Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Magveck och leopardtrosor

August 5th, 2013 | Posted by Jess in Ego. | Filosoferande. - (4 Comments)

Igår var jag på badet med Grace. Jag hade på mig en bikini som visade hela magen och ryggen. Magen är ganska lös, brer ut sig bra och hade stort rött myggbett bredvid naveln, och ryggen var svettig. Mina ben visades också upp. Trots att de är lite småhåriga, har celluiter och bristningar. Jag körde barärmat, gäddhänget fladdrade vagt i sommarvinden. När jag satt ner på min handduk så la sig magen i många veck.
Men vet ni, jag brydde mig ganska lite. För jag har gått ner en massa i vikt och den kroppen som jag har nu funkar bra.

Den orkar springa efter busiga barn på sommarjobbet, den orkar bära matkassar uppför trapporna till Erics lägenhet. Den svettas inte ihjäl på cykelturen in till stan. Den kan springa en massa kilometer, hoppa och dansa. Och jag är stolt över den.

Ingen ska få mig att känna mig ful eller tjock i min bikini. Visst finns det brunbrända tjejer med magrutor och slanka armar i poolen, men det finns också överviktiga tanter med bröst som täcker naveln. Det finns håriga ben och ryggar och bringor. Det finns kvinnor i leopardmönstrade tangatrosor de köpt på åttiotalet. Det finns de som har för små bikinis och för stora bikinis. De finns de som är gravida och anorektiska och sportiga och avklädda.

Jag är lika bra som alla andra.

Sockerkaos och sommarjobbsungar

July 15th, 2013 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Hej världen!

Första dagen på jobbet idag då. Igår var jag världens suraste idiot som bara gick omkring och hatade livet, av nån anledning. Skyller till en viss del på mina matvanor de senaste veckorna, det har blivit för mycket socker helt enkelt, i olika former; pizza, alkohol, godis, glass och skit. Jag mår inte bra av det. Jag mår bättre när jag är ett kontrollfreak som plågar mig själv med en kost utan kolhydrater. Så ja. Idag har jag skärpt mig igen. Men snabbt tillbaks till igår. En anledning till mitt surande var också att jag inte fått besked från sommarjobbet hur dags jag skulle infinna mig, eller om jag överhuvudtaget skulle infinna mig. Fick tillslut, söndag kväll kl. 19.54, email om att de ville ha mig kl. 8.30 imorse. Jag var inte pigg på det alls. Det kändes som att jag fortfarande hade kandidatuppsatsbaksmälla.

Men det gick bra ändå. Jag jobbar ju på samma skola som de senaste två somrarna. Den drivs av det amerikanska konsulatet här i Frankfurt och har mest amerikanska elever, men även andra nationaliteter är representerade. Alla pratar dock engelska med varandra. I år är jag ansvarig för lilla gruppen, det vill säga, de yngsta barnen. De är en grupp på ungefär tio sötnosar från 2 år till 3,5 och de är väldigt goa. De frågar ofta varför och lyssnar inte alltid och spiller väldigt mycket och kissar på sig ibland och skrattar när man räcker ut tungan åt dem och kramas gärna. Och jag trivs ju. Sen kan man säga massor om skolan och lönen och stämningen, men jag tycker ju om ungar så jäkla mycket.

Det ska nog gå att stå ut där i 4 veckor. Eric och jag har ätit tacosallad med guacamole till kvällsmat, letat lägenheter och nu sitter Kai, Eric och jag och tittar på två 140 kgs tjejer som är på semester i Turkiet. Förnedringstv kallas det. Och den är som bäst när Eric och Kai skämtar om allt de gör hela tiden. Jag trivs.

(Och är på ovanligt gott humör fast jag inte ätit socker på 24 timmar!)

Sitter och skriver uppsats fortfarande. Överraskning! Eller inte. Sceneriet har dock ändrats eftersom planet mot Tyskland gick tidigt i fredagsmorse. Jag mår bra här, det gör jag. Efter en helg med allehanda fritidsaktiviteter, alkohol, vänner och fint väder så har alltså verkligheten hunnit ikapp och datorn startats igen.

Idag har jag sprungit en runda nu på morgonen, skrivit massa tyskaläxa samt försökt kontakta min handledare. Vet ni, ska jag berätta hela handledarhistorian så får jag starta en blogg till, så det skiter vi i. Men nu har han iallafall hört av sig och vi har bestämt träff på Skype på onsdag. Det kommer vara skitkonstigt och obekvämt att skypa med sin lärare, men det är bättre än inget och jag BEHÖVER verkligen hans feedback för att veta vart jag ska gå härnäst med uppsatsen.

Så. Tills dess klöddar jag runt lite, skriver om, raderar, lägger till, analyserar, researchar och funderar. Det måste bli bra det här. Sommaren och målet och drömmen är nära nu.

Annars då? Vill ni höra lite om helgens fritidsaktiviteter? Alltså. Natten mellan torsdag och fredag sov jag bara tre oroliga timmar på grund av just handledaren och dryg stress, så på fredagskvällen var jag helt slut men gick ändå ut och åt mat med Linda, Lars, Maraike, Kai och Eric. Det var ganska trevligt, men hög musik och trött svensk gjorde att jag kände mig rätt trist.

Lokalbahnhof mai 2013

Hoppas alla på bilden är okej med att den nu finns på min blogg. Sonst musst ihr was sagen! :)

I lördagskväll träffade jag svenska tjejerna, var piggare och gladare och roligare. De är ju så fina också! Vi åt grekisk mat, drack vin, pratade om livet och avslutade med Vodka Cranberry på närbelagd bar. Fint så.

Här sitter jag och ser röd ut bredvid Izabella. Bilden snodd från Angelica (http://renhuvud.spotlife.se)

Här sitter jag och ser röd ut bredvid Izabella. Bilden snodd från Angelica (http://renhuvud.spotlife.se)

Igår körde Eric och jag en powerwalk genom stan i gassande solvärme, det var runt 25 grader varmt och väldigt fint. Vi hälsade på hemma hos hans släkting, hemma hos Tobi och åt italiensk glass på en liten stenbänk. På kvällen lagade vi thaimat till hela lägenheten, svängde ihop LCHF chokladmousse till efterrätt och satt på helspänn framför Tarantinos Django Unchained tills det blev dags att gå och lägga sig. Och där sluts cirkeln. Filmen som utspelar sig under slaveriets mörka dagar påminde mig naturligtvis om min kandidatuppsats och ångesten, självtvivlet och hårslitandet kom som ett brev på posten. Jag kör vidare nu helt enkelt, bara sådär. Så får vi se vad det blir av allt.

Kanske är det läge att skriva ett inlägg här på bloggen, Sveriges tommaste forum. Det flyter på med uppsatsen här borta. Nedräkningen har verkligen börjat och på torsdag i nästa vecka ska jag äntligen få träffa min handledare som jag sätter stor tro till. Tills dess är det bra om man har ett färdigt utkast av uppsatsen som läraren kan dissekera, kritisera och diskutera tills man får svar på alla frågor som bubblar och kanske till och med lite bekräftelse på att det man producerat inte är skit.

Just nu har jag nämligen ingen aning på den sista punkten. Jag jobbar enträget vidare med att fylla sida efter sida i ett word-dokument med akademiska meningar på engelska och hoppas på det bästa. Idag var jag på biblioteket tillsammans med Emma, Patrik och Jasmin. Vi var alla lite slitna, lite slöa, lite trötta och lite okoncentrerade. Man kan inte vara på topp jämt, men det hjälper att sitta där tillsammans, paussnacka lite och himla med ögonen åt högljudda lärarstudenter.

Jag fick avbockat det mesta på min att-göra-lista iallafall, skickade också iväg en massa papper åt Jannicke som den sekreterare jag är. Gick upp klockan sex imorse för att springa måndagsrundan innan dusch och promenad till universitetsbiblioteket avklarades. Kan ni förstå det, den här tjejen springer numera 5 km tre gånger i veckan!? Och mer ska det bli! För på fredag är mitt 8-veckors träningsprogram avklarat och då kommer jag starta ett nytt som ska ta mig mot milen! EN MIL. Tänker att jag ska kunna springa en mil tills i slutet av augusti. Senast.

Utöver träningspass på morgnarna hinner jag också med att umgås med Emelie och Malena, som förra veckans shoppingrunda med lunch i solen och gos med en lite olycklig (men också väldigt snäll) Miriam. I torsdags körde vi kursfest som började med vin och öl och Minttu på skolan och sen fortsatte på pub, men då gick jag hem för jag är fattig och ville kunna springa utan baksmälla dagen efter. Sån är jag. Dessutom trycker jag i mig sån megalyxig LCHF-mat hela tiden, att ni bör vara avundsjuka! Vi snackar tacosallad, lax, krämiga såser, bär och rysk yoghurt, rostade nötter, kycklingfilé, Brieost, kolsyrat vatten, gratinerad zucchini och massa mer. Så. Jädra. Smarrigt.

Samtidigt som allt det här händer, som livet pågår och uppsatsen tillverkas och vårsolen lyser och omeletterna avlöser varandra och tvn står dammig i ett hörn så saknar jag såklart min kille. Eric. Han som bor i Tyskland ni vet. Men, de goda nyheterna är att på fredag, dagen efter domedagsmötet med handledaren, så ska jag gå upp i ottan och sätta min gump på ett flygplan mot Frankfurt. Och sen tänker jag skriva uppsats därifrån. Inspireras av de tyska biblioteken och titta på film i sängen med Eric om kvällarna. Kanske dricka vin med tjejerna och krama om familjen Zimmermann som snart blir större. Det ska bli himla fint.

Första bilden föreställer en löpare i löpkläder.

Andra bilden föreställer två bästisar i vårsolen.

Tredje bilden föreställer stolt och svettig löpare som sprungit fem km för första gången i sitt liv.

Sista bilden föreställer tre klasskompisar på fest. (Jasmin, Emma och jag.) Den har jag snott från min klasskompis Emma! Hon i mitten!

Photo 2013-04-15 07 33 07

Photo 2013-04-17 11 58 10

Photo 2013-04-20 16 35 21

fest bild

Hatkärleken till godiset.

March 21st, 2013 | Posted by Jess in Mat. - (0 Comments)

godissug

Det hade varit så himla lätt för mig, som bor ensam och kan gå och handla själv, att bara handla på mig massor av godis, chips och andra sockriga kolhydrater. De hade billiga Paradis-askar på Hemköp idag. Men jag gör inte det. För även godis som äts i hemlighet blir man tjock av. Så jag tittar bort, tar det där balsamet jag kom för att köpa, vänder bort blicken från kilometerlånga rader av lösgodis och choklad och går ut. Älskar mig själv för att jag är så viljestark. Hatar mig själv för att jag inte får äta godis. Kommer hem och dricker en stor kopp grönt te med kokosfett i och tänker på Erics ryggsäck. Jag ska berätta om den en annan dag. Men ja. Det blev inget godis idag heller. Men FAN vad gärna jag ville ha en bit gräddnougat och nån bit trillingnöt.

Sockerjävel.

Reashopping och smarrmat

March 8th, 2013 | Posted by Jess in Ego. | Mannen. - (0 Comments)

Idag släpade jag med mig Eric ner på stan. Trots isande vindar och kalla temperaturer så hade vi ändå det ganska mysigt i lilla Malmö. Vi började med en lunch på Friday’s. Halloumi och grillade grönsaker till förrätt, ceasarsallad och pasta med bacon till huvudrätt. God.

På Löplabbet fick jag hjälp av världens gulligaste tjej som kollade på mina fötter i en glaslåda, filmade mig när jag sprang på ett löpband och sen släpade fram en massa par skor som jag fick testa på bandet och runt om i affären. Till slut hade jag ett par som var så grymt sköna och snygga att jag var tvungen att köpa dem. Ser ni något snabbt med rosa fötter susa förbi i den här delen av Skåne inom de närmsta veckorna så är det mest troligt jag som är ute och rastar mina nya, coola löparkläder. Köpte även skor, brallor och hossor. Skorna var från i höstas och nedsatta med 20 procent, tightsen nedsatta med 40 procent och ett par löparstrumpor till fullpris när jag ändå var igång. Nöjd löpare.

Efteråt hade vi förtjänat kaffepaus på Kafferösteriet, Eric drack en latte på bönor från Kenya och jag drack en grön te med blad från… Kina…? Sen drog vi vidare till Lindex där jag ju hittade den där skinnjackan för nån månad sen som jag sen vägrat glömma. Den fick jag 200 kronor billigare (och i en sjukt jävla liten storlek för jag har bantat MASSOR! GO FREAKING ME!) med hjälp av en Wrapp-kupong, en blodgivarepresentkupong och ett nysignat medlemsskap i deras klubb. Nöjd tjej.

Snabb vända inom H&M, snabbare vända inom Din Sko och en långsam vända inom Oasis och sen tog vi bussen tillbaks till Värnhemsområdet igen. Pappa kom efter nån timme och fick en husritning konstruerad av Eric, sen käkade vi kycklingfilé med sambal oelek-sås och tittade på How I Met Your Mother.

Sen bokade vi en massa läskiga och slutgiltiga flyg och nu väntar nån cashewnöt och kanske en film. Jag behöver smälta det här.

Vi körde lila strumpor idag. Pärchen-strumpor.

Vi körde lila strumpor idag. Pärchen-strumpor.

Datorerar lite.

Datorerar lite.

Löparkarriären har börjat! I princip.

Löparkarriären har börjat! I princip.

Den hypade jackan.

Den hypade jackan.

LCHF + Jessica = Sant

February 21st, 2013 | Posted by Jess in Ego. | Mat. - (4 Comments)

Idag är det exakt ett år sen jag började med LCHF. Det är ju inte en jättespeciell dag egentligen, utan anledningen till att jag minns det är att det var då jag anlände i Australien. Och körde igång direkt. Det var antagligen inte ett jättesmart beslut att ta allting på samma gång: pojkvänslängtan, hemlängtan, allt var nytt och samtidigt godis- och sockeravvänjning. Men det gick bra. Det gick bra att skita i kolhydraterna mesta delen av tiden i Adelaide, även om folk tyckte det var skitknäppt att jag tryckte i mig fett när jag “bantade”. Dock  fungerade det. Plus att jag själv aldrig tänkt “bantning” utan livsstilsförändring.

Innan jag började äta mindre kolhydrater och mer fett, LCHF, så var jag sockerberoende. Eller ja, jag är väl fortfarande det, men kosten jag äter nu hjälper mig att kontrollera det. För mig finns inte litegrann, måttligt eller ibland i samband med godis. Det finns bara allt eller inget. Och av ska man tänka på hälsan så är ju inget klart nyttigare.

Tillbaks till Adelaide. Jag kämpade på med kosten, fuskade någongång med godis och kakor, och jag ska inte ljuga, det är gott. Det är riktigt jäkla gott och det är det fortfarande, men det är också farligt och osunt och äckligt. Varje morgon var jag på promenad, varv efter varv efter varv runt idrottsplatsen nere vid vägen. Jag vågade mig inte ut i riktiga naturen eftersom jag var rädd för dödliga ormar och spindlar. Efter powerwalken körde jag min träningsdvd och hade Jillian Michaels till att skrika på mig i en halvtimme.

Jag blev smalare. De flesta märkte det och jag mätte och vägde och förde Excel-tabell och glädde mig åt resultaten. Och jag är smalare nu än för ett år sen. Jag väger mindre och kan ha mindre kläder. Och jag kämpar vidare för att nå den ultimata siffran, den ultimata storleken, det utseendet som jag vill ha för att vara riktigt klar.

Det bästa av allt, som LCHF tillsammans med vilja och kämparglädje har gett mig, är att jag tycker mer om mig själv.

Photo 2013-02-18 23 40 31

Arbetsdejt och räksallad.

February 7th, 2013 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Ännu en dag fullproppad med plugg är till ända. Jag blir ändå lite stolt över mig själv när jag lyckas följa mitt schema med matraster och pluggsessioner till punkt och pricka. Idag har jag skrivit en uppsats som ska vara inne på onsdag. Den handlar om hur kvinnor framställs i film. Typ. Kortfattat och allmängiltigt. Jag har en färdig text som passar in i måtten som vår text ska passa in i, men hur pass bra kvalité det är på mina ord har jag ingen aning om. Den ska också finslipas och kanske ändras på lite, sen, en annan dag.

Jag har även hunnit med att skypa med världens finaste människa idag. Vi sitter båda två framför våra datorer och jobbar (han får betalt, det får inte jag) och så har vi skype igång och pratar lite då och då om någon av oss kommer på något att säga och det är så in bombens mysigt. Men det är ju mysigare när vi kan sitta bredvid varandra fysiskt. Imorgon dröjer det “bara” tre veckor till innan han kliver i land via Öresundsbron. Lägg märke till citationstecknen runt bara. Mhm.

Annars då. Jag käkade en skitgod kvällsmat idag också. Alltså, all min mat som jag äter är fasiken skitgod. Det känns bra. Idag bidde det grönsallad med ägg, räkor och dillmajonäs. Jag satt och mm-ade framför datorn när jag käkade i sällskap av min febriga pojkvän.

Jag har även pysslat lite. Det är ju min avkoppling. Hade gärna velat ta ett bad, men det går ju så trögt i duschen, så då får det bli lite klippande och klistrande och ritande istället. Japp.

Nu ska jag snart sova. Det är en dag imorgon också. Hej så länge!

Min lugg har kört mittbena hela dagen och jag är INTE okej med det.

Min lugg har kört mittbena hela dagen och jag är INTE okej med det.

Goe middagen har vi här.

Goe middagen har vi här.

Tårtdrömmar och gratisturer

February 2nd, 2013 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Utsatte mig själv för prövning igår när jag var hemma hos mormor och morfar för att fira mormor som fyller år idag. Vi fick massa god mat, som vanligt. Huvudrätten funkade utan problem och smakade så gott. Jag åt gulasch med grönsallad, inlagd gurka och några ostskivor. Så kom efterrätten och då har mormor bakat den maffigaste prinsesstårtan någonsin. Det är typiskt det där, för ofta när jag är sugen på sött så är det just prinsesstårta som dyker upp i tankarna. Lyckades iallafall hålla mig till en kopp te och lovade mormor att äta en bit tårta så fort jag är smal. Hon hävdade då att jag är smal nog redan nu, men det håller jag ju inte riktigt med om.

När vi hade snackat färdigt om grannar och Arbetsförmedlingen och sjuka killar och annat krafs så släppte mor och far mig på busstationen där jag bordade bussen mot Dalby och Malmö. Killen som körde bussen lät mig åka gratis eftersom det var fredag och han uppskattade “söta passagerare”. Antagligen inte helt politiskt korrekt, men är man fattig student kan man inte vara kräsen. På nya bussen i Dalby fick jag ju betala, men hela resan gick alltså på 36 kronor istället för 75 som det vanligtvis kostar. Win.

 

Jag känner mig rik när kylen är full.

January 17th, 2013 | Posted by Jess in Mat. - (2 Comments)

I morse vaknade jag i en lägenhet tom på både pojkvän och mat, men inte tom på hopp och kämparglädje. Okej, det lät väl kanske lite för klyschigt och käckt, ber om ursäkt för det. Iallafall så fick det bli halvtinade prinskorvar till lunch innan jag träffade Ulrika för att gå till Willys och fylla på förråden igen.

Vi kom precis hem med några matkassar var och nu känner jag mig rik. Så rik så rik så rik. Jag är tacksam att jag har råd och förnuft att handla frisk mat som är bra för mig och gör mig starkare och sundare. Jag är inte en sån student som lever på snabbnudlar och ketchup. Nä, jag köper precis den “lyxiga” mat jag är sugen på, bara den är bra för min kropp, dvs tillåten enligt LCHF.

Dessutom tycker jag inte det blir så dyrt, eller så är Willys billigare än jag tror varje gång. Idag blev det:

50 cl Ramlösa Jordgubb/Lime500 g smör
450 g majonäs
5 dl vispgrädde
5 dl creme fraiche
300 g Bregott
2 dl citronsaft
1,5 l Ramlösa Rött Päron
24 st ägg
5 dl turkisk yoghurt
en ask cocktailtomater
en bit Kvibille ädelost
3 dl gräddfil
en stor bit prästost
en paket Nürnberger
en paket pepparsalami
en paket rökt skinka
400 g riven ost
3 paket bacon
500 g blåbär
1 kg hallon
150 g champinjoner
500 g grön paprika
350 g gul lök
ett Romanasalladshuvud
en burk krossade tomater
2,2 kg vitkål
2 gurkor

Allt jättegott, allt bra för min kropp, allt bra märken och godkända innehållsförteckningar, allt för exakt 550 kronor. Förstår ni att jag känner mig rik? Nu behöver jag inte handla förrän om två veckor och då troligtvis  bara färskvaror. Och ägg. Alltid ägg. Yum.

Photo 2013-01-17 14 32 58