Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Visdom från Lao Tzu

February 26th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. - (4 Comments)

 

 

 

 

 

Översättning: Att vara djupt älskad av någon ger dig styrka. Att älska någon djupt ger dig mod.

Hämtad härifrån: leloveimage.blogspot.com

Det är fredag och Eric är in the pub med våra vänner, dricker öl och skrattar och här sitter jag och kollar på Jersey Shore. Det här är vardagen och verkligheten som jag har valt. Jag trivs, det känns rätt i magen att vara här och inte där, jag utvecklas och växer. En kärlek som har klarat mer än ett år av distansföhållande är en stark kärlek, det tror jag på. Det har aldrig funnits något alternativ, förstår ni inte det, ni som ifrågasätter och skakar skeptiskt på era huvud, man kan inte avsluta något som är som syre för en. Varför skulle vi göra slut, säga hejdå för alltid när vårt förhållande under ett hjärteskärande avsked på en flygplats i Tyskland just då var det enda som jag var riktig säker på. När jag flög från Frankfurt förra året var jag ledsnare än jag någonsin varit, men i både hjärta och hjärna fanns, och finns fortfarande, en klar låga av vilja och tro och hopp. Utan honom är jag inte hel och min hand är tom. Med honom är mitt leende bredare, mitt skratt högre och mitt liv komplett.
Jag klarar många ensamma fredagkvällar till eftersom jag vet att tunneln som jag befinner mig i är självvald och jag kan se ljuset i slutet av den.
(Och i ljuset ser jag silhuetten av en lång, snygg man som sjunger Maria Mena-låtar och äter bacon. Han väntar på mig.)

Otroligt osmickrande bild på E, men jag är rätt söt iallafall. Också ligger jag med huvudet i hans knä, mys!

In seven days…

March 25th, 2011 | Posted by Jess in Kärlek. | Mannen. | WOW! - (2 Comments)

Om en vecka exakt kommer Eric till Malmö, Sverige, Skandinavien. Jag längtar efter honom saknar honom och ser fram emot nästa helg nåt enormt. Jag trodde aldrig att jag, närhetsberoende och emotionell klängapa, skulle klara av att ha en distansförhållande. Det suger naturligtvis kraftigt att inte kunna träffa den jag tycker om mest i världen mer än en helg var femte vecka, men jag överlever. För om jag skulle ge upp och säga att det inte går längre, då hade jag ju inte träffat honom alls. Jag är också väldigt glad att han står ut. Att han inte tröttnat på att vänta och sagt “Egal, jetzt schlafe ich einfach mit jemand süß im Pub.” För det var ju jag som flyttade från Frankfurt och förändrade vilkoren för oss när jag tvunget skulle plugga i Sverige. Min fina fina man. Varje gång jag får ett sms eller ser honom på dataskärmen genom Skype så tänker jag samma sak: Han är min och jag är hans.

Och nu kommer han och myser och umgås och kramas och kysser mig i tre dagar och tre nätter. Kan knappt vänta, men jag har väl inget annat val. Det är ju Han.

Trötta och jetlaggade men väldigt lyckliga på Times’ Square, New York.

Posted using BlogPress from my iPhone

Day 9- Your beliefs

February 14th, 2011 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Jag har sjungit i kör sen jag var hälften så lång som jag är nu i princip och då vet ju alla ni som brukar reta mig för att jag är kort att jag var ganska liten. Just därför är jag väldigt bekväm i kyrkan. Jag trivs i kyrkan och jag känner mig lugn och trygg i kyrkan på ett väldigt skönt vis. Jag är inte religiös, jag är inte fanatisk, men jag är nog fan kristen och jag tror att Gud finns. Min tro är inget som jag känner att jag måste djupanalysera, jag vet bara att det känns fint att tänka på att det finns något/någon som är större än människan och som håller lite koll så att säga. På mitt (scout)konfirmationsläger, för övrigt fyra av de finaste veckorna i mitt liv, fick vi “lära oss” att Gud är Kärlek och Liv. Det är lite så jag också tänker. Tolka det som ni vill.

I övrigt tror jag på att visa respekt och medkänsla i alla lägen, lever förvisso inte alltid själv som jag lär, men det är hitåt jag strävar iallafall. Och ha roligt! Ha kul! Är också viktigt att man minns. Annars blir det lätt så att “life is what happens when your busy making other plans.”

Sen när jag ändå håller på att predikar här så kan ni få höra mina favoritmotton också:
“Love is all you need.” och
“If you want to have a story; you have to have a storm.”

Dear…

January 28th, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Kärlek. - (1 Comments)

Dear Noah,
We could have sworn you said the ark wasn’t leaving till 5.
Sincerely, Unicorns


Dear Twilight fans,
Please realize that because vampires are dead and have no blood pumping through them, they can never get an erection.
Enjoy fantasizing about that.
Sincerely, Logic

Dear Icebergs,
Sorry to hear about the global warming. Karma’s a bitch.
Sincerely, The Titanic

Dear America,
You produced Miley Cyrus. Bieber is your punishment.
Sincerely, Canada


Dear Boyfriend,
I can make your girlfriend scream louder than you can.
Sincerely, Spiders


Dear Yahoo,
I’ve never heard anyone say, “I don’t know, let’s Yahoo! it…” just saying…
Sincerely, Google


Dear girls who have been dumped,
There are plenty of fish in the sea… Just kidding! They’re all dead.
Sincerely, BP


Dear 2010,
So I hear the best rapper is white and the president is black? WTF happened?!
Sincerely, 1985

Dear Windshield Wipers,
Can’t touch this.
Sincerely, That Little Triangle


Dear Saturn,
I liked it, so I put a ring on it.
Sincerely, God

Dear Santa,
Please tell me how you managed to stop at three Ho’s.
Sincerely, Tiger Woods


Dear Boys Wearing Skinny Jeans,
I. Can’t. Breathe.
Sincerely, Your Balls

Dear Toaster,
Just gonna stand there and watch me burn?
Sincerely, Toast 

I got it from this Swedish girl in Australia: alifeinoz.blogspot.com

Day 5- Your definition of Love

January 25th, 2011 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. | Mannen. - (0 Comments)

Det var ju en liten lätt uppgift som ska besvaras ikväll!
Först och främst vill jag säga att jag känner mig väldigt tacksam över att jag överhuvudtaget fått uppleva kärlek. Många sena kvällar har jag gråtit i kudden som tonåring och tyckt att jag var ful, äcklig och misslyckad. När alla andra fick hångla och ligga fick jag typ vakta väskor och spela snake på mobilen. (Nu bortser jag naturligtvis från den sortens kärlek som man känner för sina föräldrar, syskon och bästa vänner. Här snackar vi kär-kärlek.)
Men turen vände och med en viss del självanalys och insikt, kan jag väl gissa att det var mitt höjda självförtroende, till följd av avklarad utlandsvistelse, som gjorde att kärleken hittade mig också, i en irländsk bar i Frankfurt.
Innan jag träffade Eric så trodde jag att en pojkvän var som en pojke som man fick pussa på och hålla i handen och sova med och sådär. That’s it, trodde jag. Men. Det visade sig att en pojkvän är som en bästa vän som man får pussa och hålla i handen. Värsta bästa kombinationen ju! Jag älskar som sagt mina bästisar över mycket annat här på jorden, men den här kombinerade människa som kallar sig min pojkvän är nåt alldeles extra. Och därför är kärlek för mig en blanding av ömsesidig trygghet, ohejdbart skrattande, intellektuell stimulans och fysisk attraktion.

Day 2- My first love

January 22nd, 2011 | Posted by Jess in Kärlek. | Listor. - (1 Comments)

När jag bodde i Tyskland och hängde med en massa engelsktalande nannys på fritiden så hade vi ett stammisställe i Sachsenhausen i Frankfurt. Det är en irländsk pub med schyssta bartendrar och roligt, internationellt folk. Vi brukade alltid hamna där för eller senare, och sen stannade vi tills solen gick upp. Den 13e december var vi också där; jag, australienska Emma och Denisa från Slovakien. Och hennes pojkvän, men han räknas knappt för han var som en tyst skugga i högen av tjejfniss och skrik och hans enda nöje under kvällen var att beställa caramelvodka-shots till oss och ge Denisa svartsjuka blickar när okända män dreglade över hennes urringning.
Jag var glad och onykter och ställde mig i baren för att beställa in ett Snakebite, barens specialitet som jag fortfarande inte hade provat. Ett ormbett är en öl med cider och svartvinbärsjuice i, typ, och precis lika obehagligt som det låter. Jag trängde mig fram till bardisken och hojtade på Zac som jobbade den kvällen. Killen på min högra sida, en normalsmal man med ljusblå tröja som luktade väldigt gott, invände direkt och sa till mig att INTE beställa ett Snakebite. Och så började vi prata. Vi pratade och pratade och pratade. På engelska eftersom det var i en irländsk pub vi befann oss och eftersom killen i den ljusblå tröjan trodde att jag inte kunde tyska, han hade ju hört mig beställa drink på engelska (av den engelsktalande och väldigt sydafrikanska bartendern Zac.) Hela kvällen stod vi där och pratade och jag fick veta att han hette Eric och var tysk. Ska jag vara helt ärlig så är det typ vad jag kommer ihåg från den kvällen, jag var inte ens särskilt full men han var så trevlig och charmig och söt att jag mest tänkte på det och inte funderade så mycket över vad jag sa eller över vad han sa. Med hans två kompisar som jag hade på min andra sida pratade jag tyska, men det fattade inte Eric där och då.
Jag skrattade bort säkert två timmar där bredvid den trevlige tysken och sen var så jäkla gullig att jag, utan att tänka på vad jag gjorde, pussade honom på kinden. Han blev tyst och jag minns att jag hann tänka “shit! har jag sabbat det här nu?” Men han fann sig snart och kysste mig på munnen. “This is how it is done.” Sen åkte han hem med sina kompisar, jag fick hans nummer och vi bestämde att vi skulle ses igen.
Sen kom julen, nyår, jobb, och Sverigeresa och det dröjde ända tills slutet av januari innan jag fick se honom igen. Då hade jag samlat mod hemma i nannyrummet i timmar. Med lite Jägermeister och för mycket ögonsmink åkte jag ensam tillbaks till Sachsenhausen och minns att jag helst ville kräkas i en buske och åka hem igen, men jag kom fram, kom in och fick en varm kram till hälsning. Alla hans vänner var där och jag var rädd och kände mig liten och dum, men det slutade med att vi hånglade hela kvällen. Sen dess har det varit vi.
Eric och jag. Jag och Eric.
Han luktar fortfarande lika gott och hans kramar är fortfarande mysigast. Han säger fina saker utan krusidull och han är duktig  på att hacka lök och göra spätzle. Han är söt som socker när han pratar skånska och han har den finaste, mjukaste ryggen. Han vet exakt hur han ska få mig att skratta och han gör det hela tiden. Han låter mig bestämma vad han ska ha på sig och han öppnar dörrar och beställer mat åt mig på restauranger. Han håller mig i handen så fort han får chansen och kysser mig så att jag blir yr i huvudet. Han är min min min. Min. Och han är min första kärlek.

Fan vad het han är i slips också!

Boyfriend thoughts

December 14th, 2010 | Posted by Jess in Kärlek. | Mannen. - (1 Comments)

When life without your boyfriend gets tough I try to remember and focus on one thing. How incredibly lucky I am that I have met a person like him. It took me 22 years and a lot of tears into the pillow, but it was all worth it. He was worth waiting for.
I just stop sometimes, after talking to him on Skype or receiving a cute SMS, and I think of the fact that two years and two days ago, I didn’t even know this guy, he was a stranger. A random face in a big city in Germany. Now he knows me like he’s known me my whole life. He has seen my best and worst sides and he still likes me!
Is this a boring blog because all I wanna talk about is my boyfriend? Yes maybe, but he is the best thing about me.

Today I am thinking in English.