Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Malmö Central Station

February 29th, 2012 | Posted by Jess in Sverige. - (0 Comments)

 

Eftersom jag tänkte lite extra på Malmö, hemma och Sverige idag så får dagen avslutas med en bild tagen från Malmö Central.

För ett år sen (lite drygt) var jag en liten skånsk flicka som trodde att livet var på väg att bli vanligt, normalt, svenskt och tråkigt. Allt det där som jag hade flytt som pesten i tre år i Tyskland. Jag stod på Frankfurts flygplats en eftermiddag i slutet av augusti, kramade Eric så hårt det gick och satte mig på ett plan mot Köpenhamn. Jag trodde inte att jag skulle klara av ett distansförhållande, jag tycker om närhet och romantik allt för mycket. Jag trodde  heller inte att Malmö var något för mig. Jag trodde definitivt inte att det skulle bli engagerande och intressant att plugga. Jag erkänner det, jag var ganska negativ den där månaden, innan livet förändrades. Men, man kan inte alltid få som man vill, iväg kom jag och flyttat in i Rosengård fick jag.
Skolan drog igång, pluggandet på universitetsnivå som jag tidigare såg som nödvändigt ont, ett trappsteg mot toppen som man inte kan hoppa över. Det visade sig att det var roligt att gå i skolan igen. På Malmö Högskola träffade jag fler fina människor, fast jag egentligen hade ställt in mig på att Emelie och Malena var allt jag behöver, allt jag saknat under min tid utomlands. Hjärnan njöt av att vara igång igen, det är stor skillnad på att passa 7-månaders bebis och lära sig analysera språkliga fenomen, på engelska dessutom. Tentorna, uppsatserna och redovisningarna lades på hög och varje gång jag fick ett godkänt växte jag på insidan. Det är fortfarande så, bra resultat i skolan är motivation och bekräftelse, jag är inte bara alla mina dåliga sidor, jag fattar något, kanske finns det hopp.

För ett år sen var jag en liten skånsk flicka som var beredd på det värsta och blev positivt överraskad. Malmö, skolan, vännerna och den förstärkta kärleken till E överraskade mig. Nu är jag smartare och tryggare än nånsin, något som firas med att rycka upp de ytliga rötterna, packa in IKEA-möblerna och dra till Australien. Det som inte dödar mig, gör mig starkare.

C5-gruppen på pub i september 2010! Moein, Matt, Debbie och jag.

Jag bor i Malmö, falafelns stad, Öresunds stad, mångkulturens stad. Att jag hamnade här beror på två saker. 1. Malmö Högskola erbjöd ett internationellt och brett program, English Studies, som jag tyckte lät intressant och roligt. 2. Närheten till Kastrup, Europa och världen kändes viktig. Jag flyttade hem från Frankfurt, lämnade ett liv och vänner där och ville inte börja om helt från början igen i en ny stad. Skåne kändes tryggt då familj och gamla kompisar finns här.
Nu har jag bott i Rosengård, Malmö i ett år och tre månader. Jag trivs faktiskt helt okej, trots att många hemma på landet var skeptiska så har jag inga problem med Rosengård. Hemskheter som misshandel, rån, våldtäkt och andra kriminella handlingar är enligt min erfarenhet inte risker som bara finns i min del av stan. Jag har inga problem med de flesta av människorna som bor här, i denna blandning av studenter och vanliga dödliga. Dem som jag retar mig på för att de slänger sopor utanför tunnorna och har högljudda slagsmål mitt i natten, dem hade jag retat mig på oavsett var de/vi bor, var de/jag kommer ifrån och så vidare. Min lägenhet är (var, innan jag flyttade in) ren och fräsch och ny, precis lagom stor med ett stort badrum och goda tvättmöjligheter nere i det gemensamma utrymmena. Jag har alltså inte så mycket att klaga på, förutom kanske läget, det tar nästan 40 minuter med den långsammaste bussen ner till skolan och innerstan, men också det har jag lärt mig att leva med.
Just själva stan däremot, inte så mycket, som man säger på engelska oftast. Jag har kanske inte gett Malmö en ärlig chans. Kanske är det för att jag är fattig student och sitter hemma och längtar efter min pojkvän all ledig tid istället för att hänga på Möllan som de coola människorna gör. Kanske är det så att Malmö är trångsynt, torrt och tråkigt, en liten stad i ett litet land som är lika spännande som Kalle Anka på julafton. Möjligheterna känns begränsade, det är lite “det du ser är det du får”, något som jag känner gör mig till en liten grå hög av suckar.
Som tur är så bor det en hel del fina människor i Malmö. Nu tänker jag särskilt på tre stycken klasskamrater som precis som jag är inflyttingar. De väntar tills taxin kommer, de lagar härliga hamburgare och grinchar sig över julen. Malmö, som vilken stad som helst vill jag påstå, är inte sämre än sina finaste invånare.

 

Att vara en del av TDM

October 13th, 2011 | Posted by Jess in Friends. | Plugg. - (1 Comments)

Vi håller på med ännu en gruppredovisning i skolan just nu. Men den här är rolig och intressant beroende på två faktorer: Dels har vi fått välja grupp själv så jag är med finlandssvenska fina Malin, hysteriskt roliga Emma och underfundiga söta Ulrika. Och dels har vi också valt ämne själv. Vårt är intressant och spännande och kommer förhoppningsvis övertyga läraren att ge oss ett betyg som består av en bokstav från början av alfabetet.
Det är mycket snack på våra gruppmöten, det ska erkännas. Mycket skvaller, mycket fniss och lite snuskigheter. Men vi får ändå saker gjorda, vi samarbetar fint och alla vågar komma med åsikter och säga vad de tycker. (Tror jag iallafall..) Det bästa är ändå att jag slipper tampas med idioter som inte fattar, som inte pratar engelska och som inte gör vad de ska. Ingen i vår grupp förväntar sig att någon ska göra allt och vi behöver troligtvis inte ordbajsa på redovisningsdagen för att vi inte har koll på vårt ämne.
Ville mest bara säga det, att jag inte hatar grupper och att jag är då väldigt nöjd med mina klasskamrater.


Extremt dålig bild (förlåt tjejer) på Malin, Emma och Debbie som posar med den studenttraditionella “plastlådelunchen”. Härliga tider!

– Posted using BlogPress from my iPhone

Att ha loppor och löss som grannar.

September 28th, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Skit. - (1 Comments)

Sitter och väntar på att tvätten ska bli klar. Man kan inte bara lämna sina fulla tvättmaskiner sådär på egen hand när man bor i Malmö Studenthus. Nä, man måste sitta i uppehållet ört utanför och vänta. Det är tomt, tyst och tråkigt här. Fast också väldigt skönt. Dessutom knappt några möbler kvar. Det var så att en uteliggare och hans loppor flyttade in och bodde här så sofforna blev hem åt ohyran efter att samhällets utstötte flyttade. Sen satt folk och hängde i de stoppade tygmöblerna och tog insekterna med sig upp till sina lägenheter, vilket medförde att anticimex i princip har en egen kaffemugg på boservice-kontoret. Nu är sofforna borta, kanske uppeldade eller bara hämtade av någon som behövde dem bättre och inte har råd att ta en avstickare till Ikea.

När jag kommer tillbaks till Malmö efter (eventuell) utlandstermin, vill jag nog bo vid Värnhem istället.

Ser ni den saknade soffan?

– Posted using BlogPress from my iPhone

Att skriva prov i 4,5 timmar

September 24th, 2011 | Posted by Jess in Australien. | Plugg. - (1 Comments)

Det är såhär för er som inte är insatta, att jag hade en verbal meningsskiljaktighet med en människa som jobbar på Malmö Högskola och har hand om utbytesstudenter som vill åka till Australien. Det hela är en hyffsat lång historia som jag kanske kommer att dra en vacker dag, då den fortfarande gör mig väldigt irriterad, men nu pallar jag inte det. Iallafall så resulterade det hela i att jag kom fram till att mina gymnasiebetyg där jag bevisar för eventuellt universitet i Adelaide att jag hade mvg i Engelska C, är för gammal för att gälla i den ansökan som jag ska lämna in på måndag. Alltså var min enda utväg att anmäla mig till det beryktade TOEFL-testet. Det är ett officiellt engelskaprov, utformat i USA, och resultatet på testet gäller på väldigt många arbetsplatser, universitet och skolor runt om i världen.
Allt är omhuldat av extrem säkerhet och nogrannt utformade regler. Det började med en obligatorisk sign-inträff klockan 8.30 imorse och sen körde vi igång. Det var kanske.. 30 pers där, från olika länder och åldersgrupper och alla jobbade på flititgt. Det var läsförståelse (läs en text och svara på frågor om den), hörförståelse (lyssna på olika dialoger och föreläsningar och svara på frågor om dem), taltest (läs en text och prata in svar på olika frågor) och skrivande (skriv en akademisk uppsats som svar på en fråga).
Det var inte så svårt egentligen. Bara jobbigt att koncentrera sig intensivt i 4,5 timmar. Vi fick en tio minuterspaus när datorn sa till en att ta det och sen var det bara att hoppa på hästen igen. Hörförståelsen var jobbigast. Jag antecknade som en galning och blev slut i handen och så uttråkade då alla ljudklippen handlade om typ biologi, kolbrytning och ljusfysik. Men som sagt, komplicerat var det inte, det hade inte gått bättre om det hade varit på svenska. Misstag gör man ju alltid liksom och det fanns några frågor med tvetydiga svarförslag där jag säkert valde fel. Plus att jag inte har en aning om hur och vad de bedömmer i tal- och skrivtesten.
Skönt att ha det bakom sig iallafall och skönt att de inte kan säga något om mina antika gymnasiebetyg nu. Resultaten kommer om två veckor senast.

Idag firar jag lördag med en kanelbulle och en massa tidigare försummade serieavsnitt; Glee, How I Met Your Mother, Jersey Shore och  nån bra film hade jag också tänkt se. Och det omtalade Game of Thrones vill jag hinna med att spana in. Hej så länge!

Att bo i Malmö Studenthus.

September 14th, 2011 | Posted by Jess in Sverige. - (0 Comments)

Här ute i Rosengård går livet sin gilla gång. Den största diskussionen just nu i vår studenthusgrupp på Facebook är den nyaste hyreshöjningen som alla fick nys om genom ett brev från våra landlords. Jag undrar hur de tänker och hur de kan rättfärdiga en hyreshöjning (IGEN) när ingenting här ute funkar eller ser ut som både hemsidan lovar. Mycket går att skylla på idioter till hyresgäster som inte kan hålla ordning på sina soppåsar, slår i sönder fönster, smittar ner sofforna i uppehållsrummet med löss och loppor, snor kläder från tvättstugorna, bryter upp hängelås i källaren och snor skitsaker. De förstör för resten av oss och tvingar vaktmästaren och tjejerna på kontoret att ägna helt för mycket tid och energi åt att städa upp och organisera ordning efter de som inte kan bete sig. Jag har försökt att analysera mig fram till ett vettigt svar på frågan varför vissa människor saknar vett och hyss, men har inte lyckats tända glödlampan än, kanske är det bara så att vissa inte bryr sig om någonting annat än sig själv och det som är deras?
Iallfall så kan ledningen och dansken som äger huset också skärpa till sig, önskar den här studenten. Bara för att vi är studenter betyder inte det att vi kan behandlas hur som helst och det betyder inte heller att vi har högre smärttröskel och står ut med mer skit. Snart är inte ens hyran skälig så att man kan ha  den som backup-plan: “Hyran är ju så låg”. Hyran är inte låg längre, inte när man tänker på läget, standarden och skiten som man får stå ut med här. Jag blir bara lite trött, det är allt.