Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Varmt som tusan här nere nu och i Skåne har jag sett. Skönt! Men trötta barn och personal. Igår drog jag hem till Angelica en liten sväng efter jobbet, gav ‘na en kram och lite choklad samt smaskade i mig en ask hallon tillsammans med henne och Izabella som dök upp senare. Vi satte oss på balkongen och pratade lite, jag drack ännu en flaska vatten och sen tog jag tunnelbanan hem igen.

Var så jäkla trött. Och i morse vaknade jag med feberkänningar i kroppen, tungt huvud och ont i halsen. Det första man är pigg på då är inte att sticka och passa en skock vilda 2-åringar direkt. Men de har väldigt ont om folk på jobbet så jag masade mig dit och varnade alla att jag var lite hängig. Dock gick det bättre än förväntat, kanske var det kaffeintabletterna som Eric tryckte i mig på vägen ut genom dörren, kanske var det för att ungar är så jädrans fina ibland.

Nu har jag översatt hela kvällen och väntat på Eric. Han är äntligen på väg och vi ska äta en sen middag tillsammans, marinerad kyckling. Sen måste jag nog gå och lägga mig, sova bort lite bakterier så att jag orkar en dag till innan helgen kommer. (Samt sova bort sockersuget som brukar vara som starkast efter middagen…)

Också: Är så tacksam, varje dag, för att jag får komma hem till honom, eller iallafall vet att han kommer. Inget mer hemskt avskedsdatum är satt, jag stannar hos honom hela sommaren och hösten och våren och sommaren efter det och många årstider till. Och det känns bara så rätt.