Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Alla bilder där Eric, Elsa eller Ville är med ÄR kärlek för mig. Nästan dagligen slår det mig hyr sjukt det är att jag är gift och har två barn. Och dagligen försöker jag göra deras liv så bra som möjligt. När man är förälder måste man orka. Orka kämpa på. Vi går till gympan, fast jag bara sovit fyra timmar och helst vill ligga på soffan. Elsa får byta blöja på sin docka 115 gånger varje dag, fast det innebär att jag måste ta av och på dockpyjamasen lika många gånger. Ville får sova i min famn varje kväll, fast jag har ont i ryggen och helst skulle vilja gå och pyssla något. När Eric lämnar en tom gratängform i ugnen efter att han ätit middag säger jag ingenting, trots att det inte är det smartaste en kan göra.

Det är kanske det som är kärlek? Allt man gör för att andra ska må bra? Att sätta dem man älskar före sig själv? Så otroligt glad och tacksam för att jag har det här gänget.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka 14: Den perfekta julaftonen

December 14th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Tillsammans med nära och kära, långsamma förberedelser och ingen stress.

I Wish I Had a River, Välkommen hem och In einem kleinen Apfel

Kallrökt lax, vörtbröd och mammas fudge.

Dåligt utklädd tomte, sällskapsspel och extrapresent när gästerna gått hem.

Julefrid.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka 13: Min hemliga dröm

December 13th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Herregud. Tror inte att jag har nåt superstort som jag går och drömmer om så där. Inte som inte alla min närmsta redan vet om iallafall. Jag skulle ju vilja bo i USA en stund till. Jag var aupair utanför New York 2005-2006, hos en helt underbar familj som jag fortfarande har kontakt med och älskar. Och har hälsat på massa gånger sen jag flyttade därifrån. Och jag trivdes så jäkla bra den delen av världen. Särskilt NYC är en helt fantastisk stad, så mycket liv och olika människor som tror på livet. En känsla som bara måste upplevas. Det är också den enda staden jag varit i som jag åker tillbaks till hela tiden. Lite för att hälsa på extrafamiljen också såklart. Jag är ju gift med en amerikan också, så visst hade det kanske gått att ordna med visum och liknande. Men vad ska vi göra där borta? Och hur schysst är det mot barnen? Och har vi råd överhuvudtaget att bo i ett land där det sociala skyddsnätet i princip inte finns? Tveksamt. Så vi avvaktar och jag drömmer och så får vi se.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Ja ni. Snart är det jul. Hälften av adventskalendern är avklarad. Både av den här och av Elsas Bamse-kalender och av hennes paketlalender. Om tio dagar ska vi åka till Sverige. Villes tänder syns fortfarande inte till. Dagarna går snabbt och är, precis som när Elsa var liten (mindre?) indelad i tydliga block. Ett schema över dagen som vi alla följer och trivs med. I lördags var vi på teater. Första gången för barnen. Tyvärr gillade Ville den bättre än Elsa. Det var Pippi Langstrumpf, med barnskådespelare som var superduktiga. Men det var för mycket prat och för lite sång och dans och action för att fånga en snart treårings uppmärksamhet. Ville däremot uppskattade musiken och ljuset från scenen. Vi körde hem i pausen, med nöjd Elsa trots allt. Vi har också hunnit med julmarknad i svenska kyrkan, besök hos Lars och Linda i Limburg, gympa och lekgrupp. Pepparkakshus, lussekatter, fudge och en massa pynt har vi pysslat, dey mesta i förberedelse för en brunch som ska äga rum här på söndag. Julbrunch. MYS. Dessutom tillkommer ju allt det vardagliga stöket som ska göras varje dag. Tvätten särskilt. Torktumlar-motståndaren i mig har börjat längta efter en modern uppfinning som torkar tvätten på mindre än två dagar och där man inte måste hänga upp den först. Får dock inte plats här, men i ett framtida hus så jäklar!Ja, snart jul alltså. Njuter av mina ungar, av min snälla man, av vår fina bil, av hembakat julgodis, kvällste, Amazon-serier och flera timmars sömn varje natt…

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka 11: En Lucia jag minns…

December 11th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Oh, ni skulle bara veta. Här har ni en människa som gått lucia i hela sitt liv. Mest med kören såklart, under Ingelas ledning hemma på landet. Jag tänker direkt på stearin i håret, strumpklädda fossingar på stenkalla golv, buxbomskransar i olika storlekar och så tågen med olika känslor i kroppen. På ålderdomshemmet kändes det viktigt och pirrigt, man visste aldrig vad som skulle hända, vi var artister inbjudna för att bjuda de gamla på underhållning de känner igen från förr. Varmt och syrefattigt, så bra för samvetet. Stora kyrkan, fullsatt stort och pampigt. Många ungar, gullig solosång från lillucian. Men hur mycket fint jag än haft tillsammans med sångsystrar i vitt, så har jag haft mer betydelsefulla luciadagar än så.

13 december 2008 träffade jag Eric. 13 december 2014 gifte jag mig med Eric.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka 10: När jag ”tappade” det senast…

December 10th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (1 Comments)

Amen typ i… torsdags bröt jag ihop och grät en skvätt inför mina barn. Ville är inne i en riktigt lång åskmolnsperiod, sover dåligt och är bara glad när han får hänga på en axel. Elsa är världens bästa, hjälper till, är duktig på att leka själv och har så mycket tålamod med Ville. Men hon är fortfarande bara snart tre år och hon har också sina vredesutbrott. Som alltid följs av ett framhulkat “mamma krama mig”. Lille tjejen. Så stor och så liten på samma gång.

Så ja, vi hade en dag med mycket axel-kånkande, många utbrott, många skrikattacker och många “mamma krama mig”. Och däremellan försöker jag julpyssla, tvätta, plocka undan, laga mat. Ta samtidigt bort sammanhängande, djup sömn (inget särskrivningsmisstag) så får ni en människa som ibland har nerverna på utsidan. Så jag tappade det. Grät. Suckade. Kastade lite kläder onödigt hårt i tvättkorgen och brände ett gäng broccoliröschen, vad heter det på svenska, broccoli… buskar?

Kramade Elsa. Bet ihop. Och fortsatte göra allt som måste göras i en familj. Med unge på axeln.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Min bild föreställer ett gäng generiska ungar som springer över en äng. Ungar som inte tänker på hälsa eller sina kroppar eller kalorier eller träning. För jag tycker att vi och samhället fokuserar alldeles för mycket på just kroppen. Barnen tar den för givet, den är där och så länge det går att springa med den och äta kakor med den. Eller iallafall borde det vara så. Fast nu ska ju till och med den minsta ungen bry sig om sin vikt. Jag orkar inte. Alla vet hur idealet ser ut och överallt visas det upp. De som inte passar in är fel. Man kan vara smal och onyttig, och tjock och hälsosam. Men hur insidan ser ut spelar ingen roll. Kan vi inte bara sluta fokusera på kroppen hela tiden? Kan den få vara oviktig? Åtminstone för alla andra? Så får man se till sin egen hälsa. Om man vill. Annars skiter man i det också. Vi lever bara en gång, ät lite hemmagjord fudge med karamelliserade nötter för tusan!

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka 8: Instagramkonton jag älskar

December 8th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

… som ser perfekta ut. Så lyder rubriken i sin helhet. Men jag följer ju väldigt få konton som ser perfekta ut.

Därför kan jag tipsa om de här tre härliga människorna:

kaosyoga_lettering

När jag skulle skriva adresser och placeringskort till bröllopet så började jag intressera mig för kalligrafi. Köpte böcker och några pennor och har väl fått till en del som ser okej ut. Men alltså, jämför man med de som har talang så ser mina kråkor ut som en femårings. Lise som driver det här kontot är SÅ. GRYMT. BRA. på att handtexta. Hon gör en massa olika stilar och typsnitt, har roliga citat och jättefina layouter på sina verk. Så inspirerande.

annicadahlqvist

Är en tjej som jag halvkänner hemifrån Skåne, hennes moster är syster till en av mina föräldrars bästa vänner. (Puh!) Så vi har lekt lite på några fester när vi var små. Nu är hon dock DIY-drottning, fotograf och förebilds-mamma. Hon bor med sina barn och sambo i ett jättefint, egenbyggt hus och lägger upp en massa fina bilder från sin vardag.

fruvintage

Alltså, så fina gamla saker den här människan lyckas ta foto på. Väldigt snyggt och inspirerande, även om jag själv är dålig på att shoppa secondhand på det här sättet.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka 7: En ofiltrerad bild

December 7th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Såhär ser min vy ut från soffan just nu. Varje kväll innan jag ammar Ville till sömns på soffan så kör jag ett race genom hall, kök och vardagsrum. Alla leksaker slänger jag bakom soffan. All disk trycker jag in i diskmaskinen. Alla kuddar lägger jag tillbaks och alla stolar rättar jag till. Sen ser här fint och ordentligt ut igen. Men så fort Elsa har varit vaken i mer än fem minuter ser det ut som ett bombnedslag igen. Hon drar fram allt från bakom soffan, slänger ner kuddarna på golvet och om jag har riktig tur, river hon sönder ett papper eller två för att göra godis/medicin/gurkbitar till sina dockor. Istället för att jag ska plocka hela dagen, allt eftersom hon plockar fram, så tar jag allt på kvällen. Ett system som funkar, men som också resulterar i att vardagsrummet ser ut så här hela dagen.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka 6: En hörna i hemmet jag aldrig visat

December 6th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det är ju ganska lätt för mig som aldrig lägger upp bilder, att hitta en hörna ni inte sett tidigare. Men det kändes mysigt att just idag visa upp vår matplats i köket. En matplats där det just idag pysslades pepparkakshus för fulla muggar.

Först och främst är det väldigt lyxigt att ha ett köksbord. Det hade vi i Frankfurt också, men det var så litet att det inte fick plats mer än tre personer där samtidigt. Max. Nu kan vi äta i köket! Och slipper bära in allt i vardagsrummet, det är skönt. Lampan hänger lite fel för bordet stod inne vid väggen innan. Själva bordet har stod här när vi flyttade in och det har jag knäckt två ben på. Plastmattan är nämligen så gammal att den sög tag i benen när jag skulle flytta på bordet. Eh. Ja.

Stokkestolarna har barnen fått i present, älskar dem. Tavlorna blev så fina där. Ramarna stod i lägenheten redan och printen har jag köpt på Etsy. Shit, känner mig som en hel inredningsbloggare!

Vad mer? Här sitter vi och lever. Kämpar på. Älskar.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.