Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Angelica fick (vänlig och kärleksfull) kritik av mig häromdagen för att hon bara läser en massa chic-lit hela tiden. Vi pratar Marian Keyes, Sophie Kinsella, Janet Evanovich och de där, väldigt roliga böcker och jag har en massa sådana också i min bokhylla, men vill man stimulera hjärnceller istället för att döda dem så finns det annat att läsa. Jag är ingen snobb, jag läser inte mycket klassiker och riktigt tunga romaner och romansamlingar, men jag läser sådant som jag vill veta mer om och sådant som berör på något vis.
Alltså fick jag i uppdrag av Angelica att författa en liten lista åt henne.

Nu ska vi se, först av allt vill jag rekomendera några av Jodi Picoults böcer. De är så nära chic-lit man kan komma, utan att faktiskt vara det. På senaste tiden krystar hon fram böcer lite väl snabbt, men de första fem som kom ut är otroligt läsvärda. Man tänker, ler och gråter om varandra. Min favorit so far är Nineteen Minutes som handlar om en dödskjutning på en skola där mycket ligger under ytan och kanske inte är riktigt så enkelt som det ser ut att vara.

Nästa tips är en grym bok, känns som en historisk roman fast den officiellt inte är sann. American Wife av Curtis Sittenfield (Curtis är kvinna för övrigt..) Vi följer Alice från tidig barndom till hennes liv som fru till presidenten. Inte så politisk och tung som det låter utan med riktiga och viktiga beskrivningar av känslor och tankar.

 En bok av en skandinav! Äntligen! Den här är ganska känd och har fått bra kritik av svenska boknördar vilket också var det som ledde till att jag köpte och läste ‘na. Utrensning av Sofi Oksanen handlar om en gammal kvinna och hennes estniska bakgrund som så småningom kolliderar med en kvinna utsatt för trafficking som svimmat av i hennes trädgård. Gripande och spännande!

 Historia när den är som bäst! Edward Rutherford har skrivit många romaner med historiska teman där han täcker olika städer och länder. Jag har hans bok New York också, men den tänker jag spara ett tag till. Den här, The Princes of Ireland, handlar alltså om Irland och författaren beskriver landets historia genom ögonen på en mängd olika karaktärer och deras roller i samhället och till varandra.

 Joyce Carol Oates är så långt ifrån chiclit man kan komma, fast hon tekniskt sett är en chic. Hos Eric i Tyskland ligger hennes kanske mest kända bok Blonde, som inofficiellt handlar om Marilyn Monroe, den har jag inte hunnit så långt i än, men den här, The Gravdigger’s Daugther, läste jag i våras. Med konstant gåshud och lite andan-i-halsenkänsla tog jag mig i genom den här, bara när det är ljust ska tilläggas för den är riktigt obehaglig at times, men också fin och hemlig och mystisk. Och bra!

 Nästa man till rakning: People of the Book av Geraldine Brooks. Lättläst och spännande, inte så himla djup och inte rolig eller romantisk alls. Lite historiska vibbar på denna också då den handlar om en väldigt speciell boks resa genom historien och människorna som kommer i kontakt med den.

 Den här är fin. En av de senaste jag läste, sista veckan i Tyskland vill jag minnas. Den heter Little Bee och är skriven av Chris Cleave och den är så fin. Och sorlig. Och enkel på nåt vis. Little Bee, som är en nigeriansk flykting i England, och kvinnan som tar hand om henne, vars man precis tagit livet av sig, turas om att prata om hur de känner för varandra, hur de ser på det förflutna och framtiden och sen vävs deras liv ihop på ett väldigt ovanligt sätt. 

Den här boken köpte jag begagnat (och billigt) på amazon.co.uk och tipset om den googlade jag fram när jag letade efter böcker av australiska författare som skriver romaner som utspelar sig i Australien. Beställde en rejäl laddning, men jag köper böcker snabbare än jag har tid att läsa dem, eftersom de nuförtiden konkurerar med skolböckerna, så den här är den enda “Australienboken” som jag hunnit läsa ut. Voss alltså, av Patrick White. (Världens roligaste omslag. Not.) Den handlar om en äventyrare och en oskuldsfull flicka som möts och sen skiljs åt och då får man följa dem var för sig, både på äventyr fast på olika sättoch sen återförenas de. Och kärleken, den har förändrats.

Sista nu då. Fint om ni har orkat läsa så här långt. Den heter The Help och är skriven av Kathryn Stockett (min kopia ligger i Frankfurt, därav Bokus-bilden) och den är väldigt aktuell just nu, som film med fina recensioner. På svenska kommer den på bio som Niceville (fruktansvärt löjligt, hur svårt kan det vara för folk att förstå och uttala The Help? Vi är inte Tyskland). Den här handlar om ett gäng kvinnor i Mississippi och deras hemhjälper, helps, maids som är svarta kvinnor som sliter för inga pengar alls. Deras matmödrar är otacksamma, respektlösa rasister som inte kommit långt sen slavägandet avskaffades. En vit kvinna med journalistdrömmar börjar intervjua pigorna i hemlighet och starka känslor och minnen kommer upp till ytan. Se inte filmen utan att ha läst boken först!

Nu så. Kära Angelica har du att göra. Och ni andra också, ni kan väl rapportera tillbaks om ni läser/har läst någon av mina rekommendationer och säga vad ni tycker. Jag känner att jag borde skämmas för min boksmak, men det tänker jag inte göra. Och det ska inte du heller Angie, är chiclit din genre, så stick to it! 🙂 Nu går jag och duschar och sen ska jag läsa Frankenstein innan jag somnar.

Puss!