Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Sitter och skriver uppsats fortfarande. Överraskning! Eller inte. Sceneriet har dock ändrats eftersom planet mot Tyskland gick tidigt i fredagsmorse. Jag mår bra här, det gör jag. Efter en helg med allehanda fritidsaktiviteter, alkohol, vänner och fint väder så har alltså verkligheten hunnit ikapp och datorn startats igen.

Idag har jag sprungit en runda nu på morgonen, skrivit massa tyskaläxa samt försökt kontakta min handledare. Vet ni, ska jag berätta hela handledarhistorian så får jag starta en blogg till, så det skiter vi i. Men nu har han iallafall hört av sig och vi har bestämt träff på Skype på onsdag. Det kommer vara skitkonstigt och obekvämt att skypa med sin lärare, men det är bättre än inget och jag BEHÖVER verkligen hans feedback för att veta vart jag ska gå härnäst med uppsatsen.

Så. Tills dess klöddar jag runt lite, skriver om, raderar, lägger till, analyserar, researchar och funderar. Det måste bli bra det här. Sommaren och målet och drömmen är nära nu.

Annars då? Vill ni höra lite om helgens fritidsaktiviteter? Alltså. Natten mellan torsdag och fredag sov jag bara tre oroliga timmar på grund av just handledaren och dryg stress, så på fredagskvällen var jag helt slut men gick ändå ut och åt mat med Linda, Lars, Maraike, Kai och Eric. Det var ganska trevligt, men hög musik och trött svensk gjorde att jag kände mig rätt trist.

Lokalbahnhof mai 2013

Hoppas alla på bilden är okej med att den nu finns på min blogg. Sonst musst ihr was sagen! 🙂

I lördagskväll träffade jag svenska tjejerna, var piggare och gladare och roligare. De är ju så fina också! Vi åt grekisk mat, drack vin, pratade om livet och avslutade med Vodka Cranberry på närbelagd bar. Fint så.

Här sitter jag och ser röd ut bredvid Izabella. Bilden snodd från Angelica (http://renhuvud.spotlife.se)

Här sitter jag och ser röd ut bredvid Izabella. Bilden snodd från Angelica (http://renhuvud.spotlife.se)

Igår körde Eric och jag en powerwalk genom stan i gassande solvärme, det var runt 25 grader varmt och väldigt fint. Vi hälsade på hemma hos hans släkting, hemma hos Tobi och åt italiensk glass på en liten stenbänk. På kvällen lagade vi thaimat till hela lägenheten, svängde ihop LCHF chokladmousse till efterrätt och satt på helspänn framför Tarantinos Django Unchained tills det blev dags att gå och lägga sig. Och där sluts cirkeln. Filmen som utspelar sig under slaveriets mörka dagar påminde mig naturligtvis om min kandidatuppsats och ångesten, självtvivlet och hårslitandet kom som ett brev på posten. Jag kör vidare nu helt enkelt, bara sådär. Så får vi se vad det blir av allt.

The Village vann!

March 22nd, 2012 | Posted by Jess in Australien. - (2 Comments)

Igår var det årlig fotbollsmatch. Vi vuxna, normal människor (The Village) mot de små glinen (The Hall). Finns det inte en skräckfilm som heter The Village förresten? Aja, orkar inte googla.

Iallafall så var det fotbollsmatch. Man fick själv bestämma hur många man vill ha på plan, så jag gissar att varje lag hade en 20-25 personer. Dessutom var planen mycket mindre än vanligt så det var väldigt trångt och svårt att få in bollen i mål. Tre tjejer från The Hall fick gå och lägga sig med is på pannan efter att ha blivit träffade av bollen rakt i solar plexus.

Det var lite då som det blev bekräftat varför min favoritsport är typ kubb. Eller möjligtvis karaoke.

Vi vann iallafall, delvis för att domaren är en RC från The Village. Harkel. Efteråt serverades buffé inne på Hallarnas innergård. Det fanns en asiatisk station, en grekisk och en indisk. Plus tårtbuffé. Jag åt grillat lamm med tzatziki, grönsallad, tomater och tabouleh. Gott, men svårhanterat på grund av plastbesticken.

Sen gick vi hem och drack te allesammans och tittade på Biggest Loser, veckodagstraditionen. Klockan sju varje kväll ser vi överviktiga människor gråta, svettas och skrika på varandra. Toppen.

 

Alicia ser ut lite som en påskhare, men hon har gett mig tillstånd att publicera bilden.

Vi satt på säkert skottavstånd och ändå fick jag en boll på benet två gånger!

Lindsey och Mariko köar för mat på Hallarnas innergård.

 

Vi bar orange för att fira att det var typ nån “Alla är lika mycket värda”-dag igår.