Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Vänbesök och solresa

June 3rd, 2014 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Det blev en så jädra härlig helg. Massor av fniss och promenader och lite sightseeing och kolhydrater och en liten Miriam-hand i min. Vi tittade på Frankfurt från ovan, beställde pizza, svalkade oss med glass och röjde på HM. Sötnöten gåtränade som bara den, säkrare och säkrare på de små benen pinnande hon mellan oss och kramades kort innan hon vände sig om för att köra samma sträcka igen. Däremellan sorterade hon om mina böcker, lekte med en kortlek, sov utanför sin hundbädd och var bara ett jädra stort solsken. Älskade att ha dem här alla tre.

Vi drack vin och gick på zoo och åt brunchbuffé och hade middag med mina vänner här i stan. Det kändes viktigt för mig att Izabella och Josefin och Kai fick se de som jag ofta pratar om och att Tony och Malena och Miriam fick se dem som håller mig vid liv i Tyskland.

När vi sagt hejdå vid säkerhetskontrollen på Frankfurts flygplats (detta traumatiska ställe) så trillade bittra, ledsna tårar ner för mina kinder. Jag vet att det är rätt att bo här. Jag ska vara med Eric och på mitt jobb och i denna stan, men det är ju själva sören att inte alla som jag tycker om, från hela världen, också kan vara här.

Dock dröjer inte så länge innan vi ses igen, i den svenska sommaridyllen om nån vecka eller så.

Men först ska jag åka till Mallorca. Redan imorgon. För att vara hälsosam och fräsch och kanske dricka nåt glas vin och ha sol i ögonen och sand mellan tårna. Ett gäng svenska tjejer med Frankfurt-band ska alltså bo hemma hos Ivon i Palma och umgås. Jag kommer hem igen på söndag, får ha en pingstmåndag ledigt med Eric innan jag jobbar i fyra dagar.

Efter det väntar semester och Sverige och midsommar.

Nu ska jag gå och packa, kanske gurgla lite halsbakteriedödare och hoppas att jag blir frisk från denna förkylning snart.

Kram på er!

Tiden rusar iväg som vanligt. Klockan är nu 23.10. Eric jobbar lite framför datorn och jag pysslar runt här hemma. Vi har ätit kvällsmat, städat lägenheten och varit och handlat sen vi kom hem från jobbet. Imorgon får vi fint besök från Sövde-trakten: min bästa vän (av två) kommer tillsammans med sin unge och sin kille. Älskar dem alla tre. Ska bli så härligt att ha dem här tills på söndag. Få visa dem vårat hem och våran stad och bjuda tillbaks så gott det går för alla de gånger som de har hostat oss.

Jag längtar.

Helgen som gick var jag i Sundsvall och i Stockholm och träffade arga återförsäljare tillsammans med min finska kollega. Det gick sådär om jag ska vara helt ärlig, stämningen var inte mycket mer positiv när vi åkte därifrån, men det kändes iallafall skönt att ha försökt. När de som tjänar pengar på våra smycken tycker att de blir orättvist behandlade är det inte lätt att lugna dem.

Jag tänker ofta, när folk står upp och viftar med båda armarna och skriker så att de får hostattacker, att det ju faktiskt bara rör sig om smycken. Vi säljer inte livsnödvändiga mediciner som tagit ihjäl folks gamla mammor. Vi bidrar till kapitalismen med smycken i rostfritt stål som i bästa fall ger lite extra i semesterkassan.

(Fast det är inte sant för det finns folk som får ut över 100 000 kronor i månaden bara i provisioner. Fast de bor inte i Sverige.)

Men ja. Annars så är allt bra. Nästa vecka ska jag till Mallorca, sen jobba några få dagar och sen åker vi till Sverige för två veckors slappande och löprundor på asfalterade Sövde-vägar. Lillebror åker till Tyskland för att köpa ALK till sin storasyster om fem timmar. Bästa bror. Ska bara prata med honom om Sverigedemokraterna också. Min kille är liksom utlänning. Jag är utlänning i Tyskland. Vi kan inte bara gå runt och hata utlänningar bara sådär. Så jävla obehagligt random.

 

Kompiskärlek och missirritation

August 29th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. - (4 Comments)

Sån tisdag jag hade alltså. Inte. Klokt. Fick pratat med både Emelie och Malena på samma dag och sen runt och sjöng som en jädra idiot resten av dagen. De gör mig så glad och energiig. Ahh.

Malena satt och matade sin dotter samtidigt som vi pratade och jag kom fram till att jag fortfarande inte har fattat att hon har en liten unge. Det beror nog på att jag har känt henne utan unge hela mitt liv. Miriam är världens sötaste och hon satt där och skrattade åt katten, och kanske emellanåt också åt den stora nunan på datorskärmen (mig).

Emelie sprang troligtvis runt och packade under samtalet för hon och hennes kille var på väg till Polen på minisemester och jag blev direkt avundsjuk, men unnar dem det eftersom Emelie är gravid och Martin är snäll och de är så jädra bra människor. Tänker att det är väldigt sorgligt att jag får se så lite av mina bästisar och deras barn och pojkvänner och hoppas att någon snart kommer uppfinna nåt som kan frysa tiden i landet jag inte befinner mig i. Jag hatar att missa.

Samtidigt så är jag så förbenat glad att jag har de där två. Emelajnen och Mallis. Två snygga tjejer som förstår och tänker likadant och håller med och stöttar och tramsar och peppar. Freaking kärlek är vad det är.

Här är vi på Gabriella och Johans bröllop.

Här är vi på Gabriella och Johans bröllop.

elephant

Jag har tillbringat lite mer än ett dygn i Sövde, på landet, hemma hos min mamma och pappa. Det är mysigt där. Mysigt och tyst med granar och träd precis utanför fönstret. I fredags körde vi familjekväll. Mina syskon kom på besök och vi åt smarrig smörgåstårta som var garnerad med massa räkor och rökt lax och ägg. Låter LCHF, men det var ju vitt bröd inuti som jag ändå bestämde mig för att äta kontrollerat av. Hade gjort en deal med mig själv och mina SMART-mål om att jag fick äta en 8×8 cm stor bit samt en matsked efterrätt. Det gick hur bra som helst! Efterrätten var en god, varm chokladpudding som serverades med vispgrädde. Yum!

Familjehänget var alltså väldigt trevligt, vi snackade skit om gemensamma bekanta samt uppdaterade varandra om vad som hänt sen sist och sådär. Samt lovade i princip mamsen och papsen att inte glömma att komma och hälsa på dem.

När alla hade åkt hem kokade mamma och jag en massa vatten och körde igång med disken. Ja, ni läste rätt, diskmaskinen har inte kommit till Sövde än. Men det går bra ändå.

Idag körde mamma och jag igång dagen med en powerwalk i det finaste vädret på länge. Solen lyste, det var runt -5 grader och vindstilla. Vi pratade och gick så snabbt vi orkade och jag kände (passopp, nu kommer det en klyschig mening) att det är det bästa jäkla sättet att börja en dag på. Energin bara strömmar rätt in i kroppen. Efter sex kilometer kom vi in med rosiga kinder och stora leenden. Mamma körde på zumbaevent i Höör och jag gjorde eld i öppna spisen, kokade stor kopp te och satte igång med lite pluggande. Underbart tyst. Bara jag och hunden hemma. Varm brasa. Grönt te. Jag mådde så bra.

Sen snörade jag på mig mina kängor igen och gick hem till bästisen Malena, hennes dotter Miriam och hennes kille Tony som passande nog bara bor femton minuters snabb promenad från mina föräldrar. Jag fick kramas en massa med Miriam 1 månad och fyra dagar gammal och hon är ju såå go. Malena är också go och Tony med. Vi fick snackat en massa, Miriam bajsade mig i handen (med blöja på thank the lord) och sen gick jag hem igen. Om möjligt med ännu mer energi i kroppen.

Nu är jag tillbaks i Malmö, har ätit lax och örtagårdssås till kvällsmat och halsat en grön te till. På tvn testar Lasse Kronér om vuxna är smartare än femteklassare och Eric har tagit sig till Sachsenhausen för pizza och skatteredovisningsarbete, alltså blir det inget skypande. Jag sitter här, i sängen, med ömmande knä och lugn i sinnet. Ska snart läsa lite Grain of Wheat och kanske se en film. Det blir bra så.

Jag är bra så.

Låtsasmoster och tankeomställning

February 18th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (2 Comments)

Malena och Tony har blivit mamma och pappa! De har fått en bebis! Jag har blivit låtsasmoster till en liten Miriam som jag ska få hälsa på på onsdag. Längtar ihjäl mig efter att få höra den troligtvis dramatiska historien om hur lilltjejen kom till världen. Jag är så väldigt glad för mina fina vänner, även om det känns skitkonstigt att Malena har en dotter nu. Skitkonstigt.

I övrigt så flyter livet på som det brukar. Det är mycket att göra och tänka på, som jag antagligen tjatat tillräckligt om. Jag försöker ta en dag i taget och lyckades häromdagen göra mig själv lite lugnare med en tanke. Såhär: Innan har jag tänkt att min belöning för att klara kandidatuppsatsen är att få flytta till Eric och Tyskland och köra igång mitt nya liv där. Detta har satt extra mycket press och stress på mig och den ouppnåeliga och läskiga kandidatuppsatsen. Nu har jag dock insett att det kvittar hur det går med uppsatsen, jag får ändå flytta till Eric! Bra va!? (Naturligtvis vill jag ändå få godkänt på skiten och få den ur världen, men skulle det bli så att jag misslyckas så gör det ingenting.)

Jättetyngd har lyft från mitt hjärta och min hjärna och min stressnerv.

Nu i veckan väntar som sagt besökt hos Miriam och hennes föräldrar, sen ska jag jobba på Jannickes ridläger en dag och sen skriva sista uppsatsen för denna kurs i helgen. Det blir inte lätt, men det måste göras.

Nu ska jag dock hälla i mig en kopp tranbärste med kokosfett och kanske slå på tvn en stund. Hejdå!

Helgen var voll ok.

November 18th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Sverige. - (0 Comments)

Helgen är snart över och jag vill lämna över till måndagen med det här lilla budskapet:

Jag mår bra. Jag är inte deprimerad och sådär, men ibland är jag ledsen (som alla andra är ibland gissar jag.)

I fredags satt jag hemma framför datorn hela dagen och skrev och skrev och skrev. I slutet av dagen fanns åtta sidor på mina dator, inte alla ord lika bra, men några är ändå fortfarande okej. Tror jag. För att fira att jag varit så duktig så käkade jag en hemmagjord Ceasarsallad med massa parmesan och kycklinglårfiléer. Skitgott. Sen att jag äter det typ varannan dag. Hmm.

I lördags tog jag en runda i friska luften och försökte lösa in en trisslott. (Men fick inte för att jag inte hade mitt leg med mig. Ganska löjligt ändå, jag är 26, åtta år äldre än minimumgränsen för att få SPELA.) Jaja. Gick hem och packade ihop lite grejer, diskade och åt en kryddig korv.

Efter en timme på två olika bussar var jag hemma hos mamma och pappa i Sövde och fick visa dem fina ritningar av deras nya hus som världens bästa mediadesigner hade gjort i ordning. Sen åkte jag hem till Malena och Tony och hängde med dem, Andreas, Emelie och Martin och Viking hela kvällen. Käkade smarrig LCHF-förrätt: ugnsbakad Brie, beställd huvudrätt: kebabsallad med fetaost och kalorisnål efterrätt: te. Skittrevligt, vi snackade och flamsade och tramsade tills klockan blev nästan ett.

Här är vi med en tårta till den sjunde vännen. Fan vad snygga vänner jag har!

Idag har jag varit på skogspromenad med mamma, en tur till Bo Ohlsson, där man får mest för pengarna, och ett litet stopp på en mysig julmarknad utanför Tomelilla.

Nu är jag tillbaks till Malmö, har ätit (mycket mat nu känner jag) tacosallad till middag och sitter och försöker bestämma om jag ska pallra mig till skolan imorgon eller inte. Lutar åt pallring eftersom jag missade alla lektioner förra veckan. Men ingen av mina vänner ska dit och då är det inte lika roligt.

Aja. Vi säger så för idag, eller?

 

Chokladbollsfest

October 31st, 2012 | Posted by Jess in Mat. - (0 Comments)

Idag festar jag till det med en chokladboll LCHF-style som en av världens bästa vänner gjort till mig, Malena. När vi var på middag hos Emelie serverades det också LCHF-mat för min skull. Känns fint att mina vänner också tycker att jag är för tjock och stöttar mig i kampen mot kilona!

Haha!

Kourt fråen Mallis.

June 10th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. - (0 Comments)

Post igen! Alltså, det bevisas hela tiden att jag har världens finaste familj och världens finaste vänner. Jag kan nästan tycka synd om folk ibland för att de inte har mitt stödsystem av underbara människor. Ja, det var mest det. För några dagar sen kom det här kortet i ett guldkuvert. Mariko, som tenderar att vara den som hämtar posten, var mycket upprymd och trodde jag hade blivit bjuden på fin fest på grund av kuvertet. Hehe.

Men det var Malena som sa hej och berättade lite om sitt liv och sådäääär.. Och jag blev såklart skitglad! Tack Mallis! Du är bäst!

 

Spegelvänt Kram i datorns kamera.

 

Rubriken är på skånska, fattar man det?

Två timmar samtalsterapi

June 4th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. - (0 Comments)

Alltså. Jag har ju bara världens bästa människor i mitt liv. En av dem är Malena. Det här blir inte ett kärleksinlägg mer än att jag bara kort påpekar att Malena är en av mina bästa vänner. (Den andra heter Emelie.) Och igår lyckades Malena äntligen synkronisera våra upptagna liv och hade ett två timmar långt samtal via Skype (där Malena fick sitta och titta på mig och mitt skitiga hår och jag inte fick titta på henne) som handlade om allt som hänt sen vi sist sågs i januari. Det var ju en del om man säger så.

Som tur är så märks det aldrig att vi inte pratat på länge. Jag tror det beror på att även om vi inte hörts verbalt de senaste fem månaderna så har vi ändå spenderat så otroligt mycket tid innan i våra liv med att prata om allt och alla och allting, så det gör liksom inte att vi pausar litegrann. Åh vad jag saknar mina vänner i Sverige! Ska bli väldigt härligt att återse er alla i slutet av sommaren, det känner jag mer än någonsin nu.

Får sån energi av att prata med er därhemma som känner mig väl och har samma värderingar och åsikter. Nu ska jag bara haffa Emelie också, sen är cirkeln sluten!

Eventuellt har ni redan sett den här bilden på oss… Jag minns ju inte!

 

Ösregnade på scoutläger men glada ändå!

 

Mitt utelämnande liv online

May 30th, 2012 | Posted by Jess in Bloggbloggblogg - (6 Comments)

Resedagboken.se ska läggas ner så jag satt i flera timmar i gårkväll och kopierade över 200 sidor dagboksinlägg från mitt år i USA, nannytiden i Tyskland, Indienresan, Kinaresan och så vidare. Det var med skräckblandad förtjusning som jag läste en del av mina berättelser om slöa föräldrar, svettiga dagar i solen, gulliga barn och kulturkrockar.

Särskilt den långa tiden hos Rika Familjen i Frankfurt, då skrev jag nästan varje dag och mådde nog inte så himla bra egentligen. Det var mycket ångest, ilska och tänder som bets ihop. Jag saknade alla hela tiden och var psykiskt utmattad av att vistas i samma hus som en sådan människa som min ex-chef.

Samtidigt så var jag så himla personlig och utelämnande på ett sätt som nog många uppskattade, inte minst jag själv när jag läser det idag, men som nog inte heller var helt bra. Många av mina åsikter som jag yttrade under USA-året 2005 känner jag igen och håller med om än idag, det är ju lite roligt.

Kanske blir det några favorit-i-repris-inlägg från de här dagböckerna på denna blogg? Vi får se!

 

Malena och jag väntar på Emelie i mammas bil i Lund 2010. (Vågar ju inte publicera bilder på mina nannybarn tyvärr, så det får bli mina vänner istället!)