Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Solskenskalas

April 12th, 2016 | Posted by Jess in Ungen | WOW! - (0 Comments)

Igår var det också fint väder så det passade bra att vi var bjudna på ettårskalas på en lekplats här i närheten. Det var Elsas kompis Carla som fyllde år. Hennes mamma lärde jag känna på återhämtningsgymnastiken där vi låg bredvid varandra och gjorde knipövningar och ammade om vartannat.

De hade gjort fint med ballonger och massa sandleksaker i en del av parken. Bjöd på muffins till barnen som var sockerfria och dekorerade med små paraplyn. Det fanns även en jättestor tårta, kladdkaka och blåbärskakor. De andra tjejerna i vår lekgrupp dök också upp och så lekte ungarna och vi snackade. Jag var så orolig för solen som var mycket starkare än jag trodde. Elsa hade ingen mössa, ingen hatt och ingen solkräm och har absolut ärvt sin pappas känslig hud. Men som tur är klarade hon sig utan blessyrer.

När både Elsa och jag hade sand precis överallt så tackade vi för oss och cyklade hem igen. Sen sov Elsa sin sista natt inne i vårt rum för nu står hennes säng inne i hennes rum och i natt testar vi för första gången. Misstänker att jag kommer att lida mer än henne.

Ojojoj. Det har inte blivit supermycket sömn de senaste nätterna eftersom Elsa krasslat på på natten. Idag var vi vakna flera gånger fram till 3.30 och sen genomgående från 3.30 tills… ja, nu. Hon vaknade nämligen igen då och sen skulle mina föräldrar med en taxi som gick kl. 5.00 så då var vi uppe för att säga hejdå till dem och sen vaknade Elsa innan vi hann somna igen och sen sov hon en stund på mig i sängen och sen var det morgon och ja. Nu är denna dagen också snart över.

Mycket påsk har det inte varit i luften från vår sida, mer än att vädret var skitfint, soligt och varmt hela dagen. Vi var och handlade en liten sväng i förmiddags och då var Elsa så sur och svag och trött i vagnen. Men efter en två timmar lång tupplur efter lunch så piggnade hon till så vi tog en tur till parken i eftermiddags också. Hon älskar ju att gunga, krypa runt i sandlådan och åka rutschkana, det lilla livet.

Jag tror att hon mår lite lite bättre, vilket är skönt, för igår var det inte mycket med henne alltså. Ändå lyckades hon har ettårskalas med paj och tårta för nio gäster utan att bli särskilt gnällig alls. Hon var bara febrig, stilla och ynklig, men kämpade på bra. Och det blev en trevlig eftermiddag, så tack till er som kom!

Nu sover hon, oroligt i sin säng och vi upptäckte precis tre tänder på uppåtgående i munnen så kanske är det de som spökat också och gett henne feber och ont i kroppen och hosta och snorig näsa. Vem vet? Vi försöker bara hänga på och trösta och kramas och sitta nära och mata med vatten och mjuka saker när vi får en chans.

Jag hade ju mycket hellre varit sjuk själv. Mycket hellre.

Elsas första födelsedag

March 19th, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (1 Comments)

Eftersom Eric bara kunde komma på två födelsedagstraditioner som var opassande för en ettåring (välja frukostflingor själv samt dela på en flaska cola med sina syskon) så bestämde jag att vi skulle köra på den Sjöstedtska traditionen när Elsa fyllde 1 år i torsdags. Egentligen ska barnet väckas med sång, men än så länge är det ju Elsa som väcker oss runt 6 och vi var inte sugna på att gå upp ännu tidigare bara för att få väcka henne, så hon väckte oss. Då gick jag och fixade en bricka med en svensk flagga på, ett levande ljus och en god frukost. I Elsas fall rågbröd med mycket smör och blåmögelost samt en pipmugg vatten. Med presenterna under armen och bricka i handen tågade jag in i sovrummet och så sjöng både Eric och jag Happy Birthday/Vi graulerar/Zum Geburtstag viel Glück. Elsa blev glad och uppspelt, mest över frukosten. Jag hjälpte henne blåsa ut ljuset och sen öppnade hon sina presenter.

Hon fick en bok om djurbebisar samt ett färgglatt Brio-tågset av Eric och mig. Farbror Arved och faster Freda hade skickat en docka med röda skor och brunt hår och lugg som heter Victoria. Av gammelmormor och gammelmorfar fick hon en supersöt hemmastickad kofta och pengar. Av gudmor Malena med familj fick hon tre hundar som vi raskt döpte till Peter, Goldie och Båtsman. Av Gromu och Grova fick hon sin bilstol. Av Molly fick hon ett par coola vårskor med glittertrådar och färg. Resten av släkten och vännerna kommer på kalas på långfredagen så då kanske hon ev. kan hoppas på mer presenter.

Efter morgonens sängfirande gick dagen i ett. Vi handlade och städade och bakade, eftersom den tyska lekgruppen skulle komma på barnkalas på eftermiddagen. Jag pyntade med ballonger och girlang samt det fina födelsedagståget som Elsa fått av moster Emelie med familj. Klockan 15 dök det upp fyra mammor och fyra döttrar som kramade om den nyblivna ettåringen. Av dem fick Elsa en xylofon med tillhörande notbok, jättefin! Vi fikade på Aladdin-ask som Molly hade med sig, hemmagjorda barnmuffins utan socker, morotskaka med socker samt lite annat köpt smått och gott.

Det blev en härlig eftermiddag med massa skratt och ungarna börjar faktiskt interagera litegrann med varandra nu och det är så roligt att se.

Sen gick de hem och Eric som ville försöka komma tidigare misslyckades med det på grund av stress på jobbet, men vi skypade med mormor hemma i Sverige och sen somnade en nöjd ettåring som en stock i sin säng. Den första födelsedagen var över.

Och vi, föräldrarna till den underbara unge, är fortfarande så stolta och kan inte förstå var tiden tagit vägen. Vår lillstrumpa är 1 år gammal.

30-årskalas och mys i vardagsrummet

March 9th, 2016 | Posted by Jess in Friends. | Ungen - (0 Comments)

Idag har Elsa och jag varit på födelsedagskalas hemma hos Josefin som fyllde 30 idag. Det började lite knaggligt, för jag hade varit dum nog att inte tänka på Elsas sovrutiner när jag tackade ja till 11.00 som starttid. Behöver minst en halvtimme för att ta oss till Josefin också och Elsa brukar ju annars sova 9.30 till 11. Idag somnade hon naturligtvis inte förrän efter 10 heller och sen fick jag slita upp henne ur sängen och rusa mot blomsteraffären där vi träffade Noah och Izabella och gick och handlade blommor till nyfödde Eric och födelsedagsbarnet.

Väl framme hos Josefin, bara något försenade, väntade en underbar doft av pannkakor. Vardagsrummet var pyntat med blommor, serpentiner, Sverige-flagga på bordet och en 30-girlang i taket. Sen kom Kristina och den där nyfödde Eric som jag pratade om. Vi fikade, pratade förlossningar och sånt gottigt och Elsa åt risotto, lite pannkaka och kröp sen runt på golvet. Jag fick passa henne så att hon inte kollade för aggressivt på de sovande bebisarna i sina liggdelar. Men det gick bra.

Innan stora tröttheten tog över gick vi hemåt igen.

Sen sov hon en liten stund här hemma och sen pysslade vi bara omkring. Som vanligt. Det var dock väldigt mysigt och härligt idag. Vi lekte massor, jagade varandra, kastade boll, byggde torn, läste böcker, gömde oss under bordet, sprang omkring med gåvagnen, åt ost och kex till mellanmål.

Sen la jag henne, hon somnade själv idag igen och innan Eric kom hem vid 20 hann jag jobba lite från soffan. Det går i ett som de säger.

Resestress och kvällstankar

February 9th, 2014 | Posted by Jess in Filosoferande. - (1 Comments)

Hemma på soffan i Bornheim sitter nu en trött svensk tjej som är slutkörd i både kropp och knopp. Mest knopp tror jag, om jag ska vara ärlig. Det tar på krafterna att rusa iväg efter jobbet, hoppa på ett plan, umgås med så många fina människor som möjligt, snabbt andas in så mycket sövdiansk luft som får plats i lungorna och sen i all hast lämna ett ettårskalas för att inte missa bussen till tåget som tar en till flyget tillbaks. Puh.

Jag har kommit fram till att två nätter är för kort. Inte värt det. Och då har jag ändå haft en med beröm godkänd helg hemma i Skåne. Emelies lille påg är ljuvlig, mormors födelsedag firades med släkten och smarrig mat och Ms kalas idag blev pricken över i:t.

Men det är ändå stressigt. Började storgråta så fort jag kom innanför dörren här hemma. Jag tycker liksom synd om Tysklandslivet på nåt makabert sätt. Sverige är så fint och har en relation med mig som är svår att toppa. Tyskland får kämpa för att hålla jämn takt med den. Och Tyskland har blivit vardagen som ligger i vågskålen mittemot semsterns, Sveriges.

Eric blev rädd när jag dök upp med tårar i ögonen och en panikångestattack på väg att bryta ut. Jag vill så gärna få ihop det. Att det ska funka. Att jag inte ska glida ifrån mina föräldrar och missa mina bästisars barns uppväxt och se på när mina syskon skojar mer med varandra än med mig och känna mig dum som inte vet hur man handlar snus på Kvantum och framförallt: Att inte Eric ska känna att det är hans fel. Att han har tagit mig från Sverige. För mig tar ingen. Jag bor och jobbar och lever och älskar där jag vill. Det är mitt val.