Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Kärlighet och ärlighet

September 10th, 2013 | Posted by Jess in Jobb. - (0 Comments)

Då ska vi se. Det är tisdag idag. Det märks i luften att det börjar bli höst. Solen skiner förvisso fortfarande, men det spöregnade igårmorse när jag ville ut och springa. Istället fick jag vänta nån timme och ge mig ut efter att jag hade skrivit några email och ringt min tyska bank. Tur att jag är arbetslös ändå, så att joggingen blir av!

Igår jobbade Eric hemifrån också. Mysigt att sitta bredvid honom vid varsin dator och knappra på tangenterna och pussas emellanåt. Vid lunch stack vi till Kristina och Jörg i Bad Homburg och lämnade tillbaks bilen vi lånat över helgen. De bjöd på kinamat och jag åt mycket goda vårrullar och spicy curry.

Hade en diskussion med Eric på eftermiddagen om hur man är professionell och ärlig och står på sig. Ibland är jag bra på det, ibland riktigt dålig. Vet inte vad det beror på, men i vissa situationer är det bara så himla obekvämt att säga vad man tycker. Trots att jag vet exakt hur jag skulle kunna formulera det på ett konstruktivt sätt, så är den enkla vägen ut ändå att inte säga nånting.

Eric hävdade att det var av just den anledningen som kvinnor får mindre betalt och jag blev omedelbart sur för att han gjorde diskussionen ideologisk istället för att hålla den på vår nivå. Lite senare var vi två och Yoli provpublik till ett företag som Alex ska hålla på en konferens på lördag. Det varade i runt 40 minuter och handlade om webdesign. Jag tyckte det var helt okej.

Efteråt ville Alex höra vad vi tyckte och Eric och Yoli släpptes lösa. Oh herregud vad de klagade. Eller klagade och klagade, de gav konstruktiv kritik. De hade inte det minsta problem med att säga exakt vad de tyckte, fast det emellanåt var ganska hårda ord och specifika problem med stora bitar av hans presentation. Jag satt som på en tennismatch mellan dem och lyssnade och försökte komma ihåg hur de framförde sina åsikter. Alex var en trooper som lyssnade och nickade, tjafsade emot ibland, men på det stora hela troligtvis blev väldigt hjälpt av den här sessionen.

Jag lärde mig alltså att kritik och feedback är nyttigt, för alla inblandade. Ska träna på att inte vara så mesig utan ärligare och rakare. Det blir en utmaning. Jag började imorse med att säga åt en man på internet som ville att jag skulle översätta något åt honom, att jag ville ha mer betalt. Vi får väl se om det blir nån affärskvinna av mig till slut.

armani kostym

Intervjunerver och jobberbjudande

August 30th, 2013 | Posted by Jess in Jobb. - (0 Comments)

Tack vare min svenska kompis Pontus som jobbar som nån form av chef på en hotellkedja här i Frankfurt så fick jag min första jobbintervju. Den hölls i måndags, på hotellet som ville anställa en receptionist. Jag har ingen superstark drivkraft att bli receptionist, men har ändå tänkt att det kanske kan passa om man gillar människor och kan prata några språk.

Jag var skitnervös inför intervjun, mest för att min tyska inte alltid, och särskilt inte i pressande stressituationer, är perfekt. Dessutom har jag ju noll hotellerfarenhet och är inte ens säker på att det är vad jag vill.

Med dessa förutsättningar tog jag mig på skakiga cykelben till intervjun. Som tur var så var kvinnan som intervjuade mig väldigt trevlig och normal och pratade en bred hessisk tyska som fick mig att slappna av rejält. Hon lät lika lantis som jag! Jag fick beröm för min tyska som hon anmärkte förvånade henne och absolut inte skulle bli nåt problem. Så ja, jag fick i princip jobbet.

Tyvärr var lönen inte mycket att hänga i julgranen och även om pengarna inte är det viktigaste i livet och jag måste börja nånstans, så vill jag ändå känna att det gör nån liten skillnad på bankkontot att jag har pluggat i tre år. Dessutom är jag 27 år gammal och har typ jobbat sen jag var 16. Så nä. Det blir nog inget det där.

Men, jag lärde mig massor under intervjun och kommer absolut känna mig säkrare och mer avslappnad på nästa. Som jag hoppas kommer snart för jag vill ha ett jobb och håller på att bli slö.

Hejdå!

Endorfinmorgon och helghändelser

August 12th, 2013 | Posted by Jess in Friends. | Tyskland. - (0 Comments)

Fy fasiken alltså, sitter här och huttrar efter duschen. Det fanns tydligen inget varmvatten, eller det är typ ljummet, kanske 35 grader. Inte kallt men heller inte så skönt att duscha i. Måndagen har börjat grymt bra. När Eric hade gått till jobbet så tog jag på mig mina springkläder för första gången på kanske.. fem veckor. Har varit förkyld och lat och trött och så har det ju varit så jädra varmt också. Många ursäkter, lite action helt enkelt. Men idag var det dags igen.

Powerwalkade två kilometer till parken, Grueneburgpark som är en av Frankfurts största och mest centrala parker, och sen sprang jag fem kilometer i parken. Den sista kilometern var riktigt tung, men det gick och jag är glad att litegrann av konditionen finns kvar. Sen kom Yvonne och vi körde några varv powerwalkade, hade sällskap en bit hem och pratade på om livet och förbjudna känslor och hårt arbetande män och den där framtiden som ingen av oss har koll på.

När jag väl kom hem igen hade jag lallat fjorton km och kände mig som en Gud. Nu är jag på banan igen! Det är tänkt att jag och syster ska ha ett skypemöte nu, men hon är väl ute och jagar nån bortgalopperad häst eller nåt så här sitter jag istället och skriver dagboksinlägg som hela internet kan ta del av.

Helgen har varit lugn. Eric och jag träffade Johanna i lördags, min hushållerskevän som jag jobbade tillsammans med i min första nannyfamilj här i Tyskland. Vi fikade på melon tillsammans med hennes barnbarn och uppdaterade varandra sen sist. Himla skönt i solen ute på landet.

Igår träffade vi Lars och Linda som varit på månadslång USA-semester, fick se Lindas bebismage och höra om allt de varit med om. Vi berättade om vår lägenhetsjakt och jag fick visat upp min cykel (som jag fortfarande älskar orimligt mycket). Jag åt en bit fisk med Frankfurter gruene Sosse och vi spatserade förbi Häagen Dazs en sväng.

Nu jäklar ska här sökas jobb. Jag SKA hitta ett jobb. Det här SKA lösa sig.

Sömntutor och sensistprat

July 31st, 2013 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Hej världen!

Dagens blogginlägg levereras till er från de djupaste salarna av en amerikansk skola i Frankfurt. Jag vaktar sovande barn. Två pojkar och tre flickor sover på varsin madrass med ljusblått överdrag. De dreglar och snarkar, men är samtidigt väldigt söta.

Det är onsdag idag och jag har lite ångest. Inte så illa att jag måste gråta bort den, men väl litegrann. Nog för att jag inte ska må hundra procent toppen. Jag skyller den mest på dåliga vanor. Jag slarvar med LCHF som om det inte finns en morgondag och då blir jag sjuk så då kan jag inte springa och när jag inte kan motionera ordentligt så slarvar jag ännu mer med maten. Men imorgon, 1 augusti, är det skärpning som gäller. Slutar äta kolhydrater imorgon och börjar löpträna igen på måndag. Så får det bli.

I måndags var jag ute på en Afterwork med Angelica och Izavella. Det blev bifteki och två glas rödvin. Och en massa prat såklart. Fint så. Det spöregnade dock, så jag fick inte visat upp min cykel som jag älskar så innerligt. Även barnen på skolan tycker att den är fin. Ett av barnens pappa sa att jag såg “europeisk” ut. Fick förklara att jag ju faktiskt är europé.

Ikväll ska Eric och jag på lägenhetsvisning. Det känns redan nu som att det inte är vår framtida bostad vi ska spana in, men det är ändå intressant och nyttigt att se sig omkring på marknaden.

Nu väcker jag ungarna tror jag, sen kör vi fyra timmars jobb till innan denna onsdagens feierabend tar vid. Hej på er!

20130731-133702.jpg

Varmt som tusan här nere nu och i Skåne har jag sett. Skönt! Men trötta barn och personal. Igår drog jag hem till Angelica en liten sväng efter jobbet, gav ‘na en kram och lite choklad samt smaskade i mig en ask hallon tillsammans med henne och Izabella som dök upp senare. Vi satte oss på balkongen och pratade lite, jag drack ännu en flaska vatten och sen tog jag tunnelbanan hem igen.

Var så jäkla trött. Och i morse vaknade jag med feberkänningar i kroppen, tungt huvud och ont i halsen. Det första man är pigg på då är inte att sticka och passa en skock vilda 2-åringar direkt. Men de har väldigt ont om folk på jobbet så jag masade mig dit och varnade alla att jag var lite hängig. Dock gick det bättre än förväntat, kanske var det kaffeintabletterna som Eric tryckte i mig på vägen ut genom dörren, kanske var det för att ungar är så jädrans fina ibland.

Nu har jag översatt hela kvällen och väntat på Eric. Han är äntligen på väg och vi ska äta en sen middag tillsammans, marinerad kyckling. Sen måste jag nog gå och lägga mig, sova bort lite bakterier så att jag orkar en dag till innan helgen kommer. (Samt sova bort sockersuget som brukar vara som starkast efter middagen…)

Också: Är så tacksam, varje dag, för att jag får komma hem till honom, eller iallafall vet att han kommer. Inget mer hemskt avskedsdatum är satt, jag stannar hos honom hela sommaren och hösten och våren och sommaren efter det och många årstider till. Och det känns bara så rätt.

Det här med att Eric jobbar övertid är ju inte jätteroligt. Stack klockan 8 imorse och är fortfarande inte hemma och så upptagen och stressad att han inte hinner svara på sms. Aja. Då har jag iallafall inga ursäkter att inte plugga på.

Den där uppsatsen som jag snackade om sist som ska lämnas in ikväll blev till slut klar. Ska bara läsa igenom den en gång till och leta fel och stavfel och kassa meningar, sen skickar jag in skiten och hoppas på det bästa. Tills dess att ögonen har vilat klart lite från den uppsatsen tänkte jag göra veckans läxa i tyska som den här gången var ganska stor. Och krävande. Dessutom kan ju inte Eric hjälpa till så mycket när det handlar om grammatik och satsdelar, regler man som modersmålare inte har så bra koll på.

Igår tog jag oförtjänt pluggpaus och träffade Linda och hennes syster Lea och kusin Vivien på stan. Vi körde fika och snackade skit för att komma i fatt litegrann. Som grädde på moset upptäckte jag att världens bästa munkförsäljare slagit upp portarna mitt inne i Frankfurt: Dunkin’ Donuts! Vi gick förbi och det såg ut precis som i USA och jag blev nostalgisk och ville genast köpa på mig en grön te och en bowtie, min gamla vanliga order från tiden som aupair New Jersey. Men köerna var långa och dessutom är jag hyfsat säker på att en bowtie-munk innehåller liiite för många gram kolhydrater.

Min träning går svinbra annars. Jag älskar ju att springa nu, eller jogga är det väl, för det går inte så snabbt än. Har jag berättat detta redan? Kör ett program genom iPhonen som instruerar mig på bästa sätt så att jag snart kan köra fem kilometer utan att stanna. Efter det blir nästa mål att kunna springa 10 kilometer utan att stanna. Det ska gå!

Annars då? Ja. Det är onsdag. Om en vecka åker jag hem. Efter att dagens tyskläxa är inlämnad får jag kanske titta så smått på vad som behöver göras på det där research proposalet gällande min kandidatuppsats som ska in nästa vecka. Vore skönt att kunna ta långfredagen ledigt eftersom Eric också är ledig då.

Vi får la se. Tills dess får ni inga bilder och inget annat roligt heller. Hej hej!

Mitt torsdagsjobb har dragit igång.

October 18th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Jobb. - (1 Comments)

Lättad svensk kom hem för ett tag sen efter första riktiga barnvaktstillfället hos K och O. Jag var där i tisdags för att bekanta mig mer med ungarna (snart 4 år och 15 månader) och lillebror O var inte särskilt imponerad av mig. Han var ledsen och arg om vartannat och krävde att bli buren av sin mamma för att inte hamna i mina läskiga klor.

Idag hämtade jag de små liven på förskolan kl. 15.30, efter att alltså bara ha träffat O en gång innan, och det gick skitbra! Han ogillar förskolan vilket nog är till min fördel och blev mest förvånad över att se mig där. Vi bytte bajsblöja på förskolan innan vi tog på oss ytterkläder, grabbade tag i tvillingvagnen och begav oss hemåt.

Efter en halvtimmes lek på lekplatsen så kom vi hem och fortsatte busa med Duplo och två djur på hjul. Det gick så himla bra. Inte en tår från lillebror. Jag värmde spagetti och köttfärssås i mikron till middag och de åt med god aptit och fint bordsskick båda två. Sen lekte vi lite till, K fick ett utbrott för att vi inte kunde gå ut igen och sen kom mamma hem. Hon hade nog varit lite orolig, jag är deras första utomfamiljsbarnvakt någonsin, men det gick ju skitbra, vilket jag försäkrade henne om ett par gånger innan jag fick lite cash och lämnade huset.

Ungarna var nöjda, mamman var nöjd och då är jag också nöjd. Känns bra att det gick så bra. Detta är nu ett återkommande inslag på mina torsdagar, hämta två fina barn på förskolan och leka lite med dem.

Bit av kaka.

Att inte ha något att göra.

October 11th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Sverige. - (1 Comments)

Jag håller långsamt på att bli galen. Jag har för lite att göra. Kursen som jag läser på Malmö Högskola har bara föreläsningar runt två gånger i veckan och jobbet man förväntas göra hemma är inte särskilt betungande det heller. Sen läser jag ju en distanskurs också, i tyska, vilken är lika slö den. Eller, egentligen inte, men den är halvtid och sådär.

Så nu sitter jag här istället och tittar på serier på datorn. Tvättade idag också, men det tog ju bara två timmar och inte direkt konstant påpassning från min sida. Jag har researchat grejer åt lillasyster. Jag har ätit halloumi till lunch. Jag har skrivit brev till arbetsförmedlingen. Nu då?

Dagen är fortfarande lång. Och just därför har jag ju skaffat mig lite jobb. Inte för att jag behöver pengarna (fast pengar behöver man ju alltid), utan för att jag har tiden och saknar de där små människorna i världen, the kids. Som det ser ut nu så ska jag passa K och O varje torsdageftermiddag med start nästa vecka. (Älskar regelbundenheten och schemat där!) och imorgon ska jag passa L för första gången på riktigt. Det ska bli kul, det är lätta pengar och skönt att göra något nyttigt, hjälpa till!

Suck. Problemet med att vara ledig och sitta på gumpen och stirra på dataskärmen är att jag tänker för mycket och drömmer för mycket. Letar lägenhet i Frankfurt, läser jobbannonser jag inte är kvalificerad för, fönstershoppar massa snygga kläder som inte passar mig och som jag inte har råd med, drömmer helt enkelt.

Och det är så tröttsamt.

Bland annat här vill jag bo.

 

Jobbintervju

September 13th, 2012 | Posted by Jess in Jobb. | Sverige. - (2 Comments)

Jobbintervju idag. Föräldrarna som jag träffade hade flera stora kollegieblockssidor fulla med kluriga och typiska arbetsintervjufrågor. Jag försökte svara så positivt, men samtidigt ärligt, som möjligt. Tror dock inte att jobbet är något för mig eftersom det inte kändes 100 procent i magen. Ibland är det så bara. Dessutom lät det lite som föräldrarna nog behöver mer hjälp än vad jag har tid till och då är det ju bättre att de hittar någon som passar bättre. (Gud vad politiskt korrekt man kan låta då.)

Imorgon ska jag träffa en annan familj, med ett barn, som bor nere i Västra hamnen. Kanske är det en bättre fit? Och sen ska jag ringa dagens föräldrar och berätta att jag hoppar av skeppet. Ja. Så gör vi.

Ja, ni förstod väl kanske att det är barnvaktsjobb det rör sig om? Det är allt jag duger till.

Väderleksrapport med mera

July 22nd, 2012 | Posted by Jess in Ego. | Tyskland. - (0 Comments)

Vädret har äntligen blivit lite finare och imorse firade jag det med en powerwalk till, i och från Grueneburgpark här i Frankfurt. Det finns ärligt talat ingen bättre start på dagen än en stor dos frisk luft, sol på näsan och härlig känsla i kroppen. Problemet är att om jag ska hinna med det innan jobbet måste jag gå upp klockan fem och det känns inte vettigt. Så måndag till fredag blir det eftermiddagspromenader istället, inte dumt det heller.

Kommande veckan ska det bli väldigt varmt och soligt om man får tro min iPhone. Vi snackar runt 28-30 grader och solsken ända tills på lördag. Härligt!

Jag ser alltså framemot simturer och promenader samtidigt som jag bävar inför jobbveckan. Ännu en gång ska barngrupper och personal bytas och omorganiseras och jag gillar det inte. Förra veckan var så bra med mig som huvudansvarig för 08-orna och ungarna både gillar och respekterar mig, jag har lärt känna föräldrarna och fått rutin på dagen. Nu väntar förändring. Suck.

Troligtvis blir det tre veckor till på skolan innan jag kör en vecka semester och sen kanske en vecka som personlig lektant åt Grace. Vi får se helt enkelt.

Livet är iallafall väldigt fint, oavsett väder och jobbförändringar. Hoppas att ni också mår bra!