Snodde den här listan från Hanapee. Har dock ändrat lite så att den passar mig och mina förutsättningar bättre. (Jag kan inte tippa om en restaurang i Stockholm.)

Det gör mig glad: 

När människor runt om mig mår bra, att hänga med mina vänner och fnissa, Erics hand på mitt hår, biomörker, att känna mig stark när jag är ensam.

Det gör mig ledsen:

Saknad, ensamma gamla människor på stan, barn som är sjuka, missförstånd, respektlöshet.

När jag inte pluggar brukar jag:

Titta på konstiga reality shows från USA, umgås med mina housemates, dricka grönt te, blogga, läsa bloggar, fundera ut blogginlägg.

Ett fint minne som jag har är:

Första gången jag pussade Eric, alla fina Bullerby-somrar i Starrarp, tältskratt med Mallan, sambotiden i Ystad, Time of Your Life med Johan på gitarr, härliga året i New Jersey. Jag har många fina minnen!

Jag blir riktigt arg av:

Döda ting som inte gör som jag vill, reppektlöshet igen, folk som inte lyssnar, snålhet, tröga idioter som inte kan hålla käft.

Vanligaste missuppfattningen om mig är:

Oj. Jag vet inte. Att jag hatar människor kanske, för att jag inte hoppar runt som en dåre och kramas hela tiden. Att jag alltid är stark och klok. Det är jag inte, bara 98 procent av min vakna tid. Hehe.

Det är den bästa resan jag varit på:

Kan inte välja. New York, alla gångerna, särskilt med Eric förra året. Indien och Sri Lanka med töserna trots brännskador, kräks och insekter. Kina med Eva. Nya Zeeland- lyxvarianten med jobbet, alla fina ställen i Europa. Ja, jag älskar ju att resa!

Jag njuter som mest av:

När jag har lagom kroppstemperatur, är mätt och har blodsockret på jämn nivå. Får hålla Eric i handen och umgås med mina vänner.

Detta hör jag precis i skrivande stund:

Tvn i vardagsrummet genom väggen. Nån enstaka fågel i mörket utanför det öppna fönstret. Marikos skratt.

Om jag fick ändra en grej med mig själv vore det:

Kanske skulle jag vara lite mindre dömmande mot andra människor. Känner ibland lite ledsamhet över att jag så snabbt bestämmer att jag inte orkar med folk för att de är korkade/lata/elaka/snåla/kaxiga.

Det allra bästa med mig är:

Att jag är bra på att bita ihop och klara av saker. Att jag har så fina vänner tar jag också som en komplimang, nåt måste jag ju liksom göra rätt!

Det ser jag fram emot:

Vad tror ni? Den fjärde juli. Kasta mig i Erics famn. Sen ser jag även framemot Lars och Lindas kärleksfest, sommarjobb på skolan (förhoppningsvis), återförening med The Dangling Modifiers i höst, korv och skrammelägg om en tio minuter, Melbourne nästnästa helg, karriär, barn, familj, lycka och välgång. Jag ser framemot livet!