Tagged with " livet"
23 Nov
2012
Posted in: Kärlek.
By    No Comments

Livstopp.

Nu har jag precis skickat in min fanfiction-piece till läraren och alltså har helgen dragit igång. Känns bra. Det är nu också mindre än fyra veckor tills jag åker till Frankfurt. Hela dagen igår, med pluggande och nyttig mat och barnpassning och lång Skype med Eric och samtal med mamma, så kände jag mig bara så himla glad. Och säker på den jag är och den jag vill vara. Livet består ju såklart av toppar och dalar och igår var en riktig topp, utan någon egentlig anledning.

Idag tänker jag kanske skriva lite novell, om jag orkar, samt kolla på massa serier och film och bara ta det lugnt.

17 Jun
2012
Posted in: Filosoferande., Kärlek.
By    No Comments

Inte bara överleva.

 

Source

“Jag vill leva, inte bara överleva”

Vi hade allvarliga samtal här hemma igår om hur livet inte alltid är fantastiskt och att man ibland måste ta sig igenom svåra tider för att det ska bli bättre. Det är en balansgång det där, att veta när man ska kämpa och när det är bättre att ge upp. Men vi kom fram till att om man ser ljuset i slutet av tunneln och man tycker att det där ljuset är värt då, då kämpar man och accepterar att läget är skit ibland. Kan man inte se ljuset och läget är skit hela tiden, då bör man ändra situationen så att livet blir bra igen. För man vet liksom inte hur lång tid man har på sig att leva och skulle man dö tidigare än förväntat så är det ju kasst om man lidit de senaste två åren, utan att se ljuset.

Konkret exempel 1: Jag tycker inte alltid att livet i ett långdistansförhållande är toppen, men jag vet att jag snart får pussa Eric och jag vet att jag har pluggat färdigt i juni nästa år och ska få vara med honom då. Alltså biter jag ihop och tar de hårda bitarna samtidigt som jag försöker göra det bästa av situationen och njuta av livet  och allt det ger mig.

Konkret exempel 2: Pluggandet är så svårt och jobbigt och tufft att han är konstant stressad. Han sover dåligt, han har aldrig tid för sina vänner så många av dem har slutat höra av sig. Fast han läser läxor och läser på inför tentorna så går det inte bra, han får magsår och han funderar på livet är värt det. Kanske det hade varit skönare att bara somna ifrån allt med hjälp av lite starka värktabletter. Han ser alltså inte ljuset i tunneln och bör ändra sin situation innan det är försent, innan Gud bestämmer att det är dags för honom att åka till himlen istället. Ingenting är värt så mycket stress, sorg och rädsla. Livet ska vara övervägande fint, roligt och fantastiskt.

Så tycker jag.

14 May
2012
Posted in: Australien., Ego.
By    2 Comments

Lägesrapport v. 13

Mitt humör går verkligen upp och ner som en berg- och dalbana. Idag är jag glad. Skolan gick bra, jag fick godkänt på ännu en uppsats (allt som läggs bakom mig är underbart) och turismläraren som jag har blandade känslor för gav mig beröm för att jag pratar och kommer med åsikter på lektionerna. Han sa också att jag var en av de bästa skribenterna i klassen, trots att jag är utbytesstudent med engelska som andraspråk. Det var ju såklart kul att höra.

Sen hade vi gruppmöte inför en redovisning om mediarepresentationer av London som vi ska göra om två veckor. Det gick också ganska bra, vi strukturerade upp oss och delade ut ansvarsområden och ska ses igen efter föreläsningen på måndag.

Det är inte klokt heller vilken skillnad inställningen gör. Det är ju inte alltid så lätt att tänka så, men jag anser ändå att jag är hyfsat duktig på att analysera mig själv och mitt beteende så jag kan ibland tänka för mig själv: “Det vore lättare om du ändrar till en positiv inställning nu!” Sen är det ju inte lika lätt att verkligen göra det. Jag har iallafall bestämt mig för att skärpa till mig, fortfarande sakna Eric och längta tills väntan är över såklart, men ändå göra det bästa av tiden som är kvar här.

Ikväll ska jag äta thaimat med Julia på restaurang här i närheten, prata skit och bara koppla av lite.

Vi hörs mina vänner!

 

13 May
2012
Posted in: Australien., Filosoferande.
By    No Comments

Balansen är off.

Livet handlar litegrann om att hitta balansen. Just nu känns dagarna långa och tiden tills jag får se Eric igen väldigt lång, trots att det ju för varje dag som går kommer lite närmre.

Jag tror, efter lite tänkande och självanalys, att detta beror på två saker: 1. Skolan och pluggandet är så himla tråkigt. Ingen av kurserna som jag tar har något att göra med det jag pluggar i Malmö och är intresserad av. Förutom kanske lingvistikkursen, men den handlar bara om kulturella skillnader mellan japaner och australier och ger mig inte heller så mycket. Jag har dessutom fått “dåliga” resultat på de uppsatser vi fått tillbaks hittills och med “dåliga” menar jag sämre än vad jag brukar få i Sverige. Detta tillsammans med kassa lärare och allmänt ointresse gör att pluggandet går trögt. Det är inte ens särskilt lång tid kvar i skolan, fyra veckor i princip, men usch vad trist det är. Och jag måste ju ändå göra det och så tvingas jag tvinga mig själv och uppsatserna blir kassare än någonsin.

2. Jag har ingen balans. Jag pluggar och tränar och äter LCHF. Det är typ det. Jag har känt mer än någonsin den sista veckan att jag måste ta tag i mig själv och träffa lite folk utanför huset också och inte bara konstant tänka på morgonpromenader, kokta ägg och inlämningsuppgifter. Här kan man ju tro att det är praktiskt att bo med folk, men va fan, det verkar inte som att vi hänger i vardagsrummet samtidigt längre.

Denna veckan ska jag plugga, träna, äta LCHF men också träffa Julia på middag på måndag, städa tillsammans med mina house mates på tisdag och gå på Lindsey’s area event, en pizzakväll som hon organiserar för de hushållen hon har hand om som coordinator. På fredag sticker jag till Alice Springs över helgen, ska se The Olgas och Ayers Rock som man bör kalla Uluru, aboriginernas namn på den stora röda stenen.

Så förhoppningsvis blir denna veckan lite bättre och tiden tills den fjärde juli går snabbare och är finare än den varit på sistone. Ville bara berätta det för er.

12 May
2012
Posted in: Filosoferande.
By    No Comments

Med anledning av mitt och mammas samtal idag…

En dag i taget- det räcker.

Se inte tillbaks och sörj det förflutna för det är borta.

Och oroa dig inte över framtiden, den är inte här än.

Lev i nuet och gör det så vackert att det är värt att minnas.

Lycka är en resa.

9 May
2012
Posted in: Filosoferande.
By    No Comments

Das Leben ist schön.

Det har blivit lite mycket grupparbetesgnäll och Eric-saknad och klagande över slöa människor och sådär så jag kände bara att jag vill skriva en liten kort notis till idag och berätta en sak:

Jag är glad. Jag är lycklig. Jag känner mig stark och cool och modig och bra. Och det i sig känns väldigt skönt.

Hur känner ni er?

 

“Var modig, ta risker, ingenting kan ersätta erfarenhet.”

17 Apr
2012
Posted in: Australien., Sverige., Tyskland.
By    No Comments

Examensfolk

Idag, mitt i terminen, så var det examensdags för en hel drös med Flindersstudenter. Det kryllade av tårögda mammor och skrockande pappor uppe på skolan. Och överallt vimlade en massa finklädda studenter omkring med den obligatoriska svarta hatten, kåpor, slips eller höga klackar.

Jag fick en stolt-känsla i bröstet. På något vis blev jag så himla glad för de där okända människornas skull, att de stod ut minst tre år på universitetet och att det nu är ett nytt kapitel som börjar i deras liv.

Jag tänkte på hur härligt det ska bli när vi är färdiga på Malmö Högskola. När jag äntligen får flytta ihop med Eric, inreda en lägenhet, sova i samma säng som honom mer än en helg i taget. Skaffa ett jobb och börja betala tillbaks på studielånet. Men samtidigt inte träffa mina fina högskolevänner som blivit riktiga vänskaper, inte kunna hänga i soffan hos Malena och Tony lika ofta och inte kunna sticka hem en sväng till mamma och pappa. Livet förändras ju såklart på gott och ont. Och jag ser med spänning fram emot mina nästa kapitel i livet.

 

 

 

27 Feb
2012
Posted in: Filosoferande.
By    2 Comments

Bussbiljetten som livscoach

Förra veckan när livet kändes lite tråkigare, sorgligare och tyngre än det gör nu så var jag tvungen att åka och handla. Jag behövde ett simkort till mobilen och jag behövde mat. Det var väldigt trist att behöva fixa allt själv. Det var ännu värre att Eric var så långt borta. Och det var hårt att vara trött, jetlaggade och off helt enkelt.

Jag köpte en bussbiljett som man kan åka tio gånger på. Jag satte mig i busskuren för att vänta på den rätta bussen. Jag kände mig väldigt negativ och sur på världen. Då fick jag syn på budskapet som bussbiljetten kom med.

 

 

“Pleasant thoughts make pleasant lives.”

Översättning: Trevliga tankar ger trevligt liv.

5 Dec
2011
Posted in: Filosoferande., Julkalendern 2011, Listor.
By    1 Comment

Att berätta om hur man var för ett år sen.

För ett år sen (lite drygt) var jag en liten skånsk flicka som trodde att livet var på väg att bli vanligt, normalt, svenskt och tråkigt. Allt det där som jag hade flytt som pesten i tre år i Tyskland. Jag stod på Frankfurts flygplats en eftermiddag i slutet av augusti, kramade Eric så hårt det gick och satte mig på ett plan mot Köpenhamn. Jag trodde inte att jag skulle klara av ett distansförhållande, jag tycker om närhet och romantik allt för mycket. Jag trodde  heller inte att Malmö var något för mig. Jag trodde definitivt inte att det skulle bli engagerande och intressant att plugga. Jag erkänner det, jag var ganska negativ den där månaden, innan livet förändrades. Men, man kan inte alltid få som man vill, iväg kom jag och flyttat in i Rosengård fick jag.
Skolan drog igång, pluggandet på universitetsnivå som jag tidigare såg som nödvändigt ont, ett trappsteg mot toppen som man inte kan hoppa över. Det visade sig att det var roligt att gå i skolan igen. På Malmö Högskola träffade jag fler fina människor, fast jag egentligen hade ställt in mig på att Emelie och Malena var allt jag behöver, allt jag saknat under min tid utomlands. Hjärnan njöt av att vara igång igen, det är stor skillnad på att passa 7-månaders bebis och lära sig analysera språkliga fenomen, på engelska dessutom. Tentorna, uppsatserna och redovisningarna lades på hög och varje gång jag fick ett godkänt växte jag på insidan. Det är fortfarande så, bra resultat i skolan är motivation och bekräftelse, jag är inte bara alla mina dåliga sidor, jag fattar något, kanske finns det hopp.

För ett år sen var jag en liten skånsk flicka som var beredd på det värsta och blev positivt överraskad. Malmö, skolan, vännerna och den förstärkta kärleken till E överraskade mig. Nu är jag smartare och tryggare än nånsin, något som firas med att rycka upp de ytliga rötterna, packa in IKEA-möblerna och dra till Australien. Det som inte dödar mig, gör mig starkare.

C5-gruppen på pub i september 2010! Moein, Matt, Debbie och jag.
14 Sep
2011
Posted in: Sverige.
By    No Comments

Att bo i Malmö Studenthus.

Här ute i Rosengård går livet sin gilla gång. Den största diskussionen just nu i vår studenthusgrupp på Facebook är den nyaste hyreshöjningen som alla fick nys om genom ett brev från våra landlords. Jag undrar hur de tänker och hur de kan rättfärdiga en hyreshöjning (IGEN) när ingenting här ute funkar eller ser ut som både hemsidan lovar. Mycket går att skylla på idioter till hyresgäster som inte kan hålla ordning på sina soppåsar, slår i sönder fönster, smittar ner sofforna i uppehållsrummet med löss och loppor, snor kläder från tvättstugorna, bryter upp hängelås i källaren och snor skitsaker. De förstör för resten av oss och tvingar vaktmästaren och tjejerna på kontoret att ägna helt för mycket tid och energi åt att städa upp och organisera ordning efter de som inte kan bete sig. Jag har försökt att analysera mig fram till ett vettigt svar på frågan varför vissa människor saknar vett och hyss, men har inte lyckats tända glödlampan än, kanske är det bara så att vissa inte bryr sig om någonting annat än sig själv och det som är deras?
Iallfall så kan ledningen och dansken som äger huset också skärpa till sig, önskar den här studenten. Bara för att vi är studenter betyder inte det att vi kan behandlas hur som helst och det betyder inte heller att vi har högre smärttröskel och står ut med mer skit. Snart är inte ens hyran skälig så att man kan ha  den som backup-plan: “Hyran är ju så låg”. Hyran är inte låg längre, inte när man tänker på läget, standarden och skiten som man får stå ut med här. Jag blir bara lite trött, det är allt.