Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Bloggdesign och hejdåmiddag

August 19th, 2013 | Posted by Jess in Friends. - (1 Comments)

Hejhej!

Ja, egentligen skulle kanske bloggen bli lite mer spännande än såhär, men det fanns ingen tid till det och jag vill blogga och låta er höra om det lilla som händer i den här delen av Europa. Så jag slutar pilla med den nu, slutar ändra och klödda och göra om. Så får vi se hur länge jag är arbetslös eftersom det typ avgör hur mycket/lite tid jag har.

Idag jobbar Eric hemifrån och det är väldigt mysigt. Jag ska snart steka halloumi till lunch. Kai har fått en lägenhet, det har inte vi. Angelica har flyttat hem till Sverige igen och det känns konstigt. Yvonne jobbar i en fin designaffär där jag vill spendera min slantar. Jag har tvättat matta. Masoud har i princip flyttat ut men inte än. Han avslutade med att tappa sin glasskrivbordsskiva på marken utanför huset och den gick i en miljard bitar.

Samtidigt går jobb- och lägenhetsjakten vidare.

Männen i sällskapet.

Männen i sällskapet.

Angelica. Hon som inte finns bland oss längre. Alltså, hon som flyttat till Sverige.

Angelica. Hon som inte finns bland oss längre. Alltså, hon som flyttat till Sverige.

Yvonne och jag.

Yvonne och jag.

Heeeej världen!

Dags för ett livstecken från lilla mig tänkte jag. Ni vet hur det blir, skriver man inte på ett tag så blir bloggen bara läskigare och läskigare att ta sig an. Men nu så.

Uppsatsen är avklarad. Jag ska skriva mer om det sen, om hur jag satt på ett tåg på väg från upphämtandet av världens bästa man på flygplatsen i Danmark och fick ett email. Men det blir ingen cliffhanger. Jag klarade det. Och jag inte bara klarade det, jag aceade det. Jag fick ett fint betyg som nästan gjorde allt slit värt det och jag tvingades inse att tack vare handledarens outtröttliga piskande så blev jag godkänd.

Eric gjorde mig sällskap mina två sista veckor i Sverige. Jag packade och han tittade på tv. Vi firade idyllisk midsommar med lekar, snaps, jordgubbar, barn och världens finaste vänner i Sjöbo. Det blev roadtrip längs Skånes vackra kust, vandring på Stens Huvud och grillning hos syster utanför Tomelilla.

Det blev besök hos mormor och morfar där vi fick god mat och massor av jordgubbar. Vi snackade svengelska tillsammans, beundrade deras gurkplantor och jag bestämde att tvinga dem till Tyskland så snart vi har ett eget hem.

Vi firade kärleken på Johan och Gabriellas bröllop och jag njöt. Jag gjorde verkligen det. Stannade upp flera gånger och bara tittade på mina äldsta tjejkompisar och deras godkända män och söta barn. Jag tänkte på hur tacksam och lyckligt lottad jag är som får ha dem i mitt liv.

Det bidde avskedsbrunch, jag snusade lite extra på Miriam, kramade bror, syster och vänner adjö. Sen sov vi en sista natt på mamma och pappas vardagsrumsgolv. Packade våra väskor och satte oss på bussen. Flyttfirman från Kiel, Tyskland hade anlänt och tre raska män bar ner mitt liv komprimerat till 17 kartonger, 2 resväskor och en träpall. Sen åkte de på Skandinavientur med mitt bohag som fortfarande inte kommit fram till Bad Homburg.

Jag grät inte när jag sa hejdå till mamma, men jag grät senare när jag tänkte på allt. På hur dramatiskt det till sist blev att säga hejdå till alla och det land som trots alla turer utomlands ändå är mitt. Sverige finns kvar, jag vet. Men nu bor jag i Tyskland. Utan Emelie och Malena och mamma och pappa och Miriam och Knoppen och Emma och Ulrika och mormor och morfar släktingar och syster och bror och vänner och annat löst krafs som Kvibille gräddädel och 17%-ig joghurt.

Tur att jag har fina människor även här, som tar hand om mig och får mig att må bra. Jag har spenderat den första tiden här med att ta hand om min överväldigade pojkvän, passat Grace, fått hjärtevärmande present från Es föräldrar, druckit vin och Cosmos med tjejerna, träffat Lars och Linda och Lindas växande mage, gått på lägenhetsvisningar och läst jobbannonser.

Allt är alltså bra, om inte det redan framkommit. Jag mår bra. Och solen skiner.

Nu vet ni, det ska bli bättring på bloggfronten även om jag emellanåt blir ledsen på envägskommunikationen. Hint. Nästa vecka börjar mitt sommarjobb, vi letar vidare efter drömlägenheten och så går livet vidare. Vi hörs alltså!

En cool och en glad.

En cool och en glad.

Eric och Ulli grillar på Emmas bakgård.

Eric och Ulli grillar på Emmas bakgård.

Flyttman nr 1 och mina saker (yttersta lagret).

Flyttman nr 1 och mina saker (yttersta lagret).

Vi anländer till Frankfurt! (Quelle: K. Matthiesen)

Vi anländer till Frankfurt! (Quelle: K. Matthiesen)

Angelica och Pontus sörjer/firar hennes avsked i augusti.

Angelica och Pontus sörjer/firar hennes avsked i augusti.

Sista natten i Australien

July 2nd, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Australien. - (3 Comments)

Klockan är 00.46. Jag har precis avslutat ett sista Skypesamtal mellan Tyskland och Australien. Ögonlocken är på väg ner av egen kraft men hjärnan surrar av tankar tillbaka i tiden och listor som måste bockas av.

Imorgon åker jag hem igen och fem månader av australiska äventyr är slut. Det är inte rätt läge att försöka sig på en summering, men fint har det varit, låt mig säga det. Fint har det varit. Kanske har bloggen mest fått ta skiten, när humöret varit i botten och pojkvänslängtan stark, men min tid i Australien har varit fantastisk, det ska ni veta.

Jag har ägnat idag åt att städa, packa, skriva ut papper och för sista gången, titta på Masterchef med Mariko. Vi hjälptes åt att väga mitt bagage och resväskan som egentligen inte är full alls, visade sig väga typ 7 kilo för mycket. Jag kastade en massa saker och packade om. Vägde igen. Inser att vi inte kan lita på vågen, så istället sätter jag min tro till högre makter och schysst flygplatspersonal imorgon.

En liten sväng in till Antonio och Marleen och gänget hann vi också med, snackade skit, slötittade på film och sa hejdå. Européerna kanske man kan tänka sig att jag träffar nån gång i framtiden, värre är det med övriga världsmedborgare.

Nu ska jag sova. Om bara tankarna vill lugna ner sig lite. Klockan ringer klockan sju imorgon och jag startar min sista morgon i Australien med en powerwalk som vanligt. Sen är det fullt ös tills taxin kommer och Den Stora Resan Hem kan påbörjas.

Vi hörs igen i Europa!

KRAM!

Mer babbel åt folket.

June 20th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (0 Comments)

Ja. Här sitter jag igen. Mätt i magen. En tekopp bredvid mig. Livet känns väldigt fint idag, av någon anledning. Jag är stolt över mig själv och över Eric, snart har vi klarat det. Dessa tomma dagar ger mig mycket tid att tänka, det kan vara bra eller dåligt beroende på läget, men än så länge känner jag inte att det är negativt.

Idag har jag tagit en liten morgonpromenad, eller det var snarare en lunchpromenad eftersom det tog ett tag innan jag fick tummen ur och tog mig utanför huset. Fint väder idag, soligt och ganska varmt, kanske 15 grader, men också väldigt blåsigt. Jag lyssnade på P3s Christer och tänkte på Malena och våra somrar på kyrkogården i Fränninge.Vi rensade ogräs där på gravarna, lyssnade på radio, fnittrade och pausade.

Gårdagens filmkväll var gemytlig. Rummet var svinkallt, men det passade ganska bra in på den hemska filmen.

Ikväll blir det mer film, ska på bio med Julia samt handla ägg innan dess. Jag är galen i ägg. De är nyttiga och praktiska och snabba och lätta att variera. Köper nog på mig en 36 ägg idag och hoppas att de räcker tills det är dags att åka hem. Julia sticker ut på äventyr på lördag och när hon väl kommer tillbaks så är jag borta. Så nu börjar avskeden. De är annorlunda mot de som jag var tvungen att ta hemma i Sverige och i Tyskland. Då visste jag ju att vi ses igen om sex månader, lite längre i Sverige-fallen, men nu vet man liksom inte. Om. Hur. När man ses igen.

Så går tankarna just nu. Just det, jag är förbannad också. För att inte alla i huset tar sin städuppgift på allvar. En viss människa tror nog att vi är dumma i huvudet. Hon fuskstädar. Försöker få det att se ut som hon har städat. Torkar golvet på väl utvalda ställen så att vi ser att det är blött, men det märks ju att hon inte har dammsugit först ens!

Ångrar nu att jag la ner tid på att städa hennes del av badrummet. Skulle fasikenmig har lämnat alla äckliga tusenfotingar och hårstrån i duschen.

Nu var jag klar.