Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Kourt fråen Mallis.

June 10th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. - (0 Comments)

Post igen! Alltså, det bevisas hela tiden att jag har världens finaste familj och världens finaste vänner. Jag kan nästan tycka synd om folk ibland för att de inte har mitt stödsystem av underbara människor. Ja, det var mest det. För några dagar sen kom det här kortet i ett guldkuvert. Mariko, som tenderar att vara den som hämtar posten, var mycket upprymd och trodde jag hade blivit bjuden på fin fest på grund av kuvertet. Hehe.

Men det var Malena som sa hej och berättade lite om sitt liv och sådäääär.. Och jag blev såklart skitglad! Tack Mallis! Du är bäst!

 

Spegelvänt Kram i datorns kamera.

 

Rubriken är på skånska, fattar man det?

Två timmar samtalsterapi

June 4th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. - (0 Comments)

Alltså. Jag har ju bara världens bästa människor i mitt liv. En av dem är Malena. Det här blir inte ett kärleksinlägg mer än att jag bara kort påpekar att Malena är en av mina bästa vänner. (Den andra heter Emelie.) Och igår lyckades Malena äntligen synkronisera våra upptagna liv och hade ett två timmar långt samtal via Skype (där Malena fick sitta och titta på mig och mitt skitiga hår och jag inte fick titta på henne) som handlade om allt som hänt sen vi sist sågs i januari. Det var ju en del om man säger så.

Som tur är så märks det aldrig att vi inte pratat på länge. Jag tror det beror på att även om vi inte hörts verbalt de senaste fem månaderna så har vi ändå spenderat så otroligt mycket tid innan i våra liv med att prata om allt och alla och allting, så det gör liksom inte att vi pausar litegrann. Åh vad jag saknar mina vänner i Sverige! Ska bli väldigt härligt att återse er alla i slutet av sommaren, det känner jag mer än någonsin nu.

Får sån energi av att prata med er därhemma som känner mig väl och har samma värderingar och åsikter. Nu ska jag bara haffa Emelie också, sen är cirkeln sluten!

Eventuellt har ni redan sett den här bilden på oss… Jag minns ju inte!

 

Ösregnade på scoutläger men glada ändå!

 

Mitt utelämnande liv online

May 30th, 2012 | Posted by Jess in Bloggbloggblogg - (6 Comments)

Resedagboken.se ska läggas ner så jag satt i flera timmar i gårkväll och kopierade över 200 sidor dagboksinlägg från mitt år i USA, nannytiden i Tyskland, Indienresan, Kinaresan och så vidare. Det var med skräckblandad förtjusning som jag läste en del av mina berättelser om slöa föräldrar, svettiga dagar i solen, gulliga barn och kulturkrockar.

Särskilt den långa tiden hos Rika Familjen i Frankfurt, då skrev jag nästan varje dag och mådde nog inte så himla bra egentligen. Det var mycket ångest, ilska och tänder som bets ihop. Jag saknade alla hela tiden och var psykiskt utmattad av att vistas i samma hus som en sådan människa som min ex-chef.

Samtidigt så var jag så himla personlig och utelämnande på ett sätt som nog många uppskattade, inte minst jag själv när jag läser det idag, men som nog inte heller var helt bra. Många av mina åsikter som jag yttrade under USA-året 2005 känner jag igen och håller med om än idag, det är ju lite roligt.

Kanske blir det några favorit-i-repris-inlägg från de här dagböckerna på denna blogg? Vi får se!

 

Malena och jag väntar på Emelie i mammas bil i Lund 2010. (Vågar ju inte publicera bilder på mina nannybarn tyvärr, så det får bli mina vänner istället!)

 

Lägerminnen.

April 1st, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. - (2 Comments)

Minnena från en av förra sommarens stora händelser sitter kvar i huvudet och i hjärtat. Mallan och jag tillbringade två veckor i ett tält på ett fält tillsammans med 40 000 andra scouter och hade väldigt fint. Det regnade på oss, vi var tvungna att vandra omkring en hel massa och köerna var långa och många, men vi träffade så otroligt många fantastiska människor och vi skrattade oss igenom dagarna även när solen inte sken. Min bästa vän Malena och jag. Härligt var det.

Såg den här bilden hos Jesper, som är från Piteå eller liknande, riktigt norrlänning i varje fall, honom lärde vi känna i somras. Titta på bilden nu gott folk och känn stämningen och försök förstå hur stort det var.

 

 

 

Favorit i repris från januari 2011.

Jag har många fina vänner från olika platser i världen och från olika perioder i mitt liv. Alla säger att de har de finaste vännerna, men jag är den enda i hela världen som verkligen har rätt på den punkten. I feel blessed.
På grund av tidsbrist har jag bestämt mig för att bara nämna mina två äldsta och bästa vänner här och nu. E kvalificerar sig också in på den här listan, men han nämns tillräckligt redan 😉 så nu handlar det om två fina tjtjer; Emelie och Malena.
Malena var i många år min granne i Starrarp, det första kortet på oss både är cirka 24,5 år gammalt. Vi är två gulliga bebisar, en med tjocka kinder (jag) och en utan hår (Malena). Våra föräldrar har umgåtts i samma gäng sen för alltid, och gör det fortfarande. Varje sommar hemma på landet tillbringade jag med Malena. Vi spelade tvspel hos C, brottades i cykelhjälm under rugbymatcher, cyklade till Frennigebadet, letade hemliga ställen eller bara hängde.  Malena är klok, lugn och sansad, diplomatisk och rolig som fan.
Emelie stiftade jag bekantskap med när vi var fyra år och gick på kyrkans barntimmar. Sen hamnade vi i samma klass och blev bästisar i fyran, femman typ. Innan dess lekte Emelie mest häst. Hemma hos Emelie luktar det alltid så gott. Vi har tillbringat många timmar där, ensamma, utan vuxna som stör. Lagat mat, ätit chips med dip, kollat på kabel-tv och myst. Sovit i samma säng och pratat i timmar sen lampan släckts. Varit på dansläger och retat oss på folk, tvingat småtjejer att säga kruk. Varit på Sri Lanka och dissat folk på svenska, hatat människor, skrattat åt kräks-Gabbe på Taj Mahal. Emelie är impulsiv, ärlig, kramig, förnuftig och rolig som fan.

Sen var vi tre. Tre alltid. Folk säger att tre tjejer inte kan vara kompisar, det funkar inte säger de, en kommer alltid vara utanför. Så var det inte med oss tre. Vi är special. Vi gick i samma klass ända till nian. Vi bodde ihop i Ystad i tre år och sov till och med i samma säng stora delar av den tiden. Vi delar så otroligt många minnen, från fnittriga körkonserter, galna vilda utekvällar, äckliga fyllor, scoutläger, svullkvällar med OC, dansnummer i Spice Girlskostymer, timmar med bläddring i skolkatalogerna, McDonaldsturer, svettig Indienresa, Disneysemester i Florida, Ullaredsroadtrips, mellanstadiedisco och mörklagda biljardturneringar till framtidsprat instänga i Mallans rum, Sallepizzor och Icaläsk, Time of Your Life med Johan på gitarr, dansbandsgala och Valborgsfirande som ingen av oss minns. I can go on forever, listan kan göras hur jäkla lång som helst. Poängen är den; De här människorna är så himla lika mig men ändå så himla olika och det är därför vi passar ihop. Utan er är mitt hjärtpussel inte helt, utan er exploderar jag av tankar och funderingar, utan er hade jag inte skrattat så tårarna sprutat alls lika ofta. Tack för att ni finns älskade vänner! Andy’s Angels 4evah! <3

Emelie och jag på fin bar i New Delhi, Indien. Vi är både liiite snyggare i verkligheten. 😀

Malena och jag på scoutläger i somras. Vi är båda piggare och mindre skabbiga i verkligheten. 😀

Day 7- Your best friend

January 27th, 2011 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. - (0 Comments)

Jag har många fina vänner från olika platser i världen och från olika perioder i mitt liv. Alla säger att de har de finaste vännerna, men jag är den enda i hela världen som verkligen har rätt på den punkten. I feel blessed.
På grund av tidsbrist har jag bestämt mig för att bara nämna mina två äldsta och bästa vänner här och nu. E kvalificerar sig också in på den här listan, men han nämns tillräckligt redan 😉 så nu handlar det om två fina tjtjer; Emelie och Malena.
Malena var i många år min granne i Starrarp, det första kortet på oss både är cirka 24,5 år gammalt. Vi är två gulliga bebisar, en med tjocka kinder (jag) och en utan hår (Malena). Våra föräldrar har umgåtts i samma gäng sen för alltid, och gör det fortfarande. Varje sommar hemma på landet tillbringade jag med Malena. Vi spelade tvspel hos C, brottades i cykelhjälm under rugbymatcher, cyklade till Frennigebadet, letade hemliga ställen eller bara hängde.  Malena är klok, lugn och sansad, diplomatisk och rolig som fan.
Emelie stiftade jag bekantskap med när vi var fyra år och gick på kyrkans barntimmar. Sen hamnade vi i samma klass och blev bästisar i fyran, femman typ. Innan dess lekte Emelie mest häst. Hemma hos Emelie luktar det alltid så gott. Vi har tillbringat många timmar där, ensamma, utan vuxna som stör. Lagat mat, ätit chips med dip, kollat på kabel-tv och myst. Sovit i samma säng och pratat i timmar sen lampan släckts. Varit på dansläger och retat oss på folk, tvingat småtjejer att säga kruk. Varit på Sri Lanka och dissat folk på svenska, hatat människor, skrattat åt kräks-Gabbe på Taj Mahal. Emelie är impulsiv, ärlig, kramig, förnuftig och rolig som fan.

Sen var vi tre. Tre alltid. Folk säger att tre tjejer inte kan vara kompisar, det funkar inte säger dem, en kommer alltid vara utanför. Så var det inte med oss tre. Vi är special. Vi gick i samma klass ända till nian. Vi bodde ihop i Ystad i tre år och sov till och med i samma säng stora delar av den tiden. Vi delar så otroligt många minnen, från fnittriga körkonserter, galna vilda utekvällar, äckliga fyllor, scoutläger, svullkvällar med OC, dansnummer i Spice Girlskostymer, timmar med bläddring i skolkatalogerna, McDonaldsturer, svettig Indienresa, Disneysemester i Florida, Ullaredsroadtrips, mellanstadiedisco och mörklagda biljardturneringar till framtidsprat instänga i Mallans rum, Sallepizzor och Icaläsk, Time of Your Life med Johan på gitarr, dansbandsgala och Valborgsfirande som ingen av oss minns. I can go on forever, listan kan göras hur jäkla lång som helst. Poängen är den; De här människorna är så himla lika mig men ändå så himla olika och det är därför vi passar ihop. Utan er är mitt hjärtpussel inte helt, utan er exploderar jag av tankar och funderingar, utan er hade jag inte skrattat så tårarna sprutat alls lika ofta. Tack för att ni finns älskade vänner! Andy’s Angels 4evah! <3

Hahaha, lite tipsy är vi nog alla tre, men bilden symboliserar oss så bra så den fick vara med ändå! Malena står och ser glad ut längst till vänster och Emelie gör grimaser åt mig längst till höger.