Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Jag är tillbaks! Redan? Tänker ni. Ja, har fått lite påtryckningar från olika håll om att semestern är slut och att det är dags att börja blogga igen, så jag får väl ta det hotet på allvar helt enkelt. Fick dessutom precis ett mail med alla bröllopsbilderna från fotografen (!!!!) och är så glad att vi hittade henne. Tack Emelie! Men en sak i taget. Nu är vi fortfarande bara på fredagen som alltså började med svettiga, stressiga timmar av förberedelser innan folk började droppa in till pensionatet och grillningen. Ungefär samtidigt började det spöregna. Så Grillmästaren som varit på plats sen klockan 16 fick avsluta sitt jobb under öppen himmel och alla gäster fick, efter ett kort, informellt välkomsttal, dra sig in i den något trånga frukostmatsalen och så fick vi äta grillad sommarmat där. Det bjöds på lamm, kyckling och vildsvin, tillsammans med potatissallad, såser, nybakat bröd, sallad, ost och så vidare. Det lilla jag hann stoppa i mig smakade helt okej. Vi utfodrade också våra gäster med prosecco, öl, läsk och vatten och vad det verkade som, när man såg sig om i rummet, så var stämningen bra.

Det var väldigt trångt och Elsa var väldigt trött, men jag hann snacka några ord med de flesta och redan där spred sig en härlig känsla i magen. (Trots att jag fortfarande var lite hispig inför morgondagen, nervös för frisörbesöket och hur mycket jag skulle komma att böla under vigseln.) Det var helt enkelt fantastiskt att se alla där, tillsammans. Erics släktningar från Tyskland, kompisar från min skolgång, Emelie och Malena med sina fina män, min familj som jobbat så hårt för oss, Erics stora familj med stöttande föräldrar och syskon, folk jag pluggat med, varit i Kina med, bott tillsammans med, gjort konstiga teaterföreställningar med. Folk som Eric gått i skolan med, bott ihop med, rest tillsammans med. Människor som gör eller har gjort Frankfurt finare, Erics äldsta vänner, mina goa morföräldrar och så vidare. Massa olika världar som krockade på det mest kärleksfulla och skrattiga sätt.

Så kvällen fortsatte sen med jordgubbar och glass och jag var så stolt över att servera alla tyskar våra söta, smakrika, aromatiska, solmogna jordgubbar och alla var begeistrade. De svenska barnen som var med drog på sig regnkläder och lekte på gräsmattan, Elsa blev tröttare, jag försökte att inte läsa mail och koordinera folk inför morgondagen. Kocken ringde och frågade om han fick servera efterrätten på svarta skifferplattor och jag svarade att så länge det inte kostade mig nåt extra så var det okej.

Sen blev det sent. 21.30? Kanske? Och Elsa däckade och jag skulle vara hos frisören kl. 7.30 nästa morgon och förhoppningsvis även överleva den dagen, så vi sa faktiskt godnatt och gick och la oss. Alla tre, Eric, Elsa och jag. För det är mitt bröllop och jag går och lägger mig om jag vill. Liksom. Dessutom hade jag lovat att göra mitt hår mer hanterbart för frisören skull (= duscha, trycka i en liter mousse och lägga mig med det vått) så jag hade den lilla routinen också att gå igenom när Elsa hade somnat.

Fredagens grillning, Bröllopets första del, var till ända och snart väntade Dagen D.