Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Ville 6 månader

January 14th, 2018 | Posted by Jess in Lillebror - (1 Comments)

Ja, jul och nyår kom och gick. Ville var med på båda. Han var också med på Yvonne och Tobias bröllop i Stockholm och skötte sig helt okej. Och idag är det alltså sex månader sen ett gäng doktorer och sjuksköterskor i Höchst bestämde sig för att hämta ut honom. Den där första veckan när vi pendlade mellan Elsa här hemma och Ville i sin plastlåda på sjukhuset är inte ett minne blott, men iallafall lite mer avlägsen nu.

Dagligen tänker jag på vilken tur vi hade, trots allt, och hur glad jag är att vår son verkar utvecklas som han ska, hittills. För utvecklas gör han, hela tiden.

Han snackar och gör andra ljud, ständigt. Ibland sitter han och spottar och fräser, ibland piper han och ibland vrålar han rätt ut, för att sen se sig omkring för att kolla om det hände nåt. Jag har lite dåligt samvete för att jag inte pratar med honom på långa vägar så mycket som jag pratade med Elsa när hon var liten. Det finns helt enkelt inte tid på samma sätt. Men tyst är jag ju knappast, utan babblar konstant med Elsa. Så jag får hoppas att han snappar upp lite ord språk svenska den vägen.

Han sover ganska regelbundet och okej. Äter varannan timme dygnet runt. Sover mellan oss i sängen, nåt som jag tycker är supermysigt och Eric tycker är trångt. Han vill aldrig ammas till sömns som Elsa, utan ska skakas och gungas tills ögonlocken ramlar igen. Vi har dock börjat öva nu på att somna honom liggandes bredvid och sjungandes taktgosa honom mot sömn. Funkar rätt bra faktiskt. Han sover en halvtimme på förmiddagen, 1-2 timmar efter lunch och en halvtimme igen sen eftermiddag. Sen lägger jag båda barnen samtidigt runt 19 och då sover Ville, med amningspauser såklart, till 6-7 på morgonen.

Han äter i princip bara bröstmjölk, men har börjat få nibbla på gurkbitar, kokta morötter och ett och annat rån. Jag tänker att vi kör en avslappnad kombination av BLW och puréer så ser vi hur det går. Ingen brådska. Det har ändrats lite sen Elsa var liten. Dessutom sitter Ville mycket sämre än Elsa gjorde i samma ålder, så vi chillar lite med matstol till honom också.

Han älskar numera att bada, det har han gjort sen vi skippade babybadkaret och slängde honom i det stora tillsammans med Elsa. Och det gjorde vi helt ärligt för flera månader sen. Ville tycker också om att väsnas, få fluffet borstat och att bli kittlad under fötterna. Men mest av allt älskar han sin syster. När hon kommer in i bilden blir han så spralligt glad att han inte kan sitta still. Han skrattar åt allt hon gör och kastar sig fram för stt försöka fylla sina små knytnävar med så mycket Elsa som möjligt. När hon hoppar upp och ner skrattar han så att han kiknar. Och Elsa roar honom gärna. Syskon alltså. Bra skit.

Elsa 9 månader

January 3rd, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (1 Comments)

Herregud vad jag är dålig på att skriva de här texterna direkt i samband med månadsdagen! Nu har tiden sprungit iväg igen och snart är hon 10 månader istället, ungen vår. Den 17 december firades i Sverige, hemma hos Elsas mormor och morfar.

Elsa gillar: Att bli omkringburen. Från att ha varit väldigt nöjd med att åla och rulla sig fram över golvet så vill hon nuförtiden mest bli buren. Hon kanske tror att man missar mindre på det sättet och hon har ju rätt, det är ju en garanti för alltid vara där jag eller Eric är. Hon gillar också att läsa böcker, fortfarande. Och att äta macka i små små bitar med mycket smör på.

Elsa gillar inte: Att åka bil. Detta är en klassiker som troligtvis nämnts ett par gånger tidigare i det här sammanhanget, men det gör sig påmint varje gång  vi “måste” åka bil. Jag tror att det är själva bältet som hon inte gillar, att sitta fastspänd alltså. Det gäller att timea det väl så att hon sover, eller ladda upp med en massa leksaker, nån som sitter bak och underhåller och sen bara hoppas på det bästa. Hon gillar heller inte när man säger nej. Själva ordet alltså. Oavsett i vilken ton eller stränghetsgrad så reagerar hon oftast med tårar och förtvivlan. Det har fastnat, att nej är negativt. Jag tar det naturligtvis som ett intelligenstecken, men ungen är ju snart 10 månader (som sagt) så det är väl inte så konstigt.

Elsa sover: För tillfället bra! Hon började, så fort vi kom till Sverige, med att lägga sig runt 19.30 och sen låta sig bäras över till rätt säng vid 22 och sen äta en gång vid 3 och sen sova till 7. Detta kan jag leva med. Fortsätter hon sova så hemma i Tyskland så kanske det snart är dags att flytta över till eget rum… (AAAAHHH!!!)

Elsa är: Numera en fyratandig varelse som glatt gnagar på allt och alla. Hon är nästan alltid en solstråle som gillar när människor tittar på henne och pratar med henne. Hon är väldigt främmad (säger man så bara i Skåne eller), alltså, hon vill hela tiden ha mig eller Eric i närheten av säkerhetsskäl. Även efter två veckor med dagligt häng hos sin mormor och morfar fick jag knappt gå på toa utan att hon började storgråta i mormors famn. Jag har dock läst att det är normalt med en separationsångestfas runt den här tiden i de små livens liv, så jag försöker ha tålamod och acceptera och stanna hos henne så mycket det går. Dock vore det skönt att kunna kissa i fred ibland, men det kommer kanske när hon tagit studenten eller nåt.
Elsa vinkar också när hon blir vinkad på och när hon hör orden hej eller hejdå (på både tyska och svenska!). Hon klappar nu för tiden också när vi ber henne (också på båda språken). När man frågar hur stor hon är, lyfter hon armarna mot himlen så högt det går. Hon kan visa var lampan är och var pappa är och var pappas näsa är. Hon är stor tjej helt enkelt. Såååå stor och såååå fin.