruktioner och önskningar till serveringspersonal, cateringfirma och toastmaster. På festen slapp vi oroa oss över något alls, allt flöt på som det skulle. Och om det uppstod problem, så löstes dessa utan att vi behövde lägga oss i eller ens veta om att de fanns. Tack igen Molly! Även lokalen fungerade bra för våra syften. Det var lagom trångt för att det skulle bli stämning, men ändå så luftigt att man kunde röra sig mellan borden och maten ställas fram utan hicka.

Så blev det alltså en väldigt underbart fantastisk bröllopsmiddag som vi sent kommer att glömma. Alla finklädda människor som vi tycker om så mycket satt och snackade skit med varandra, tvingade oss att pussas, skålade och skrålade. Middagen avslutades med att bruden (host) sjöng en lite småfull version av Spice Girls Wannabe i mikrofonen. Och sen tror att mikrofonen är avstängd och börjar sjunga en väldigt sliskig version av Backstreet Boys Quit Playing Games. Jodå, allt finns på film. Tack morfar. Helt perfekt bröllopsmiddag. Som fortsatte med ett helt perfekt bröllopsparty, dans, drinkar och ös. Fortsättning följer…

Musikskolesprång och handlesprång

April 27th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Ibland går tiden bara så himla snabbt. Jag märker när det är dags att städa upp Elsas leksaker, innan hon ska gå och ta på pyjamasen, hur mycket vi har lekt i vardagsrummet och hur mycket vi har varit på språng. Mycket på språng idag.

Vi stack och handlade i förmiddags, hann med två mataffärer och en blöjaffär innan blodsockret dippade hos oss båda och vi fick gå hem och äta lunch. Sen sov Elsa och jag skrev om mobiltelefoner och sådär. Sen vaknade hon i rättan tid för att vi skulle kunna hasta iväg till musikskolan där vi sjöng och dansade.

Tyskarna har en extravers i Pippi Långstrump-låten med en melodi som inte återfinns nånstans i den svenska. Det tyckte gitarr-Brit var fascinerande.

Efteråt gick vi och fikade med Laura och Carla. Pratade bebbar och sömn och bajs och mat och bröllop. Allt sånt som snurrar i våra huvuden just nu, fast Laura är redan gift.

Nu är det tid att lägga sig igen. Imorgon ska Elsa vaccineras. Jag ska tvätta. Och kurera min förkylning så att jag kan träna igen. Japp.

Späckad tisdag i april

April 26th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Idag har vi varit i Svenska Kyrkan igen, Elsa och jag. Det var trevligt. Jag försöker uppmuntra Elsa till att utforska leksaker och barn utan mig, men det går fortfarande sådär. Jag ska gärna vara med på ett hörn för att hon ska känna sig säker. Men det tränar vi vidare på. Till lunch hade jag med korv, morötter och broccoli till Elsa och detsamma plus ägg och majonäs till mig själv.

Till efterrätt fick Elsa en kiwi och jag en kopp te. Sen blev hon väldigt röd och lite svullen om hakan, så det kanske innebär att hon är lite överkänslig mot kiwi, men det försvann snabbt igen sen. Vi hade sällskap av kantor Stefan och medhjälpare Thor, samt Josefin och Emil vid lunchbordet. Det var trevligt.

Sen tog dock Elsas energi slut så vi cyklade hem i hast och hon skrek förtvivlat nästan hela vägen och däckade sen i sängen så fort vi kommit hem. Jag satte mig och skulle skriva texter om privatlånserbjudanden, men de var redan gjorda så jag fick oväntat ledigt och klöddade med bröllopet istället. Också bra!

Ja, sen dök Elsas farföräldrar upp efter tuppisen och var glada att se Elsa samt hade med sig en massa papp som jag ska ha till ett pysselprojekt. Vi drack kaffe ihop innan de gåtränade med Elsa och vi diskuterade godis och IKEA och London och så vidare. När de stack igen efter någon timme gick Elsa och jag också ut, utan vagn och vandrade iväg till lekplatsen här mittemot, hand i hand. Det tog ungefär 100 gånger så lång tid som med vagn, men det gjorde ju inget när även vägen var målet.

Det var snorkallt och blåsigt och regnade på slutet, men vår lilla tjej fick åka rutschkana och gunga och klättra in och ur olika små lekstugor, åla nerför ramper och “hoppa” i vattenpölar. Så det var lyckat. Efter kvällsmaten tog vi på pyjamas, borstade tänderna och kramades och sen kom Eric hem och tog över läggningen. Som verkligen bara är en läggning nu för tiden. Det vill säga, man lägger henne i sängen och säger godnatt och går ut. Så. Skönt. (Inser att det inte alltid kommer vara så, men jag njuter så länge det varar.)

Nu har jag skrivit på mitt nya jobb som handlar om mopeddelar, 2750 ord x 2 om mopeddelar. Det ni. Och nu hoppas jag att vi snart ska sova för jag är fortfarande väldigt förkyld och trött och gillar min säng. Hej på den!

Gud vad jag hann längta tills Lars och Linda skulle komma, fast det inte blev bestämt förrän i fredags. Det blev en jäkligt härlig dag. Vi träffades utanför vårt hus i vårsolen, det var säkert 17 grader varmt minst, och gick och åt mat tillsammans alla sju. Tänk att vi är sju nu, för två år sen var vi bara fyra. Alla skötte sig exemplariskt så det firade vi med glass på vägen tillbaks till oss.

Sen lekte vi här på mattan i vardagsrummet, rafsade ut alla sakerna på golvet och byggde tåg och drack kaffe och bytte blöjor och uppdaterade oss på vad som hade hänt sen sist. Elsa var väldigt trött för hon sov bara en gång och det var redan i förmiddags, men som den super-ungen hon är, så lyckades hon ändå hålla humöret uppe. Ända tills hennes pappa skulle lägga henne. Då skrek hon så förtvivlat att jag fick ont i magen, men somande till slut.

Nu ska vi kolla på House of Cards innan vardagen drar igång igen imorgon. Den här veckan väntar ett födelsedagskalas, besök i Svenska Kyrkan, vår första musik-grupp och kanske ett besök av svärföräldrarna. Det blir nog bra det.

En måndag och en tisdag i april

April 5th, 2016 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (0 Comments)

Det går i ett här borta! Igår var vi och brunchade med Izabella, Madde, Tobias och ungarna. Elsa och Kelvin satt bredvid varandra och delade snacks och petade på varandra lite då och då. Sen gick vi hem igen Elsa och jag så att hon kunde ta en tupplur och jag skriva nån text om storstädning.

På eftermiddagen kom Eric hem tidigare och sen också dagens födelsedagsbarn, min svärmor. Hon hade även med sig svärfar så de lekte med Elsa en stund och drack lite kaffe, innan vi gick mot en persisk restaurang där vi åt smarriga röror (deras hommus är inte LCHF men SÅ god) och grillspett och grytor och saffransris och njöt. Elsa skötte sig exemplariskt också, trots att vi inte började käka förrän sent på kvällen.

Idag har vi städat och fixat lite här hemma. Jag har skrivit om fastighetsskötsel och hundbehandlingar hos veterinär. Det blev köttfärsröra till kvällsmat och innan dess var Elsa och jag och lekte med de tyska ungarna och deras mamma. Som är jättegoa, men lite ängsliga. De tycker nog att jag är en konstig hårding som inte rusar till doktorn när Elsa slår ögonbrynet i en bordsskiva eller har röda prickar på armarna.

Nu ska vi sova. Imorgon väntar promenad vid Main med svenska tjejerna här i stan, det blir nog skönt. Om det inte regnar. Och om Elsa håller sig på gott humör i vagnen.

Söndag med cykel och släkt

March 20th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Söndagen och helgen är snart över och jag sitter på soffan med grus i ögonen och sjuk Eric bredvid mig. Vi har haft en fin dag tillsammans med svärföräldrarna som kommer över och åt lunch med oss. Trevlig tradition börjar det där bli. Idag stod vi för maten och det blev smarrig, färgglad asiatisk wok med massa grönsaker och riktigt mört fläskkött.

Efter Elsas andra tupplur gav vi oss av på cykeltur, mer om det imorgon. Det var lite kallt och eftersom en av oss envisades med att slita av sig vantarna hela tiden så var vi inte ute superlänge. Men länge nog för att jag skulle minnas hur härligt det är att cykla.

Nu sover vår dotter. Jag misstänker att hon kanske inte heller är 100 procent okej eftersom det tog superlänge för henne att somna och nu vaknade hon precis med ett skrik. Eller vaknade och vaknade, det är osäkert om hon verkligen var vaken eller bara väldigt väldigt ledsen. Lille tjejen.

Imorgon har vi en fullspäckad dag framför oss. Vi måste handla kuvert och blöjor och mat och städa och dona inför finbesöket som kommer på tisdag. Då ska vi nämligen hämta mamma och pappa på flygplatsen och sen ska de hänga med oss tills på lördag. Det ska bli väldigt härligt att ha dem här och jag hoppas att Frankfurt kan hosta upp lite vårvärme och sol så att vi kan ta en massa cykelturer längs Main tillsammans.

Catering – check!

February 24th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop - (0 Comments)

Catering – Check!
Nu har vi bestämt oss. Eller ja, det ska kanske diskuteras med Eric också när vi kommer tillbaks till Frankfurt, men jag tror att vi har hittat den cateringfirma som ska få äran att laga mat till oss på bröllopsfesten. Elsa och jag har, tillsammans med vänner och familj, testat en himla massa mat under veckan i Sverige och även om vi ätit mycket gott så är det fler faktorer som spelar in i valet av en cateringnisse.

Jag tror ju ganska stenhårt på magkänsla, intuition och att det liksom ska kännas rätt. Även om jag naturligtvis inte kommer att direkt umgås med människan som ska fixa maten på bröllopet, så vill jag ändå ha någon jag litar på och gillar. Inte en korkad idiot som är nazist och luktar svett, men lagar underbar mat. (Nu träffade vi ingen sådan, men så att ni förstår hur jag tänker.) Jag vill dessutom gärna stötta kvinnor, invandrare, unga människor och liknande som kanske, inbillar jag mig, ibland har svårare att få jobb.

Men naturligtvis går det inte att bara vara idealist. Kostnad och smak spelar också in. Valet faller alltså, troligtvis, på en ung kille som lagade god mat, var supertrevlig, hade erfarenhet och nya idéer samtidigt och hade en inställning som var mer ”Absolut! Det fixar vi!” än ”Hmm… Njä… tror inte det.”

Nu ska vi bara diskutera färdigt menyn så att rätterna som serveras är sådana som jag gillar att äta och som kan serveras till vår multifacetterade grupp gäster. Det blir nog bra. Och ännu en grej kan strykas från listan.

Alla hjärtans dag 2016

February 14th, 2016 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (1 Comments)

Det bestämdes igår, trots våra snoriga näsor, att det skulle brunchas idag för att fira Valentins dag. Jag var pepp! Elsa var pepp! Och Eric var också ganska pepp!

Det bidde sig sen som så att Elsa hann sova sin första tupplur innan vi var duschade och klara så när vi väl kom utanför dörren var klockan över 12 och det var väl mer lunch än brunch som väntade. Eric hade lovat mig dagen innan att vi inte behövde boka bord för att “alla vet att man firar Alla hjärtans dag på kvällen och inte till lunch”. Mhm. Det visade sig sen att alla med barn plus en stor grupp människor till visst firar under dagen så de första tre restaurangerna vi kikade in i var redan fulla.

Vi är ju bara tre, men en av oss kräver både vagnplats och barnstol för att uppskatta matstunden. Till slut hamnade vi på Mirador (som har ny meny Izabella!) där jag åt en fiskfrukost bestående av två frallor, en liten skål vardera av: avokado- och koriandersallad, tonfiskcreme, färskost med örter, gravad lax, pepparrot, kräftstjärtar och smör. Det var gott. Kräftstjärtarna smakade tyvärr lite kylskåp, men tonfiskkrämen var SMARRIG. Eric åt en omelett med potatis och korv och Elsa åt medhavd spagetti och köttfärssås ur termos.

Det var väldigt mysigt. Och Elsa är ju världens snällaste, som ni vet vi det här laget. Hon åt upp sin mat, sen åt hon upp min tonfiskkräm och sen åt hon upp Erics ostbitar och sen matade hon Anton med låtsasvatten från ett tomt saltkar. Vi vandrade hemåt efteråt, hand i hand jag och min man, och kände oss kära och lugna och glada för det vi har. Särskilt varandra. Och Elsa. Lille mattjuven.

 

Lågprishandling och budgetutsikt

January 12th, 2016 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (0 Comments)

Funderar på att kanske härma Angelica och lova er ett blogginlägg om dagen hela långa 2016? Eller i mitt fall då, 365 på raken med start nu. Jag tror jag börjar med att försöka klara en vecka kanske, så får vi väl se…

Elsa sover igen, det är lättast att skriva då för annars är hon väldigt intresserad av datorn. Vi har varit och handlat med vagnen och jag är lika häpen (nästan) varje gång av hur billigt det är att handla mat i det här landet. Jag köpte nu ett blomkålshuvud, ekologiska tomater och gurka, en avocado, rökt skinka, två paket bacon, 1 kg grekisk yoghurt, 5 dl grädde, en stor bit ost, en dessertost, te, tomatpuré, smör, knäckebröd, ansiktsservetter och tvättmedel. Och betalade 19 euro, alltså runt 175 svenska kronor, i dagens kurs. Det måste väl ändå räknas som billigt?

Vi handlar så mycket som möjligt i olika lågprisaffärer; Netto, Lidl, Penny och Aldi. Men bara sånt som känns fräscht och smakar okej och det är faktiskt nästan allt. Specialgrejer som inte finns i lågprisaffärerna handlar vi på Rewe, heter den, och det är väl kanske Tysklands svar på Coop eller Ica. Lite dyrare än lågprisarna, men ingen lyxlyx. De har större utval och ett utbud som sträcker sig utöver basgrejerna. Dock är det en vanlig vecka mest basgrejer vi behöver. Blöjor, gröt och barnmat handlar vi på ett annat ställe, DM heter det. Där har de också smink, schampo och tvål och ekologisk “torr” mat, med mera.

Förra veckan gick jag igenom våra utgifter för 2015 och försökte summera både mentalt och på pappret vad som gjorts och vad som bör göras annorlunda 2016. Det är ingen katastrof (än), men det känns ändå skönt i magen att ha koll på läget och att kanske ännu mer än tidigare försöka tänka efter innan. Särskilt som jag bara får föräldrapenning fram tills Elsas första födelsedag. Sen ska vi försöka klara oss på Erics inkomst, samtidigt som vi sparar till ett bröllop (och en superlyxig bröllopsresa utomlands). Det där med bröllopsresan är mest en dröm. Vi tar bröllopet först.

Så ja, att handla billig mat och kolla på priserna och jämföra märken är sånt som verkligen hjälper. Vi lever verkligen inte snålt och vi unnar oss och äter och lever gott, men där det går att strama åt vill jag gärna strama åt.