Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

In English: About homesickness

April 4th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Homesickness is a vicious disease that can strike at any moment, without any symptoms or premonitions. Homesickness is like a virus, a feeling in your chest that something is wrong, a condition that is impossible for outsiders to detect. Homesickness will attack the weak and the strong alike; it may be caused by a text message, a mentioning of a friend’s name or a song on the radio that you used to hear with someone from back home. Homesickness makes you cry in your sleep; it turns laughter into half-hearted smiles, and it puts a layer of heavy, gray dust on everything that you used to enjoy.

Luckily, I am not homesick. After spending more than four years in the US and in Germany away from my Swedish family, I am used to not seeing the parents, siblings and friends that I grew up with. After spending 1,5 years in a long-distance relationship with my boyfriend in Germany, I am also used to not seeing him everyday. The homesickness that I don’t have is more a longing for people who know me inside and out. I love my new friends here, but there is something special about people with whom you share a history, a past and a bag full of unexplainable memories. The homesickness that I don’t have is controlled. It is an undeveloped seed in my stomach that I choose not to acknowledge, something that instead will visualize itself as a strong urge to speak Swedish, to laugh at an insider joke, to hear my man’s reassuring voice.

And if I quickly manage to fulfill that need with a Skype call, an SMS or a quick look at my picture album from home, my homesickness stays quiet and still. That tells me that I am in the right place, at the right time. Fate wanted me to be here, and I intend to make the best of the 92 days that are left.

Min tisdag

February 28th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Ego. - (0 Comments)

Hittade inga djur i mina jeans imorse, så det var rätt skönt. Mötte Marleen vid Community Centret för att gå upp till skolan tillsammans. Väl där hittade vi utan problem vårt lektionsrum och sen började vi. Läraren i den här kursen, som heter Language, Culture and Communication, kom från Frankrike. Hon var ganska bra att lyssna på, även om det gick lite långsamt emellanåt. Vi fick även intervjua varandra om våra kulturella erfarenheter och det visade sig vara många australier i klassen som aldrig varit utanför landets gränser. Det blir väl kanske så när landet är så stort och avståndet till nästa kontinent så långt. (Förutom Nya Zeeland dådå.) Jag intervjuade en kille med chilenska föräldrar som bott i Australien hela sitt liv med fortfarande pratade spanska med sina föräldrar. Han hade även gett upp den australiska engelskan för att den “för att deras gnälliga dialekt förstör språket”. Istället pratade han amerikansk engelska. Han skulle bara veta vad Mr Clover hemma i Malmö skulle sagt om den dialekten…

Marleen och jag träffade även en annan av oss Border Crossings-studenter, Alessandro från Italien som var väldigt trevlig och hjälpsam och visade oss var man kunde hitta kursboken i biblioteket.

Sen vandrade vi omkring litegrann på campus, jag tog tag i mitt liv och lämnade in ett papper som skulle varit inne förra veckan och hämtade ut resten av mina nycklar så nu har jag flyttat in på riktigt så att säga.

Eftermiddagen har ägnats åt diverse organisationsaktiviteter och bloggande. Jag har även lyckats få upp ett inlägg i den officiella skolbloggen, den som jag nämnde i ett tidigare inlägg idag. Nu ska jag snart gå och laga en kvällshamburgare till mig själv. Sen får vi städa allihop, för imorgon kommer hushållerskan och ska kolla nivån på vår hygien. Spännande!

 

Att älska språk.

September 13th, 2011 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. - (1 Comments)

Sitter här och tar mig an min tyskakurs. Den är en femtonpoängskurs, halvtid på distans från Lunds universitet, och jag älskar det! Kanske kan jag behöva påminnas om det senare när tentor och arbeten och gruppredovisningar i mina kurser på Malmö Högskola närmar sig, men just nu är det så trevligt att plugga tyska. Dels är det mycket som jag känner igen slash har koll på. Och dels är det en helt annan grej att verkligen lära sig ett språk (som med tyskan) jämfört med att plugga delarna som hör till språket; grammatik, skrivande, analyserande, fonetik och så vidare (som med engelskan.) Jag uppskattar och älskar båda och det är perfekt att ha dem i kombo, det känns som att olika delar av hjärnan får aktivera sig. Målet för de närmsta åren är alltså att perfektera tyskan och sen tar vi tag i franskan och gör den flytande och fin, och sen, sen blir det kanske lite spanska på det? Men det har jag aldrig pluggat så där vet jag inte riktigt vad jag snackar om.
Nä. Kanske överdriver lite nu, kanske är lite för överentusiastisk och naiv, men jag gillar det. Språk är nyckeln till världen. Typ. Oh Gud vad jag är poetisk.