Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Med Australien i bakhuvudet.

October 17th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Filosoferande. - (0 Comments)

Imorgon är det exakt 8 månader sen jag åkte till Australien. Och ungefär 3 sen jag kom hem till Frankfurt igen. När jag tänker på Australien och min tid där så tänker jag på de fina människorna jag lärde känna, den fantastiska naturen och alla minnen från det som blev och var min vardag där. Det känns oerhört främmande och långt borta nu. Det känns som det hände för fem år sen, jag var en annan människa då och jag är en annan människa nu.

Men det är inte fem år sen. Och jag vill inte att min tid i Adelaide ska kännas främmande och orealistisk. För den var verklig. I fem månader bodde jag tillsammans med Lindsey, Mariko, Alicia och Sherlyn. Jag gick på bio och åkte in till stan med Julia, pluggade med Marleen, hängde med Ariane, Marleen och Antonio. Mitt australiska SIM-kort ligger invirat i en papperslapp i plånboken. Mina betyg från kurserna jag inte gillade har registrerats hos Malmö Högskola. De få klädesplagg jag hade med mig från början kastade jag innan jag åkte hem.

Min tid i Australien var fantastisk på så många sätt och jag ångrar ingenting. Men känslorna som sköljde över mig när jag äntligen gick genom dörrarna ut i ankomsthallen på flygplatsen i Frankfurt var mer fantastiska. Jag hade klarat det. Jag var hemma. Det går inte att föreställa sig hur det känns att inte få ta i sin älskade på fem månader, inte få pussa honom, inte känna hans starka, stora hand greppa tag i min, inte få kinderna värmda av hans mjuka andedräkt. Min kropp och min själ skrek efter fysisk beröring och närhet. Och trygghet.

Jag ångrar ingenting och jag tittar på foton från Adelaide, Sydney, Melbourne och Alice Springs och tänker att jag har varit där. Jag är så himla glad att jag har fått uppleva dessa coola platser, känt pulsen och smakat på luften. Australien var häftigt, men att jag klarade det är minst lika häftigt.

Kanske, eller ska jag säga antagligen, hade min tid i Adelaide blivit annorlunda om jag inte hade haft Eric. Det får jag aldrig veta och ville uppenbarligen inte veta eftersom vi fixade den här tiden ifrån varandra och kände oss starka och lyckliga med det vi har. Livet kan inte handla om att man ska gå runt och tänka “tänk om” hela tiden, då kommer vi ingen vart och blir galna. Jag är nöjd. Nöjd med Australienresan, nöjd med de stärkta banden mellan Eric och mig. Nöjd med mig själv. Mitt psyke och jag är starkare än vad jag trodde.

Nu går livet vidare, nya utmaningar väntar, nya mål, nya äventyr, nya människor, nya drömmar. Det som inte dödar dig gör dig starkare, you’ll know it when you see it.

Det blev väldigt babbligt och osammanhängande nu, en text som inga svensklärare hade godkänt. Men jag försökte bara berätta hur det känns och hur jag tänker och vad som påverkar mig.

 

Nattpromenad i Warrawong

June 28th, 2012 | Posted by Jess in Australien. - (0 Comments)

Gårdagens utflykt gick alltså till ett såkallat Animal Sanctuary, en djurpark där de tar hand om och skyddar djuren. Typ. Vet inte om det finns en korrekt svensk översättning. Tillsammans med Diana, som är vår kontaktperson för stipendieprogrammet, åkte Alessandro, Matheusz, Marleen och jag ungefär i trettio minuter från universitet och anlände till Warrawong Animal Sanctuary i Adelaide Hills. Diana körde och jag gav vägbeskrivning från framsätet medan de andra tre satt inklämda i baksätet. Vi var framme ungefär 17.30, precis i skymningen och fick snabba oss ikapp resten av gruppen som var inne i parken.

Sen påbörjade vi en liten vandring i mörkret och spanade samtidigt efter alla de djur som lever där och som bara kommer fram på kvällen. Vi stod i tjugo minuter vid en damm och försökte se näbbdjur som bodde där, men de ville inte komma fram. Guiden hade ficklampa med ett starkt ljussken och hon var väldigt duktig på att upptäcka djur i buskar och träd. Vi såg bland annat kängurur, wallabies, opossum, fåglar, koalor och en del andra mindre pungdjur som jag inte vet vad de heter på svenska.

Det var väldigt, väldigt, VÄLDIGT kallt, men också väldigt mysigt att gå omkring där i mörkret. Det var ganska uppenbart att djuren var trygga, men samtidigt inte orädda och jag föredrar verkligen dessa inhägnader där djuren lever i princip som vanligt, framför djurparker där de är inspärrade i trånga burar. Bra kväll!

(Har tyvärr inga bilder eftersom det var mörkt. Och en kamerablixt i ögat på ett djur räknas som djurplågeri. Har jag bestämt.)

En koala!

May 3rd, 2012 | Posted by Jess in Australien. | WOW! - (0 Comments)

För några veckor sen berättade jag ju om koalabajset som jag hittade under ett träd här i närheten, idag hände något mycket bättre. Precis innan jag vek av lilla gångstigen och gick nerför trappan till vår ytterdörr så trillar något litet ner från ett träd bredvid mig. (Så här i efterhand tänker jag att det var bajs eller nån form av ovanlig eukalyptuskotte.) Sen går tiden i slowmotion.

Jag får en känsla av att nåt stort är på väg att hända. Jag tittar upp i trädets täta krona och ser en klump av ogenomträngligt material. Jag går runt trädet och tittar upp igen. Jag ser en koala. En halvvuxen koala som sitter och sover med tassen över axeln på sig själv. Så. Himla. Stort. Oh vad jag blev glad!

 

 

Jakten på koalan.

April 9th, 2012 | Posted by Jess in Australien. - (3 Comments)

Det ryktas att det finns koalor i träden häromkring, men bara ett fåtal studenter har sett dem. Jag fick ju gosa med en på Kangaroo Island, den klamrade sig fast i mig som om jag vore ett eukalyptusträd, men det är ju inte riktigt samma sak som att verkligen se en vild. Så.

Imorse, på min morgonmotionsrunda, så gick jag in i, bokstavligt talat, en hög med bajs som låg på trottoaren nedanför ett just ett eukalyptusträd. Min briljanta slutledningsförmåga talade om för mig att det eventuellt skulle kunna vara bajs från en koala. Jag stod tyst en stund och spanade upp i de närliggande träden, men kunde inte se någon koala. Jag vill inte slänga mig ner på marken och försöka avgöra hur länge bajset hade legat där. Så jag tog ett foto för att kunna leta mer info på internet senare.

Jag kom hem, svettig som en liten gris, strectchade och googlade sen ‘koala poop’. (Det kan vara en av de konstigaste sökningarna jag gjort på Google, topp tre iallafall, tillsammans med ‘Megan Fox toe thumb’ och ‘Baron von Greenback’.)

Mina misstankar bekräftades: DET VAR KOALEBAJS! Nu kommer jag att ha koll på det trädet, var så säkra. Tills dess; njut av den här bilden med äkta koalabajs. Eventuellt färskt.