Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

När man väcks av en bajs

April 9th, 2016 | Posted by Jess in Skit. | Ungen - (0 Comments)

Sorry, missade att blogga igår. Elsa och jag var superduktiga hela dagen och fick så mycket gjort. Vi städade hela lägenheten, bytte lakan, tvättade och gick och handlade på eftermiddagen.

När Elsa sov skrev jag på denna veckans specialuppdrag, ett gäng längre texter om konferenser i olika städer i Sverige. Hon vaknade dock med ett ryck och ett skrik efter bara en timme och jag suckade och jämrade mig lite. Jag behövde mer skrivtid och Elsa behövde absolut mer sömn. Så jag gick in och kollade och då låg hon in sängen med rumpan i luften och hade hela blöjan full av nummer 2. Och var inte riktigt vaken, men väldigt ledsen.

Jag bytte den snabbt och satte mig sen med henne i knät på vår säng och sjöng lite. Och döm om min förvåning när hon somnade om efter bara några minuter och sen sov en hel timme till. Ibland händer det.

Nu är det helg och jag har jobbat lite. Sen ska jag sy och pyssla och umgås med min familj som nu är samlad igen. Bästa känslan. Imorgon kommer Lars och Linda och alla barnen och det ska bli sååå kul att se dem igen.

Jobbresor och chefspress

January 20th, 2014 | Posted by Jess in Annat. | Jobb. - (0 Comments)

Alltså. England nästa helg. Troligtvis. London. Event med jobbet. Jag var sugen innan jul, nu blir jag mest stressad bara jag tänker på det. Jag tycker om att kunna planera och att kunna förbereda mig, både mentalt och praktiskt. Jag tycker inte om sista minuten-grejer och jag känner mig dessutom inte helt redo att svara på komplicerade frågor om provisionssystem och försäljningsbonusar.

Men så får det bli. Jag tänker hinna med att handla en jobbeblus eller liknande i veckan så kan jag kanske iallafall se ut som att jag vet vad jag gör. Mer än att själva eventet är på söndag nästa helg vet jag heller inte. Inte hur länge vi stannar eller när vi åker eller hur allt ska gå till. Däremot vet jag att PD ska med. Högsta hönset. VDn. Chefen. Hon är hård som stål, otålig, otrevlig och osympatisk. Hon suckar, viftar och skriker gärna. Hon är ingens favorit.

Så jag andas. Mediterar och försöker tänka att det enda jag kan göra är mitt bästa. Det får räcka.

Migrationsmuséet.

March 10th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Jobb. - (0 Comments)

Vårt, mitt och Alessandros, möte med chefsintendenten på The Adelaide Migration Museum gick bra. Hon heter Catherine och är en riktig Adelaidare som snackar så fort att man missar ungefär vart tionde ord. Alternativt uttalar hon inte ens vart tionde ord eftersom det tar för lång tid. Vi fick en snabb genomgång av de nuvarande utställningarna och det var superintressant! Ska försöka skriva om detta allvarliga och stora någon dag i framtid för det är verkligen en viktig del av Australiens historia. Alla som inte är aboriginer är ju från början immigranter och migranter. Det finns en massa hemskheter och fina historier att berätta från tiden då immigrationen var som värst/störst.

Efter genomgången fick vi träffa två av hennes kollegor också inne på kontoret. Vi fick veta att vi ska delta i arbetet med att katalogisera pappersdokument genom att lägga in dem i ett datorsystem. Dokumenten rör människor som kommit till Australien de senaste två hundra åren, deras historia, tillhörigheter och signalement. Förhoppningsvis kan Alessandros italienska och min tyska vara till nytta.

Påsklovet från Uni varar två veckor och en av dem, cirka trettio timmar ska vi alltså jobba på muséet. Jag är ganska förväntansfull och tycker att det ska bli roligt, det enda som jag oroar mig lite grann för är om vi verkligen kan göra riktig nytta under den korta tiden vi är där. Hoppas det, annars känns det inte så himla kul att lägga tid på det.

Läs mer om Migration Museum på deras egen hemsida!