Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Väderleksrapport med mera

July 22nd, 2012 | Posted by Jess in Ego. | Tyskland. - (0 Comments)

Vädret har äntligen blivit lite finare och imorse firade jag det med en powerwalk till, i och från Grueneburgpark här i Frankfurt. Det finns ärligt talat ingen bättre start på dagen än en stor dos frisk luft, sol på näsan och härlig känsla i kroppen. Problemet är att om jag ska hinna med det innan jobbet måste jag gå upp klockan fem och det känns inte vettigt. Så måndag till fredag blir det eftermiddagspromenader istället, inte dumt det heller.

Kommande veckan ska det bli väldigt varmt och soligt om man får tro min iPhone. Vi snackar runt 28-30 grader och solsken ända tills på lördag. Härligt!

Jag ser alltså framemot simturer och promenader samtidigt som jag bävar inför jobbveckan. Ännu en gång ska barngrupper och personal bytas och omorganiseras och jag gillar det inte. Förra veckan var så bra med mig som huvudansvarig för 08-orna och ungarna både gillar och respekterar mig, jag har lärt känna föräldrarna och fått rutin på dagen. Nu väntar förändring. Suck.

Troligtvis blir det tre veckor till på skolan innan jag kör en vecka semester och sen kanske en vecka som personlig lektant åt Grace. Vi får se helt enkelt.

Livet är iallafall väldigt fint, oavsett väder och jobbförändringar. Hoppas att ni också mår bra!

 

 

 

 

Dagarna som går

July 19th, 2012 | Posted by Jess in Ego. | Tyskland. - (3 Comments)

Hej!

Jag lever fortfarande. Jobbar och står i för inga pengar alls, lite  bitter över det, men som tur är så är ungarna söta så det känns fint att spendera dagarna tillsammans med dem ändå. Jag har ansvaret för en grupp 08-or (alltså barn födda -08, inte stockholmare) och det är ansträngande och skitjobbigt och väldigt härligt. Det är en grupp med många starka viljor, trots och personligheter samt en autistisk pojke, men vi kommer bra överens allihop med avbrott för gnäll och tårar ibland.

Mina kollegor är inte riktigt lika bra som de var förra året, men de är helt okej och så länge jag får vara själv med barnen så är jag nöjd, värre är det när chefen ska lägga sig i hela tiden..

Jag jobbar mellan sex och åtta timmar om dagen och resten av tiden spenderas vid Erics sida. Det är fortfarande lika fint att vara tillbaks, jag uppskattar det så. Vi tittar på kass tysk tv, äter LCHF-mat, går på promenader och nu idag var vi på stan och handlade kostym till Eric för dyra pengar.

Min klänning till Lars och Lindas bröllop är fortfarande inte finaliserad, men förhoppningsvis händer det snart…

Vädret suger mestadels och idag saknar jag Sjöbo marknad, Emelie och Malena samt lite ätbara tradtionella grejer som langos, nougat, munkar och bigarråer. Kanske nästa år?

Nu ska jag snart gå och sova, upp tidigt för att gå till doktorn innan jobbigt imorgon. Vi hörs, jag ska försöka titta in här oftare och säga hej.

Hej!

Jag är hemma igen!

July 6th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. - (3 Comments)

Jag är hemma. Sitter i Erics vardagsrum och läser bloggar och tittar på tysk tv. Eric sitter bredvid, jobbar och pussar mig då och då på örsnibben. Jag är hemma.

Resan gick ganska bra, det är ju såklart hyfsat jobbigt att sitta i en flygplansstol i 20 timmar och vara på resande fot i 25, men det gick bra. Nu har jag blivit sjuk. Hostar och snorar, har ont i öronen och halsen. All stress och längtan har runnit av mig och immunförsvaret krackelerade helt enkelt. Men det gör inte så mycket, för jag är här och det är allt som räknas.

Att se Eric stå där på flygplatsen, att krama honom igen. Det var underbart såklart, men också extremt konstigt. Jag var trött och svag och svimfärdig och sa bara att det kändes så konstigt, Eric blev till slut orolig. “Men konstigt på ett bra sätt iallafall?” Och det var det ju! Men bara så himla ovant.

Nu är allt bra. Imorgon ska jag få träffa Angelica och Yvonne tror jag, ringer dig senare Angelica! På söndag pärchenhäng med Lars och Linda och sen börjar jag jobba på måndag.

Sommaren 2012 har börjat.

 

 

På väg hem del 5

July 4th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. - (1 Comments)

Sista delen i sagan om hemresan har kommit. Om allt funkar som det ska så publiceras det här inlägget exakt samtidigt som mitt plan från Singapore landar i Frankfurt. Sen tar det naturligtvis ett litet tag innan tullen är passerade, passkontroller genomförda och bagaget upphämtat. Men sen. Då jäklar.

Äntligen.

 

Danke Linda fuer das Foto

På väg hem del 3

July 3rd, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (1 Comments)

Vi klarade det.

 

 

 

Att vända blad i boken.

June 30th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (2 Comments)

 

 

Nu är det nära på riktigt. Man kan säga att idag är nästan över, vilket betyder att jag bara har två hela dagar kvar i Australien. Tre nätter till ska jag sova i min säng. Sen åker jag hem.

På onsdag klockan sex på morgonen landar jag i Frankfurt och får pussa på Eric igen. Det känns nästintill overkligt att dagen som jag längtat efter så länge väldigt snart är här. Jag är redo. Det är sorgligt på ett vis att Australienkapitlet är slut, jag har träffat många fina människor, sett och upplevt massor och lärt mig otroligt mycket. Jag ångrar ingenting och jag är stolt över att snart ha klarat det.

Men livet går vidare och jag är redo att vända blad. Det som är kvar av sommaren kommer alltså spenderas hos Eric och hans flatmates i Frankfurt. Jag tänker shoppa lite kläder och skor, gå på bio, äta glass, umgås med svenskarna och tyskarna, jobba på samma förskola som förra året, hänga vid Main och njuta av att ha honom nära igen.

När slutet av augusti närmar sig sticker jag hem till Sverige igen för att hjälpa mamma och pappa flytta och samtidigt säga tack och hej till mitt barndomshem i Sveriges finaste by. Sen ska jag själv flytta in i nya studentlägenheten på Värnhem, återförenas med Emma, Ulrika och Malin, börja plugga igen och få en ny vardag där.

Jag vill också kramas med Emelie och Malena såklart och deras sambos, låta mig uppdateras om det som hänt under min frånvaro, dricka vin och fnittra tills klockan visar sent.

Det känns som det kommer bli riktigt bra det här, sommar, höst, vinter, vår. Jag är redo för nästa del av mitt liv.

 

LiLa Hochzeit!

June 22nd, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Det är inte bara midsommar idag, utan Linda och Lars, mina fina tyska vänner gifter sig idag! Jag är så ledsen över att inte kunna vara där, särskilt som Eric är bestman och superstilig, men de ska ha stor fest och kyrkbröllop i sommar och då jäklar ska jag vara på plats.

Störst av allt är kärleken!

Ganz viele Glückwünsche aus Australien! Ich denke an Euch und hoffe daß Ihr für immer ein glückliches Liebespärchen bleibt!

 

Ich trau mich nicht das Bild zu benutzen wo Ihr die Finger zeigt!

 

 

Sydney och te och studenter och saknad.

June 17th, 2012 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

 

 

Jag är tillbaks i Adelaide igen efter fyra grymma dagar i Sydney. Den staden var verkligen min typ av ställe och nu är jag bara lite bitter över att jag inte åkt dit tidigare så att jag kunde åkt mer än en gång. Men men. Fyra fina dagar blev det iallafall och ni kommer få höra om vad Sydney bjöd på under de närmsta dagarna gissar jag.

Det är söndag idag och livet känns helt okej. Jag börjar verkligen känna mig redo för hemfärd nu, det räcker med Ericabstines nu och framförallt så längtar jag efter en riktigt kram, en sådan där som jag bara kan få av någon som känner mig väl och som tycker om mig. En varm, hård och lång kram.

Vi har varit och druckit te i en snurrande restaurang idag, det var sista utflykten med housematesen, för nu kör snart tentaperioden igång och alla kommer att vara superupptagna. Jag skriver mer om teet och den snurrande restaurangen en annan dag.

Om någon timme har jag lovat Lindsey att följa med henne till Community Centret och hjälpa till att servera glass till trötta studenter som behöver socker och energi. Själv har jag ju inget pluggande kvar (SKITSKÖNT) men jag mår dåligt och är nästan stressad för Mariko som har massor kvar och kämpar som ett djur för att fixa det. Har ni en tumme över kan ni kanske hålla den för min japanska rumskamrat?

I övrigt så… ja.. Det är väl mest det att jag saknar Eric och så som jag tänker på. Snart har vi klarat det. Han är ju världens finaste människa som väntar så tålmodigt på mig och accepterar mig för den jag är på in- och utsidan. Suck. Saknad.

Vi hörs alltså lite senare, ja? Det blir bra. Hejdå!

 

Problem på min skala

June 12th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Det är väldigt viktigt att inte jämföra sig själv med andra. Jämför med dig själv istället. Lättare sagt än gjort, naturligtvis, men såhär. Det finns alltid någon som har det värre, men det betyder inte att man inte får lov att beklaga sig ibland och tycka synd om sig själv i perioder.

Även fast barn svälter i Afrika och regnskogen skövlas i tropikerna, så måste jag ändå få lov att sucka lite över att det är kallt och dåligt isolerat i Adelaide just nu. Mina problem rangordnas på en intern skala som bara gäller mig. Dina problem rangordnas på din skala. Jämför bara med dig själv.

Även fast det det finns människor som är obotligt sjuka i hemska sjukdomar och andra är så överviktiga att de inte kan lämna sitt hem utan hjälp så måste jag få lov att beklaga mig lite över att jag inte är nöjd med hur tjocka mina överarmar är. Det är ett problem på min skala, kanske inte på din. Jämför bara med dig själv.

Även fast det finns studenter som lägger ner nätter, dagar och veckor på att skriva uppsatser och andra har dyslexi, inte förstår språket, eller inte ens får gå i skolan, så måste jag ändå få lov att sura lite över att jag inte får lika höga betyg som jag skulle vilja ha. (Samtidigt som jag vet att jag hade kunnat lägga ner mer tid på det och kanske höjt mina resultat en aning..) Återigen, jag sätter det problemet också på min skala.

Även om det finns människor som har sina partners i krig, eller har förlorat dem för alltid och andra fortfarande letar efter sin stora kärlek så måste jag få lov att svära lite över att jag inte träffat min pojkvän på fem månader. För idag är det överst på min skala över problem. Jag saknar honom så.

 

Kourt fråen Mallis.

June 10th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. - (0 Comments)

Post igen! Alltså, det bevisas hela tiden att jag har världens finaste familj och världens finaste vänner. Jag kan nästan tycka synd om folk ibland för att de inte har mitt stödsystem av underbara människor. Ja, det var mest det. För några dagar sen kom det här kortet i ett guldkuvert. Mariko, som tenderar att vara den som hämtar posten, var mycket upprymd och trodde jag hade blivit bjuden på fin fest på grund av kuvertet. Hehe.

Men det var Malena som sa hej och berättade lite om sitt liv och sådäääär.. Och jag blev såklart skitglad! Tack Mallis! Du är bäst!

 

Spegelvänt Kram i datorns kamera.

 

Rubriken är på skånska, fattar man det?