Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Dagens irritation

June 11th, 2012 | Posted by Jess in Skit. - (0 Comments)

Jag uttrycker härmed en önskan om att människor som tvunget måste skriva blogginlägg, statusuppdateringar och tweets på ett annat språk än sitt modersmål ser till att STAVA RÄTT. Finns få saker som irriterar mig så mycket som folk som liksom försöker låta coola, “jag kan ett annat språk och vill låta lite poetisk och hemlig”, samtidigt som de stavar fel eller inte gör meningen grammatiskt korrekt. Typos, då man halkat på tangenterna eller liknande, är en sak, stavfel på grund av överskattande av den egna förmågan en annan.

Så det är så.

Respektlösa människor

May 8th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Skit. - (2 Comments)

Ni vet ju att jag har fyra lägenhetsvänner. Jag vet inte vad jag ska kalla dem. Sambos känns inte rätt och de är ju inte mina rumskompisar eftersom vi bor i olika rum. Iallafall. Fyra stycken har jag, tre av dem är trevliga och normala. Den fjärde. Hon innebär ren irritation.

Hon är slarvig och smutsig och högljudd och konstig. Hon diskar inte på dagar tills det börjar lukta från den diskhon som hon gjort till sin genom att ockupera med skitiga tallrikar och mögliga glas. Hon förvarar minst tre par skor utanför sin dörr i hallen så att vi andra måste kliva över dem varje gång vi ska till våra rum. Hon lagar mat och bakar efter klockan tolv på natten, med dörren till korridoren öppen och skrålig musik på högsta volym från iPhonen. Hon utför sin veckostäduppgift slarvigt och snabbt och litar på att allting annat ser fint ut så att inte städtanterna ska titta så noga. Hon dränker handfatet och spegeln inne på toaletten med vatten och tvål och tandkräm varje morgon. Hon tar hem främmande människor som får stå och vara obekväma med oss i vardagsrummet medans hon byter om eller snabbstädar inne på sitt rum.

Hon är helt enkelt en människa som man inte vill bo med. Jag irriterade mig så fruktansvärt på alla de här punkterna, som vi, iallafall Mariko, Lindsey och jag, påpekat för henne tidigare, utan förbättring, att jag skällde på henne igen i fredags. Jag var sur och irriterad och sa det inte på nåt snällt pedagogiskt sätt direkt. Men ska det verkligen behövas? Tredje, fjärde gången gillt? Vi är ju ändå vuxna människor.

Dessutom får hon gärna hata mig och snacka skit om mig, jag ska ju ändå inte bo kvar här så länge. Men tills dess vill jag kunna tvätta mig utan att bli blöt om strumporna och jag vill kunna känna mig bekväm i vardagsrummet utan att skum man tittar på tv över min axel. Nä min själ, respektlöshet står jag inte ut med.

Önskar jag fick bo med Jess och grabbarna. Och Eric. I en likadan loftlägenhet i New York.

 

 

Liten avslagen på nåt vis.

May 5th, 2012 | Posted by Jess in Australien. - (0 Comments)

Jag är mätt och jäst och trött  och har egentligen ätit för lite idag. Men magen är full av mandelmjöl och stevia så nu måste jag bälga vatten tills hungern kommer på riktigt tror jag.

Vi hade pratat om att åka och kolla på bio idag, jag känner mig irriterad på världen och vill mest sitta på mitt rum själv och titta på när Harry räddar läget. Å andra sidan är ju inte bio universums mest sociala aktivitet heller, så jag biter ihop och kör på.

Klockan 16.45, om en halvtimme, lämnar Alicia, Mariko och jag lägenheten för att ta bussen till bion. Vi ska se The Avengers, så lite hjältar som räddar världen blir det ju.

Det blir nog bra.

 

Påsklov i två veckor.

April 4th, 2012 | Posted by Jess in Australien. - (0 Comments)

Man ska väl ta en sak i taget bara, är det så man klarar av livet? Jag känner mig onödigt stressad just nu. Påsklovet börjar på fredag, sen har vi två hela veckor innan skolan börjar igen. Alltså behöver jag inte känna mig stressad eftersom jag har ganska gott om tid på mig att få gjort det som göras skall.

Nästa vecka ska jag eventuellt göra praktik på det där Migrationsmuseumet som ingen har hört av sig om på ett tag. Det irriterar mig när människor inte svarar på viktiga email och frågan om jag ska jobba åtta timmar om dagen inne i stan nästa vecka eller ej, känns ganska viktigt.

Fick iväg ett email idag iallafall, som påminnelse till läraren som är ansvarig för det hela. Suck.

Ni som har läst min blogg tidigare då den existerade under en annan adress, vet att jag kan reta mig på människor ibland. Jag vet, jag vet, detta går inte alls ihop med min väna personlighet utan åsikter och aggressioner, men så är det iallafall.

Hemma i Malmö var det mestadels människor i klassen, på skolan och i de olika kurserna som retade upp mig med sina otroligt korkade, extremt specifika frågor. Det är liksom inte rättvist att hela klassen ska behöva sitta och höra på dumma undringar bara för att den som ställer frågan inte vet hur man använder ett lexikon eller eventuellt Google. Samma sak med sådana som frågor väldigt vinklade frågor där bara de själva har nytta av svaret eftersom det bara är de som har problemet. Ställ frågan efteråt istället så vi andra slipper lida för att ni är långsamma! Ja, det kan tyckas hårt, men när detta tar upp cirka 20 minuter av varje lektion så leder det till irritation.

Iallafall. Åter till dagens anknytning. Vi har hittat en sådan här människa i lingvistikkursen nu. Inga frågor ställer hon. Inga ord har hon problem att förstå. MEN. Hon ska konstant berätta om sin tid i Japan, om sin mammas grannar, om hur hon inte satt framme i taxin, om hur hon tycker brittiska humor är roligare än amerikansk. Jag. Dör. Så väldigt irriterande och framförallt: Irrelevant.

Ska bli intressant att se hur länge hon får hållas innan nån blir sur på henne. Kan även tänka mig att det blir läraren eftersom hon också verkade lite irriterad idag.. Spännande!

 

Tack Marleen för blogginspirationen! 🙂