Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Älskade unge del 1

June 4th, 2015 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Eric är hos Kai och tittar på Frauentausch (Wife Swap, finns det i Sverige också tro?) och dricker öl. Jag ligger på soffan och har precis sett det senaste avsnittet av The Real Housewives of NYC (älskar Bethenny). I vår säng på andra sidan väggen ligger en liten bebis, 2,5 månad gammal och extremt självklar i mitt liv. 

Fast jag ibland är så trött att jag håller på att somna när jag sitter på toa och fast jag får ångest över att vara instängd i sovrummet i timmar när hon inte vill sova och fast hon skriker så att hjärtat krossas ibland och fast jag oroar mig över allt från vaccinationssprutor och UV-strålning till mobbningsrisker och könssjukdomar, så är jag ändå så innerligt, innerligt lycklig. Den här lilla människan som inte ens fanns för ett år sen och tog sån tid på sig att titta ut, har nu lindat både Eric och mig kring sina små mjuka lillfingrar. Hon är fantastisk. Så vacker och intelligent och rolig och söt och duktig som bara ens eget barn kan vara. Världens finaste tjej som lyser upp sömnlösa nätter med sitt tandlösa leende och sparkar med hela kroppen av energi och glädje när man pussar henne på näsan. Vår dotter som luktar så gott, som krampaktigt kramar mitt pekfinger med sin starka näve när hon tar varje måltids första klunkar, som får skrattrynkor kring ögonen med de långa fransarna när hon ler i sömnen, som formar munnen till världens minsta O när hon tittar på träd som gungar i vinden. 

Så liten och så färsk, men ändå det finaste som finns. 

  

Bebisen har kommit!

March 31st, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Plötsligt får datorn utan problem plats i mitt knä igen. Magen är borta. Bebisen är här. Hon blir två veckor idag, vår lillstrumpa, Elsa Marie Matthiesen.

Efter en förlossning med värkar och noll framsteg och smärtor och epidural och tång och till slut, efter tre dagar, kejsarsnitt, ligger hon nu och snusar i vår säng. Världens finaste lilla tjej.

Snacka om att livet skakats om sen hon kom. Alla känslorna på en och samma gång. Man är så fruktansvärt sårbar när livet försiktigt lämnar ett nytt litet liv i ens händer. Hon har ingen annan, det är upp till Eric och mig att göra henne till en bra människa, ge henne trygghet, schyssta värderingar, två språk och oändligt med kärlek. Den sista känns lättast för älskar henne gör man, till och med när hon spenderar varje kväll med att skrika lungorna ur sig och när hon bajsar när man precis bytt blöja och när hon vill amma fem minuter efter att man packat undan bröstet.

Hon har mjukt mjukt hår och långa fingrar och tår, som sin pappa. En liten uppnäsa som jag och två stora mörka ögon som vi är så nyfikna på vilken färg de kommer att få. Hon trivs bra på skötbordet och njöt av sitt första bad igår, älskar kroppsvarm mjölk och känner sig osäker på barnvagnen än så länge. Hennes rumpa är skrynklig och hennes skrik gällt och högt, men när man gosar med henne kan hon titta en rätt in i själen. Hon är femtio procent Eric och femtio procent jag och hon finns för att vi älskar varandra och nu älskar vi henne i kvadrat.

Vår bebis är här.

IMG_6085

När jag kissade på en pinne

November 5th, 2014 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Ska vi prata lite mer om bebisen? Jag tycker det va. Alltså det var såhär. Jag var på en fantastiskt fin hälsoresa på Mallorca tillsammans med tjejgänget som träffats i Frankfurt och nu bor i Sverige/Irland/Tyskland/Spanien. Vi hälsade på Yvonne, badade, solade, powerwalkade, åt strikt LCHF-mat och drack ett glas rödvin om dagen. Sen kom jag hem, fulltankad med positiv energi och öppnade fabriken efter överenskommelse med Eric. Ja, och sen åkte vi till Sverige och firade midsommar och sommarfest och frieri och jag tänkte hela tiden att ”eventuellt är jag gravid nu” så jag drack minimalt med alkohol för säkerhets skull, men hade inga symptom eller så. Sen kom vi hem och började jobba igen. Jag kunde inte längre fasta. Jag var yr på morgnarna. Trött och lite obekväm på nåt sätt. Till och från hade jag också mensvärk, vilket ju talade för att den snart skulle komma och att jag inte var gravid. Men den där mensen kom inte och då bestämde vi oss för att ta ett test. Mest för att. Realistiska jag var så himla inställd på att det skulle ta minst ett år och att vi omöjligt hade lyckats redan.

Jag halade fram ett test som jag fått av Josefin Körsbär, kvinnan som köper allt i storpack, och körde ner pappersbiten i lite kiss. Det var fredag och vi tänkte att nu har vi helgen på oss att samla nya krafter, koncentrera oss på allt som är fint i livet och samsas om att försöka igen nästa månad.

Tre minuter skulle man vänta och sen titta så jag, regelryttaren, låste in testet i badrummet och satte igång en timer på mobilen. När den pep rusade vi in i badrummet båda två och tittade på stickan. Två linjer. ”Men va fan, betyder inte två linjer att vi är gravida?” Gräver i panik upp förpackningen ur papperskorgen igen. Jo, två linjer är lika med gravid. Tittar på testet igen. Två linjer. TVÅ LINJER. DET FINNS EN BEBIS I MIN MAGE!!

Vi kramades och pussades och grät nån glädjetår, men var egentligen mycket lugnare än vad jag hade trott att vi skulle vara. Jaha, liksom. Då ska man bli mamma. Kul!

Sen höll vi hemlisen hemlig i sexton veckor. Led och hittade på och dolde. Jag mådde bra, kräktes bara tre gånger typ och var bara allmänt osugen på mycket mat. Hade en fiskpinneperiod och en kiwiperiod och en smält ost-period. Vi väntade så länge för att en resa till fosterlandet, mitt alltså, var bokad andra helgen i september och så här stora nyheter vill man liksom helst leverera personligen, om det nu går. Så vi berättade för blivande farföräldrar och morföräldrar och fastrar och mostrar och morbröder och farbröder och vänner och gammelmormor och gammelmorfar. Och alla blev så väldigt glada att vi kände att detta ska vi nog klara av!

Vi var tidigt hos läkare och fick se ett litet hjärta picka på ultraljudsskärmen. Då förstöd vi att vi inte inbillat oss eller hittat på, det fanns en levande där inne. När vi sen var tillbaks hos gynekologen (här är barnmorskan rätt oviktig, mer om det senare) så var det mer än bara ett hjärta. Alltså, det var en  liten mini-baby. En liten kulting med armar och ben och händer och fötter och hjärta som simmade runt där inne. Vår unge.

Vilka nyheter man kan få av liten kiss på en pinne liksom. Amazing.

Photo 2014-07-11 21 38 17

Resestress och kvällstankar

February 9th, 2014 | Posted by Jess in Filosoferande. - (1 Comments)

Hemma på soffan i Bornheim sitter nu en trött svensk tjej som är slutkörd i både kropp och knopp. Mest knopp tror jag, om jag ska vara ärlig. Det tar på krafterna att rusa iväg efter jobbet, hoppa på ett plan, umgås med så många fina människor som möjligt, snabbt andas in så mycket sövdiansk luft som får plats i lungorna och sen i all hast lämna ett ettårskalas för att inte missa bussen till tåget som tar en till flyget tillbaks. Puh.

Jag har kommit fram till att två nätter är för kort. Inte värt det. Och då har jag ändå haft en med beröm godkänd helg hemma i Skåne. Emelies lille påg är ljuvlig, mormors födelsedag firades med släkten och smarrig mat och Ms kalas idag blev pricken över i:t.

Men det är ändå stressigt. Började storgråta så fort jag kom innanför dörren här hemma. Jag tycker liksom synd om Tysklandslivet på nåt makabert sätt. Sverige är så fint och har en relation med mig som är svår att toppa. Tyskland får kämpa för att hålla jämn takt med den. Och Tyskland har blivit vardagen som ligger i vågskålen mittemot semsterns, Sveriges.

Eric blev rädd när jag dök upp med tårar i ögonen och en panikångestattack på väg att bryta ut. Jag vill så gärna få ihop det. Att det ska funka. Att jag inte ska glida ifrån mina föräldrar och missa mina bästisars barns uppväxt och se på när mina syskon skojar mer med varandra än med mig och känna mig dum som inte vet hur man handlar snus på Kvantum och framförallt: Att inte Eric ska känna att det är hans fel. Att han har tagit mig från Sverige. För mig tar ingen. Jag bor och jobbar och lever och älskar där jag vill. Det är mitt val.

 

Renlighet och finhet

February 5th, 2014 | Posted by Jess in Annat. | Kärlek. - (0 Comments)

Vardagen rullar på. I måndags fick jag en extra helgdag eftersom jag i princip blev tvingad att ta ut en ledig dag för söndagen i London. Eric och jag stannade hemma hela dagen, fes runt (bokstavligt talat i Erics fall) i pyjamasbyxor och pysslade. Som ni ju vet vid det här laget att jag älskar. Det bidde gardiner till vardagsrummet och två kuddar och en omklädd fotpall. Det blev även ett gäng hål i väggen till en spegel i fejkkoppar och så bidde det en vääääldigt ren lägenhet. Tyvärr hatar Eric och jag städning väldigt mycket plus att vi har väldigt lite tid för sådana tråkigheter (fasiken, vi har ju lite tid för roligheter!) så vi överväger nu seriöst att skaffa städerska. Hata mig nu mina arbetarklassföräldrar! 

Annat fint som hänt är att min cykel är lagad. Den är nu fulare än någonsin, men har lampor som funkar och ett styre som inte ryster när man cyklar. Jag har även fortfarande kvar världens bästa pojkvän som fortfarande, efter mer än fem år tillsammans, får mig att längta ihjäl mig efter honom om dagarna. Det finns få känslor i världen som slår att känna hans armar runt mig efter en lång, stressig dag på jobbet. Axlarna sjunker minst lika mycket som i skogarna runt Sövde.

Dessutom ser det ut att bli långsemester i USA i höst, kanske södern och lite New York och nån bat mitzvah på det. Fint så. Och på tal om resor, om det finns några bloggläsare där ute som är sugna på att hälsa på i Tysklands bästa stad så är det bara att hojta till. Vi har en bäddsoffa till låns!

KRAM på er!

Kompiskärlek och missirritation

August 29th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. - (4 Comments)

Sån tisdag jag hade alltså. Inte. Klokt. Fick pratat med både Emelie och Malena på samma dag och sen runt och sjöng som en jädra idiot resten av dagen. De gör mig så glad och energiig. Ahh.

Malena satt och matade sin dotter samtidigt som vi pratade och jag kom fram till att jag fortfarande inte har fattat att hon har en liten unge. Det beror nog på att jag har känt henne utan unge hela mitt liv. Miriam är världens sötaste och hon satt där och skrattade åt katten, och kanske emellanåt också åt den stora nunan på datorskärmen (mig).

Emelie sprang troligtvis runt och packade under samtalet för hon och hennes kille var på väg till Polen på minisemester och jag blev direkt avundsjuk, men unnar dem det eftersom Emelie är gravid och Martin är snäll och de är så jädra bra människor. Tänker att det är väldigt sorgligt att jag får se så lite av mina bästisar och deras barn och pojkvänner och hoppas att någon snart kommer uppfinna nåt som kan frysa tiden i landet jag inte befinner mig i. Jag hatar att missa.

Samtidigt så är jag så förbenat glad att jag har de där två. Emelajnen och Mallis. Två snygga tjejer som förstår och tänker likadant och håller med och stöttar och tramsar och peppar. Freaking kärlek är vad det är.

Här är vi på Gabriella och Johans bröllop.

Här är vi på Gabriella och Johans bröllop.

Magsjuka och söndagssysslor

July 28th, 2013 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det är söndag kväll och helgen är i princip över. Redan. Tycker alltid och fortfarande att all tid i Erics sällskap går för fort, men annars mår jag bra. Det var väldigt varmt igår som sagt. Jag cyklade hem till Grace på kvällen och kramades lite försiktigt. Hon var sjuk stackarn, kräkig och dann och bad om att få gå och lägga sig vilket aldrig hänt innan.

Jag satte mig sen till rätta i deras luftkonditionerade lägenhet och läste Dan Browns nya bok Inferno. Så spännande! När föräldrarna kom hem cyklade jag hemåt igen i den ljumma sommarnatten. Vi snackar superljummen. Tror det var runt 29 grader vid midnatt, helt underbart. Känns som att vara utomlands (vilket jag ju eventuellt är…)

Idag har jag jobbat undan lite översättning samt haft seriös svensklektion med Eric. Han ska hårdtränas nu och vill det själv också. Två gånger i veckan ska vi traggla svenska tills han kan konversera ledigt med mina svenska vänner och släkt. Till kvällsmat käkade vi hemmagjorda hamburgare och nu tittar grabbarna på skräptv. Jag ska läsa min bok och njuta av soffan. Imorgon är det måndag.

Öde och seg.

April 8th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

londgistance

Jag saknar Eric jättemycket idag. Jag var iväg och handlade, fyllde kylen med hjälp av Willys och tänkte på min pojkvän hela tiden. Det är tydligt att det är under de mest triviala, vardagliga sysslorna som han fattas mest. Men även på fester (när alla andra har med sig sina pojkvänner) och under jobbiga tider (när jag vill att han ska stryka mig över håret och lova att allt kommer att ordna sig).

Hela dagen har jag försökt göra vettiga saker. Plugga. Städa. Plocka undan. Diska. Men hjärnan har inte velat samarbete utan konstant skickat iväg tankar på kardemummabullar från Gateau och tröst från manlig Eric. Så jädra olönt.

Imorgon är det jag som tar datorn och böckerna i en ryggsäck och traskar iväg till Malmö Stadsbibliotek. Lunch har jag redan förberett så jag tänker mig att det blir en heldag i pluggläge på biblioteket. Det måste bli så, om en vecka ska uppsatsens första utkast skickas in.

Vi bestämmer det då. Att jag kämpar vidare fast jag känner mig ensammast och dummast i världen.

Alla <3s Dag

February 15th, 2013 | Posted by Jess in Friends. - (0 Comments)

Igår firade jag Alla Hjärtans Dag utan min pojkvän, men tillsammans med fyra nya bekantskaper och min kompis Emma. Vi var på Friday’s här i Malmö, åt mat och drack vin och pratade om dating och sexuell läggning och annat smått och gott. Tyvärr var servicen extremt dålig. Vi fick in fel mat, för lite mat, fel efterrätter, fel förrätter, ingen sås, bränd mat och drinkarna kom inte i tid och så vidare i en evighet. Efter att vi hade nämnt detta för servitören kom managern in och tog emot våra klagomål. Hon lyssnade tålmodigt och lovade sen att vi skulle slippa betala notan. Va? Ja. Hon strök hela notan, de andra åt trerätters med massa läsk till och min grillade kycklingfilé med grönsaker och en Pepsi Max till efterrätt gick också på över 200 kronor. Så det var nog en rätt saftig räkning som vi nu slapp betala. Bara de alkoholhaltiga grejerna fick hon inte lov enligt lag att bjuda på så det betalade vi själv.

Sen gick Magnus, Emma och jag vidare för att fira att vi sparat så mycket pengar på vår Valentinsmiddag. Det bidde drinkar på en bar, lite skratt och allvar och prat och sen vandrade vi hemåt genom den kalla februarinatten.

Jag hade en fin och väldistraherande kväll med nytt folk, god mat och skratt. Precis vad jag behövde. Det är skönt att sitta hemma i pyjamas och spara pengar och vara nyttig, men det är också skönt att få vräka på med smink, äta gott och dricka lite vodka tillsammans med sköna människor. En kombo är bäst!

Livsstress och luftboxning

February 9th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (2 Comments)

Gissa vem som fick ett nervöst sammanbrott igår? Jag. Usch. Ibland blir det bara för mycket och jag vill så jäkla mycket och blir frustrerad på mig själv när det inte funkar som jag vill. När jag känner mig lat. När jag inte får ihop min uppsats som jag vill. När jag äter för många mandlar. När jag snoozar för länge. När tiden inte går snabbt nog och samtidigt för snabbt.

Men ja. Jag biter ihop och kämpar vidare och jag försöker att inte bli för stressad av allt som händer just nu. Jag har kontakt med en jättebra personlig coach som heter Eric. Han är alltid nåbar och peppar och säger snälla saker. När jag känner mig som skit berättar han att jag inte är skit. Han är grym. (Dessutom verkar han vara lite intresserad av mig på det romantiska planet också, inte helt fel.)

Idag har jag försökt att bara tänka positiva tankar, andas lugnt och slakta luften under boxningsdelen av min morgonworkout. Det ska fan gå.

46734_10151494954954104_1661626596_n