Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

ELSA 1 ÅR!

March 17th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Idag för ett år sen avslutades en tre dagar lång kamp för att få ut ungen som bodde i min mage. Det blev till slut ett kejsarsnitt och även om det kändes lite som att fuska, så var jag ändå väldigt glad att få slut på processen.

De la henne bredvid mitt huvud, Eric fick hålla i och så fick jag snusa på min dotter för första gången när hon var alldeles färsk och fuktig och len. Sen gosade hon hud mot hud med sin pappa i ett annat rum, medan läkarteamet sydde ihop mig igen. När vi återförenades i det där andra rummet föll alla pusselbitar på plats och kärleken slog mig med en hammare i ansiktet. Där låg ju min man med min dotter och vi var plötsligt en familj.

Sen dess har den där kärlekshammaren bara blivit större och större. Och idag firar jag ett år som mamma. Inteklokthursnabbttidengår. Som vanligt.

Elsa gillar: Hennes nyaste besatthet är en liten grotta som hon byggt åt sig själv bakom en stor krukväxt, mellan soffan och vitrinskåpet i vardagsrummet. Där kryper hon in och sitter och flinar mot oss. Supernöjd. Hon gillar också sin gåvagn som mycket tid spenderas med. Hon har dessutom lagt dit sin lilla musikkub så nu kör hon en sväng till musik, sen stannar hon och sätter på musiken igen och kör vidare. Hennes första bilstereo!
Ost är fortfarande populärt, och att gunga i parken. Hon gillar Babblarna som hon får kolla på i små doser på våra telefoner. Skypa med mormor gillar hon också, duplo är kul, tömma min plånbok är kul och att titta på hundar på stan är något av det bästa som finns.

Elsa gillar inte: Om man säger nej till något hon vill ha. Hon blir sur, skriker och skjuter ut underläppen så långt hon kan. Hon gillar heller inte att sitta fast i bilen för länge. Men annars finns det inte direkt något som hon inte tycker om. Hon är oftast väldigt glad.

Elsa sover: Bra! Hon somnar av sig själv nästan alltid. Vi låter dörren stå öppen så att ljuset kommer in och så att hon hör att vi fortfarande är hemma. Ibland vaknar hon till för ett snack under natten och ibland sover hon till morgonen. Hon börjar onekligen bli stor. Vi får väl se om vi ska försöka fasa ut amningen nu, när första födelsedagen är här. Jag kommer inte att stressa utan ta det lugnt. Och skita i vad folk säger.

Elsa är: Det bästa som finns. Den smartaste, redigaste, härligaste, finaste, roligaste, charmigaste, grymmaste jäkla ungen som finns. Min stolthet i livet, min dotter. Och det finns inget som är så givande och kul som att hänga med henne och upptäcka världen tillsammans med henne. Älskade älskade Elsa.

 

, , , , , , , ,

Sömnen och språket och skillsen.

October 6th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (1 Comments)

Livet just nu är ganska bra. Förutom nattsömnen som blir störd irriterande ofta (trodde liksom att det skulle bli bättre nu när ungen är 6,5 månader, men nä, vi matar och vaknar och matar och vaknar natten igenom. Jag kan eventuellt behöva ta tag i detta snart och lära henne att det inte blir nån mat på natten för att man ska sova då, men eftersom jag inte är 100% säker på hur hungrig vs. gossugen hon är så känns det jobbigt att tvinga henne att sova utan boob. Så jag tänker att vi avvaktar och kollar om det är nåt utvecklingssprång på G som får henne att vakna och äta hela tiden. Kanske en krypning, kanske en tand, kanske en sittning?)

Hon är ju världens underbaraste unge och det känns som att hon nuförtiden verkligen lyssnar när man pratar med henne, tittar en i ögonen och följer med blicken när man visar saker och pratar om bilderna i en bok eller vad man nu håller på med. Det känns viktigt att språket blir så konsekvent och frekvent som möjligt så att vår lilla två-(eventuellt tre) språking får rätt på allt i sitt huvud. Ska bli spännande att se när och vad och hur hon börjar prata. Iiiih. Jag stormtrivs med att vara mamma. Alltså.

Vi bastlar runt här hemma om dagarna, pysslar med lite olika projekt. Just nu håller jag på att måla en byrå som vi fått av Erics föräldrar. Den fixas till på deras balkong som har bättre luftning än vårt vardagsrum, den ska bli vit och får sen flytta in i vårt sovrum eftersom förvaring är något som alltid verkar behövas i detta hem. Mest hade vi egentligen behövts köksförvaring, men det är svårt att få in fler saker där utan att det blir stökigt och trångt.

Elsa växer, hon rullar fram på golven och grabbar tag i allt hon passerar. Trots att hon inte kan krypa än så känns det som att vi snart får barnsäkra lägenheten på riktigt. Hennes armar är längre än man tror liksom. Idag kollade jag i min Om Mig-bok som mamma skrivit i när jag var liten. Ville ha lite jämförsfakta eftersom jag läst nånstans att bebbarna ofta följer i sin mors fotspår när det kommer till kunskap och tänder och sånt. Alltså; jag fick mina första tänder när jag var 6,5 månader, jag började krypa när jag var 6,5 månader och jag ställde mig upp första gången när jag var 7 månader. Elsa måste alltså snabba sig lite. Hahaha, nä, det är såklart lugnt. Alla barn är olika och sådär. Vi såg också att mina fötter vid 4 månaders ålder var lika stora som Elsas är nu. Så Eric tippade på att det var det som gjorde att jag kunde stå så tidigt, stora skidor till fötter som gjorde mig stadig som ett hus. Kanske.

Nästa helg ska vi åka till Aachen och hälsa på Tom och Jaana och träffa deras lille Jim som föddes i somras. Och sen ska Elsa och jag hem till Sverige och hänga med familj och vänner i några dagar. Även där väntar en ny liten bebis som måste snusas på och kramas. Jag längtar.

Ja och sen kommer väl i princip julen, sen fyller Elsa 1 och sen ska vi gifta oss och flytta till hus och köpa en bil och skaffa en massa mer barn och bli rika.

Så då vet ni hur läget ser ut.

, , , , , , , ,

Elsas dop

September 10th, 2015 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det var ju alltså dop förra helgen och folk hade rest från när och fjärran för att se Elsa Marie få vatten på huvudet. Som vanligt skulle jag fixa allt själv och som vanligt var jag superstressad. Detta trots att vi förberett mycket mat redan helgen innan och alla dekorationer hade jag redan pysslat ihop. Men tack vare gudmor Mallan och pappa Eric så fick vi ihop allt. Maten räckte utan att det blev massor över och folk verkade nöjda.

Jag tycker bara det är tråkigt så här i efterhand att vi inte hade någon (MOLLY!) som kunde sjunga nån fin låt, men jag ville inte ha kantorn att sjunga solo när jag inte ens känner honom. Så vi tog en psalm på tyska, en psalm på svenska och Må din väg på slutet. Elsa var ganska neutral och grymtade bara lite på slutet och då tog jag henne och vi lyssnade tillsammans på prästen. När det var dags för själva dopet viskar prästen till mig: “Vad skulle hon heta i andranamn sa du?”. Haha.

Sen åt vi då italiensk buffé: Bruschetta med kronärtskocka, köttbullar i tomatsås, foccacia, två sorters pizza, marinerad kyckling, bresaolarullar, pastasallad och lite annat. Till efterrätt blev det chokladtårta och citrontårta och småkakor.

Vi öppnade även en massa presenter åt Elsa, hon fick så mycket fint att jag blev helt rörd. Känns bra att dessa människor finns i hennes liv.

P1000200

, , , ,

Barn och tvättmaskiner och grillning

May 22nd, 2015 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Jag sitter på soffan med en sovande liten tjej i knät och enligt alla föräldrasidor på internet så borde jag gå och lägga henne ifrån mig så att hon lär sig sova själv. Men det är så mysigt att ha henne här och det är så riskabelt att försöka droppa henne på sängen. Så jag lyssnar på lite podcasts och bloggar och tänker på en fin helg som vi har framför oss. Långhelg med Eric eftersom pingstmåndagen fortfarande är röd i detta landet. 

Imorgon ska vi åka hem till Jochen och Manuela och deras dotter Johanna tillsammans med Tom och gravida Jaana. Ingen av dem har träffat Elsa så hon ska presenteras och så ska vi leka med Johanna, prata barn och GRILLA! Jag är så pepp, särskilt på grillningen. Kommer att bidra med Leila Lindholms foccacia och amerikanska chokladkakor. 

I veckan som gått har vi bland annat varit i svenska kyrkan och umgåtts med andra barn och mammor. Elsa låg på en filt på golvet och tittade storögt på de andra barnen. Mot Tindra 4 år, som hela tiden försökte ge henne leksaker, log hon stort och sprattlade med ben och armar. Sjukt att en två månaders bebis uppskattar och märker ett annat barn på det sättet. 

Vi har även inhandlat en ny tvättmaskin efter att den gamla kraschat för nån vecka sen. Tvätthögen i sovrummet tog nästan över, men så lyckades vi hitta ett företag (tack K & J för tips) som sålde både nya och begagnade och även levererade. De kom med en splitterny, supermodern och miljövänlig Siemens i onsdags. Kånkade upp den för alla trapporna, installerade den och släpade med sig den gamla när de var klara. Så smidigt. 

Elsa har haft nån fis på tvären några nätter, men när hon vaknar och ler med hela ansiktet så glömmer man liksom bort de tre timmarna som hon korvat runt under natten. Det är fortfarande fantastiskt att hon är vår dotter. Att vi har ett barn. 

, , , , , ,

Nu jäklar ska här födas barn!

March 14th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Kära vänner, familj, mormor och morfar,

Detta blir mitt sista blogginlägg som icke-mamma. (Om jag inte skulle få för mig att blogga från sjukhussängen med ett värkdropp i armen, men det tror jag liksom inte på själv. Är ju inte Blondinbella heller!)

Jag har precis pratat med sjukhuset och dubbelkollat om vi fick lov att komma nu och de välkomnade oss hjärtligt. Jag hoppas mest att det inte ska ta flera dygn innan lilltjejen kommer ut och så hade jag helst velat undvika kejsarsnitt även om min egen mamma uppenbarligen födde alla sina tre barn med ett sånt, så det går ju också liksom. Men ändå.

Vi har packat klart BB-väskan (Marabou Schweizernöt och nyinköpta amnings-BHar – check!) och överst ligger en åka-hem-outfit i storlek 56 som vi tänkte fylla med bebis inom de närmsta dagarna. Så himla sjukt det här. Så himla kontrollerat och konstigt, men ändå helt omöjligt svårt att veta vad som väntar, hur det kommer att gå eller hur detta projekt egentligen ska ros i hamn.

Jag är mest tacksam över att Eric kommer att vara där och hjälpa mig ro, göra tiden i båten lite roligare och kanske klappa mig på håret när min kropp känner smärta.

Det löser sig nog det här. Det brukar göra det.

, , , , , , ,

Igångsättningsplaner aka. Ungen som vägrade komma ut

March 11th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Då ska vi se. Fortfarande gravid här borta. Läkare som undersökte och gjorde ultraljud i måndags konstaterade att det finns massor av fostervatten kvar, blodtillförseln genom navelsträngen är perfekt och alla utgångar är spärrade. Det verkar alltså som att lilltjejen inte ännu har ens funderat på att komma ut.

Efter ett samtal med barnmorskan en dag senare så visade det sig att det nu är upp till Eric och mig att bestämma hur länge till vi vill vänta och när vi önskar igångsättning. Detta förestående beslut fick mig igår helt nervös och hispig. Känns svårt för blivande föräldrar utan medicinsk utbildning att kunna ha en åsikt om detta och jag vill ju såklart göra rätt. Göra rätt i detta fallet betyder det som är bäst för ungen i magen.

Såklart finns det för- och nackdelar med båda sidorna. Jag är superspänd på att träffa vår bebis och lära känna den lilla människan som bor där inne. Det hade varit skönt att slippa tjockismagen, de svullna fötterna och bortdomnade händerna. Jag vill inte att hon ska bli för stor och “övervuxen” och att det ska bli ännu värre att pressa ut ‘na.

Samtidigt så verkar hon ju trivas bra där inne och alla värden är okej. Jag mår inte värre än att jag överlever och kanske finns det en anledning till att hon inte vill ut än?

Så vi funderade igår och pratade om det och träffade barnmorskan idag igen. Då meddelade vi henne att vi önskar oss igångsättning på lördag. Lördag = 12 dagar över beräknad födelse. Jag läser om den ökade risken för kejsarsnitt vid igångsättning, hur värkarna kan vara starkare och hur en massa onaturliga mediciner används för att kroppen ska fatta att en förlossning förväntas. Det kan ta dagar innan det händer nåt och här skrivs man in på BB när de ger en första hormoncocktailen och sen stannar man tills ungen är ute. Det är inte en drömlösning helt enkelt, men om det inte går på nåt annat sätt så får det bli så. Igångsättning.

Tills dess fortsätter mitt enorma intag av hallonbladste, ananas och stark mat. Jag går i trappor, städar och promenerar och jag har haft flera allvarliga samtal med bebben. Hon vet vad som gäller. Hon vet att vi alla skulle uppskatta det nåt enormt om hon kunde tänka sig att dra igång cirkusen innan lördag. Men annars har vi ett mål nu. En dag då allt börjar. Snart får vi träffa henne. (IIIIIIIHHHHHHHH!!!!!!)

, , , , , , , , , ,

I väntans tider i ordets rätta bemärkelse

March 7th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (1 Comments)

Oooch väntan går vidare. Bebisen är fortfarande i magen och nu börjar jag bli liite otålig. Allt som skulle göras är gjort och allt som skulle köpas är köpt. Nu återstår det bara att se när hon väljer att titta ut.

I Tyskland får man som längst gå tio dagar över tiden, så vi vet ju med säkerhet att hon är här på söndag, den 15e, men min kropp och jag hade föredragit det om hon kunde komma lite tidigare än det. Läkare och barnmorska menar dock att det finns gott om fostervatten, blodtillförseln genom navelsträngen är fin, hon mår bra och ligger inte ens särskilt långt ner i kanalen, så att säga. Det ser med andra ord ut som att hon trivs väldigt bra där inne.

Varannan dag måste jag gå till antingen barnmorskan eller gynekologen och kolla alla värden, skriva CTG och se till så att vi båda mår bra. Vi ska faktiskt träffa barnmorskan ikväll, om ca. 30 minuter. Jag hoppas i hemlighet att hon ska säga typ “oj, du är ju fyra centimeter öppen! Här blir det snart barn!” och så får Eric springa hem och hämta BB-väskan och så får vi se lilla livet snart.

För jag har bra dagar och dåliga dagar. Jobbigast är att jag sover dåligt och får allt sämre känsel i mina händer. Alla kroppsdelar är supersvullna och nu upptäckte jag att det även bildats bristningar på magen. Jaja. Det är väl inte hela världen, men liksom, vi längtar ju efter att få träffa den här nya människan!

Nu vet ni. Än är vi inte föräldrar.

, , , , , ,

Såhär håller jag på.

March 2nd, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Varje morgon när jag vaknar tänker jag:

– Men herregud, jag kommer ju inte ur sängen.
– Jag kan inte röra mina fingrar.
– Hur många gånger kissade jag i natt? Fem?
– Mina fötter är redan supersvullna. Jippi.
– Vad fasiken ska jag ha på mig idag?
– Jag är hungrig.
– Jag måste rapa.
– Känns som att bebisen försöker ta sig ut genom huden på magen.
– Mitt ansikte har inga konturer längre.
– Höftbenen protesterar mot allt jag gör.

– Amen, nu får hon ju snart se till att komma ut!

 

Varje kväll när jag ska gå och lägga mig tänker jag:

– Kanske kommer hon i natt?
– Hur känns en värk?
– Jag har fortfarande massor som måste göras.
– Måste verkligen få sova, hoppas det inte händer än.
– Jag vill bara ligga ner och blunda.
– Jag mår ju ändå helt okej, dagens promenad till tunnelbanan var inga problem.- Skulle ändå vilja frysa in en laddning kanelbullar innan jag ska föda.
– Vi hade ju en sån mysig helg bara vi två, med sovmorgon och så.
– Orkar inte.

– Inte är det väl tid redan?

, , , ,

Skåpet är färdigmålat och ingen har skitit i det!

February 21st, 2015 | Posted by Jess in Ego. - (3 Comments)

Bebisen är fortfarande i magen. Så vet ni det. Vi har ju en deal, lilltjejen och jag, att hon ska låta mig pyssla färdigt här hemma först, innan hon kommer. Skåpet som jag har målat en massa gånger är färdigt och monterades idag med hjälp av Eric och hans pappa. Det blev en himla skillnad och nu ser jag framemot att få fylla det med finporslin och glas och sådär. Vilket ju också kommer att frigöra plats i våra andra skåp och vrår så att jag kan fixa fint där med.

Jag är alltså, om inte det framgick, fortfarande i boandets underbara fas. Magen har sjunkit ner och känns mycket mindre, men Eric fotade mig igår med bara underkläderna på och JÄKLAR vilken kagge jag går och bär på!

Är dessutom fortfarande supersvullen på händer och fötter, har ingen känsel i händerna dessutom och en två, tre extra hakor.

Sen sist har vi fått tag på ett skötbord, vagnen har kommit och allt som ska köpas inför bebbens ankomst är köpt, tror jag iaf. Vi känner oss ganska redo, även om min att-göra-lista fortfarande är ganska lång, dock mindre projekt som enkelt kan stoppas om vattnet skulle gå eller så. Inte som att måla om ett två meter högt gammalt vitrinskåp i vardagsrummet. Puh.

Idag har mina svärföräldrar varit här och kollat läget, levererat lite saker och hämtat några som vi ville bli av med. Vi åt vietnamesiskt tillsammans, Eric stack och kollade på fotboll och jag sydde lite lapptäcke. Skit vad svårt det var att få det snyggt då. Men jag kör på ändå och hoppas att lillstrumpan inte kommer att kolla så noga på det.

Nu ska vi skruva ihop en hylla, kanske äta nån kvällsmat och kolla på när Dieter Bohlen dissar folk som inte kan sjunga i Tysklands Idol. Blir bra det.

 

, , , , , , ,