Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Jobbresor och konstutställningar och sånt

September 11th, 2014 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Hej Världen!

Jag lever och jag mår bra och livet rullar på så till den milda grad att jag inte ens minns när jag skrev sist, vilket måste betyda att det var länge sen. Alltför länge sen tycker antagligen mormor och morfar, mina trognaste läsare hemma i Sjöbo.

Sen sist har jag bland annat hunnit med två jobbhelger. Den första var i en större stad inte så långt från Frankfurt där vi presenterade vår nya smyckeskatalog inför en begeistrad skara återförsäljare (runt 450 stycken.) Jag var personlig assistent åt en vän till VDn, tolkade och hade mig som en galning i dagarna tre. På hotellet som vi bodde, bodde i princip alla återförsäljare så det var liksom företagsrepresentation dygnet runt (= le och svara på frågor och försvara dålig kvalité och ta emot önskemål och så vidare). Men jag överlevde.

Helgen efter det var Eric och jag på museum i Mainz och tittade på färgglada alster av James Rizzi. Härligt, kulturigt och såklart väldigt mysigt att strosa runt där med honom, dricka rabarberschorle och sola kinderna. Jag har även hunnit med att träffa Angelica, vår samiska irländare som flytt Frankfurt men bodde hemma hos Izabella i några veckor för att passa barn och njuta av staden som varit hennes hem tidigare. Vi hängde alla tre, åt middag, vandrade berg upp och ner i Taunus och fnissade lämpligt mycket. Också väldigt fin tid.

Däremellan kom många dagars jobb och fixande och förberedande och utskällningar och annat skoj som liksom hör till men som man inte riktigt uppskattar ändå. Det är svårt att vara ansvarig för ett helt land, bara sådär, när alla andra anser att landet är så litet att det inte spelar så stor roll. Man måste liksom göra allt själv eller tjata på andra att hjälpa till med sånt man inte kan klara av ensam. Men jag fick ihop det och det blev helg och jag och min svensktalande finne till kollega tog ett strejk-hotat flyg till Stockholm och dekorerade ett konferensrum i några timmar. Presentationen fungerade på hotellets datasystem och ljudet var tydligt. Jag åt ceasarsallad med extra kyckling till kvällsmat och somnade med en kopp te framför världens bästa tv – svensk.

Dagen efter gick eventet åt stapeln. Vi hade för lite anmälningar för allt jobb och alla pengar vi lagt ner, men det fanns ingen återvändo utan de som faktiskt kom, förtjänade ju att bli underhållna. Så jag höll i en träningsdel innan lunchen, sen pratade en urgrym föreläsare som berörde och sa många sanningar om att tänka positivt och ta ansvar för sig själv. Noomi Frid hette hon ifall ni är sugna på duktig tjej som pratar så att man förstår. Och både gråter och skrattar under föreläsningen.
När alla var inspirerade bjöd vi på prinsesstårta och mer information från företaget innan dagen var slut, återförsäljarna spreds för vinden och vi fick hjälp av en snäll en från Östersund och en annan snäll en från Rejkjavik att packa ihop allting. Efteråt åt vi mat med Östersundarens familj; gulliga barnbarn och son och sonhustru.
Sen frestade de med singstar och mer vin hemma hos dem och jag gillar egentligen singstar (men bara om 9 to 5 finns) men vi var så slut att vi gäspade ikapp med tvååringen så vi åkte tillbaks till hotellet istället. Duschade, tog en kopp te till och sjönk ner i sängen. Trött som en gnu.

Väl tillbaks i Tyskland dagen efter firade vi Lindas födelsedag med lasagne och Mira-mys, även om vi var (för) många som slogs om henne när hela släkten också var där. Eric och jag gjorde en tidig kväll av det hele eftersom mina öron och hals kände sig lite krassliga efter flygning och jobb och stress. Dock var både Eric och jag lediga på måndagen så vi fick sova lite längre, hälsa på i Bad Homburg och sen äta Erics hemmagjorda köttfärssås på kvällen. Per-fekt.

Och nu, nu är det torsdag och jag ska träffa Josefin, som precis kommit hem ifrån sitt livräddande i Nepal, och Izabella, som är lika busy som jag så att vi aldrig hinner ses trots att vi är grannar. Det blir något att dricka på Bar Celona ikväll, kanske nån bit mat på det och så massa tidsintensivt uppdaterande innan jag cyklar hem igen för att packa inför helgen. För i helgen, efter jobbet på fredag, då sticker Eric och jag till Sövde på en välbehövlig hälsa-påresa. Känns som det var mycket längre än bara 2,5 månader sen jag var där sist. Mamma och pappa och Jannicke och Jimmie och Malena och Miriam och Emelie och Ebbe och partners och husdjur och morföräldrar, alla ska förhoppningsvis hinnas med. Jag. Längtar.

Så ni kan alltså inte förvänta er nån vidare uppdatering i helgen, men kanske nästa vecka eller så, även om jag inte vågar lova något. En del av er får ju också se mig live snart.
Hej så länge!

Intervjunerver och jobberbjudande

August 30th, 2013 | Posted by Jess in Jobb. - (0 Comments)

Tack vare min svenska kompis Pontus som jobbar som nån form av chef på en hotellkedja här i Frankfurt så fick jag min första jobbintervju. Den hölls i måndags, på hotellet som ville anställa en receptionist. Jag har ingen superstark drivkraft att bli receptionist, men har ändå tänkt att det kanske kan passa om man gillar människor och kan prata några språk.

Jag var skitnervös inför intervjun, mest för att min tyska inte alltid, och särskilt inte i pressande stressituationer, är perfekt. Dessutom har jag ju noll hotellerfarenhet och är inte ens säker på att det är vad jag vill.

Med dessa förutsättningar tog jag mig på skakiga cykelben till intervjun. Som tur var så var kvinnan som intervjuade mig väldigt trevlig och normal och pratade en bred hessisk tyska som fick mig att slappna av rejält. Hon lät lika lantis som jag! Jag fick beröm för min tyska som hon anmärkte förvånade henne och absolut inte skulle bli nåt problem. Så ja, jag fick i princip jobbet.

Tyvärr var lönen inte mycket att hänga i julgranen och även om pengarna inte är det viktigaste i livet och jag måste börja nånstans, så vill jag ändå känna att det gör nån liten skillnad på bankkontot att jag har pluggat i tre år. Dessutom är jag 27 år gammal och har typ jobbat sen jag var 16. Så nä. Det blir nog inget det där.

Men, jag lärde mig massor under intervjun och kommer absolut känna mig säkrare och mer avslappnad på nästa. Som jag hoppas kommer snart för jag vill ha ett jobb och håller på att bli slö.

Hejdå!

USA

February 23rd, 2011 | Posted by Jess in WOW! - (0 Comments)

Hej Sverige och övriga världen!

Jag har det så väldigt bra. USA är precis som det brukar och får mig att känna mig lika hemma som Frankfurt och Starrarp. Alla har de sina fördelar och nackdelar. Men att just New Jersey får mig att må så bra är lite konstigt med tanke på att det var nästan sex år sen jag flyttade hit och fem sen jag flyttade härifrån. Men det sitter i kroppen vet ni, jag minns var kaffekopparna står hemma hos min gamla aupairfamilj, jag minns snabbaste vägen till Starbucks, jag minns hur mycket amerikansk torrjäst man tar till dubbelsats av mammas kanelbullar, jag minns att MTV finns på kanal 53 och att man måste använda coasters för att inte reta upp värdpappan. Mina fina första passebarn har blivit stora och träden har vuxit, brevlådan är utbytt mot en nyare där lilla postflaggan inte är sönder, men i övrigt är allt precis som vanligt. Och det känns så himla skönt och härligt och tryggt på något udda vis…

Nu har vi lämnat New Jersey efter fem fartfyllda dygn hos underbara familjen Hoffman och befinner oss på ett mysigt hotell i Upper West side, nära Central Park. Vi softar på rummet med kabel-tv och Snapple efter en tidig middag på stan. Imorgon ska vi ner till Times’ Square, shoppa lite och bara andas den där taxiavgasluktande, varma subwayluften som jag saknar så det gör ont när jag inte är här. Life is good.

Puss!

– Posted using BlogPress from my iPhone