Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Jul och nyår 2016

January 2nd, 2017 | Posted by Jess in Kärlek. | Mat. | Resa. | Tyskland. - (0 Comments)

Jaha, då var den julen förbi. Den bidde fin, trots allt. Eller vaddå trots allt, vi hade väl fina förutsättningar också. På julafton var vi i kyrkan på familjegudstjänst. Prästen delade ut krubbans figurer till barnen och kallade sen fram dem allt eftersom under gudstjänsten. Elsa fick Maria som hon krampaktigt höll i med båda händerna. När hon ombads komma fram med Den Heliga Modern gjorde hon det med allvar i blicken, helt ensam. Tittade på Torvild som pekade in i krubban och smällde sen ner den hukande jungfrun på bordet så att det ekade i kyrkan. Jag grät, såklart.

På eftermiddagen kom mina svärföräldrar och kastade sig över det svenska julbord jag hade ställt fram. Prinskorvar, julköttbullar, vörtbröd och skinka. Skagenröra och rökt lax och matjestårta och salta kolor och ris à la Malta och smörgåsrån och lagrad prästost. Så. Gott. Och så fantastiskt att de här svärisarna of mine bara embraceade, alltså bara tog sig an, all mat och mm:ade och oade sig. Elsa åt två lass lax, sitt placeringskort som var gjort av pepparkaka med vit choklad på och några bitar kex med ädelost. Sen öppnade vi alla klapparna under granen. Jag fick pengar i massor, fina teer av Eric (plus en cykel som han ju lämnade över för flera månader sen) och delar till ett luciatåg i keramik. Dessutom hade min pyssliga mormor stickat raggsockar till oss alla tre och skickat över en vacker duk med spetskant. Elsa fick mest svenska böcker, kläder och ett halsband med sitt namn på som hon omedelbart tog på sig.

Nästa morgon öppnade hon den största av alla presenterna, som blev en direkt succé: en dockvagn. Som hon har lekt med denna dockvagn. På eftermiddagen kom svärisarna igen och vi åt rester innan det blev tid för sängen och packning. Morgonen efter flög vi till Berlin och flyttade in hos Erics bror med fru och dotter. Det var väldigt trevligt att se dem. Vi gjorde inte mer än att äta och leka med barnen under dagarna, ofta i pyjamasbyxor tills klockan blev eftermiddag. Vi kom hem igen sent på kvällen den 29, lagom tills att Eric däckade ihop i febersjukan med stort F. Hela dagen efter var han slö och sov säkert 8 timmar fördelat över dagen, plus hela natten.

Och det hjälpte. För när nyårsaftons morgon landade var han i princip återställd. Så då stack vi, som planerat, till Lars och Linda och deras barn. Det var vi tre och de fyra och så två vänner till dem med sin 7 veckor gamla bebis. Vi åt raclette, Elsa var vaken till 22 och när klockan var midnatt stapplade vi ut i vinterkylan, skålade lite snabbt och kramades. 2016 var fint på alla sätt. Nu hoppas vi dock att 2017 tar sig upp till 2015s höga nivå. Och att världen blir lite ljusare och människor lite öppnare.

Om två dagar är det julafton. Det märks inte minst på Elsas julkalender som bara har två små paket kvar. Under granen ligger dock en hel hög med hennes namn på, så öppnandet är ju knappast över efter de där två från kalendern. Imorse var jag och testade min sköldkörtel igen, ren rutin. Elsa tycker inte om doktorn, men blev lugn när hon hörde att det var min doktor det var frågan om. Hon stod sen med stora ögon och tittade när nålen gick in i mitt armveck. Och sen direkt efter: “Mamma plåster”. Sköterskan tittade undrande på mig, jag förklarade att min dotter önskade min arma arm ett plåster. Vi fick varsitt, som Elsa sen var mäkta stolt över och visade upp för dockan Svea så fort vi kom ut i bilen.

Ja, sen firade vi det lyckade läkarbesöket med en parkeringsbot på 15 euro innan vi körde och handlade det sista till lördagens julbord. Imorgon ska vi göra silltårta, risalamalta och griljera skinka. Jag älskar det. Elsa också. Hon förstår att det är något stort på gång och tycker mycket om att spana in alla juldekorationer överallt. Det kommer kännas tomt när januari kommer…

Igår gick vi hem genom stan efter att ha firat julfest på musiken. Hon pekade ut varenda ljusslinga, varenda tomte, varenda granrispinne som tappats på gatan. Sen busade hon runt bland pepparkakorna i affären och skulle prompt bära 2 kg rågmjöl som jag köpte för att kunna baka mammas specialare, sötlimpa, senare i eftermiddag. Som jag älskar att vara hemma med henne. Jag har sagt det förut, jag vet. Men det är så sant.

Julbord och bowling. Crazy rubrik, jag vet!

December 8th, 2012 | Posted by Jess in WOW! - (0 Comments)

Årets första och troligtvis sista julbord serverades i Hörby Bowlinghall i fredagskväll. Hela familjen Sjöstedt var där tillsammans med pappas anställda och en annan firma i samma bransch från samma ställe. Typ så. Det var trevligt som sören! Jag käkade en finfin LCHF-julbordstallrik, även om både köttbullar och prinskorv kanske var väl kolhydratsstinna så tog jag bara mat en gång, var nöjd och mätt och glad.

Efterrättsbordet tog jag bara kort på. Efteråt spelade vi bowling och jag var näst sämst av alla 16. Ändå bra. Mamma var den enda som var sämre. Hehe. Men det var kul iallafall. Kul också att se på när småkillarna i de olika företagen drack Redbull-drinkar och började sluddra. Som avslutning anordnades en inofficiell och testostereonfylld boxningstävling då man skulle slå så hårt som möjligt på en liten boxboll som hängde ner från taket. Ja. Ni fattar. Män.

Trevligt kväll var det iallafall!