Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Stora Städdagen

May 15th, 2012 | Posted by Jess in Australien. - (4 Comments)

Det är Stora Städdagen här hemma i The Village. Tisdagar är ju alltid städdag eftersom damerna kommer och kollar våra gemensamma utrymmen på onsdagarna. Idag är det dock lite extra dammigt och rengöringsmedlet ligger som en hinna över atomsfären. (Eller nåt.) För imorgon har vi fått besked om, kommer de också att kolla våra rum. Våra personliga utrymmen. Min fristad på jorden, iallafall i Australien.

Jag kan förstå att det är nödvändigt då det säkert finns vissa som inte håller iordning efter sig. Vi snackar äckliga lukter, cigaretter på rummet, saker som spills ut och sen inte torkas upp, mögel och så vidare. (Varför sitter jag plötsligt och tänker på Ulrika?) Så imorgon blir det koll.

Jag har gjort mitt bästa. Mitt rum är inte äckligt, det luktar gott. Det var mest dammigt bara, särskilt fläkten i taket som jag inte skänkt en tanke sen jag kom hit. Men nu är det rent och rent och rent och undanplockat.

Dessutom gjorde jag min allmäna städsyssla för veckan också, av bara farten. Annars brukar vi ta det tillsammans vid åttasnåret. Den här tisdagen tog jag ut soporna, rengjorde soptunnorna, torkade av kyl och frys utvändigt och invändigt, sopade framsidan och baksidans lilla altan. Det var det. Inte så ansträngande, men vår värdelösa, slöa latmask till rumskompis hade en sysslan förra veckan och tog i princip bara ut soporna så det var ju städ för två veckor som jag fick göra. Lite irritation där, men i övrigt är på så gott humör som det bara går med Eric i Tyskland. 🙂

Hej!

Hur jag mår bra.

April 15th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Jobb. | Plugg. - (4 Comments)

I höstas hade jag några riktigt stressiga perioder. Jag pluggade 150 procent, jag organiserade inför Australienresan, jag sökte stipendiepengar för glatta livet, jag förberedde en flytt från Rosengård och dessutom försökte jag att hinna träffa både Eric, uni-vänner och gamla kamrater från Sjöbotrakten. Det blev ibland lite mycket helt enkelt.

Jag fick migränanfall som började med att jag tappade känseln i lillfingret, något som sen snabbt spred sig till hela vänster kroppshalva. Jag låg hemma på heltäckningsmattan på Thomsons väg och blundade med en våt handduk över ansiktet och tänkte att det kändes som om jag var på väg att försvinna upp i rymden. På ett dåligt sätt. Huvudet dunkade så mycket att jag knappt stod ut och det kändes som om någon vred runt med knivar i mina ögon. Jag funderade allvarligt på att ringa ambulans, fast jag på något logiskt sätt ändå visste att det inte var rätt, jag hade ju bara ett migränanfall. Det var inte skönt iallafall, kanske ska jag stanna där och nöja mig med att sammanfatta det så.

Jag insåg att jag behövde ta kontroll över livet innan migränen tog kontroll över mig. För mig är det viktigt med kontroll, med struktur, scheman, listor och en kalender. Jag behöver kunna kontrollera mitt liv och min vardag, annars åker jag bara med lite halvdant på sniskan tills jag trillar av och måste hoppa på igen i farten. En sak i taget-tänk är också bra. Tittar man uppifrån på situationen kan man lätt bli överväldigad och apatisk eftersom det är så mycket som måste göras. Men tar man tag i en liten del i taget så går det lättare att få något gjort varje dag.

Jag mår bra då. Jag mår bra när jag har läget under kontroll, när det är jag som bestämmer vad som ska göras, när det ska göras och hur det ska göras. Det låter kanske tråkigt, men det är det inte. Tack vare att jag betar av saker från livets att göra-lista så har jag ju tid för spontana utflykter, pubrundor och annat skit, utan att få dåligt samvete för att jag inte gör något vettigare.

Ville bara säga det. Och påminna mig själv om hur jag mår bra.